Så bodde man

Tänk så man inredde på den tiden!
Mörka tapeter, stora växter,  inte så värst bekväma möbler gissar jag, långa gångmattor på brädgolvet – eller om det är parkett, svårt att avgöra. Det här är vardagsrummet i det hus vi alltid kallade Pilen IV, i hörnet mellan Skolhusgatan och Kungsgatan i Söderhamn. Fönstren i rummet vetter mot Kungsgatan och hörnfönstret, som skymtar till höger på bilden, vetter ut mot korsningen mellan Skolhusgatan och Kungsgatan. Vet inte riktigt när bilden är tagen. 1920-30-tal kanske?

Kvinnorna på bilden är Tora och Essan Österlund, och mannen som sitter där är en syssling. Han hette Henning Hjelmström och var son till Anna Härdelin Hjelmström. Det är den Anna jag berättar om i min bok ”En flicka som heter Anna”. Anna och hennes Karl hade en dotter och fyra söner, den yngsta blev så småningom min morfar.

Fotografiet på väggen ovanför taffeln är August Österlund, far till Tora och Essan och sex barn till. August Österlund var tidningsman i Söderhamn. Han drev den konservativa tidningen Helsingen, som kom ut 3 ggr i veckan. Det var Österlund som lät bygga huset Pilen IV nån gång på 1880-talet. Jag berättar en hel del om familjen Österlund i min första bok, ”Sandskär i mitt hjärta”. Båda böckerna går fortfarande att köpa i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall eller direkt från mig. Se flikarna ovan: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta”. Böckerna finns också att låna på biblioteket.
Mer om Pilen IV finns bl.a. här. Där finns bl.a. bild på hur huset ser ut i dag.

Lek i snön

Vinter på 50-talet.
Vi leker med våra dockor i snön i trädgården på Borgmästargården. Jag till vänster och så min lillasyster. I bakgrunden ser man Teatern och så ett upplag av ved. Som jag minns det låg det alltid ved staplad där när jag var barn. Det var ju också där bakom veden som ett kärlekspar brukade gömma sig för att kyssas. Fast vi såg dom förstås och smög på dom.

Min docka hette Ella. Jag har dockan kvar. Hon ligger i ett skåp i stugan på Sandskär. Hennes ögon har dessvärre trillat in och ligger och skallrar i skallen på henne. Så här ser hon ut numera.

Vi lekte inte alls bara med dockor, bilar var också populära, inte minst på sandstranden på Sandskär där vi kunde bygga hela landskap i den fuktiga sanden med kurviga vägar (gärna feldoserade) och körde där med våra leksaksbilar.

Om dockan skrev jag i min andra blogg i inlägget ”Gone baby gone” här. Och vill du läsa om kärleksparet bakom vedstaplarna får du läsa ”En liten brungrå gubbe” här.

Ulrika Eleonora

Utsikt mot Ulrika Eleonora kyrka, vintern 1962
När jag växte upp i Söderhamn var kyrkan Ulrika Eleonora putsad i en ganska svagt rosa nyans. Vi hade ofta avslutning inför sommarlovet i kyrkan. I dag är kyrkan sen länge kraftigt röd – barockröd läste jag nånstans; samma färg som Jakobs kyrka i Stockholm har. Jag tycker det är väldigt fint med det där barockröda eller karolingiskt röda. Drottningen Ulrika Eleonora d.ä., som kyrkan är uppkallad efter,  var ju hustru till Karl XI och mor till en liten gosse som när han blev stor blev välkänd som krigarkonungen Karl XII.


Här ovan ser du kyrkan på håll i svartvitt. Fotot taget en vinterdag 1962 från ett av fönstren högst upp i Pilen IV där vi bodde då; huset på Kungsgatan vid hörnet mot Skolhusgatan och mittemot det s.k. Sparbankshuset. På vår tid där hade Hemslöjden affär och vävstuga i gatuplanet på Pilen IV.

Utsikt 1971.


Bilden ovan är tagen 1971, gissningsvis nån gång tidig höst. Kanske var det då man putsade om kyrkan från skär till kraftigt röd? Det ser ju ut som om nåt sånt pågår.

