Julikväll

Ja, här kommer ännu mera moln. På Sandskär spelar himlen ofta upp en föreställning om kvällarna. Det här fotot tog jag från stugans takfönster i onsdags kväll. Klockan var omkring 9. Solen skulle gå ned kanske 40-45 minuter senare. Vi ser inte solnedgången från vår sida av ön. Men den här kvällen reflekterade molnen kvällshimlen där borta i väster. Det kommer inte riktigt fram på fotot men intill småöarna blänkte det rött, nästan som om det hade varit blod i vattnet.

Mera moln

Utsikt från Sandskär söderut igår kväll. (Klicka för större bild). Det hade varit en dag med blandat väder, en del regn, en del sol, kraftiga vindar från S eller SO – men inte kallt alls. Ibland när jag sitter här och tittar ut över hav och himmel och molnen tornar upp sig tänker jag på August Strindbergs målningar av moln. T.ex. den som finns på den här webbsidan, där han kladdar på ordentligt med färg – ”oljemålning som är gjord med palettkniv med tjocka färglager utlagda på en pannå”.

Min mammas gamla oljefärger finns ju kvar här i stugan. Jag gjorde ett inlägg om dom här. Tänk om jag skulle prova nån dag? Typ, kan Strindberg så kan väl jag. Fast, jag gissar att jag nog håller mig till kameran istället.

Mot sydost om kvällen

Plåta moln kan bli lite vad som helst. Molnen bestämmer. Den här bilden tog jag igår kväll från vår lilla sjöveranda. Lite oskarp är den väl men det får man ta. Halva juli har gått och kvällarna är inte lika fantastiskt ljusa längre. Men men, vi har mycket sommar kvar. Vill dock gärna ha lite värme tillbaka. Här har gått från 24 grader häromdan till 14 grader nu. Årets sista supermåne som skulle synas 13 juli missade vi. Det var för molnigt. (Större bild om du klickar på den).
Tillägg 16 juli: Nej, fel av mig. Det gick visst att se supermånen här enl säker källa. Jag måste helt enkelt ha krupit till kojs lite för tidigt.

Liten blir stor

Här är dom tre måsungarna igen. Dom har klarat sig nu i omkring två veckor. Minken har vi inte sett till och det är vi glada för. Dessa dagar tränar ungarna vingarna på stranden, springer och flaxar och försöker lyfta, fast det går inte än. (Som vanligt: klicka för större bild). – Rubriken då? Det är början på Stig Olins gamla schlager ”En gång jag seglar i hamn”. Väldigt populär på 1950-talet. Den kom tydligen 1954. På Youtube här.

Sällskap sökes

Stor och stilig, bra på att hitta mat… Skogspromenader blir det inte frågan om, inte heller mysiga hemmakvällar men ett friskt och härligt sjöliv bjuder jag på ute i den härliga Jungfrukustens skärgård.

Ja, så ser den ut den stora kanadagås, som rör sig häromkring, alltid ensam. Den brölar ödsligt, övergivet och ledset då och då, och jag tror den känner sig ensam. Vad har hänt? Varför har den inga kompisar och ingen partner? Var är alla dom andra? Är den här stackarn utstött, mobbad?

Vem vet? Den håller sig en del på vår strand och bortåt grannen, alltid ensam. Ibland går den upp och skiter på vår brygga. Det gillar jag ju inte, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om den här stora fågeln. Dom är ju inte direkt älskade dom här fåglarna, men den är rätt vacker att se på ändå. (Klicka för större bild).

Kärr och rostigt ris

Gick en vända över ön. Bilden ovan är en sorts kärr eller våtmark som minner om den tid då Sandskär bestod av två öar: Sandskär och Lilla Sandskär. En liten bro leder över det som för länge sen var ett vattendrag, men särskilt vått är det inte längre alls här. I min bok ”Sandskär i mitt hjärta” skriver jag om tiden då ön var två, och det finns även med ett utsnitt av en karta från 1893/1895. Den lilla ön kallades Alder eller Anderholmen.

På vår tomt och ute i skogen såg jag här och var områden med vissnat rostbrunt blåbärsris utan tillstymmelse till blad. Där blir det inga bär den här sommaren. Det beror tydligen på att det snötäcke som normalt skyddar blåbärsplantorna nån gång under vårvintern sjunkit ihop så mycket att växtligheten stuckit upp ovanför snön. Sen kom det en köldknäpp, troligen kombinerat med stark sol, som förstörde det blåbärsris som var oskyddat. Förklaras i en videosnutt hos svt här.

Ingen större fara dock tror jag. Det finns gott om överlevande blåbärsplantor också.
Som vanligt: klicka på bilden om du vill se den större.

Läs mer om min bok här. Den går fortfarande att beställa, och du som bor här i skärgården kan ta dig till Sandskär och köpa den direkt av mig – till särskilt skärgårdspris, förstås, och nåt porto blir det ju inte. Kolla först att jag är här, mobil 0701-82 14 78.