På Marma längesen

Ja, hörni, vad ska man göra i såna här dystra coronatider när man som jag hör till riskgrupperna? Det blir en del sitta hemma och ”karantäna sig”. Jag gräver bland gamla bilder som jag har i min ägo (många av dom tagna långt före min tid), surfar runt bland bilderna hos Dibis, bläddrar i böcker där man kan hitta intressanta saker. Och så blir det ett och annat inlägg på bloggen, antingen här på min Hälsingeblogg eller på den andra, Gabrielles blogg. Och i dag ska vi som synes till Marma i gamla tider.

Bilden ovan är från 1915 (scannat bilden från ”Boken om Marmaverken”). Bilden finns också hos Dibis med nr XOB00027.  Fotografen hette Oskar Bengtsson.  Jag citerar från Dibis: ”Oskar B skriver på baksidan av sitt kort;
Denna vy av Marma herrgård fotograferade jag tisdagskväll den 13 juli 1915 kl mellan 6 o ½7. Wyn är tagen från den nyuppförda skorstenen till det sågverk som nu är under uppförande på Marma. Wid detta tillfälle var skorstenen 49.½ meter, fullt färdig blir den 52.½ meter. En skorstensmurare Sigurd Lindgren bar upp kameran åt mig.”

Vi tar en till (också ur ”Boken om Marmaverken”). Bilden nedan är tagen omkring 1917. Här ser man ännu bättre den bondgård som låg nära herrgården. I boken står det att bondgården drevs fram till omkring 1931 och att man rev ladugården då.

När jag var barn och mina farföräldrar fortfarande bodde på Marma Herrgård var bondgården borta sen länge. På dess plats fanns ett garage för dom som bodde på herrgården. Garaget är borta nu också.

Den ljusa låga byggnaden nära bildens mitt kallas Gamla kontoret i Marmaverksboken. Marma herrgård, som syns längst till höger, hade på den här tiden tre våningar. När mina farföräldrar flyttade därifrån 1953 kapade man helt sonika bort översta våningen och byggnaden fick det utseende den väl i stort sett fortfarande har i dag.

Jag minns att min pappa berättade att det tidigare funnits en bondgård där inte långt från herrgården. Så nu kommer en gammal bild till, tagen 1932. Här har dom ställt upp sig för fotografering. Till vänster iförd halmhatt och kostym står min farfar Hugo Roland med armen om sin yngsta dotter. Längst till höger står en ung kille i vit skjorta och med lådkamera på magen. Det är min pappa. Han var 17 år här.
Jag känner inte till namnet på någon av dom andra personerna. Nån som känner igen nån?

Skarvarna 2020

Förra årets skyddsjakt på skarv på vår kust blev ju ett misslyckande. Tillstånd att skjuta 500 och man sköt 1! Har skrivit om detta tidigare i bloggen.

Men nu är det nytt år och nya friska tag! Skyddsjakt + ev skrämselåtgärder ska förhoppningsvis få ner beståndet, som ju tilltagit betydligt under senare år. En stadig ökning av antalet bon har skett. Fullföljda häckningar för 2016 var 933, 2 130 för 2017, 2 830 för 2018 och 2019 var fullföljda häckningar 3 300.

Om jag förstått rätt gav Länsstyrelsen förra året tillstånd till skyddsjakt alltför långt in i skärgården och det var svårt att genomföra jakten pga närheten till sommarstugor. Nu vill man istället genomföra skyddsjakt längre ut i skärgården istället för inne i vikarna.

På Wikipedia läser jag ”Storskarv har ett mycket stort utbredningsområde och IUCN (Internationella naturvårdsunionen) uppskattar att den globala populationen förmodligen ökar. På vissa platser har den varit en illa ansedd fågel eftersom den ansetts vara ett skadedjur, vara en konkurrent om fisken, förstöra öar och fiskeredskap, och ha ett obehagligt utseende.” Hm, det där med utseendet tycker jag är ett fånigt argument. Alla andra fåglar är väl inte vackra?

