Stugan på ön – två bilder

Familjen Österlund vid stugan på Sandskär 1898.
Samma vy 2011.

Sandskär. Stugans gavel västerut, mot skogen, förevigad två somrar med lång tid emellan. Det var tidningsmannen August Österlund som lät bygga stugan på 1860-talet. Han sitter där på övre bilden med hustrun Charlotta strax till vänster om bildens mitt. Tänker nu efteråt att jag kunde ju ha placerat ut familjemedlemmar och eventuella besökare sommaren 2011 på samma platser som på den gamla bilden. Hade väldans tydligt visat på skillnader i hur människor klädde sig sommartid förr och nu.

Båda bilderna finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Har några ex kvar. Vill du beställa, så titta här hur det går till.

Om en teckningslärare

På min andra blogg skrev jag i dag om Blått. Och jag nämner teckningsläraren Gunnar Österström vid Läroverket i Söderhamn. Vilken inspirerande lärare han var! Nyskapande, verkligen.

Hittade Österström på Wikipedia nu och ser att han var verksam som konstnär också.

Nu letade jag på SvD:s arkiv på hans namn och hittar att Österström 1961 blev inbjuden till Konstfack i Stockholm för att berätta om hur vi elever vid Läroverket i Söderhamn fått måla till musik.

I SvD finns en artikel om detta, ”Akvarellmålning till musik demonstreras på Konstfack” länk här. Österström hade tagit diabilder av elevernas tavlor. ”Det är deltagarna i en kurs för blivande teckningslärare som kommer att få se de uppmärksammade målningarna” skriver man i tidningen. Hm… undrar om diabilderna finns kvar nånstans. Vore roligt att se, förstås.

Österström har jag haft med i bloggen tidigare i inlägget ”Rasthallarna” här. Tidningsklippet som var med där får vara med här igen. Blir aningen tydligare om du klickar på bilden.

3:an i realskolan 1959-60

Ja, här är vi igen. Känner ni igen er? Nu heter klassen 35a och fotot är troligen taget höstterminen 1959. Jag tar inte alla namnen igen. Du har dom på bilden från två år tidigare: första klassen i realskolan här. Du får bara ”möblera om” lite. Vi har blivit två år äldre allihop. Som nr 2 från vänster i första raden sitter min bästa kompis Christina, som inte var med på klasskortet från 1957. Nr 3 är jag. (Som vanligt: klicka på bilden om du vill se den större).
En version av kortet finns även hos Dibis, sök på bild nr XLK00085. Där finns nästan alla namnen med.

Fyra år senare

Ja, ska vi ta en till när vi ändå håller på? Det här klassfotot är taget höstterminen 1957 i klass 15a. Det är fyra år sen bilden i förra inlägget och det här är alltså första klass i realskolan i Läroverket som det hette på den tiden. Eller lite högtidligare: Högre Allmänna Läroverket i Söderhamn. Här hade jag lättare att komma ihåg namn utan att titta på facit.

Bilden var med i HälsingeKuriren i januari 2000 – bra att du skickade in den, Kerstin! Där hade man alla namnen med. Jag klipper in dom under bilden. Klicka på bilden om du vill se den större.

Picknick 1918

Här är dom igen, Österlund/Norell-damerna. På picknick nånstans. Året är 1918. Några av dom känner jag igen. Gumman med vitt huckle är Lotta Österlund, född Norell och änka efter tidningsmannen August Österlund, som byggde stugan på Sandskär. Framför henne i den där roliga hatten sitter hennes syster Helfrid Norell, journalist på tidningen Helsingen i Söderhamn. Helfrid Norell nämns som en pionjär bland kvinnliga journalister och är med i boken ”Pennskaft: kvinnliga journalister i svensk dagspress 1690-1975” av Margareta Berger. Hon har fått ett eget inlägg i bloggen. Läs det här.

Bakom Lotta i sitt vita huckle står dottern Elin. Kvinnorna längst till höger är Lydia, dotter till Augusts första hustru och alltså halvsyster till dom övriga systrarna Österlund. Lydia gifte sig med textilarbetaren Axel Wattkin och dom bodde i Lund. Bredvid Lydia och med handen lyft för att dricka kaffe sitter Essan Österlund. Kvinnan i mitten som håller ett brödfat i plåt i knäet och ser in i kameran tror jag är Anna Österlund, men jag är inte säker. Även hon var gift. Hennes man hette August (Aggi) Kronbäck och dom bodde i Västervik. Övriga döttrar Österlund – Augusta, Essan, Elin, Tora och Signe – var ogifta. Mer om familjen Österlund kan du läsa i min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”.