Hur kyrkan såg ut utvändigt under 1800-talet vet jag inte. Men i boken ”En flicka som heter Anna” finns en scen inne i kyrkan från hösten 1881. Anna, som då väntade sitt första barn, hade plötsligt förlorat sin mamma Sally. Modern var på besök hemma hos Anna och Karl i Söderhamn då hon en dag bara föll ihop och dog. Hon var 54 år gammal.
För Anna kändes det som om marken rycktes undan under hennes fötter. Hon vände sig till Gud så som man förstås gjorde mycket mer under den tid hon levde. I boken står det så här om ett besök i kyrkan:
”Hon gick i kyrkan. Där satt hon för sig själv i en kyrkbänk och såg på den stora altartavlan med Jesus som fallit på knä i Getsemane. Guds son slår ut med händerna och låter armarna falla åt sidorna. Han öppnar sig och lämnar ut sig till den ängel som stiger ner till honom för att ge honom kraft och styrka att offra sig för människorna. Anna såg på det milda ansiktet och på strålkransen runt hans huvud. Hon kunde betrakta bilden länge.”

Söderhamn omkring 1940

Ännu en bild från Söderhamn i lite äldre tider: en flygbild över delar av stan tagen omkring 1940. De tre gatorna som löper inåt i bilden är förstås Norrtullsgatan, Kungsgatan och Köpmangatan. Kyrkan och Läroverket ser man längst till vänster i bilden. Gymnastikhuset vid Norrtullsgatan ser man också. Rådhuset skymtar bara lite i bildens nedre kant en bit till höger om mitten. Och långt in en bit till höger om alla dom stora träden i parken ser man den gamla brandstationen som låg på Busstorget. Så mycket stora träd det fanns i stan! Kungsgatan – en allé hela vägen kantad av stora träd. Och vad härligt lummigt det då var på den plats som i dag kallas jazzparken och är utformad till minne av Jan Johansson. Fick jag välja hade jag haft träden kvar och så kunde man ha haft ett minnesmärke mitt bland träden, kanske en skulptur utformad som ett piano eller nåt sånt. – Bilden hittade jag hos Länsmuseet Gävleborg.

Det som syns långt borta bakom Faxeholmen måste väl vara Marma brädgård?
Klicka för större bild.

Gamla Söderhamn, igen (4)

Fin bild, eller hur? Ja, nu fick det alltså bli lite från Söderhamn ”på den gamla goda tiden” igen. Fast så ”god” var den nog inte. Bilden, som jag hittade hos Länsmuseet Gävleborg, är tagen omkring 1915 enl museet och första världskriget pågick (fast det kallades inte så då förstås eftersom man inte visste att det skulle komma ett till). Det var nog rätt hårda tider för många dessa år. Våren 1917 tågade man ju i hungerdemonstrationer på flera ställen i landet, inte minst just i Söderhamn.

På bilden ser du Källgatan från korsningen Köpmangatan upp mot läroverket. Till höger syns stora träd där nu den rätt märkliga parken till Jan Johanssons minne ligger.

Hus nr 3 till vänster är det jag kallat ”Annas hus”eftersom det var i ett hus på denna plats som Anna Härdelin Hjelmström bodde med sin familj, alltså Anna i boken ”En flicka som heter Anna”.  Huset där familjen bodde och där alla fem barnen föddes förstördes i en brand sommaren 1890. Familjen fick efter det hyra lägenhet i kvarteret Tigern på andra sidan ån. På platsen för det nedbrunna huset byggdes sen ett nytt hus i liknande utformning som det tidigare.

Läs mer om Annas hus här. Där finns också bild på huset förr och hur det ser ut i dag.
Läs mer om boken ”En flicka som heter Anna” och om hur du kan beställa ett ex här. Utdrag ur boken har jag haft med i bloggen här och var, nu senast i inlägget Promenad i Söderhamn 1880.

