Tidningsman i mörkblått

August Österlund med familj. Troligen 1898.

August Österlund kom till Söderhamn från Lillkyrka i trakten av Örebro med hustru och liten son 1863. Han blev folkskollärare och organist i staden. Snart föddes parets andra barn, en liten flicka som fick namnet Lydia. Men det slutade illa: mamman dog i barnsäng några dagar efter förlossningen, och en tid senare dog även den lilla pojken. Österlund blev ensam med dottern. Men ett par år senare var han omgift med Charlotta Norell, prästdotter från Norrala. Från 1869 var Österlund redaktör och ansvarig utgivare för den djupt konservativa Tidningen Helsingen.

Familjen utökades raskt med en radda barn. Med Lydia blev barnaskaran sju döttrar och en son. Alla är med på bilden ovan. Framför August och Charlotta sitter Tora, Signe (yngst i syskonskaran) och Elin. Längst till vänster bredvid fadern sitter Anna och bakom henne står Helfrid, Charlottas syster och anställd på Helsingen. Sen kommer sonen Ola med Essan, Augusta och Lydia som sitter längst till höger.

Helfrid Norell, Charlottas syster, har jag lyft fram i ett eget inlägg. Hon var nämligen ett tidigt s.k. pennskaft, en av dom första kvinnliga journalisterna. Skrev om henne i inlägget ”Pionjären Helfrid Norell” här.

Det var August Österlund som lät bygga stugan på Sandskär som vi har nu. När den kom till är oklart. Några av döttrarna berättade för min pappa att stugan byggdes 1864. I taket till ett rum i stugan finns en blyertsanteckning daterad 1865. I protokoll från Stadsfullmäktige i Söderhamn i mars 1868 står det ”… meddelades orgelnisten C A Österlund rättighet, att utan afgift få på södra sidan av Sandskär, wester om den s.k. Wannbergska viken, uppföra och tills vidare begagna en mindre stugubyggnad”. På den gamla vindflöjeln står datumet 13/6 1868. Byggde han stugan 1864, skaffade tillstånd 1868 och hade invigningsfest i juni samma år? Ingen vet.

Tryckeri och redaktion låg i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. En trappa upp bodde familjen. Bild från 1888/89.

Tidningen Helsingen var mycket konservativ. Karl Hjelmström, min morfars far, skrev artiklar för tidningen under sina första år i Söderhamn. Han förhöll sig betydligt friare i en rad frågor och kom då och då i konflikt med August Österlund, som var mörkblå både när det gällde politik och religion. Helsingen fanns till 1928. Jag skrev om tidningen med bild på några av medarbetarna i inlägget ”Välkänt och okänt” här. Tidningen Helsingen hade redaktion och tryckeri i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. ”Pilen IV” kallade vi alltid huset i min familj och vi flyttade dit 1960 efter flera år i Borgmästargården.

I boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” berättar jag om familjen Österlund, om stugan och ön, om familjerna som kom efter Österlundarna och en del om andra öar i skärgården. Boken kom ut 2013. Jag har ett litet lager kvar av den.

VILL DU KÖPA BOKEN? 

Du kan beställa den direkt från mig: Pris 180 kr (nedsatt från 220 kr)+ porto på 62 kr inom Sverige. Jag säljer boken till det priset så länge mitt lager räcker. Du får gärna boken signerad om du vill.
Gör så här om du vill beställa ett ex:
1) Meddela adressen som boken ska skickas till. Skicka mig ett mail på gabrielle.walden @ gmail.com (men utan mellanslag) och ange din adress. Meddela också om boken ska signeras och till vem du vill ha den signerad.
2) Betalning: Sätt in 242 kr på bankkonto 907 455 468 i Handelsbanken, Clearingnummer 6133. OBS Ange ditt namn på betalningen! Eller använd Swish. Swisha 242 kr till 0701-82 14 78.

Bokens baksidestext kan du läsa här.

Stugan på ön – två bilder

Familjen Österlund vid stugan på Sandskär 1898.

