Biologisalen

Det här är biologisalen på läroverket – numera Staffangymnasiet – på en bild från 2011. Utanför i trapphallen finns ett älghuvud på väggen. Eller det fanns i alla fall, 2011. Det fick vara med på bild här.

Fast som jag minns det hade vi på min tid biologi i en annan sal, en hörsal med gradänger, alltså byggd lite som en biograf eller amfiteater; elevernas bänkar stod på trappsteg.

Och här var jag nu så smått på väg att börja berätta om gamla lärare jag haft i biologi. Det hann ju bli några olika under dom åtta år jag gick i läroverket: fyra år i realskolan och fyra år i gymnasiet. Men att skriva om lärarna kan vara ett känsligt kapitel. Alla var ju inte så poppis, direkt. Och inte heller särskilt bra som lärare. Risken finns att jag sårar nån och trampar på ömma tår nånstans, tår som sitter på efterkommande anförvanter till nämnda lärare.  Så jag hoppar över det.

Lärare är ju verkligen ett speciellt yrke. Förmågan att förmedla kunskap och väcka intresse – och gärna nån liten gnutta entusiasm också – hos eleverna varierar kraftigt mellan lärare. Liksom förstås förmågan att hålla god disciplin i klassen. Vissa har det där nästan som en naturbegåvning, andra inte alls. – Under min skoltid blev det lugnare i klassen efter hand. Oroligast, bråkigast i realskolan, lugnare i gymnasiet. Vi växte väl till i ålder och visdom…