Kajaktankar

I dag på bussen ut till Djurgården satt jag bredvid en gammal dam. Hon somnade till lite då och då och ryckte upp sig och somnade igen så där som man lätt gör om man är riktigt trött och sitter i en buss eller en bil. Efter ett tag vaknade hon till lite mer ordentligt och frågade mig var det var bäst att byta till spårvagnen för att ta sig till Waldemarsudde. Hon skulle gå på utställningen med måleri av Sigrid Hjertén.

När bussen körde över Djurgårdsbron tittade vi på folk som var ute och promenerade på isen i solen bortåt Sjöhistoriska museet. Jag brukar paddla här i kanalen, sa hon, jag brukar paddla runt Djurgården. Det visade sig att hon var en gammal van paddlare, att hon paddlade både på sommaren och på vintern och var med i en paddelklubb som heter Föreningen Kajakidrott, FKI. Oftast paddlar jag ensam, sa hon. Eftersom hon tävlingspaddlat en hel del ville hon ju köra på fort.

Så där ser man, tänkte jag. Här får jag för mina förutfattade meningar. Jag trodde ju det var en trött gamling som satt där bredvid mig och så visar hon sig istället vara något av en tuffing. Vinterpaddling har jag själv aldrig prövat på. Och just nu går det ju för all del inte heller – i Djurgårdsbrunnskanalen i varje fall. För mycket is i vägen. Innan hon steg av hann jag berätta att jag själv paddlar mest i Hälsingland. Och naturligtvis, hon visste precis när jag sa att jag nyligen skaffat en VKV Kåre. Vi hade nog kunnat prata ett bra tag till. Men hon skulle av. Och hon tyckte ändå jag skulle kolla på FKI och se om det var nåt för mig. Kanske kanske….tänker jag. Och längtar alltmer efter att vintern ska ta slut.

Vill ni se hur den ser ut? Min kajak. Ja, det vill ni förstås. Så här vacker är den när den ligger på bryggan.