Gyllne morgon,
gyllne morgon,
sista natten svunnit hän…
Ja, som jag skrev i förra inlägget: den här utsikten är ett av mina favoritmotiv. Den kommer tillbaka och kommer tillbaka igen. När jag skrev förra inlägget med två oktoberbilder tagna i år, 2018, tittade jag tillbaka på bilder tagna i oktober tidigare år. Hittade den här, tagen kl 7:55 den 11 oktober 2015. Det är nåt speciellt med oktober. Så här ser det inte ut en sommarmorgon. Klicka för större bild.
oktober
Oktober på ön
På Sandskär utsikt mot sydost. Den här utblicken över hav och öar tröttnar jag aldrig på. Och jag tröttnar inte heller på att försöka fotografera den! Som vanligt lite större bilder om du klickar på dom.
En annan oktober
Nyss hade jag med tidig morgon från vintringshelgen detta år. Den här bilden är som synes från en kväll, också den gången vid vintring av stugan – i oktober för nåt år sen. Lika lågt vattenstånd var det den gången som i år.
Här bränner dom ris och kvistar i en tunna ute på nästan torrlagd sjöbotten. Det var nåt lite magiskt över den kvällen minns jag.
Tidig morgon i oktober
Ja, så såg det ut på söndagsmorgonen den 11 oktober. En liknande bild tog jag faktiskt förra året – samma utsikt – men då var jag inte uppe lika tidigt. Det blev en helt strålande dag sedan – stilla och soligt hela dagen. Inte lätt att åka därifrån en sån dag.
Oktoberbilder
Helgen bjöd på härligt höstväder. Solen flödade och på vår sida av Sandskär var det nästan vindstilla. Här utsikt mot sydost, grannens brygga i förgrunden.
Så här såg lönnen ut, ett ”barn” till den s.k. Tessies lönn, uppkallad efter strävhåriga taxen Tessie, som vistades många av sina somrar på Sandskär och hade en av sina favoritplatser under lönnen.
Det var ovanligt lågt vattenstånd. Att bränna ris och grenar i en tunna ute på sjöbotten verkade säkert och bra. Varmt och gott blev det, och lufthålen på tunnans sida glödde rött och vackert (inte med på bilden dock).
Här syns tydligt två av dom stenar vi haft att tampas med alla år, till vänster ”Store fan” och till höger ”Lille fan”. Man sa ju ”Fan!” när man råkade köra på nån av dom med båten – när det inte var så här lågt vatten alltså.
