Kort möte

En kväll i stugan på ön när jag stod och diskade behövde jag mer vatten. Kvällarna i augusti är mörka och försedd med ficklampa går jag till regntunnan en liten bit bort för att hämta en hink vatten. På väg tillbaka fångar ljuskäglan ett ansikte som plötsligt dyker upp alldeles vid köksdörren – nån som är randig i synen! Han eller hon som kommer fram där ur mörkret blir nog lika rädd som jag, vänder snabbt helt om och försvinner bakom stugknuten. En grävling! Intressant. Och det är faktiskt första gången jag ser en levande grävling. Ihjälkörda efter vägarna har jag ju sett många gånger men aldrig en levande och vi var bara nån meter från varandra.

Nån bild kan jag inte bjuda på, det gick alldeles för snabbt och det var mörkt. Och så hade jag ju inte kameran till hands när jag diskade.

Hm…ska jag vara glad över att kanske ha en grävling på rätt nära håll eller ska jag vara orolig? Har ju hört det där om att man ska lägga hårt bröd i stövlarna för att en grävling som huggit sig fast ska släppa taget när den tror att benen krasar. Men det är nog bara en skröna.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s