Lansen över havet

Det är 1960-tal och i den stora gamla tygklädda kajaken paddlar jag en sommardag söderut från Sandskär. När jag passerat ön Tuppen och rundat Grimsöns steniga och skogklädda västra udde öppnar sig havet för mig och jag gungar på långa mjuka dyningar. Långt borta ser jag Storjungfrun, annars är horisonten fri. Ett dovt muller hörs långt bakom mig, det ökar snabbt i styrka och innan jag hinner vika undan in mot ön för att känna mig lite mer skyddad är flygplanen över mig. Lågt lågt flyger dom i formation utåt havet och det känns som om dånet från dom pressar mig och kajaken ner i vattnet och som om luften omkring mig spräcks sönder. Det är A32 Lansen från flygflottiljen F15 utanför Söderhamn som är ute och övningsflyger.

Självklart är det ingen fara, det kommer ju inte att hända nåt och dom tänker inte anfalla mig! Rädd är jag egentligen inte heller, det är mer den där obehagliga känslan av att inte kunna komma undan, att vara utlämnad och så det där att för ett ögonblick liksom tryckas ned mot vattnet. Det låter väldigt mycket om dom. Och så på ett ögonblick är det över. Dånet dallrar i luften men minskar. Jag låter paddeln vila och ser formationen av attackflygplan i ett avtagande muller försvinna utåt horisonten lågt över havet. Snart syns dom inte alls längre och jag fortsätter min paddling runt Grimsön och dom andra öarna.

Det där hände många gånger på den tiden. Vi var vana vid att planen från F15 flög lågt över ön om somrarna. Ibland var det som om vi hukade på ön när dom kom över oss i formation lågt över skogen och flög söderut ut över öarna och havet. Dom första planen jag minns var J29, ”den flygande tunnan”. Senare gjordes flottiljen om från jakt- till attackflottilj och det var A32 Lansen som kom. Så småningom blev det Viggen.

Flottiljen förlades till Söderhamn 1945 och betydde säkerligen mycket för den lilla staden Söderhamn. Till 1995 då flottiljen firade 50 år gavs en jubileumsbok ut ”Från orre till vigg”. Tre år senare las flottiljen ner, tråkigt nog för Söderhamn.

Varför orrar, då? Jo, långt innan flottiljen förlades där strax utanför stan var marken och fältet spelplats för orrarna. Och även efter att man gjort start- och landningsbanor i betong fanns orrarna länge kvar där, präglade på sin gamla spelningsplats. Dom höll sig väl undan lite lagom när planen kom.

Nu är det betydligt tystare i skärgården – i varje fall från himlen. I stället har vi vattenskotrarna som far fram som dårar emellanåt, ibland flera stycken tillsammans. Men en dag den här sommaren kom faktiskt en formation stridsflygplan flygande över öarna med ”nosen” söderut som förr om åren. Det kändes nästan lite varmt i hjärtat.

Mer om paddlingsturer och kajaker och en massa annat trevligt från Söderhamns skärgård berättar jag i ”Sandskärsboken”.
En historisk återblick om flottiljen finns på hemsidan för Söderhamn/F15 flygmuseum här.

Uppdatering 1 november:
Det finns en mörkare historia förknippad med stridsflygplanen på den tiden. Mer än 600 piloter i svenska flygvapnet flög ihjäl sig mellan 1945 och 1991. Även F15 drabbades av haverier och dödsolyckor. Mikael Nilsson, forskare vid Historiska institutionen på Stockholms universitet, har undersökt haverierna inom flyget under kalla kriget och hur dom hanterades av försvarsmakten och politikerna. Han frågar sig hur det kommer sig att den inhemska flygvapenutvecklingen ansågs värd ett så högt pris i människoliv. Övningar i fredstid skördade alltså hundratals offer utan att det uppmärksammades på samma sätt som senare haverier inom flyget, JAS Gripen m.m.  Nilsson kallar det ett okänt nationellt trauma med alla dessa förolyckade piloter.

Jag har inte känt till det här med olycksstatistiken tidigare och har inte läst nåt av Nilssons forskning, men jag tycker att det är intressant att han studerar det här. Själv minns jag flera olyckor från den tid jag bodde i Söderhamn. Det fanns nog en aura av djärvhet, mod och farlighet omkring flyget och flottiljen. Som jag minns det från 50- och 60-talen sas det att festerna på officersmässen var extra uppsluppna för att flygarna skulle ut och kanske våga livet nästa dag.

Du kan läsa mer om Mikael Nilssons forskningsprojekt här.

En reaktion på ”Lansen över havet

  1. Pingback: F15 – Arundo

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.