Jodå, nog hittar den upp till fåglarnas och ekorrarnas servering på en sten en bra bit ovanför marken. Dit får den slemma sig uppför branta sidor på stenen och fram mot den måltid som bjuds. Fort går det förstås inte men fram kommer den. Styrd av sitt uppenbarligen välfungerande väderkorn. Det är en svart skogssnigel, och på Sandskär har dom varit vanliga under senare år. Särskilt när det är blött förstås, som i dag.
”Huvudet har fyra tentakler, vilka fungerar som lukt- och känselorgan. Ytterst på de två längsta tentaklerna sitter också snigelns ögon,” står det i Wikipedia. Svart skogssnigel är inte nån stor skadegörare. Det värsta med den är nog när man råkar trampa på den. Inte trevligt. Kladdigt värre. Bra att gå med ficklampa när kvällarna börjar bli lite mörkare.
Arundo 