Ja, så var det dags igen. Lyskväll i skärgården. Vi har bullat upp med marschaller som vi radat upp efter stranden och ställt intill bryggan.
När mörkret faller glimmar det längs stränderna runtomkring. På Grimsön strax söder om Sandskär en lång rad glimmande ljus. Och många många på Enskär i öster. Jag vet inte om jag sett så många på Enskär tidigare. På fastlandet neråt Vallvik ser jag också en rad av ljus och på Stenskär och på…ja, lite överallt. Grannen två snäpp österut har gäster, jag hör lite glada röster därifrån. Och närmaste grannarna har också brinnande marschaller.
Det är en lugn mörk stjärnklar kväll – men ganska kall. Jag tar på mig en gammal vinterjacka, tar med mig vinglaset och går ut på bryggan. Nån båt glider förbi ibland med tända lanternor. Dom spanar nog på alla ljusen. Det är vackert och vemodigt på en gång. Det är ju som ett farväl och ett tack till sommaren som gått. Marschallernas fladdrande lågor speglar sig i det mörka vattnet. Över oss välver sig stjärnhimlen. Jag spanar in Karlavagnen – förstås – som står i norr och så Cassiopeia. Jag drar vinterjackan tätare om kroppen, torkar den där tåren som rinner efter kinden och går in för att diska. Då blir man i alla fall varm om händerna.
Arundo 