Sjöfart… ja, det är väl kanske att dra begreppet lite väl långt när det gäller båtarna ovan. Men i alla fall, nåt slags flytetyg är det ju. Jag ville ha med alla på en och samma bild och helst ute på böljan den blå. Men det var inte lätt. Dom stack iväg åt olika håll allihop. Så det fick bli i formation på sanden istället. Och så har en ensam seglare tagit en paus och dragit upp sin båt i sanden. – Dom här barkbåtarna täljde min mamma för många år sen.
Ett fartyg som inte sticker iväg åt nåt håll kommer sen. Klart lättare att fotografera. Den här bilden har jag inte tagit ute i skärgården utan nån annanstans. Vet du var?
Och så till sist, ett av dom allra sista stora segelfartygen – C.B.Pedersen. Oljemålning av E.Moeller.
Fartyget byggdes 1891. Det var en fyrmastad järnbark. På 1920- och 1930-talen gick hon oftast mellan Europa och Australien, med sågat virke ner och med vete tillbaka. På 30-talet var en kusin till min mamma med som befälselev ombord. Hans resa med C.B. Pedersen är välkänd i släkten. Av olika anledningar ville han nämligen lämna skeppet – ”jump ship”. När fartyget ankrat för natten nånstans i Torres Strait, norr om Australien, flydde han i skydd av mörkret i kaptenens gamla träbadkar och seglade till en ö där han kunde gå i land. Jodå, det är en sann historia. Men alldeles för lång för detta blogginlägg. Killen klarade sig i alla fall och blev kvar i den där delen av världen – närmare bestämt på Nya Zeeland.
Och hur gick det för C.B.Pedersen då? Inte så bra: fartyget gick under efter en kollision med en engelsk ångbåt nånstans i trakterna av Azorerna i maj 1937. Men hela besättningen räddades i alla fall. Så på det sättet slutade det bra.
Se där, nu fick du lite sjöfartshistoria på kuppen och samtidigt exempel på både mycket små båtar och åtminstone en riktigt stor.
Arundo 
Ja, och han som ”jumped ship” kom att grunda en hel dynasti av vår
släkt i New Zealand och Australien!
GillaGilla
Ja, till och med en Sven Hjelmström till! Vi har släkt att hälsa på både på Nya Zeeland och i Australien (där ju även en av mina pojkar bor med sin lilla son) och i Brasilien också för den delen. Och i Jakarta! Vi brer ut oss över världen. 🙂
GillaGilla
http://trove.nla.gov.au/ndp/del/article/2396187
The Canberra Times, Thursday 8 August 1935, page 1
eller
National Library of Australia http://nla.gov.au/nla.news-article2396187
SWEDISH CADET, Escape From Sailing Ships
Making light of his adventure, Bertil Hjelmstrom, the cadet, who put off
in a bath tub from ”the sailing ship, C. B. Pederson, in Torres Strait, said
that he was tired of the sea,’ and wanted to get into outdoor life on the
land. , Interviewed to-day on arrival in Sydney, where he will have a short
stay, pending deportation, he said that he took the opportunity of leaving
the ship when it anchored off Campbell Island.
Without the knowledge of the rest of the crew, he fitted an outrigger to
an old bath, and improvised sails, and in the darkness, one night he left the
ship. The bath leaked, and he was glad when at last his frail craft was
swept up on Stephen’s Island. The Consul-General for Sweden
(Mr. C. Dardel) intends to ask the Commonwealth if it will be possible
to relax the immigration laws in Hjelmstrom’s case.
Bertil i Baljan 😉
GillaGilla
Intressant. Tack!
Och som historien berättats i släkten vimlade havet omkring badbaljan av hajar och badkaret läckte förfärligt. Uj uj uj!
GillaGilla
Om detta berättade min morfar Nils när jag var barn. Trodde alltid att han spädde på för att göra intressantare. När jag nu som vuxen kan googla så vecklas detaljerna mer än jag var beredd på. Ska hålla tal om Bertil på en svenskalektion nästa vecka.
