Vindkraft till havs – ja tack!

Igår samlades människor på Rådhustorget i Söderhamn för att överlämna insamlade namnunderskrifter mot den föreslagna vindkraftsanläggningen Storgrundet strax öster om Storjungfrun. Man hade fått ihop ca 1800 namn och insamlingen fortsätter fram till 29 november då kommunfullmäktige ska rösta om projektet.

”Jag är inte mot vindkraft i sig, men kosta på och lägg vindkraftverken längre ut så att det inte hamnar i knät på djur, natur och människor längs kusten”, säger Lars Erik Behrns, som startade insamlingen.

Jag håller med. Ju mer jag läser om projektet Storgrundet desto mer övertygad blir jag om att anläggningen görs på fel sätt. Kanske kommer heller ingen alls av den el som ska produceras Söderhamn med omnejd till godo utan wpd Offshore säljer elen till Tyskland eller andra länder. Det är förstås bra om det leder till minskad användning av fossila bränslen där, men kanske hade man hoppats på el till delar av Sverige?

Totalt kan Söderhamn komma att förlora på flera sätt: kanske inte alls några nya jobbtillfällen i kommunen vid byggandet av anläggningen (man flyger in personal utifrån, skriver nån), ingen ny el, klart negativa effekter på människor, djur, natur och turism, förstört fiske m.m. Söderhamns skärgård med naturreservatet Storjungfrun som ”juvelen i kronan” riskerar att tappa stor del av sin attraktionskraft.

Man måste förstås se till helheten när det gäller vindkraften som med alla andra energikällor. Var och hur tillverkas vindkraftverken? Sker det på ett miljövänligt sätt? Ska hela eller delar av vindkraftverken forslas utomlands ifrån (Kina?) – hur påverkas miljön av det? Hur påverkas den marina miljön av att man ska bygga stora betongfundament på Storgrundet och ställa kraftverken på? Hur påverkas miljön under driftstiden eller t.ex. om vindkraftverk går sönder? När vindkraftverken efter 20 års drift ska tas ur bruk – hur hanteras avfallet? Med mera, med mera.

Inte kan det väl vara så att politikerna i Söderhamn ”rusar in” i vindkraftsprojektet främst för att man vill ”vara i framkant”, visa sig på styva linan m.m.?

Kommunen borde självklart undersöka andra möjligheter att bygga ut vindkraften – t.ex. att bygga vindkraftverk på flytande plattformar som kan läggas betydligt längre ut till havs, långt från skärgårdens öar och kusten.

29 november kommer ärendet upp i Kommunfullmäktige. Där kan ledamöter verka för att kommunen ska använda sin rätt att lägga veto mot projektet. Går det åt fanders där och slutar med att Mark- och miljödomstolen sedan godkänner byggandet av Storgrundet är det bara att hoppas att alltihop inte blir fullt så illa som befaras.

Uppdatering 30 november:
Vid Kommunfullmäktiges möte igår beslutade man om återremittering av ärendet om vindkraftanläggningen Storgrundet. Det blev alltså varken ett ja till anläggningen eller ett veto mot den. En anledning som fördes fram av dom som röstade för en återremittering är att dialogen med medborgarna inte genomförts, eller i varje fall inte i tillräcklig grad. Så nu ska en process med medborgardialoger vidta. Tiden är rätt knapp. ”Förhandlingen i mark- och miljödomstolen är planerad till första delen av 2022, till dess måste kommunen komma med ett svar,” står det i Hälsingekuriren.

Heja heja, säger jag. Jag är självklart för havsbaserad vindkraft om anläggningen bara görs på rätt sätt dvs längre ut till havs. I dag finns ju även förslaget om vindkraftanläggning långt utanför Stockholms skärgård. Så visst går det att göra så bara man vill.
Se t.ex. artikeln på DN Debatt 27 nov ”Försvaret måste säga ja till havsbaserad vindkraft”

En kväll i juli

Det hade varit en mycket het dag: ca 28 grader i skuggan och 22-24 i vattnet. Bilden är tagen vid 8-tiden på kvällen den 15 juli.

Plötsligt blåste det upp, hårda vindar kom från sydost/ost. Himlen var dramatisk och det kändes hotfullt. Vi tänkte att nu kommer både regn och kraftig åska över oss. Skyndade oss att ta in tvätt och badlakan från strecket, fälla ihop parasollet, ta in dynorna från trädgårdsmöblerna… Spanade på himlen och hukade oss inför ovädret som snart skulle komma. Det var lite som om allt väntade, småfåglarna försvann och gömde sig nånstans. Fast måsarna brydde sig inte. Och nåt oväder kom inte alls. Varken regn eller åska. Det klarnade upp och blev en fin kväll.

Vädret är verkligen märkligt ibland. Och vid såna här tillfällen kan jag inte låta bli att tänka att det vi ser är effekter av den globala uppvärmningen. Oroande. Och förstås mycket mer oroande än ett enstaka sommaroväder.