Septemberbilder

Anna från Delsbo

Vad har Agneta Sjödin, Lillbabs Svensson och jag gemensamt?
Ja, först och främst förstås att vi alla tre är uppvuxna i Hälsingland, ett av Sveriges vackraste landskap. Annars är det kanske inte så mycket direkt, tror jag. Men just nu förekommer vi i samma tidning: senaste numret av tidningen Hälsinge Allehanda som delas ut i Hudiksvall och Ljusdal med omnejd.

Jag har skrivit en gästkrönika där. Vad den handlar om? En av mina böcker: ”En flicka som heter Anna”. Hon var ju också från Hälsingland.

Tryck på länken nedan och ställ om till fullskärm. Om allt funkar som jag hoppas ska du hamna på gästkrönikan på sidan 28 via länken, som du har här. Vill du sen läsa om Agneta Sjödin och Lillbabs så får du bläddra till lite tidigare i tidningen.

Recension av ”Anna-boken”

Under rubriken ”Ny bok om en ung kvinnas liv i 1800-talets Söderhamn” publicerades häromdan en recension i Hela Hälsingland av ”En flicka som heter Anna”. Det blev både lite ris och en del som jag tycker jag kan uppfatta som ros…

Recensenten skriver bl.a. att boken berättar om ”ett levnadsöde som utspelar sig framför allt i Delsbo och Söderhamn” och att här finns några minnesvärda scener. Berättelsen ”rymmer också en intressant lokalhistoria från en tid då kvinnans roll började förändras.” En brist tycker hon är att hon ”har svårt att komma Anna riktigt nära.” Hm … det där får jag fundera på. Vad hade jag kunnat göra bättre?

Artikeln ligger under en betalvägg så du får nog inte upp hela med länken nedan om du inte är abonnent. Om jag får artikeln som pdf kan jag lägga in den här senare.

Länk till artikeln ”Ny bok om en ung kvinnas liv i 1800-talets Söderhamn” här. Men som sagt, man måste ha betalt för att kunna läsa. Annars får du bara se lite av mitt hår…

Läs mer om ”En flicka som heter Anna” på separat sida. Där finns baksidestexten och uppgift om hur man gör om man vill köpa boken. Läs här.

Uppdatering 13  september: Nej, tyvärr kan jag inte lägga länk till artikeln som pdf. Tidningen skriver att det är en s.k. plustext och att den inte får spridas i sociala medier. Artikeln publiceras i Hudiksvallstidningen i morgon torsdag 14 september.

Om Delsbostämman

Roligt att Skäggmanslaget är igång och spelar igen. Dom har gett ut en ny skiva, ”Jämnt skägg och odödliga låtar”, den första på 42 år. Nyligen visade SVT ett program om gruppen (länk till SVT Play nedan). Skäggmanslaget i dag består av Wille Grindsäter, Thore Härdelin och Bengt Lindroth.

En enda gång har jag varit med på spelmansstämman i Delsbo. Det var 1971. Jag tog inte många bilder och kvaliteten är inte den bästa, gamla scannade diabilder. Den vänstra bilden har varit med här tidigare. På bilden till höger skymtar Thore Härdelin. Thores farfar hette också Thore och var yngre bror till Anna Härdelin som jag skrivit om i boken ”En flicka som heter Anna”. (Som vanligt större bilder om du klickar på dom).

Delsbostämman 2017 äger rum 1-2 juli och 30 juni är det dans i Delsbo. Skäggmanslaget ska förstås vara med och spela på stämman. Delsbostämmans hemsida har du här. Programmet om Skäggmanslaget finns på SVT Play till måndag 17 juli här.

Hälsingland

Vad sägs om lite musik?
Varför inte låten ”Hälsingland” , text och musik av Tomas Andersson Wij?
Så här står det om låten: ”Sofia Karlsson gästar SVT:s program ”Tomas Andersson Wij spelar med…” och framför programledarens egen komposition. Programmet sändes 22 april 2016″. På Youtube här.

Jag blir varm i hjärtat av sånt här. Av Sofia Karlssons härliga röst och av hur låten framförs. Men så har jag ju också en stor del av mitt hjärta däruppe i Södra Norrlands kustland. Och för den som inte riktigt vet: Hälsingland är ett av Sveriges allra vackraste landskap. Så det så!

