P.C. Rettigs cigarrcigarretter

I en chiffonjé i stugan på Sandskär finns en gammal låda i tunt trä märkt P.C.Rettig & Co. Gefle. Utanpå står det:
”Denna Cigarr Cigarrett är en specialitet af vår cigarrtillverkning. Gefle i April 1889. P.C. Rettig o. Co.” (Klicka på bilden så ser du).
Inuti lådan ligger diverse smågrejer som är kvar efter stugans tidigare ägare August Österlund: ett sigill med hans initialer CAÖ, ett cigarettmunstycke och nåt mer som jag inte minns just nu. Kanske är det en lackstång, några stift till en penna och en mycket liten flaska med okänt innehåll. Ska kolla nästa gång jag är på ön.

Österlund dog 1898 och sen har dessa grejer legat där i sin låda på en hylla. Mina föräldrar övertog stugan efter Österlunds döttrar 1950, och vi tog sen så småningom över efter föräldrarna. Varför sparar man alls på sånt? Slöhet? Eller tanken att lådan ju alltid legat där och egentligen inte tar så mycket plats… Fånigt egentligen. Det är som museiföremål efter personer jag aldrig träffat. Nu när jag dokumenterat lådan tar jag nog och slänger den med sitt innehåll nästa gång jag kommer till stugan.

Lockets insida ser ut så här, se övre delen av bilden nedan. Innehållet skyddas sen av ett tunt papper som man får lyfta på för att hitta August Österlunds gamla grejer.

P.C. Rettig & Co var ett handelshus med rederi, skeppsbyggeri och tobaksfabrik. Gefle Dagblad skriver: ”Rettigs tobaksfabrik grundades 1809 när Pehr Christian Rettig tillsammans med Carl Brelin fick privilegium för tobakstillverkning och snart dominerade svensk tobaksmarknad. Känd för piptobaken Gefle Wapen som i Fänriks Ståls sägner citeras: ”Jag rökte Gefle Wapen och hade sjöskumspipa”.
Snusproduktionen steg kraftigt från 1840-talet, cigarrtillverkningen började 1841 och på 1890-talet kom cigarretten.” Läs mer hos Gefle Dagblad här.
Jag är ingen rökare så jag får ju läsa på lite. Hos Wikipedia hittar jag: ”Cigarill, även kallad cigarrcigarett, är en minimerad variant av en cigarr. De tillverkas på samma sätt och är ofta smaksatta med exempelvis vanillin. Cigariller är öppna i båda ändarna och behöver därför, till skillnad från cigarrer, inte snoppas innan de röks. En ask innehåller oftast 10 stycken cigariller.”

Surprise silverpoler-vätska med mera

Här lite fler gamla grejer som jag hittat i stugan på Sandskär.

På ett gammalt lock till en fyrkantig plåtburk, som tydligen en gång innehållit kex, har jag lagt en liten flaska silverputs – Lagermans Silver poler-vätska – en burk ugnsvärta och en liten burk utan lock som det står Vega buteljlack på.

Hur gamla dom här grejerna är vet jag inte. Gissningsvis kan i varje fall den lilla flaskan och burken med buteljlack vara kvar från tidigare ägare av stugan, dvs från före 1950.

Baksidan av flaskan ser du på bilden härintill.
Den lilla flaskan är till ungefär 1/3 full med en trögflytande vitaktig vätska. Jag tänker inte prova att putsa med vätskan. Har inget silver här att prova på förresten.

På det fyrkantiga locket, som jag lagt sakerna på, kan man fortfarande skönja orden: ”Svenska Kexfabriks Aktiebolag Stockholm” och ”Varumärke Örn-kex” och så en bild på en örn.

Som vanligt lite större bilder om du klickar på dom.

Surströmming från Prestgrundet

Det finns mycket gamla grejer kvar i stugan på Sandskär. I dag hittade jag denna gamla surströmmingsburk. Själva strömmingen är förstås uppäten sen länge. Hm, det ska man kanske vara tacksam över; innehållet hade säkert varit lite väl lagrat vid det här laget. Men burken är fin.

