Försågare, förkantsågare, hjelpkantsågare, kantgossar, timmersorterare, eldare, hjelpeldare, plankskjutare, påhakare, bakoskjutare, ribbskjutare, machinist, timmerafhakare, smörjare.
Det var funktioner som behövdes bland arbetarna på ett sågverk på 1870-talet. Vad arbetsuppgifterna innebar – vad man som arbetare förband sig att göra – framgår av det första kända kontraktet vid sågverket i Marma daterat 12 april 1877. Bland arbetarna ingick även kvinnor och barn som hade de enklare uppgifterna. Säkert var det ett slitsamt jobb på sågen. Hittar uppgifterna i ”Boken om Marmaverken” som utkom 1993. Mina föräldrar, som då bodde i Marmaverken, var med i redaktionskommittén. 
Vilka tider det var för Söderhamnsbygden under sågverksepoken! Särskilt mycket expansion verkar det ha varit omkring 1800-talets mitt, men det räckte även en bit in på 1900-talet. Det fanns arbeten, människor sökte sig till bygden. Hur mycket befolkningen ökade den här tiden har jag inte hittat än, kanske kompletterar med det senare. Verkligen en intressant tid. Och, måste man väl säga, tyvärr rätt stor kontrast mot hur det ser ut i dag i Söderhamn med omnejd. Men för all del, rätta mig om jag har fel!
”Sågverksindustrin i Söderhamnsdistriktet var vid förra sekelskiftet Sveriges största. Det fanns 12 ångsågar mellan Söderhamn och Ljusne” läser jag på en sida hos Sandarne Kult, Sandarne Kultur och Historiska Förening.
Sidan hos Kult har du här.
I Söderhamnsfjärden låg flera sågverk – som Mariehill, Grundvik, Långrör och Källskär.
I Ny Teknik skriver man om en nyutkommen bok om sågverkens historia. De norrländska sågverkens utveckling 1850-1950 beskrivs som ”upp som en sol och ner som en pannkaka”. Man skriver också om konsten att såga timmer. Ny Teknik här.
En bok om Mariehill har publicerats tidigare i år, ser jag: ”Mariehill 1535-1933”. Hittade en artikel hos Hela Hälsingland här.
Arundo 