Studentnostalgi

Nyss skrev jag om abiturienter och om hur vi klädde oss i roliga hattar eller – som  i min klass – i vita rockar. Man prydde utstyrseln med symboler för betygen man fått på studentskrivningarna – tofsar, rosetter kanske, säkerhetsnål, kork m.m. Sen var det ju slut med abiturientskojandet i och med att  studentexamen avskaffades 1968. Men kanske fortsätter en del andra traditioner från tidigare år när dagens skolungdomar går ut skolan i Söderhamn? Jag vet inte hur det går till nu, är inte i Söderhamn vid våravslutningen längre. I Stockholm är det ju s.k. studentflak som kör genom stan med mycket musik och hojtande och mycket hystande med ölburkar som skvätter öl runtomkring.

Studentdag_edNär vi tog studenten på 60-talet (före -68) var det feststämning i Söderhamn. Efter studentskrivningarna gick man ”upp i muntan” som det hette i olika ämnen, och dessa muntliga förhör (där censorer inkallats från lite ”förnämare” lärosäten) hölls under två dagar. Jag kom upp i engelska och historia och två ämnen till som jag inte minns just nu. Kanske var det matte och fysik?

På dag 2 sprang vi, som nu kunde kalla oss studenter, ut allihop i vild lyckoyra – 12 års skoltid var ju över! – på läroverkets trappa och sjöng studentsången. På gårdsplanen till läroverket (numera Staffangymnasiet) hyllades vi av familj, släkt och vänner och sen tågade vi genom stan ner till busstorget. Längst fram gick en musikkår och spelade för fulla muggar. Nere på busstorget väntade åkdon av olika slag som studenterna skulle forslas hem i. För min del blev det i en rickscha dragen av en kines i bredbrättad hatt och knallröd skjorta.
Yeah, yeah, those were the days – mycket vatten har runnit i Söderhamnsån sen dess.

James Bond på Svea

Abiturienter finns inte längre sen studentexamen avskaffades i Sverige 1968 skriver Wikipedia. Men på ”min tid” fanns dom, och när vi skulle ta studenten i Söderhamn hittade vi i min klass på reallinjen på att gå i vita rockar prydda med text och olika dekorationer i stället för att sätta på oss konstiga hattar och sånt som väl var det vanligaste bland abiturienter. Den våren kom Bond-filmen ”Agent 007 med rätt att döda” till stan och studentklasserna blev bjudna på filmen på Svea bio. Efteråt blev vi plåtade allihop. Tjejen i vitt på främre raden till höger är jag. Jag var enda flickan i klassen.
img782_abiturienter

DSC_2196_Svea_edSvea Bio ligger vid Köpmantorget i Söderhamn. Bilden på den karakteristiska ”skylten” tog jag i maj 2011. Huset bakom med den anskrämliga plåtfasaden kallas Cityhuset. Det finns såna här byggnader med plåtfasad på några ställen i Söderhamn och jag tycker det ser förfärligt fult ut. Det finns en del såna där plåtskrällen här i Stockholm också. Fult, fult! Förstår inte riktigt varför man väljer plåt som fasadmaterial, det finns klart snyggare sätt att renovera hus.

Men nåja, tillbaka till bio: När jag var barn och gick i skolan i Söderhamn fanns det hela tre biografer i stan: Teaterbio, Stora Bio och Svea Bio. Teaterbio var biograf i den fina gamla teatern på Norrtullsgatan bredvid Borgmästargården. Om man fortfarande visar film där vet jag inte, men kanske sker det ibland. ”Stora” som den kallades vet jag däremot är borta. Biografen låg en trappa upp i ett av dom gamla trähusen längs Köpmangatan. Den brann i april 1967, och huset är förstås rivet nu sen länge. Där finns istället ett stort långt komplex som inrymmer stadsbibliotek, systembolag, affärer, konditori m.m.

Apropå systembolaget och James Bond läser jag i DN i dag att Bond var en så flitig drinkare att han borde ha varit alkoholist för länge sen. Han borde dessutom rimligen ha haft rätt svårt att sköta sitt agentjobb tänker jag. DN skriver att i boken ”From Russia with love” låter författaren James Bond hälla i sig hela 50 drinkar på en enda dag. Vad tänkte han på, Ian Fleming? Glömde han kollräkna? DN:s artikel här.