På ena sidan står det: ”Prima Surströmming från Tärnö Salteri Prestgrundet Lars Norin Söderhamn.” På andra sidan finns en bild med båtar, vågor och några öar. Två båtar med segel, en roddbåt med två personer ombord och så skönjer man några öar och ett sjömärke.

Skopscoop? (2)

img_3005_skopa160928Nån gång tidigare har jag bloggat om dom i dag så ovanliga skoporna. Vattenhink med skopa är tydligen inte inne längre. Alla har väl rinnande vatten även i sina sommarstugor. Inte jag. I varje fall inte än. Vi får väl se hur det blir framöver. Kanske t.o.m. gamla Sandskärsstugan en dag blir mera up-to-date.

I dag gick jag iväg med en del grejer att lämna till Stadsmissionen och på väg ut därifrån blev jag stående framför en hylla och bara gapade: en skopa! En riktigt gammaldags emaljerad grej med handtag och krok. Den är förstås begagnad och inte i helt toppskick, men ändå. Det blev affär.

Mina senaste skopor – före den här gamla godingen – köpte jag i Melbourne häromåret. Dom finns med på bild här.

Fisknät

019_DSC_1876_121101_460
I stugan på Sandskär eller i nån av dom gamla bodarna finns fortfarande en del gamla grejer kvar. Det här fisknätet är i dag så skört att det knappt går att ta i utan att det går sönder. Men så har det också många år på nacken. Ett flöte är märkt med initialerna C.A.Ö. för Carl August Österlund. Det var han, tidningsmannen i Söderhamn, som byggde stugan på 1860-talet.

018_img143_1940_hänganät_2Det finns också en bild på när en av hans sju döttrar tillsammans med ende sonen i familjen hänger nät på tork vid en sjöbod. Då var ”gubben” själv död sedan drygt 40 år.

Det ser ändå ut att kunna vara samma nät. Kanske av gammal god kvalitet så det hållit i många decennier. Fotot är från 1940.

Båda dessa bilder finns med i Sandskärsboken, som fortfarande finns att köpa för den som vill läsa mer om sommarliv i skärgården, förr och nu. Söderhamns skärgård, förstås.

Gamla grejer (5)

DSC_1827_vågen1510Det finns ju en del gamla grejer kvar på Sandskär efter den familj som hade stugan innan mina föräldrar köpte den.

Här är en gammal hushållsvåg. Klart jugendstil, eller hur? Den visar både kilo och skålpund. Ett skålpund motsvarar ca 0,425 kg läser jag.
Visst är vågen fin, lite sliten förstås men ändå fin, tycker jag. Om den funkar vet jag inte. Jag har inte använt den, har den mest som prydnad på en hylla i köket, där det står ett par andra gamla vågar.

Bilden finns med i boken. (Klicka för större bild).

Risfynd

_DSC7588_edJa, vad tror du det här riset varit till för? Det är för litet att sopa golvet med och för stort för att vispa om i såsen med. Har det använts för att aga små barn nån gång för länge sen? Risbastu? Eller har nån istället gjort riset som leksak till ett barn? Kanske för att sopa golvet i en lekstuga? Eller finns det en urgammal sed som säger att när man bygger ett hus ska man lägga ett ris i grunden för lycka och välgång?

Ja, inte vet jag. Det var när vi drog ledningar under stugan på Sandskär som vi hittade riset. Stugan är byggd på 1860-talet och har en gammaldags krypgrund där man inte utan viss möda kan krypa in på några ställen. Lustigt att tänka sig att risknippet kanske legat där i omkring 150 år. Fast det behöver ju inte vara så. Nån kan ha gjort det mycket senare och slängt in det under huset.  Det är inte så stort som synes. Säkert gjort av björkkvistar och ombundet på två ställen av tunna slanor. Nån som vet? Eller har en teori om vad det kan ha använts till?

Kanske borde jag för säkerhets skull gå och lägga tillbaks riset under huset.