Uppdatering 24 augusti: Har letat lite vidare bland vem som är vem av dom här kvinnorna. Nu tänker jag att hon som står längst till vänster kan vara Anna Österlund gift med Aggi Kronbäck och att kvinnan med brödfatet kan vara den näst yngsta dottern i familjen, Tora, tio år yngre än Anna.
Hm… hur viktigt är det här egentligen? Vet inte. Tänker att om nån sentida släkting till människorna på bilden råkar komma in och läsa här så kanske hon eller han känner igen nån och vet vem som är vem.

Fyra systrar

I familjen Österlund var det sju systrar (en av dom var halvsyster) och en bror. Här ses fyra av systrarna. Jag är inte 100% säker på namnen utom på nr 3 från vänster som är Elin och nr 4 som är Signe. Dom andra tror jag är Essan och Tora. Året är 1915. Var bilden är tagen vet jag inte. Tora var hemmadotter, stannade hemma och tog hand om sin gamla mamma. Hon var intresserad av fotografering, och bilden kan nog vara tagen med hennes kamera. Essan var banktjänsteman, Elin lärarinna på Flickskolan i Söderhamn och en tid skolans rektor. Signe var lärarinna i Umeå, Skara och vid Ateneum, ett flickskoleseminarium i Stockholm. Ingen av dom gifte sig.

Systrarnas pappa, August Österlund, byggde sommarstugan på Sandskär som vi har nu. Om den stugan, ön Sandskär och en del andra öar i den här delen av skärgården handlar min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”. Mer om boken här.

När familjen Roland köpte stugan 1951 lämnade fröknarna Österlund kvar möbler och husgeråd. En del gamla kläder, hattar och paraplyer fanns också men dom lekte vi barn rätt snart slut på. Den randiga baddräkten är från Österlundarnas tid på ön. Bild på baddräkten här.

Kvar i stugan fanns också två gamla fotoalbum och dessutom en hel del lösa pappersbilder. Vid tillfälle ska jag lämna materialet till Dibis så dom kan skanna och lägga ut det på sin sida.

Återvändardagar flera år sen

Oscarsborg, nog den mest fotograferade byggnaden i stan.

Min syster Anna och jag hade egna ”återvändardagar” för tio år sen. Bilade till Söderhamn, bodde på Hotel Linblomman och turistade med våra kameror i vår kära gamla barn- och ungdomsstad. Jag kallar ibland fortfarande Söderhamn för min hemstad, men nu har jag förstås bott i Stockholm betydligt längre. Det hjälps liksom inte: känslan för Söderhamn, där jag bodde från 3 års ålder tills jag tog studenten, är och förblir speciell: stan har en särskild plats i mitt hjärta. Mina föräldrar bodde ju kvar också en del längre, först i stan, sen i Marmaverken. Och nu, eftersom vi har stugan på Sandskär, kommer jag ju ofta till Söderhamn sommartid.

Dom här bilderna är från våra återvändardagar i maj 2011 (några har varit med tidigare). Tio år sen. Konstigt så fort det rullar på. Men snart är det sommar igen och vi kommer till Söderhamn och till Sandskär. Ser fram emot det.

Här i det som då hette Högre Allmänna Läroverket gick jag i skolan 8 år.
Fyra i realskolan, fyra i gymnasiet (reallinjen).
”En sund själ i en sund kropp”. Så står det nånstans på Gympahuset, fast på latin.

Vattentornet på Västra Berget, som var vildare och mer spännande än det Östra, tyckte vi som barn.

Enligt en del gamla kartor hette Västra Berget tidigare Djurberget – eller Hjorteberget. Östra Berget hette Hamnberget. Enligt andra källor var det Östra Berget som kallades Djurberget. I Lars Nylanders bok om Söderhamn skriver han att Östra Berget tidigare hette Djurberget.
På Facebook hade vi häromåret en lång diskussion fram och tillbaka om namnen. Blir inte mycket klokare när jag tittar tillbaka på FB. Men jag kan inte låta bli att tänka att om dom två bergen i stan tidigare kallades Hamnberget och Djurberget borde Hamnberget vara Östra Berget eftersom det ju var mer av hamn där än nedanför Västra.