Gamla Söderhamn, igen (3)

Utsikt över Söderhamn omkring 1900, från Faxeholmen. Bilden hittade jag hos Länsmuseet Gävleborg. I förgrunden syns hamnmagasinen och längst till vänster skymtar tullhuset som stod klart 1889. Några år före sekelskiftet jobbade min morfars far där, Karl Hjelmström. Han bodde i stan med sin familj. 1880 hade Karl gift sig med den flicka han drömt om: Anna. Det är hon som är Anna i boken ”En flicka som heter Anna” och Karl spelar förstås också en viktig roll i boken. Läs om boken här.

Kyrkan Ulrika Eleonora syns långt bort till höger. Jag tror att det är tornet på brandstationen som man skymtar långt in i bilden, strax till höger om masterna på det vänstra fartyget i förgrunden. Brandstationen byggdes 1886 och revs 1954, tyvärr! Bortom brandstationen syns rådhuset.

Men vad är allt det där vita som syns längs kajen vid Södra Hamngatan? Är det snöhögar eller vad är det för nåt? Det ser ju ut att ligga snö på några tak, dock inte på hamnmagasinen i förgrunden.

Klicka på bilden för att se den större.
En modern bild på tullhuset finns med i ett tidigare inlägg här.

Elektriska Johansson

Nyss skrev jag lite om dom där gamla Söderhamnshusen som har ett torn med burspråk i ett hörn i inlägget Gamla Söderhamn, igen (2) här. Ett för mig mycket välbekant sådant var det vi alltid kallade Elektriska Johansson som låg på Kungsgatan 8 i korsningen med Skolhusgatan, kvartersnamn Lönnen 8. Vi bodde då mitt emot, i Pilen 4 med Hemslöjdens butik och vävstuga i bottenvåningen.

P.A.Johansson registrerade firman Söderhamns Elektriska Byrå 1899. Firman expanderade betydligt och ”kom att verka i hela Hälsingland med filialer i Hudiksvall, Ljusdal och Bollnäs. Trots avsaknad av föreskriven teknisk utbildning lyckades han få Kungl. Maj:ts behörighetsbevis för högspänning gällande för hela riket” skriver man i Wikipedia. Måste ha varit en driftig kille. Kraftstationer byggdes på flera orter, det var under denna tid landet elektrifierades alltmer.

Mer ur Wikipedia: ”Utöver installationer för kraft och belysning bedrev firman försäljning av bland annat motorer, transformatorer, kylanläggningar, installationsmaterial och belysningsarmaturer. Sortimentet innefattade även elektriska apparater för hushållen samt radioapparater”.

Och televisionsapparater skulle jag vilja tillägga. I Elektriska Johanssons skyltfönster mot Skolhusgatan såg jag tv för första gången. Vi ungar stod därutanför och gapade över bilderna som flimrade fram därinne. Ofta var det väl bara myrornas dans på skärmen men det fascinerade det med.

Hur gick det sen då? Jo, Elektriska Johansson var tydligen fortfarande igång 1971, men sen köptes byggnaden av Anders Diös AB som använde huset för sina anställda när man skulle bygga Domusvaruhuset ner mot Köpmangatan. I bottenvåningen, där man ju tidigare alltså sålt bl.a. tv- och radioapparater, låg nu istället nån affär som sålde konfektion. Min man köpte en skiddress där minns jag. Jackan finns fortfarande kvar och hänger bland andra gamla jackor i stugan på Sandskär. Den kommer bra till pass kalla dagar.

Vid mitten av 1970-talet såldes Elektriska Johanssons hus till Söderhamns kommun. Byggnaden revs 1979 och kommunen lät sen riva hela kvarteret efter Kungsgatan. Förutom Elektriska Johansson rök där det originella gamla badhuset (skorstenen skymtar på bilden), apoteket och ett annat fint gammalt Söderhamnshus. Man rev rubbet. Trots att ”Kungsgatan i den av Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund 1974 upprättade byggnadsinventeringen i Söderhamns kommun ansetts ingå i ett ur kulturhistorisk synpunkt värdefullt och sammanhängande miljöområde” (också ur Wikipedia).

Hur många såna här hus med torn/burspråk det finns kvar i dag utöver dom jag skrev om i Gamla Söderhamn, igen (2) vet jag inte. Jag får väl knalla runt med kameran i stan och kolla när jag kommer dit nästa gång.

Om Elektriska Johansson i Wikipedia här och om Lönnen 8 här.