Samma vy 2011.

Sandskär. Stugans gavel västerut, mot skogen, förevigad två somrar med lång tid emellan. Det var tidningsmannen August Österlund som lät bygga stugan på 1860-talet. Han sitter där på övre bilden med hustrun Charlotta strax till vänster om bildens mitt. Tänker nu efteråt att jag kunde ju ha placerat ut familjemedlemmar och eventuella besökare sommaren 2011 på samma platser som på den gamla bilden. Hade väldans tydligt visat på skillnader i hur människor klädde sig sommartid förr och nu.

Båda bilderna finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Har några ex kvar. Vill du beställa, så titta här hur det går till.

Picknick 1918

Här är dom igen, Österlund/Norell-damerna. På picknick nånstans. Året är 1918. Några av dom känner jag igen. Gumman med vitt huckle är Lotta Österlund, född Norell och änka efter tidningsmannen August Österlund, som byggde stugan på Sandskär. Framför henne i den där roliga hatten sitter hennes syster Helfrid Norell, journalist på tidningen Helsingen i Söderhamn. Helfrid Norell nämns som en pionjär bland kvinnliga journalister och är med i boken ”Pennskaft: kvinnliga journalister i svensk dagspress 1690-1975” av Margareta Berger. Hon har fått ett eget inlägg i bloggen. Läs det här.

Bakom Lotta i sitt vita huckle står dottern Elin. Kvinnorna längst till höger är Lydia, dotter till Augusts första hustru och alltså halvsyster till dom övriga systrarna Österlund. Lydia gifte sig med textilarbetaren Axel Wattkin och dom bodde i Lund. Bredvid Lydia och med handen lyft för att dricka kaffe sitter Essan Österlund. Kvinnan i mitten som håller ett brödfat i plåt i knäet och ser in i kameran tror jag är Anna Österlund, men jag är inte säker. Även hon var gift. Hennes man hette August (Aggi) Kronbäck och dom bodde i Västervik. Övriga döttrar Österlund – Augusta, Essan, Elin, Tora och Signe – var ogifta. Mer om familjen Österlund kan du läsa i min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”.

Uppdatering 24 augusti: Har letat lite vidare bland vem som är vem av dom här kvinnorna. Nu tänker jag att hon som står längst till vänster kan vara Anna Österlund gift med Aggi Kronbäck och att kvinnan med brödfatet kan vara den näst yngsta dottern i familjen, Tora, tio år yngre än Anna.
Hm… hur viktigt är det här egentligen? Vet inte. Tänker att om nån sentida släkting till människorna på bilden råkar komma in och läsa här så kanske hon eller han känner igen nån och vet vem som är vem.

Trädminnen

Välkänd utsikt på Sandskär. Till vänster skymtar gaveln på Sjöboden. Men så här ser det inte riktigt ut i dag (bilden är från 2004). Enbusken till höger är borta, och vår brygga ser man inte alls. Träden till vänster – en rönn och en gammal al – föll för åldersstrecket för några år sen. I alen fanns ett bo inne i stammen. Syns ju inte här. Bilden är ju nästan som en silhuett och inte mycket detaljer syns.

I alen bodde en gång en knipa med sina ungar. När ungarna var stora nog att ge sig ut på havet stod mamman eller pappan nedanför på marken och kallade på dom. Sen vaggade hon/han ner mot vattnet och fortsatte att mana på ungarna. Och en efter en klättrade alla ungarna upp mot öppningen i stammen och lät sig falla ner på blåbärsriset under. Sen tog dom sig så snabbt dom kunde ner till vattnet och förenades med föräldern. Trevligt minne.

Betydligt äldre bild nedan – från 1917. Den finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Här ser man rönnen som ungt träd.

Det är några av systrarna Österlund man ser här, döttrar till tidningsmannen Carl August Österlund i Söderhamn. Det var han som byggde stugan på Sandskär på 1860-talet.

