Silvertärna på drift

Läste i DN häromdan att man i sydöstra Bolivia hittat en silvertärna, ringmärkt i Sverige för 20 år sedan. Nån fann den liggande på en bilväg och tog hand om den. Tärnan var i dåligt skick och dog kort efter. Fågelkännare bedömer det som högst anmärkningsvärt;  inte att tärnan dog men att den alls fanns i Bolivia. Silvertärnor övervintrar normalt i havet sydost om Sydafrika står det i artikeln.

Silvertärnor kan bli uppåt 30 år gamla, fiskmåsar drygt 30. Jag hittade en pdf om åldern hos vilda fåglar här.
Dom som läst mina bloggar (Arundo eller Gabrielles blogg) vet att jag har ett särskilt förhållande till tärnor. Vi har nämligen ofta närkontakt när vi är på Sandskär. Paraply, piassavakvast eller cykelhjälm är viss tid under sommaren att rekommendera om man vill gå ut på bryggan. Cykelhjälmen är bäst eftersom man får händerna fria. Silvertärnorna är väldigt arga när dom har ägg eller ungar att försvara, och det är inte bara mamman och pappan som anfaller, dom tar hjälp av alla mostrar och farbröder och andra i släkten. Kompisar också antar jag. Bilden nedan är från en sommardag i juli för ett par år sen (har varit med i bloggen tidigare).

Var är ni nu?

Silvertärnor sägs vara den fågelart som flyttar allra längst av alla. Fåglarna, som inte lär väga mer än ungefär 125 gram, kan flyga hela vägen från Arktis till Södra ishavet – och sen åt andra hållet när det är dags för sommar i norr. Dom drar nytta av vindarna för att ta sig fram så fort som möjligt. På en webbsida hittar jag uppgiften att det tar ungefär 40 dar att flyga norrut till häckningsplatserna, flygningen söderut när den nordliga sommaren går mot sitt slut tar längre tid – i genomsnitt 93 dar.

Jag undrar hur dom gör med sömn och vila. Nånstans läste jag att flyttfåglar tar hundratals små ”powernaps” medan dom flyger men jag vet inte om det gäller tärnorna.

Några av dom har bott hos oss på Sandskär. Var är dom nu, tro? Är dom nere vid Antarktis nånstans och dyker efter krill och annat godis som finns där i dom kalla vattnen?

I somras hade vi närkontakt med silvertärnorna eftersom dom hade lagt ägg på vår lilla strand. Fåglarna har varit med i bild i bloggen flera gånger tidigare. Här kommer dom igen – en sorts ”favorit i repris”. Fast så mycket favoriter var dom ju inte egentligen eftersom dom vuxna tärnorna – mamman och pappan, farbröder och mostrar m.fl. – var så väldigt arga av sig.

Ungarna växte fort: Mellan dom två bilderna ovan gick det lite drygt 2 veckor.

Silvertärnor kan bli uppåt 30 år gamla. Och kanske är samma fåglar tillbaka hos oss nästa sommar.

Att komma tillräckligt nära för att fotografera dom var inte lätt men gick hyggligt i skydd av ett gammalt paraply. (Min syster Anna tog bilden här bredvid, tack för det!) Jag funderar på att ta med cykelhjälmen upp till ön nästa sommar. Funkar ju bättre än ett paraply när man ska fotografera och behöver använda båda händerna. Eller kanske vore det klokt att skaffa ett stativ.

En utförlig sida på engelska om silvertärnor hittade jag här.

Svartskallar

Ja, jag menar förstås tärnorna. Ungarna börjar bli riktigt tydligt svarta på skallen så där som vuxna silvertärnor är. Men det är inte klart än: framåt når det svarta inte ner till den röda näbben än och inte heller är det svart så långt ner i nacken som det är på föräldrarna. Men det är på god väg. Dom börjar alltmer se ut som vuxna tärnor, fast långa stjärtpennor har dom inte fått än, det är fortfarande ”stubbad svans” som gäller.

