Om kakelugnar

Här har vi ett par gamla kakelugnar. Till vänster kakelugnen i stora salen på världsarvsgården Erik-Anders i Asta by, Söderala socken utanför Söderhamn, till höger en kakelugn i Borgmästargården vid Norrtullsgatan inne Söderhamn. Hur gamla kakelugnarna är vet jag inte. Erik-Anders byggdes på 1820-talet men en hel del av inredningen är av lite senare datum, omkring 1850 tror jag. Borgmästargården byggdes omkring 1875, när kakelugnen murades dit vet jag inte.

Kakelugn_bakadKakelugnen till höger har jag många trevliga minnen av. Den fanns i ”stora rummet” i vår lägenhet på Borgmästargården i Söderhamn där jag bodde som barn. När jag tog bilden för ett par år sen vid våra ”återvändardagar” i stan höll man på med renovering av hela huset. Dom två stora lägenheterna och det tidigare arkitektkontoret skulle delas upp i flera mindre lägenheter. I ”stora rummet”, det som var vårt vardagsrum då för länge sen, lekte vi barn ofta. Kakelugnen var perfekt att bolla mot med tennisbollar. Ibland råkade man kasta lite för högt. När min syster och jag häromåret gick runt och tittade i Borgmästargården funderade vi på om det kanske låg kvar en eller annan tennisboll däruppe på kakelugnen, men vi kom inte åt att titta efter.

I Erik-Andersgården i Asta by är väggarna vackert marmorerade och längs taket i stora salen löper en målad fris. Gissar att avsikten varit att den övre delen av frisen skulle se ut som stuckatur.
Kakelugn_DSC5796Kakelugnar ger härlig värme. Men man ska inte elda på för häftigt i dom och stoppa in för mycket ved på en gång. Då kan stenarna börja ”krypa ut” och kanske spricka. I Birkastan i Stockholm hade vi en gammal, helt omodern lägenhet med kakelugnar i varje rum, klassiska runda kakelugnar utan några krusiduller nånstans. Hade man eldat på rätt sätt i dom höll värmen länge, och det var en väldigt skön värme som spreds i rummet. Om jag kom hem frusen en vinterdag kunde jag stå och krama kakelugnen en stund för att få upp värmen igen.

Vedstapeln_ed3Lägenheten i Birkastan värmde vi med s.k. Warmvindar som eldades med fotogen. Fotogendunkarna lagrades på vinden – hm, vad skulle brandmyndigheter ha sagt om det, tro?

I alla fall blev det lite väl dyrt med fotogen i och  med oljekrisen vid slutet av 70-talet. Vi installerade elvärme men ett tag mellan fotogenen och elvärmen var vi utan möjlighet till värme förutom kakelugnarna – och det var kalla vintrar dom åren. Bränsle till kakelugnarna fick bli gammal plank vi fick tag på på en tipp nånstans. Ett tag hade vi en vedstapel i hallen.

Lilla killen på bilden är förstås vuxen sen länge. Huset i Birkastan renoverades till modern standard i slutet av 70-talet. Några bilder från ombyggnaden kan du se i Gabrielles blogg här.

PS Nej då, det var inte farligt. Lilla killens pappa stod alldeles nära – fast utanför bilden – beredd om nåt skulle hända.

4 reaktioner på ”Om kakelugnar

  1. Janne oktober 6, 2014 / 5:39 e m

    Läckra bilder, Gabrielle, och intressant om Borgmästagården! / Janneh

    Gilla

    • Gabrielle oktober 7, 2014 / 1:39 e m

      Tack 🙂
      Borgmästargården har jag haft med ett par gånger tidigare – ett av Söderhamns få kulturhus och det klarade sig från den stora stadsbranden 1876.

      Gilla

  2. Anna oktober 20, 2014 / 6:21 f m

    Trevlig bloggpost och väldigt söt bild på den lille! 🙂

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.