Nordanäng

I Delsbo på den stora udde som sträcker sig ut i den södra av Dellen-sjöarna låg den stora gård som kapten Thore Härdelin vid Hälsinge Regemente byggde nån gång vid mitten av 1800-talet. Där bodde han sen med sin Sally, prostens dotter från Norrbo. Gården lär ha varit den största på trakten. Stor ladugård, flera uthus, många anställda på gården. Mangårdsbyggnaden sägs ha haft 20 rum.

Kaptenen och hans hustru fick nio barn tillsammans. Bara fyra av dom levde till vuxen ålder. Fyra av barnen dog som små inom en enda månad av scharlakansfeber (tror jag) och en till, en liten pojke,  som föddes flera år senare levde inte heller länge. Den äldsta dottern hette Anna och henne har jag bloggat om tidigare. Hon var min morfars mor.

Nordanäng brann 1894. Annas bror Thore (populärt namn i den familjen) hade då tagit över gården efter fadern. Men det gick inte så bra, och han sålde gården så småningom och ägnade sig sen i stället med framgång åt folkmusiken. Han var verksam som offentlig spelman i omkring 30 år och fick stor betydelse för spridningen av folkmusiken. Han turnerade runt om i landet och gjorde även en turné på ett par månader i USA. Han nedtecknade hälsingelåtar, skrev arrangemang och gav ut samlingar av hälsingelåtar. Denne Thore Härdelin d.ä. var farfar till Thore Härdelin som spelade i Skäggmanslaget som några av bloggens läsare kanske kommer ihåg.

Spelmansstämma

Delsbo har förekommit i bloggen några gånger. Min morfars mor kom därifrån. Hon växte upp på en gård som hette Nordanäng. Hennes bror spelade fiol och gjorde sig känd som spelman, han turnerade t.o.m. i USA tillsammans med några andra. Och i Sverige fick han hederstiteln riksspelman.

En sommar för väldigt väldigt länge sen var vi på spelmansstämman i Delsbo. Hittade den här gamla bilden i mina gömmor – en diabild, som jag scannat.

Det är väl nyckelharpa dom har här. Vad killarna på bilden heter vet jag inte. (Som vanligt större bild om du klickar på den).

Gammalt delsbomål

”Hä va en gågg e valljänta, söm hadde väv öppe. A då dan komm, då dam sku bufera hemm, sa hadde ho int vunne fått ne väven.”

Inte så svårt att förstå, eller hur? Utom det där ”bufera” kanske. Det är inledningen på historien om Trollbruden, skriven på ett sätt som ska återge dialekten i Delsbo, som den talades på 1880-talet.

Det handlar om en valljänta som hade väv i vävstolen och inte var klar med väven när det var dags att föra kreaturen tillbaka (bodföra) till gården. Valljäntan ville stanna kvar och väva klart. När man då varnade henne för vad som kunde hända och att det kunde komma småfolk och oknytt skrattade hon och sa: ”Jö ha föll stål te värja mäg mä å hunn, söm kann sprigga mä bö, öm dam sku bli fö umittjene jölpsamme.”
Dvs att hon hade stål att försvara sig med och så hunden som kunde springa med bud om dom kanske blev alltför hjälpsamma.

Naturligtvis kom trollen sen. Min morfars mor, Anna Härdelin Hjelmström, som jag bloggat om tidigare, gjorde uppteckningar på delsbomål i stugorna i trakten våren 1889. Det publicerades efter ett par år i en bok om seder och bruk, folktro och sägner. Anna själv fick inte uppleva det tyvärr. Hon hann dö i lungsot innan dess.

En sida där man kan höra en inspelning från 1935 med Anna Härdelins bror, riksspelmannen Thore Härdelin den äldre, finns här. Om Anna själv har jag skrivit t.ex. här. Vill du höra hur delsbomålet kan låta i dag kan du gå in här.
Det finns mycket om Delsbo och trakten omkring på en sajt som heter Dellenportalen.