Så bodde man

Tänk så man inredde på den tiden!
Mörka tapeter, stora växter,  inte så värst bekväma möbler gissar jag, långa gångmattor på brädgolvet – eller om det är parkett, svårt att avgöra. Det här är vardagsrummet i det hus vi alltid kallade Pilen IV, i hörnet mellan Skolhusgatan och Kungsgatan i Söderhamn. Fönstren i rummet vetter mot Kungsgatan och hörnfönstret, som skymtar till höger på bilden, vetter ut mot korsningen mellan Skolhusgatan och Kungsgatan. Vet inte riktigt när bilden är tagen. 1920-30-tal kanske?

Kvinnorna på bilden är Tora och Essan Österlund, och mannen som sitter där är en syssling. Han hette Henning Hjelmström och var son till Anna Härdelin Hjelmström. Det är den Anna jag berättar om i min bok ”En flicka som heter Anna”. Anna och hennes Karl hade en dotter och fyra söner, den yngsta blev så småningom min morfar.

Fotografiet på väggen ovanför taffeln är August Österlund, far till Tora och Essan och sex barn till. August Österlund var tidningsman i Söderhamn. Han drev den konservativa tidningen Helsingen, som kom ut 3 ggr i veckan. Det var Österlund som lät bygga huset Pilen IV nån gång på 1880-talet. Jag berättar en hel del om familjen Österlund i min första bok, ”Sandskär i mitt hjärta”. Båda böckerna går fortfarande att köpa i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall eller direkt från mig. Se flikarna ovan: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta”. Böckerna finns också att låna på biblioteket.
Mer om Pilen IV finns bl.a. här. Där finns bl.a. bild på hur huset ser ut i dag.

Pilen IV

Nyligen skrev jag om Borgmästargården, ett hus som ligger mitt hjärta nära eftersom jag bodde där när jag var barn. Ett annat hus i Söderhamn som jag känner särskilt mycket för är det vi alltid kallade Pilen IV och som ligger i korsningen Skolhusgatan/Kungsgatan mitt emot Sparbankshuset (som väl i dag kallas Gamla Sparbankshuset). I Pilen IV bodde jag från 14 års ålder tills jag tog studenten och flyttade från stan. Bilden ovan är från juni 2012.

Foto: Sigvard Gustavsson. 1957.
Dibis SE200426

På Dibis hittade jag en bild av huset jag inte sett tidigare. Det är vinter som synes och året är 1957. Då levde fortfarande två av August Österlunds sju döttrar – Essan och Signe – och bodde kvar i huset. Några år senare bodde vi i familjen Roland där och det gamla huset var renoverat både ut- och invändigt. Hemslöjden hade vävstuga i bottenvåningen och butik där också med ingång från hörnet.

På Dibis-bilden skymtar man också lite av badhuset på Kungsgatan som stan så nesligen rev tillsammans med alla andra gamla hus på den sidan av Kungsgatan mellan Skolhusgatan och Jazzparken. Hur det ser ut där i dag finns med på bild i inlägget ”Ett rum med utsikt” här.

Pilen IV gårdsinteriör 1938.

På 1930-talet såg det ut så här inne på gården. Elin Österlund fixar nånting i en rabatt, kanske vattnar hon?

Inuti är Pilen IV förstås väldigt ombyggt sen vi bodde där. Det har ju hunnit gå en del år. Jag har knallat runt inne huset genom att bläddra bland dom interiörbilder från en mäklarfirma som låg ute för nåt år sen. Vem som bor där nu och hur lokalen används i dag vet jag inte.

Vill du läsa mer om August Österlund och hans döttrar och Pilen IV, huset han lät bygga nån gång under det sena 1880-talet, kan du skaffa dig ett ex av boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Pilen IV finns faktiskt med i min bok nr 2 också, ”En flicka som heter Anna”. I den boken kommer Anna Härdelin Hjelmström med sina barn på besök till familjen Österlund och visas runt i det då nybyggda Pilen IV där Österlundsfamiljen bodde och där Tidningen Helsingen hade redaktion och tryckeri då. Mer om mina böcker hittar du under flikarna upptill.