Ett fel finns i den korta bildtexten. ”Morgon vid Sjöboden. 1917” har jag skrivit. Jag tyckte ju det såg ut som om dom har nattlinnen på sig. Men morgon är det inte. En uppmärksam läsare la märke till hur skuggan faller på bilden och påpekade att solen står mer västerut. Det är en solig eftermiddag, inte en morgon. Tack för det, Anna. Rätt ska vara rätt.

”Sandskär i mitt hjärta” är min första bok, och den kom ut 2013. Jag har ett litet lager av den kvar.
Vill du beställa ett ex? Titta på fliken ”Sandskär i mitt hjärta” så ser du hur man gör.

Så bodde man

Tänk så man inredde på den tiden!
Mörka tapeter, stora växter,  inte så värst bekväma möbler gissar jag, långa gångmattor på brädgolvet – eller om det är parkett, svårt att avgöra. Det här är vardagsrummet i det hus vi alltid kallade Pilen IV, i hörnet mellan Skolhusgatan och Kungsgatan i Söderhamn. Fönstren i rummet vetter mot Kungsgatan och hörnfönstret, som skymtar till höger på bilden, vetter ut mot korsningen mellan Skolhusgatan och Kungsgatan. Vet inte riktigt när bilden är tagen. 1920-30-tal kanske?

Kvinnorna på bilden är Tora och Essan Österlund, och mannen som sitter där är en syssling. Han hette Henning Hjelmström och var son till Anna Härdelin Hjelmström. Det är den Anna jag berättar om i min bok ”En flicka som heter Anna”. Anna och hennes Karl hade en dotter och fyra söner, den yngsta blev så småningom min morfar.

Fotografiet på väggen ovanför taffeln är August Österlund, far till Tora och Essan och sex barn till. August Österlund var tidningsman i Söderhamn. Han drev den konservativa tidningen Helsingen, som kom ut 3 ggr i veckan. Det var Österlund som lät bygga huset Pilen IV nån gång på 1880-talet. Jag berättar en hel del om familjen Österlund i min första bok, ”Sandskär i mitt hjärta”. Båda böckerna går fortfarande att köpa i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall eller direkt från mig. Se flikarna ovan: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta”. Böckerna finns också att låna på biblioteket.
Mer om Pilen IV finns bl.a. här. Där finns bl.a. bild på hur huset ser ut i dag.

Pilen IV

Nyligen skrev jag om Borgmästargården, ett hus som ligger mitt hjärta nära eftersom jag bodde där när jag var barn. Ett annat hus i Söderhamn som jag känner särskilt mycket för är det vi alltid kallade Pilen IV och som ligger i korsningen Skolhusgatan/Kungsgatan mitt emot Sparbankshuset (som väl i dag kallas Gamla Sparbankshuset). I Pilen IV bodde jag från 14 års ålder tills jag tog studenten och flyttade från stan. Bilden ovan är från juni 2012.

Foto: Sigvard Gustavsson. 1957.
Dibis SE200426

På Dibis hittade jag en bild av huset jag inte sett tidigare. Det är vinter som synes och året är 1957. Då levde fortfarande två av August Österlunds sju döttrar – Essan och Signe – och bodde kvar i huset. Några år senare bodde vi i familjen Roland där och det gamla huset var renoverat både ut- och invändigt. Hemslöjden hade vävstuga i bottenvåningen och butik där också med ingång från hörnet.

På Dibis-bilden skymtar man också lite av badhuset på Kungsgatan som stan så nesligen rev tillsammans med alla andra gamla hus på den sidan av Kungsgatan mellan Skolhusgatan och Jazzparken. Hur det ser ut där i dag finns med på bild i inlägget ”Ett rum med utsikt” här.

Pilen IV gårdsinteriör 1938.

På 1930-talet såg det ut så här inne på gården. Elin Österlund fixar nånting i en rabatt, kanske vattnar hon?

