Höst

Dimman låg tät över skärgården när vi var på Sandskär och gjorde i ordning för vintern. (Klicka om du vill se bilden större).

Vanligtvis brukar vi inte vintra på ön förrän i mitten av oktober men den här hösten blev det av olika skäl lite tidigare. Hoppas allt ska gå bra nu, att inga träd ska falla i stormar och ställa till skada och att sjösprång och is inte ska sabba bryggan. Nu dröjer det länge tills vi kommer till ön igen. Suck!

Hösten på gång

Den här bilden tog jag på Sandskär en av dom första dagarna i september. I dag har säkert hösten hunnit en del längre än så här.

Byggnaden som skymtar är det gamla uthuset med vedbod, redskapsbod och utedass. På sluttningen framför ned mot stranden finns mycket sten. En del av dom skulle kunna vara rester av en husgrund. Min gissning är att här har legat en isbod.

När vi kom till ön fanns inga spår av en isbod men jag vet att det funnits isbod hos grannar. Och här i sluttningen ned mot stranden var förstås en lämplig plats med tanke på närheten till vattnet. Familjen som byggde sommarstugan på ön kom ju dit redan på 1860-talet och så många andra sätt att kyla matvaror fanns ju inte på den tiden.

En källare fanns under stugan men särskilt bra på att hålla kyla var den inte. Jag minns en sommardag för många år sen då vi firade min pappas födelsedag på ön tillsammans med goda vänner. Grädden på prinsesstårtorna hade surnat. Hur det gick med det – om gästerna var artiga och åt tårta ändå – minns jag inte.

Sen införskaffades ett litet kylskåp som drevs med gas. När elektriciteten kom till ön sommaren 1983 blev det förstås ett riktigt kylskåp.

Oktoberdagar på Sandskär

Jag går sakta på stigen. Känner hur mjukt sand och barr är under mina fötter. Ser solens ljusspel mellan träden. Stannar, står stilla och lyssnar. Hör först tystnaden och sen långt borta en hackspetts rytmiska dunk mot en trädstam. Jag möter inte en människa. Sommaren är över sen flera veckor och stugorna står tomma. Men på stranden finns det spår, någon med en hund har gått här för inte så länge sen. Långt borta på andra sidan fjärden ser jag svanarna samlas till sitt stora höstmöte. Dagarna är korta denna tid, det är dags att gå tillbaka till stugan och fortsätta med förberedelserna för den vinter som ska komma. – Sandskär i oktober 2019.

Hjärtat skall gro av drömmar,
annars är hjärtat armt.
Liv, ge oss regn som strömmar.
Liv, ge oss sol och varmt.
Så blir det ax omsider,
och med ett tack till allt
gå vi mot skördetider,
vemod och vinterkallt.
Bo Bergman

Oktoberstrand

Efter en dag på Sandskär med mycket hård blåst från nordost (18 m/s enl yr.no) och regn visade sig solen ett litet tag framåt kvällen och vinden hade tillfälligt lugnat ner sig. Klockan var nästan 6 på eftermiddan i söndags när jag tog den här bilden från stranden och västerut. Hade inget zoomobjektiv med mig. Dom vita prickarna är svanar, både sångsvanar och knölsvanar.

En annan oktober

DSC_4410_okt2013Nyss hade jag med tidig morgon från vintringshelgen detta år. Den här bilden är som synes från en kväll, också den gången vid vintring av stugan – i oktober för nåt år sen. Lika lågt vattenstånd var det den gången som i år.
Här bränner dom ris och kvistar i en tunna ute på nästan torrlagd sjöbotten. Det var nåt lite magiskt över den kvällen minns jag.

Oktoberbilder (2)

_DSC6331_1Så kom den tiden på året när det var dags att göra i ordning på Sandskär för vintern. Det är inte roligt men måste ju göras. Men vi hade i alla fall tur och fick ett par vackra om än ganska kalla dagar. Bilden ovan tog jag en morgon. Färgerna och ljuset är inte rätt, fullt så där mörkt var det ju inte i förgrunden. Men bilden får vara med i alla fall.

Den dag vi skulle åka mojnade vinden som legat på från söder så småningom. På eftermiddagen låg vattnet spegelblankt. Det var så där märkligt stilla som det kan vara i skärgården när vinden lagt sig och dagen börjar gå mot sitt slut. Solen flödade och skapade det där vackra varma eftermiddagsljuset. Men den stod lågt, solen; mer än halva oktober har ju redan gått. Sjöfågel i stora skaror drog omkring på vattnet och svanarna gled ljudlöst fram,  sträckte ner sina långa halsar och fiskade efter nåt gott. I ekorrestaurangen uppe vid stora tallen mumsade ekorren på äppelbitar, och två ganska stora vackra fåglar pickade efter brödsmulor på marken vid flaggstången. Jag tror att det var ett par nötskrikor. Dom var skygga, och jag kom inte åt att ta någon bild av dom.

_DSC6320_3Här en utblick en annan lite mindre solig dag.

Det som syns i vattenytan till höger på bilden är inte tecken på nån mysko underrättelseverksamhet kan jag försäkra utan bara ett ställe med mycket grunt vatten. Det var lågt vattenstånd.

 

Oktoberbilder

DSC_4417_edDSC_4422_edHelgen bjöd på härligt höstväder. Solen flödade och på vår sida av Sandskär var det nästan vindstilla. Här utsikt mot sydost, grannens brygga i förgrunden.

Så här såg lönnen ut, ett ”barn” till den s.k. Tessies lönn, uppkallad efter strävhåriga taxen Tessie, som vistades många av sina somrar på Sandskär och hade en av sina favoritplatser under lönnen.

Det var ovanligt lågt vattenstånd.  Att bränna ris och grenar i en tunna ute på sjöbotten verkade säkert och bra. Varmt och gott blev det, och lufthålen på tunnans sida glödde rött och vackert  (inte med på bilden dock).
Här syns tydligt två av dom stenar vi haft att tampas med alla år, till vänster ”Store fan” och till höger ”Lille fan”. Man sa ju ”Fan!” när man råkade köra på nån av dom med båten – när det inte var så här lågt vatten alltså.

DSC_4411_ed