Lyskvällen 2017

Fin lyskväll i lördags. Inte mycket vind alls och inget regn. Stillsamt och vackert.

Mycket folk i stugorna och i båtar som körde runt långsamt bland öarna för att titta på alla ljusen. Inget högljutt festande, inget tjo och tjim eller hög musik. Lyskvällen är som ett tack till den skärgård vi älskar och ett tack till sommaren. Och visst stämmer kvällen till eftertanke, tankar på sommaren förstås och på tidens flykt – en del vemod kanske – och också på att det känns så gott och varmt i hjärtat att göra det här tillsammans med många många andra, grannarna vi känner på ”vår” ö och alla andra runt om på öarna och fastlandet längs kusten oavsett om vi känner dom eller inte.
Fast hej då till sommaren vill jag fortfarande inte säga. Hoppas på en varm september som den eviga optimist jag är.

Lyskvällen 2016

IMG_2923_160827Det blev en fantastiskt fin lyskväll i skärgården. Vi hade som vanligt marschaller brinnande efter strandkanten (inte utställda än när bilden togs) och så fotogenlyktor ute på bryggan. Den hårda väst- och nordvästvinden som hållit i tidigare under dagen upphörde mot kvällen och det blev riktigt marschallvänligt. Många ljus brann hos våra grannar här på Sandskär, och det lyste och glimmade längs stränderna på öarna här omkring och inåt fastlandet. Gröna och röda ljus syntes på sjön när en eller annan båt kom förbi för att titta på alla vackra ljus. Någon släppte varmluftslyktor (thailyktor) som kom svävande förbi högt uppe. Och ovanför oss glimmade stjärnhimlen.

Lyskväll 2014

Ja, så var det dags igen. Lyskväll i skärgården. Vi har bullat upp med marschaller som vi radat upp efter stranden och ställt intill bryggan.

När mörkret faller glimmar det längs stränderna runtomkring. På Grimsön strax söder om Sandskär en lång rad glimmande ljus. Och många många på Enskär i öster. Jag vet inte om jag sett så många på Enskär tidigare. På fastlandet neråt Vallvik ser jag också en rad av ljus och på Stenskär och på…ja, lite överallt. Grannen två snäpp österut har gäster, jag hör lite glada röster därifrån. Och närmaste grannarna har också brinnande marschaller.

Det är en lugn mörk stjärnklar kväll – men ganska kall. Jag tar på mig en gammal vinterjacka, tar med mig vinglaset och går ut på bryggan. Nån båt glider förbi ibland med tända lanternor. Dom spanar nog på alla ljusen. Det är vackert och vemodigt på en gång. Det är ju som ett farväl och ett tack till sommaren som gått. Marschallernas fladdrande lågor speglar sig i det mörka vattnet. Över oss välver sig stjärnhimlen. Jag spanar in Karlavagnen – förstås – som står i norr och så Cassiopeia.  Jag drar vinterjackan tätare om kroppen, torkar den där tåren som rinner efter kinden och går in  för att diska. Då blir man i alla fall varm om händerna.