Några favoritbilder

Tänker förstås mycket på Sandskär denna tid. Vi har inte varit där än denna säsong. Men det blir nog snart, bara vädret blir lite varmare. Här i Stockholm kom det blötsnö i dag. Kall och konstig vår.

Några bilder: Skottkärra och silvertärna från sommar -16, Nisse på bryggan sommar -17 och en öl i solen hösten -16. Hoppas på en bra sommar -20 trots allt som corona ställer till med denna tid och tyvärr kanske lång tid framöver. Vi får se. Ta en dag i sänder och laga efter läge, som det heter.

Skarvarna 2020

Förra årets skyddsjakt på skarv på vår kust blev ju ett misslyckande. Tillstånd att skjuta 500 och man sköt 1! Har skrivit om detta tidigare i bloggen.

Men nu är det nytt år och nya friska tag! Skyddsjakt + ev skrämselåtgärder ska förhoppningsvis få ner beståndet, som ju tilltagit betydligt under senare år. En stadig ökning av antalet bon har skett. Fullföljda häckningar för 2016 var 933, 2 130 för 2017, 2 830 för 2018 och 2019 var fullföljda häckningar 3 300.

Om jag förstått rätt gav Länsstyrelsen förra året tillstånd till skyddsjakt alltför långt in i skärgården och det var svårt att genomföra jakten pga närheten till sommarstugor. Nu vill man istället genomföra skyddsjakt längre ut i skärgården istället för inne i vikarna.

På Wikipedia läser jag ”Storskarv har ett mycket stort utbredningsområde och IUCN (Internationella naturvårdsunionen) uppskattar att den globala populationen förmodligen ökar. På vissa platser har den varit en illa ansedd fågel eftersom den ansetts vara ett skadedjur, vara en konkurrent om fisken, förstöra öar och fiskeredskap, och ha ett obehagligt utseende.” Hm, det där med utseendet tycker jag är ett fånigt argument. Alla andra fåglar är väl inte vackra?

Ingen jaktlycka

Skarvarna i trakten av Sandarne kan ta det lugnt ett bra tag till. Skyddsjakt på 500 hade man fattat beslut om. Man lyckades bara skjuta en enda skarv.

Tänker förstås på den gamla sagan om den lille herrn som hade en bit tyg, som han ville göra en rock av. Han går till Mäster skräddare och frågar om denne kan sy honom en rock. Jadå, det ska bli, säger Mäster skräddare. När blir den klar då? frågar den lille herrn. Om lördag, svarar skräddaren.  Så där fortsätter historien med nya besked och allt från rock till ett par vantar och ”om lördag” till ”om lördag”. Det slutar med att ”det bidde en tumme”.

Det går tydligen inte att skjuta skarv i det område i Sandarne där man fått tillstånd till skyddsjakt. Sveriges Radio P4 Gävleborg skriver om den uteblivna jaktlyckan här.

Favorit i repris

Ja, fast egentligen har den här tärnan inte varit med i Arundo-bloggen tidigare utan i Gabrielles blogg: inlägget Mörkögd argbigga. Jag har en hatkärlek – eller kanske ett kärlekshat – till silvertärnorna. Dom är otroligt aggressiva när dom lagt ägg eller har ungar. Man får gå med en piassavakvast i handen och borsten pekande uppåt för att freda sig. Paraply funkar också bra. Även cykelhjälm om man står ut med smällarna på hjälmen. Men silvertärnorna är sommar, och det är så härligt att lyssna på dom och se hur skickliga flygare dom är.

Skarvö

Skarven brer ut sig i skärgården. I Söderhamnskuriren läste jag att ännu en ö i Söderhamns skärgård nu drabbats av skarv: Myrskär. Det ser ut att vara ett hundratal bon där enligt artikeln.

Vad gör man mot skarven då? I Skärså stör man genom länsstyrelsens försorg bort skarvarna med gasolkanon och i Ljusne beviljade man skyddsjakt på skarv under april. Det finns ingen ”quick-fix” mot skarven och det är svårt att veta vilka åtgärder som är effektiva, säger en företrädare för kommunen. När man skrämde bort skarvarna från Skärså häromåret slog dom sig ner på öar utanför Sandarne. En av dessa skarvöar syns på den här bilden som jag tog med mobilen från en brygga på Sandarne båtklubb för en liten tid sen.

Intressant med skarvarna är att dom är väldigt duktiga fiskare och att man i en del länder faktiskt använt dom att fiska med.
I Sydostasien har tama skarvar använts vid fiske i århundraden, skriver man i Wikipedia. I Kina förekommer metoden fortfarande men är ovanlig bland yrkesfiskare. Även i England och Frankrike höll man på med skarvfiske förr, fiskemetoden spreds dit av sjömän på 1500-talet.
Man fångar en skarv och tämjer den. Sen binder man ett rep runt halsen på den så den inte kan svälja fisken och släpper iväg den på fiske. Sen ska den väl vara så tam att den kommer tillbaka med sin fångst.

Skarven på bilden satt på en fiskebåt i en annan del av landet, den vackra kusten i Södra Möre. Troligen var fågeln lite vissen annars hade jag nog inte fått komma så nära med kameran. Eller var det en tam skarv, kanske, som just levererat fisk till sin husse eller matte?

Spillkråkans matplats

Bloggade för nån vecka sen om en spillkråka som mumsade på hästmyror i en gammal stubbe utanför Sjöboden på Sandskär. Den fick äta så mycket den ville och sen flög den sin väg mätt och belåten.

Stubben med sin befolkning av hästmyror bekymrade mig. Nu gav vi oss på den med yxa, spetsig spade, spett m.m. Några attacker från ilskna myror blev det inte. Inte en enda hästmyra såg jag. Dom verkar ha rymt fältet. Hur dom bär sig åt för att flytta med hela sitt hushåll, sina ungar (heter det så?), ägg m.m. vet jag inte. Kanske är förklaringen att stubben nog inte alls var en boplats utan bara en restaurang för hästmyror? Vad vet jag. Lite dåligt samvete har jag nu då förstås eftersom jag förstört för dom smådjur som bor i mulmen i gamla träd och stubbar. Men jag hoppas dom kan bosätta sig i en annan stubbe en bit ifrån. Där har jag hittills inte sett några hästmyror så jag låter den vara ett tag till.

Sen tittade jag på gamla bilder och försökte räkna ut vilket träd det kunde vara som lämnat efter sig den där stubben. Bilden nedan togs 1898. Många träd framför stugan på den tiden. Dom flesta var borta när mina föräldrar övertog stugan ca ett halvsekel senare.Inte lätt att veta vilket av träden på bilden som stubben kom från. Och särskilt viktigt är det ju verkligen inte heller! Men jag skrev i alla fall ut bilden och knallade runt och tittade. Stenarna finns ju kvar. Till höger mellan två kvinnor (varav hon längst till höger kanske är en tjänsteflicka) syns en mörk trädstam som verkar stå framför några andra träd. Jag gissar på det trädet.

Vad mulm är? Det är det lösa material som samlas i håligheter i träd. I mulmen lever t.ex. klokrypare och andra smådjur. Skrev om mulm och insekter – och särskilt om intressanta namn på såna – i min andra blogg här.

Bilden från 1898 finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”.