/Boel Hjelmström
GillaGilla
Ja, det är lustigt, jag är ju också uppvuxen med den där historien. Tror inte det är många i släkten som inte hört om ”han i baljan”.
Roligt att du ska tala om händelsen på en lektion. Lycka till!
GillaGilla
Hej Gabrielle, Jag bor på Nya Zeeland och går på Massey University. I dag satt jag bredvid en tjej som berättade den här historien och att det var hennes farfar i baljan. Hon heter Julia Hjelmstrom. Mitt intresse är släktforskning, så det första jag gjorde när jag kom hem var att googla och då hittade jag denna blogg. Julia sa att hon var intresserad av att få kontakt med sin släkt i Sverige. MVH Ingela Eiberg
GillaGilla
Tack, vad roligt! It’s a small world. Julia har jag aldrig träffat, men vi är vänner på Facebook. En farbror till henne bor i Australien och honom och hans familj har jag träffat där. Det var nära att vi åkte till NZ nu i samband med ett besök i Australien, men det blev inte av. Hoppas jag kommer dit nån annan gång och kommer åt att heja på släkten.
GillaGilla
Hej Gabrielle, jag har plockat upp denna tråden, och vill bara nämna att jag och min fru kommer hälsa på Hjelmström’s släkten i Nya Zeeland i Januari 2019, som gammal sjöman älskar jag historien om Bertil i Baljan.. / Hälsningar
Erik Hjelmström (Göteborg)
Son till Bengt Hjelmström.
GillaGilla
Oj, vad roligt! Vi var smått på väg över dit från Melbourne (vi har en son som bor där) häromåret men var tvungna att åka hem tidigare istället. Hälsa från mig! Nån gång kommer vi nog. Gabrielle (dotter till Anna Hjelmström gift Roland, Bengts kusin)
GillaGilla
Mycket spännade att läsa detta. Min morfars farfar Johan Pettersson var timmerman på C.B Pedersen vid detta tillfälle och var med och sökte efter den försvunne Bertil.
GillaGilla
Tack för kommentaren! Lustigt att tänka att en historia som är känd i min släkt (på mammas sida) också är en historia i din släkt!
GillaGilla
Hej alla på tråden!
Min pappa Bengt Nordwall (född 1915) var med på den resan som elev, bara 19 år gammal. Jag har hört den fantastiska berättelsen om grabben i badbaljan. Nu har jag ett namn på honom också, Bertil i baljan. Jag har ett fotoalbum med många foton på grabbarna och befälet, vågor som slår över däck, söndertrasade segel och andra dramatiska bilder, djur de hade ombord, dopet vid ekvatorn, andra skepp de mötte, bilder från Australien mm. Tyvärr har min pappa nästan inte skrivit någon text till bilderna.
Om jag minns rätt, så berättade min pappa att han blev tillfrågad av Bertil om han ville följa med i badbaljan. Han ville inte, men när besättningen frågade om frivilliga ville hjälpa till att leta nästa dag, så anmälde han sig. Han lurades och visade åt fel håll dit de skulle söka. Min pappa ville ”hjälpa” Bertil.
Tror att det var samma resa,1934-35, så föll en elev i hård kuling och grov sjö över bord. Andre styrman och fem elever, däribland min pappa, räddade honom. Kapten Dahlström ansåg det ett hjältedåd, så han kontaktade Göteborgs Handelstidning, med ett telegram att dessa grabbar var värda en medalj. Senare fick de mottaga ett silveretui med en inristad bild av skeppet C B Pedersen och inskription om modet att ha räddat en människa. Detta hände fredagen den 13/4 1934, för snart 87 år sen. Jag har kvar etuiet och tidningsutklippet.
Det var mycket dramatik på den tiden på våra världshav.
Min far älskade havet och blev så småningom sjökapten på Johnsonlinjens fartyg och när han gick iland blev han chef för bogserbåtarna för samma rederi i Göteborgs hamn. Lite lugnare vatten.
Många hälsningar Martha Nordwall Persson boende på Brännö
GillaGilla
Tack för väldigt intressant kommentar! Så roligt att få veta mera! Skulle vara roligt få se bilderna. Har du lagt ut dom nånstans?
GillaGilla