Taxblogg

Min syster går i taxtankar. Så visst, jag börjar också tänka på taxar och på taxar jag känt under livets gång.

Bilden visar en annan syster, 11 år gammal här, med taxen Circe i famnen. Vacker bild, tycker jag. Länge sen förstås. Fotograf var en av mina morbröder, han var duktig på sånt.

Två släthåriga bruna taxar hade vi när jag var barn: Cedric och Hannibal. Jag skrev om dom i inlägget ”Hundarna! Hundarna!” här.

Senare kom en strävhårig tax in i vårt liv, men henne hittade jag ingen bra bild på. Svårt tävla med morbror.

Vill du se en stjärna?

På en kulle långt ut på Stenö, där vägen slutade, låg den här byggnaden med servering och med underhållning på kvällarna. Den är borta sedan länge. Tror den revs 1968. Innan dess var där hålligång. En kväll i slutet av juli 1958 stod vi vid stugan ute på Sandskär och hörde Zarah Leander sjunga ”Vill du se en stjärna, se på mig!”. Rösten hördes väl över vatten och skog ut till oss på sydöstra sidan av ön. Min mamma skriver i ett brev att det den helgen skulle vara ”fest i dagarna tre med tivoli och gästuppträdanden av Zarah Leander, Stig Järrel, Tom Carlssons Hep Cats m.fl. på Stenöbaden”.

Speceribåten i skärgården

I boken ”Sandskär i mitt hjärta” nämner jag den service som fanns i skärgården förr innan alla skaffat egna båtar. På 1950-talet fanns en matbåt som Alfons Karlsson körde runt med i skärgården på lördagarna, tror jag det var. Han stod ombord nere i kajutan bakom en disk och på vår sida av ön brukade båten lägga till vid familjen Strandlunds långa brygga strax väster om oss. Vi rodde dit i Hajak, vår gamla fina roddbåt, och handlade. Och så fanns det en strömmingsbåt som kom då och då och en ölbåt som förstås också hade läsk.

Jag hade gärna velat ha med en bild i boken om Sandskär på Alfons Karlsson bakom disken i speceribåten. Men nån bild fick jag aldrig tag på. Nu sitter jag och ögnar igenom gamla brev från 1950-talet och i ett av dom skriver min mamma om Alfons Karlsson och hans båt, som tyvärr inte körde den sommaren. Brevet är daterat i juli 1958. Här några rader:
”Tyvärr åker ingen speceribåt i skärgården i år, och ingen ölbåt heller. Alfons Karlsson, som haft speceribåten, kunde inte få någon bra att köra och sköta den i år. Han hade dåliga erfarenheter från fjolåret, då hans medhjälpare kört på grund en eller ett par gånger och båten måst repareras. Sånt kostar pengar, och när han åkte själv, var han aldrig på någonstans. Förtjänsten var ingen förra året. I stället gick han back nära 2000 kronor, berättade han när jag frågade om båten. Men till nästa år planerar han en sommaraffär på någon av öarna. Han har en sådan sedan förra året ute i Norrfjärd, och den är sommargästerna där mycket belåtna med. Ja, få se då hur det blir nästa år.”

Ja, att båten gått på grund är ju inte förvånande med tanke på den steniga skärgård vi har och med sandbankarna som finns här och var. Till och med M/S Moa gick ju på grund alldeles nyligen – i början av juni – strax utanför Gran, tror jag.

Alfons Karlsson har förresten varit med i bloggen tidigare i inlägget ”Mat för många förr” här.

På Borgmästargården

Den här bilden är tagen på Borgmästargårdens gård på 50-talet. Flickskolan skymtar till höger. Högt uppe i huset bodde vaktmästaren med sin familj. Dom hade en svart Newfoundlandshund som hette Exi. Stor och vänlig. Hon fick en massa valpar som vi gärna klappade. Bloggade om Exis valpar här.

Flickan som ska stå på händer är jag. Sånt där gör jag inte längre.

”Nu kommer Einar”

Einar Strandlund drev för länge sen en liten båttaxirörelse bland öarna i den södra delen av Söderhamns skärgård. Han hade stuga på Sandskär och satt där och spanade in mot Stenö. Längst ut fanns en brygga (borta nu sen länge) med en semafor: en vitmålad bräda hängde i ett rep snett ner från toppen på en stolpe. Den som ville åka ut drog upp semaforen så den stod som ett vitt streck rakt ut. Einar såg det ute på ön. Han gick ner till båten, rundade det stora grundet som ligger där innanför Sandskär och åkte in och plockade upp passagerarna.