Nyss satt jag på bryggan och tittade i kikaren på ungarna som blev matade av föräldrarna. Jag undrar hur det går med fisketräningen. Ungarna måste ju lära sig att fiska själva. Hur ska det annars gå? Där sitter jag och känner oro för dom här små liven, trots den plåga och sanitära olägenhet deras existens varit för oss nu ett bra tag. Vi har ju inte kunnat gå ut på bryggan utan att bli attackerade. Det där är mycket bättre nu: dom vuxna tärnorna har ”taggat ner” en hel del sen ungarna blev flygga.

Men kära nån då, hur ska det gå för tärnorna när dom ska flyga hela vägen ner till Antarktis? Kommer ”våra” tärnor att klara sig? Det är ju så långt, så långt. Enligt fågelboken kan dom ge sig iväg i början av augusti. Jag har hört att dom kan flyga och sova samtidigt. Är det sant?

Tärnans unge

Ungarna sitter gärna på bryggan. Jag försökte smyga mig nära i skydd av ett paraply. Föräldrarna anföll förstås men skam den som ger sig: bild på sittande unge blev det i alla fall. Dom kan flyga nu, dom här som så nyligen var små dunbollar som spatserade omkring på stranden.  Men att fånga dom på bild i flykten fixade jag inte. Inte så lätt att balansera kameran, ta bild och samtidigt hålla i paraplyet.

Flygga

När vi kom till ön senast blev vi våldsamt attackerade från luften igen. Förhoppningen om att tärnfamiljen flyttat från oss och numera bor längre bort på stranden kom helt på skam. Blodvite – bara lite – uppstod hos den av oss som har minst hår på huvet.

Ungarna har vuxit sig allt större, och nu kan dom flyga. Mellan flygövningarna sitter dom gärna och vilar sig på bryggan. Om vi går ut där kommer hela släkten och störtdyker mot oss. Vi har köpt några billiga ”tärnparaplyer” och går man under ett sånt är man säker. Dock inte mot tärnornas gälla krigsskrin som riktigt skär i öronen. Nåja, när ungarna lärt sig dyka efter fisk också och blivit säkrare på att flyga så börjar förhoppningsvis hela familjen ta sig söderut. Det är ju långt till Antarktis.

Ungarna är fint vita på bröstet nu men stjärten ser stubbad ut – inga långa vingpennor än. Om jag kommer åt ska jag försöka fotografera dom igen i skydd av ett paraply. Men det är förstås svårare nu när dom kan flyga iväg.
Ja, det var senaste nytt på tärnfronten.

På strandpromenaden

Ja, dom växer till sig. Fortfarande bevakas dom ilsket av sina föräldrar med flygunderstöd från mostrar, farbröder eller andra släktingar. Ska man ut på bryggan är det paraply eller ”tärnpinnar” som gäller. Vi har ju varit med om det här andra somrar, och jag vet att en särskild trevlig känsla av frihet inträder när fåglarna flyttat undan från stranden och man kan gå ut på bryggan utan att riskera flygattacker.

Vi tror att dom här tärnorna är silvertärnor, inte fisktärnor. Anledningen är: ingen svart spets på näbben (som fisktärnan har), extremt korta ben (fisktärnan har längre ben), långa vingpennor som sticker ut bakom när tärnan sitter, flygstilen + aggressiviteten.

Om silvertärnan skriver Wikipedia: ”Arten är känd för att vara det djur i världen som flyttar den längsta sträckan mellan sin häckningsplats och sina vinterkvarter, som återfinns i Antarktis. De populationer som flyttar längst flyttar cirka 40 000 kilometer årligen, vilket motsvarar ett varv runt jorden. På grund av dessa långa förflyttningar är silvertärnan den organism som sammanlagt får uppleva flest soltimmar per år”.

Varför Antarktis, undrar jag. Där är det väl för 17 hakar kallare än det är under svensk vinter. Nån fågelkännare som kan förklara detta beteende? Det finns väl nån bra förklaring kan jag tro, tillgång till särskild mat eller nåt.

(Som vanligt, lite större och klarare bild om man klickar på den).