”Sandskär är förtjusande”

Ur Bränningen Nr 2 2017
Hembygdsskildring, kulturhistoria och släkthistoria på en gång! Ja, det blev det i ”Sandskär i mitt hjärta” som jag skrev för ett par år sedan. Boken handlar om en gammal sommarstuga, om de människor som bott där och om livet i Söderhamns skärgård från 1860-talet till i dag. Alltihop började med tecken i taket.
En sommar för många år sedan står jag i stora sovrummet en trappa upp i stugan på Sandskär med kofot, hovtång och andra verktyg och ger mig på att ta bort masonitskivor som är spikade på takfallet mot skogen. Min pappa hade satt upp skivorna på 1950-talet för att hindra vinden från att pipa in genom tak, väggar och innertak som den gjorde lite överallt i det gamla huset. Nu skulle jag ta bort skivorna och isolera på vinden ovanför istället.

Ritsch! Där föll en skiva ner och där en till! Fram kommer ett innertak med ganska breda bräder målade med vit linoljefärg. Någon har skrivit noteringar med blyerts på bräderna!

Jag känner igen några av dem som skrivit: Augusta, Anna, Ola – barn till August Österlund, tidningsman i Söderhamn, som byggde stugan på 1860-talet. Den tidigaste anteckningen är från 1865, några är från 1898 och så finns det från 1900-talets första decennier. Det är mest noteringar om när familjen flyttat ut för sommaren och när man flyttat in till staden. ”Sandskär är förtjusande” har någon skrivit den 31 augusti 1904.

Dessa hälsningar från förr väckte idén att skriva om stugans historia och om de människor som bott där. Under skrivandet vidgades det till att omfatta mer om ön Sandskär, en del om andra öar och om sommarliv i skärgården förr och nu. Från olika håll fick jag god hjälp och tips om saker att ta med. Från Lars Brolin fick jag flera gamla fina bilder och underlag till texter. Från Barbro Olsson fick jag bl.a. uppgifter och om den fina gamla roddbåt som vi hade när jag var barn (med på gammal bild nedan).

Med roddbåten på västra sidan av ön. 1930-tal.

I boken skriver jag också en del om andra stugor på ön och kort om andra öar. Ibland tänker jag att jag skulle ha kunnat fortsätta ett bra tag till bara för att det var så roligt. Kanske skulle jag ha gått runt på ön från stuga till stuga, intervjua dem som bor där och skriva om det. Så detaljerat blev det inte nu.

SöderhamnsKuriren ringde och intervjuade mig när boken kom ut 2013. Jag fick brev, vykort och e-post från människor som läst boken och som skrev uppskattande om igenkännanden och om liknande minnen och upplevelser i skärgården. Det värmde mitt hjärta! I juni 2014 var jag på Söderhamns bibliotek, presenterade boken och visade bilder. Också det var roligt, även om jag var nervös över om det alls skulle komma någon och lyssna. Men det gjorde det.

Einar Strandlund i sin båt. Foto: Lars Brolin.

Bräderna i taket ser fortfarande ut som den där sommaren när jag upptäckte texterna. Inte kan jag måla över det där! Men isolerade på vinden gjorde jag.

Texten publicerades som artikel i nr 2 2017 av medlemsbladet för Söderhamns Kust- & Skärgårdsförening. Vill du se artikeln som den såg ut i medlemsbladet, så bläddra till sidan 8 i pdf:filen Bränn 2017-2 web.
Information om Kust & Skärgårdsföreningen har du här.

”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” kan du beställa direkt från mig. Hur man gör ser du här. Boken säljs i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall. Den kan också köpas via Bokus här.

Obs att distributionen från Bokus och från mig ligger nere ett tag mellan 15 december och ett par dagar in på nya året. Om du vill beställa boken från mig eller via Bokus nu före jul så kom in med din beställning senast 14 december. Information om när det går att beställa igen från Bokus och från mig efter juluppehållet kommer förstås att finnas här på hemsidan.
Bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall säljer också boken och där görs förstås inget uppehåll i försäljning och distribution.

