Verandan på vår gamla stuga på Sandskär var öppen för väder och vind när vi kom dit sommaren 1950. Dvs inte helt: den var glasad på sidorna men där man gick in och ut var det en bred öppning. Det ändrade mina föräldrar på 1964 och fixade ett uterum skyddat för regn och blåst. Min pappa köpte ett par enkeldörrar från ett rivningshus i Ljusne. Sen kom snickare ut till ön, byggde om dörrarna till pardörrar och monterade dom. I ett brev har min mamma beskrivit hur det gick till och lagt in en skiss. Det blev riktigt stiligt.
Men åren går och stugan ligger kraftigt utsatt för stormar, regn och snö. Tidens tand gnagde på dörrarna, och till slut var dom inte så stiliga längre. Trots visst underhåll då och då började dom hänga på trekvart, och till slut gick det knappt att stänga dom längre. Här måste nåt fixas.
En härligt vacker dag i början av den här sommaren kom våra beställda dörrar farande över vattnet tillsammans med två snickare. Fullpackad liten båt.
Det tog en arbetsdag att fixa jobbet. Det blev så snyggt och fint. Rejäla vackra dörrar med lite större fönster än dom gamla, och bra isolerade så inte vinden piper in genom några springor.
En icke förutsedd nackdel var att när det kom nya fina dörrar på stugan såg resten allt uschligare ut. Vi måste ge oss på glaspartierna med mera framöver. Bron framför dörrarna var mer än lovligt rutten och sönderfallande. Det syns lite på bilden nedan. Men det fixade vår alldeles egna snickare under augusti. Bildbevis från pågående jobb med det finns i förra inlägget.
Arundo 
Fint om de gamla dörrarna som nu har åkt till ” alla gamla dörrars sälla jaktmarker” och lämnar plats åt nya, snygga , rejäla
Har man hus finns alltid något att göra.
GillaGilla
Tack. Just det. Sälla jaktmarker blev det i form av Långtå. 🙂
GillaGilla