Varför kastar man bort pärlan?

Storjungfrun med hamnen på öns nordöstra udde. Foto: Söderhamns kommun.
Finns med i min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”

Juvel, diamant, hjärta, pärla… vad man än använder för ord om Storjungfrun, den största ön i Söderhamns skärgård, kan man verkligen undra över varför Söderhamns kommun är beredd att kasta bort den fantastiska tillgång ön utgör. Det gör man genom att tillåta byggandet av en stor vindkraftspark i havet bara 4 km från ön. Projektet kallas Storgrundet.

Varför gör man först ön och den maritima miljön omkring den till naturreservat 2013, underlättar för besökare, ordnar med övernattningsstugor, grillplatser, tar fram information, sätter upp kartor och skyltar, skyddar djur och natur osv på Storjungfrun för att några år senare kasta bort alltihop? Det behövs inte ens: Vindkraftverken skulle tydligen kunna läggas betydligt längre ut till havs.

Hur tänker dom? Varför vill kommunen göra det här? Handlar det om pengar (follow the money – så fult kan det väl inte vara?) eller handlar det om att kommunen vill visa sig på styva linan och få nån sorts poäng genom att satsa på lösningar som bidrar till att minska den globala uppvärmningen?

Ansökan om byggandet av denna havsbaserade vindkraftspark ligger i dag hos Mark- och Miljödomstolen. När beslut väntas vet jag inte. Blir det ett ”Ok, kör på” från domstolen finns fortfarande möjligheten av överklaga. Dessutom skulle Söderhamns kommun kunna utnyttja sin vetorätt och stoppa projektet rakt av. Men vad vill man i Söderhamn? Var står dom politiska partierna i dag i den här frågan?

Jag är inte alls generellt mot vindkraften. Röstade på Linje 3 när det begav sig för många år sen. Men självklart måste anläggningar för förnybar energi placeras på ett klokt sätt där dom gör minst skada på djur och natur och förstör minst för människor som bor eller vistas i närheten. Det är uppenbarligen inte alls fallet när det gäller projekt Storgrundet.

På Facebook finns några grupper som syftar till att värna Storjungfrun: ”Rädda Jungfrukusten” och ”Nej till KUSTNÄRA vindkraft Gävle-Söderhamn-Hudiksvall”.

Heja Storjungfrun!

Storjungfrun som ligger en bit söder om Sandskär och är den största ön i Söderhamns skärgård har nu blivit naturreservat.  Grattis Storjungfrun och grattis Söderhamn!

Söderhamns kommun kommer nu ”att skydda och bevara de kulturhistoriska-, marina- och biologiska värdena som finns på ön” som man skriver i Hela Hälsingland på nätet. Visst bidrag för att vidta olika åtgärder på ön kommer man att få från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Det handlar om sådant som att röja igenvuxen skog och sätta upp informationsskyltar på intressanta platser.

I Sandskärsboken har jag på slutet med ett kapitel kallat ”Om andra öar” där jag skriver om några av öarna i Söderhamns skärgård, främst dem som ligger i den södra delen där ju också ”min” ö ligger. Storjungfrun är med förstås. Ön har varit befolkad till och från sedan åtminstone 1400-talet. Ett kapell finns som troligen uppförts på 1600-talet av Gävlefiskarna – fiskarborgare i Gävle som på den tiden hade privilegium på havsfisket längs delar av Norrlandskusten. I min bok står det att ”Johan III reglerade 1591 fiskerättigheterna för gävleborna, som fick ensamrätt på fiske från sex platser – Storjungfrun (Helgön) var en av dem. ”

Artikeln i Hela Hälsingland kan du läsa här.
Och en artikel till och en tv-snutt här.