Inuti är Pilen IV förstås väldigt ombyggt sen vi bodde där. Det har ju hunnit gå en del år. Jag har knallat runt inne huset genom att bläddra bland dom interiörbilder från en mäklarfirma som låg ute för nåt år sen. Vem som bor där nu och hur lokalen används i dag vet jag inte.

Vill du läsa mer om August Österlund och hans döttrar och Pilen IV, huset han lät bygga nån gång under det sena 1880-talet, kan du skaffa dig ett ex av boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Pilen IV finns faktiskt med i min bok nr 2 också, ”En flicka som heter Anna”. I den boken kommer Anna Härdelin Hjelmström med sina barn på besök till familjen Österlund och visas runt i det då nybyggda Pilen IV där Österlundsfamiljen bodde och där Tidningen Helsingen hade redaktion och tryckeri då. Mer om mina böcker hittar du under flikarna upptill.

”Sandskär är förtjusande”

Ur Bränningen Nr 2 2017
Hembygdsskildring, kulturhistoria och släkthistoria på en gång! Ja, det blev det i ”Sandskär i mitt hjärta” som jag skrev för ett par år sedan. Boken handlar om en gammal sommarstuga, om de människor som bott där och om livet i Söderhamns skärgård från 1860-talet till i dag. Alltihop började med tecken i taket.
En sommar för många år sedan står jag i stora sovrummet en trappa upp i stugan på Sandskär med kofot, hovtång och andra verktyg och ger mig på att ta bort masonitskivor som är spikade på takfallet mot skogen. Min pappa hade satt upp skivorna på 1950-talet för att hindra vinden från att pipa in genom tak, väggar och innertak som den gjorde lite överallt i det gamla huset. Nu skulle jag ta bort skivorna och isolera på vinden ovanför istället.

Ritsch! Där föll en skiva ner och där en till! Fram kommer ett innertak med ganska breda bräder målade med vit linoljefärg. Någon har skrivit noteringar med blyerts på bräderna!

Jag känner igen några av dem som skrivit: Augusta, Anna, Ola – barn till August Österlund, tidningsman i Söderhamn, som byggde stugan på 1860-talet. Den tidigaste anteckningen är från 1865, några är från 1898 och så finns det från 1900-talets första decennier. Det är mest noteringar om när familjen flyttat ut för sommaren och när man flyttat in till staden. ”Sandskär är förtjusande” har någon skrivit den 31 augusti 1904.

Dessa hälsningar från förr väckte idén att skriva om stugans historia och om de människor som bott där. Under skrivandet vidgades det till att omfatta mer om ön Sandskär, en del om andra öar och om sommarliv i skärgården förr och nu. Från olika håll fick jag god hjälp och tips om saker att ta med. Från Lars Brolin fick jag flera gamla fina bilder och underlag till texter. Från Barbro Olsson fick jag bl.a. uppgifter och om den fina gamla roddbåt som vi hade när jag var barn (med på gammal bild nedan).

Med roddbåten på västra sidan av ön. 1930-tal.

I boken skriver jag också en del om andra stugor på ön och kort om andra öar. Ibland tänker jag att jag skulle ha kunnat fortsätta ett bra tag till bara för att det var så roligt. Kanske skulle jag ha gått runt på ön från stuga till stuga, intervjua dem som bor där och skriva om det. Så detaljerat blev det inte nu.

SöderhamnsKuriren ringde och intervjuade mig när boken kom ut 2013. Jag fick brev, vykort och e-post från människor som läst boken och som skrev uppskattande om igenkännanden och om liknande minnen och upplevelser i skärgården. Det värmde mitt hjärta! I juni 2014 var jag på Söderhamns bibliotek, presenterade boken och visade bilder. Också det var roligt, även om jag var nervös över om det alls skulle komma någon och lyssna. Men det gjorde det.

Einar Strandlund i sin båt. Foto: Lars Brolin.

Bräderna i taket ser fortfarande ut som den där sommaren när jag upptäckte texterna. Inte kan jag måla över det där! Men isolerade på vinden gjorde jag.

