Hösten på gång

Den här bilden tog jag på Sandskär en av dom första dagarna i september. I dag har säkert hösten hunnit en del längre än så här.

Byggnaden som skymtar är det gamla uthuset med vedbod, redskapsbod och utedass. På sluttningen framför ned mot stranden finns mycket sten. En del av dom skulle kunna vara rester av en husgrund. Min gissning är att här har legat en isbod.

När vi kom till ön fanns inga spår av en isbod men jag vet att det funnits isbod hos grannar. Och här i sluttningen ned mot stranden var förstås en lämplig plats med tanke på närheten till vattnet. Familjen som byggde sommarstugan på ön kom ju dit redan på 1860-talet och så många andra sätt att kyla matvaror fanns ju inte på den tiden.

En källare fanns under stugan men särskilt bra på att hålla kyla var den inte. Jag minns en sommardag för många år sen då vi firade min pappas födelsedag på ön tillsammans med goda vänner. Grädden på prinsesstårtorna hade surnat. Hur det gick med det – om gästerna var artiga och åt tårta ändå – minns jag inte.

Sen införskaffades ett litet kylskåp som drevs med gas. När elektriciteten kom till ön sommaren 1983 blev det förstås ett riktigt kylskåp.

Mat för många förr

I boken om Sandskär har jag ett avsnitt som handlar om hur man förr kunde handla specerier, strömming, läsk och öl om somrarna ute i skärgården från båtar som körde runt bland öarna och sålde varorna. Mina minnen av detta är från 1950-talet, men jag antar att det fanns även långt innan dess. Och kanske t.o.m. mer service än så.

063_DSC_0866 copy3_specerier_150317 Alfons Karlsson hade speceriaffär inne i Söderhamn. Jag minns inte på vilken gata men kanske var det på Hamngatan. Om somrarna sålde han specerier ute in sin stora ruffade motorbåt. Han stod därnere bakom disken och med hyllor bakom sig fulla av varor. Hur många år han gjorde detta vet jag inte. Jag minns det bara från ett par somrar på 1950-talet. Har också hört berättas att han ett tag hade en glasskiosk ute på Grimsön, men har inga egna minnen av nån sån.

Familjen som byggde vår stuga på Sandskär och hade den från 1860-talet till 1950 bestod av många personer: mor, far, sju döttrar och en son. Dom verkar också ha haft tjänstefolk med sig ut – i alla fall nån jungfru eller vad det nu kallades för på den tiden. Man måste ha haft sängar och utdragssoffor lite överallt.

Och hur gjorde man med maten? Kylskåp fanns ju inte. En liten matkällare byggdes vid mitten av 1920-talet då stugan byggdes ut lite åt skogen till. Dessförinnan hade man säkert en isbod. Det finns rester av en husgrund nära stranden.

087_DSCN2883_järnspisen_arundoAtt man kunde bo många samtidigt i stugan visar en del gamla fotografier. Och man ordnade även barndop på ön och bjöd då också in fler personer som både skulle äta mat och sova över.

Järnspis, ingen riktig diskbänk, förstås inga ergonomiskt godkända arbetsytor i köket… det låter som om det kan ha varit rätt jobbigt det där med att vara många i stugan förr i tiden. Men kanske är det mest vi som lever i dag som är bortskämda med en massa hjälpmedel av olika slag. Nu har ju t.o.m. en del stugor i skärgården diskmaskin och tvättmaskin. Inte vi. Men kylskåp, en liten frys och en elspis har vi i alla fall. Och den gamla järnspisen finns kvar. (Bilderna är ur boken).