Nåja, nån som vet hur det egentligen var?

Norrtullsgatan 1917

1:a maj 1917 demonstrationståg på Norrtullsgatan i Söderhamn.
Det stora huset till vänster är den Brolinska villan, som Lars Nylander benämner den i sin fina bok ”En vandring genom Söderhamns historia”. Byggdes 1882, byggherre L.W.Brolin, revs på 1960-talet.
Brolinska villan låg mitt emot Borgmästargården, som tack och lov överlevde rivningarna. Längre bort längs gatan syns några lägre trähus. Det ena av dom finns med på en vinterbild, som varit med nån gång tidigare. Här är den igen. Valkyrian, Tempelriddarordens hus, syns här i hörnet mot Nygatan. Det fanns ju inte 1917. Byggdes först 1926.

Flickorna på vinterbilden heter Elisabeth och Jeanne (min storasyster), och dom står innanför staketet till Borgmästargården, där vi bodde på 1950-talet. Bilden är troligen från 1954.

Vad härligt mycket snö det fanns då! Staketet mot Norrtullsgatan hade en horisontell överliggare som man kunde balansera på. Allra roligast var det att försöka gå där när det var full snöstorm. Stormen slet och ryckte i oss och under skrik och skratt ramlade vi ner i snömassorna nedanför. – Åh, vinternostalgi!

1910-talet var det svåra tider i Sverige och just 1917 skedde hungerupplopp och demonstrationer runt om i landet. Och det var kvinnorna som gick i täten. På första bilden ser det ut att vara enbart kvinnor i tåget. Nedan en bild från 11 april 1917 då kvinnorna demonstrerade utanför stadshotellet i Söderhamn.
Foto: Bengt Hermann/Arkiv Gävleborg.

Dom kallades ”skärgårdskvinnorna” läste jag nånstans. Klipper följande ur en artikel:
”Den 8 mars 1917 startade kvinnorna i Petrograd den ryska revolutionen. Den 11 april tände några fiskarhustrur utanför Söderhamn gnistan till den svenska. När regeringen Hungerskjöld sänkte brödransonerna från 250 till 200 gram om dagen, när smör bara fanns att köpa på svarta börsen, potatisen var slut och profitörer sände köttet på export fick det vara nog. Fyra kvinnor vid kusten tog initiativet, efter vägen slöt allt fler upp, när de nådde Söderhamn var de flera hundra. Utanför stadshuset krävde de ökade ransoner.” (Kjell Östberg, historiker vid Södertörns högskola, i Expressen 11 maj 2017).

Hajak

Hajak hette vår stora klinkbyggda roddbåt som fanns hos oss på Sandskär under hela min barndom och in på 1970-talet. Det var en snipa, dvs en modell med ”en spetsig för och en spetsgattad något rundad akter” som Wikipedia förklarar begreppet. Det var en härlig båt. Hajak flög över vattnet när vi rodde med dubbla par åror. Det var lite som med min stora gamla damcykel (från 1930-talet) med 28-tumsdäck: när man väl fått upp farten gick det undan (cykeln med på bild här).

I dag ligger Hajak på Fiskaremuseet i Söderhamn. När jag först fick veta det var det lite av tankeställare, en påminnelse om tiden som flytt och förstås min egen ålder. Nästan som om jag själv började bli färdig för museum. Nåja, jag är glad att Hajak ligger där nu i trädgården till Fiskaremuseet, i skydd under tak och fint renoverad. Första gången i år när vi var i Söderhamn för att öppna upp på Sandskär for vi till museet, tog lite bilder och gav Hajak en kärvänlig klapp. Skriver om det i inlägget ”Älskad båt igen” här.

Nu finns bilder och text om Hajak i senaste numret av Bränningen, medlemsbladet för Söderhamns Kust & Skärgårdsförening. Bläddra till sidan 8 i pdf:en här.

Hajak finns naturligtvis med i min bok ”Sandskär i mitt hjärta”. Vill du beställa ett ex? Titta här hur man gör.