Texten publicerades som artikel i nr 2 2017 av medlemsbladet för Söderhamns Kust- & Skärgårdsförening. Vill du se artikeln som den såg ut i medlemsbladet, så bläddra till sidan 8 i pdf:filen Bränn 2017-2 web.
Information om Kust & Skärgårdsföreningen har du här.

”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” kan du beställa direkt från mig. Hur man gör ser du här. Boken säljs i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall. Den kan också köpas via Bokus här.

Obs att distributionen från Bokus och från mig ligger nere ett tag mellan 15 december och ett par dagar in på nya året. Om du vill beställa boken från mig eller via Bokus nu före jul så kom in med din beställning senast 14 december. Information om när det går att beställa igen från Bokus och från mig efter juluppehållet kommer förstås att finnas här på hemsidan.
Bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall säljer också boken och där görs förstås inget uppehåll i försäljning och distribution.

Signe syr

Signe Österlund, den yngsta i familjen Österlunds barnaskara på sju döttrar och en son, sitter och syr på verandan i stugan på Sandskär, som hennes far låtit bygga på 1860-talet. Bilden finns med i boken om Sandskär. Den är troligen tagen på 1930-talet. Bara en del av verandan är glasad. Det är dessutom tydligt att verandan byggts på i efterhand eftersom väggen till vänster är en yttervägg. I dag är hela verandan glasad.

Signe var lärarinna i en skola i Stockholm, två av hennes äldre systrar var lärarinnor i flickskolan i Söderhamn och båda blev så småningom föreståndare/rektor för flickskolan. Ingen av dessa damer Österlund gifte sig. Om man förlovade sig, gifte sig eller – gud förbjude –  fick barn riskerade man att bli uppsagd. Först 1939 lagstiftades det om att kvinnor i statlig tjänst inte fick avskedas pga förlovning, giftermål eller barnafödande, om de varit anställda i minst två år.

Men kanske var ”flickorna Österlund” inte intresserade av giftermål i alla fall? Fem av sju gifte sig aldrig: tre blev alltså lärarinnor, en jobbade i bank och en blev s.k. hemmadotter. Hon hette Tora och hade som hobby att fotografera. Det är antagligen hon som tagit bilden ovan.

Fisknät

I stugan på Sandskär eller i nån av dom gamla bodarna finns fortfarande en del gamla grejer kvar. Det här fisknätet är i dag så skört att det knappt går att ta i utan att det går sönder. Men så har det också många år på nacken. Ett flöte är märkt med initialerna C.A.Ö. för Carl August Österlund. Det var han, tidningsmannen i Söderhamn, som byggde stugan på 1860-talet.

Det finns också en bild på när en av hans sju döttrar tillsammans med ende sonen i familjen hänger nät på tork vid en sjöbod. Då var ”gubben” själv död sedan drygt 40 år.

Det ser ändå ut att kunna vara samma nät. Kanske av gammal god kvalitet så det hållit i många decennier. Fotot är från 1940.

Båda dessa bilder finns med i Sandskärsboken, som fortfarande finns att köpa för den som vill läsa mer om sommarliv i skärgården, förr och nu. Söderhamns skärgård, förstås.

Apropå vintern

Hittade en bild från nånstans på Kungsgatan i Söderhamn tagen för länge sen. Vilken årstid det är framgår ju tydligt… men årtalet vet jag inte. Gissar på nån av dom hårda krigsvintrarna i början av 1940-talet. Damen i den lilla gången mellan snövallarna är en av fröknarna Österlund. Ester hette hon men kallades Essan. Några av fröknarna Österlund, Essans systrar, var lärarinnor, men Essan jobbade på banken.

Var på Kungsgatan bilden är tagen vet jag inte. Tror inte att det är familjen Österlunds hus på Kungsgatan 7 i bakgrunden, uthuset stämmer inte. Nåja, jag valde bilden mest för dom fina snövallarnas skull. Skulle gå prima att gräva ut en snögrotta ur en sån där.