James Bond på Svea

Abiturienter finns inte längre sen studentexamen avskaffades i Sverige 1968 skriver Wikipedia. Men på ”min tid” fanns dom, och när vi skulle ta studenten i Söderhamn hittade vi i min klass på reallinjen på att gå i vita rockar prydda med text och olika dekorationer i stället för att sätta på oss konstiga hattar och sånt som väl var det vanligaste bland abiturienter. Den våren kom Bond-filmen ”Agent 007 med rätt att döda” till stan och studentklasserna blev bjudna på filmen på Svea bio. Efteråt blev vi plåtade allihop. Tjejen i vitt på främre raden till höger är jag. Jag var enda flickan i klassen.

Svea Bio ligger vid Köpmantorget i Söderhamn. Bilden på den karakteristiska ”skylten” tog jag i maj 2011. Huset bakom med den anskrämliga plåtfasaden kallas Cityhuset. Det finns såna här byggnader med plåtfasad på några ställen i Söderhamn och jag tycker det ser förfärligt fult ut. Det finns en del såna där plåtskrällen här i Stockholm också. Fult, fult! Förstår inte riktigt varför man väljer plåt som fasadmaterial, det finns klart snyggare sätt att renovera hus.

Men nåja, tillbaka till bio: När jag var barn och gick i skolan i Söderhamn fanns det hela tre biografer i stan: Teaterbio, Stora Bio och Svea Bio. Teaterbio var biograf i den fina gamla teatern på Norrtullsgatan bredvid Borgmästargården. Om man fortfarande visar film där vet jag inte, men kanske sker det ibland. ”Stora” som den kallades vet jag däremot är borta. Biografen låg en trappa upp i ett av dom gamla trähusen längs Köpmangatan. Den brann i april 1967, och huset är förstås rivet nu sen länge. Där finns istället ett stort långt komplex som inrymmer stadsbibliotek, systembolag, affärer, konditori m.m.

Apropå systembolaget och James Bond läser jag i DN i dag att Bond var en så flitig drinkare att han borde ha varit alkoholist för länge sen. Han borde dessutom rimligen ha haft rätt svårt att sköta sitt agentjobb tänker jag. DN skriver att i boken ”From Russia with love” låter författaren James Bond hälla i sig hela 50 drinkar på en enda dag. Vad tänkte han på, Ian Fleming? Glömde han kollräkna? DN:s artikel här.