Under kriget hade Einar tydligen en stor eka som han rodde passagerarna i. Sedan skaffade han en helt öppen stor båt med inbyggd motor. Och slutligen hade han i många år en båt med en liten styrhytt i fram. Vid dåligt väder ville man gärna sitta i skydd inne i ruffen där Einar satt och styrde. Men man vågade bara fråga om lov när han var på bra humör.

Båten hade ett karakteristiskt motorljud, ett dunkande ljud som lät ungefär som en tändkulemotor. Vi kunde höra honom från stugan. ”Nu kommer Einar”, sa vi till varandra. Det var inte en tändkulemotor har jag fått veta senare av Lars Brolin. Einar hade en Albin-motor som drevs på bensin.

Einar finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”. Jag ser nu att Einar varit med i bloggen tidigare: i inlägget ”Ut till ön – förr” här. Nåja…det är väl bra med återanvändning. I det tidigare inlägget står lite kort om hur det var att bo på en ö utan att ha båt och det finns två bilder till, dock inte på Einar. Bilden ovan har Lars Brolin tagit.
I dag har alla egna båtar, och Einar är förstås borta sen länge.

Rädda Rådhuskonditoriet

I Söderhamn finns ett gammalt konditori och kafé – Rådhuskonditoriet – med välbevarad inredning från 1950-talet. Men huset där Rådhuskondis ligger ska säljas så nu är det stängt sen början av året. Man hoppas få tag på nån som vill arrendera kafédelen och fortsätta driva det. Och bevara den unika miljön.

Själv har jag inga funderingar på att driva kafé men jag hoppas förstås man hittar nån hugad så rådhuskondis får vara kvar. Det är ett välkänt gammalt kafé och konditori och utgör ett värdefullt inslag i Söderhamns stadsmiljö där det ligger vid det kullerstenslagda Rådhustorget (granne förstås med Rådhuset). Här är en bild jag tog för ett par år sen:
DSC_1722_1206_ed_grblFler bilder finns t.ex. på bloggen Femtiotalsjakten här.
En Facebook-grupp har startats för att försöka medverka till att Rådhuskonditoriet finns kvar – här.

Uppdatering 18 augusti: I Stockholm lägger man också ner gamla fina kaféer och restauranger. Just nu är Järnvägsrestaurangen på Östra Station hotad av nedläggning. En kaffekedja är intresserad av att eventuellt ta över verksamheten. Men det innebär förstås förstöring av inredningen som skapades på 1930-talet. ”..en bärande del av kaffekedjornas affärsidé är att ersätta befintlig interiör med sitt eget koncept blir i så fall Järnvägsrestaurangens unika inredning ett minne blott” skriver Mats Wickman i SvD i dag. Han skriver om ”det allt mer kulturhistorielösa Sverige” och om ”det ansiktslösa kapitalets arrogans”.
Usch ska det gå så där illa med den unika miljön på Rådhuskonditoriet? Läs artikeln i SvD här.

I köket

_DSC5789_ed3Den här bilden är också från gården Erik-Anders, Hälsingegården med den vackra salen som jag hade med i förra inlägget. Dom här böckerna stod framme i ett kök på gården med inredning från 20-talet. Den Husmoderns köksalmanacka som syns på bilden är från 1958, hur gammal den där andra boken om konservering är vet jag inte.

Det visar sig att Husmoderns köksalmanack har funnits i många många år – sen 1933 – och utkommer fortfarande, men 1979 skippade man ordet husmodern i titeln. Hm, försvann husmödrarna då, tro? Hittade en blogg som skrivit om almanackorna och en artikel i Helsingborgs Dagblad där man hävdar att mannen i familjen fortfarande inte förekommer särskilt ofta i almanackan. I artikeln tittar man på 1953 och 2005. Om det hänt så mycket mer på den fronten sen 2005 vet jag inte.

I det där köket i gården Erik-Anders spanade jag inte alls efter skopor. Vi var där innan jag visste om att skopor är så svåra att få tag på numera. Som jag skrivit om i Gabrielles blogg – inlägget Retro – är denna enkla och som jag trodde vardagliga hushållspryl i stort sett borta från marknaden. Skopor finns nästan inte alls längre. Utom eleganta små skopor till bastun. Folk har väl rinnande vatten i sina sommarstugor numera och en vattenhink med skopa börjar bli ett museiföremål verkar det som.

Bloggen om 50-talsprylar där bloggaren skrivit om Husmoderns köksalmanack har du här.  Artikeln i Helsingborgs Dagblad, I köket står tiden stilla, här.