Signe syr

Signe Österlund, den yngsta i familjen Österlunds barnaskara på sju döttrar och en son, sitter och syr på verandan i stugan på Sandskär, som hennes far låtit bygga på 1860-talet. Bilden finns med i boken om Sandskär. Den är troligen tagen på 1930-talet. Bara en del av verandan är glasad. Det är dessutom tydligt att verandan byggts på i efterhand eftersom väggen till vänster är en yttervägg. I dag är hela verandan glasad.

Signe var lärarinna i en skola i Stockholm, två av hennes äldre systrar var lärarinnor i flickskolan i Söderhamn och båda blev så småningom föreståndare/rektor för flickskolan. Ingen av dessa damer Österlund gifte sig. Om man förlovade sig, gifte sig eller – gud förbjude –  fick barn riskerade man att bli uppsagd. Först 1939 lagstiftades det om att kvinnor i statlig tjänst inte fick avskedas pga förlovning, giftermål eller barnafödande, om de varit anställda i minst två år.

Men kanske var ”flickorna Österlund” inte intresserade av giftermål i alla fall? Fem av sju gifte sig aldrig: tre blev alltså lärarinnor, en jobbade i bank och en blev s.k. hemmadotter. Hon hette Tora och hade som hobby att fotografera. Det är antagligen hon som tagit bilden ovan.

Fisknät

019_DSC_1876_121101_460
I stugan på Sandskär eller i nån av dom gamla bodarna finns fortfarande en del gamla grejer kvar. Det här fisknätet är i dag så skört att det knappt går att ta i utan att det går sönder. Men så har det också många år på nacken. Ett flöte är märkt med initialerna C.A.Ö. för Carl August Österlund. Det var han, tidningsmannen i Söderhamn, som byggde stugan på 1860-talet.

018_img143_1940_hänganät_2Det finns också en bild på när en av hans sju döttrar tillsammans med ende sonen i familjen hänger nät på tork vid en sjöbod. Då var ”gubben” själv död sedan drygt 40 år.

Det ser ändå ut att kunna vara samma nät. Kanske av gammal god kvalitet så det hållit i många decennier. Fotot är från 1940.

Båda dessa bilder finns med i Sandskärsboken, som fortfarande finns att köpa för den som vill läsa mer om sommarliv i skärgården, förr och nu. Söderhamns skärgård, förstås.

Apropå vintern

Gammalbild_KungsgatanHittade en bild från nånstans på Kungsgatan i Söderhamn tagen för länge sen. Vilken årstid det är framgår ju tydligt… men årtalet vet jag inte. Gissar på nån av dom hårda krigsvintrarna i början av 1940-talet. Damen i den lilla gången mellan snövallarna är en av fröknarna Österlund. Ester hette hon men kallades Essan. Några av fröknarna Österlund, Essans systrar, var lärarinnor, men Essan jobbade på banken.

Var på Kungsgatan bilden är tagen vet jag inte. Tror inte att det är familjen Österlunds hus på Kungsgatan 7 i bakgrunden, uthuset stämmer inte. Nåja, jag valde bilden mest för dom fina snövallarnas skull. Skulle gå prima att gräva ut en snögrotta ur en sån där.

Kvinnorna på ön

img004_1917_2I gamla album i stugan på Sandskär finns många bilder på kvinnor som har utflykt i skogen på ön, ror i en båt, promenerar på en strand eller klättrar upp på en sten. Dom tidigare ägarna, familjen Österlund, lämnade inventarier, husgeråd, möbler, en del kläder, gamla bilder m.m. när dom sålde stugan till mina föräldrar. Att det ofta är kvinnor på dom här gamla bilderna är inte så konstigt: i familjen Österlund fanns sju döttrar och en son.

En av döttrarna intresserade sig särskilt för fotograferande. Det är väl hon som tagit dom flesta bilderna. Här är ett axplock. Bilden ovan är från sommaren 1917. Rutigt verkar ha varit populärt.

img005_1917_edBilden till vänster är också från 1917, troligen från samma tillfälle som bilden ovan. Dom verkar inbegripna i en livlig diskussion. Jag tycker kvinnan längst till vänster ser ut som om hon anser sig veta bäst, men hon verkar få lite mothugg från en av dom andra. Men dom ser ju inte särskilt arga ut och hon längst till höger ler gott.

Sedan är det utflykt i skogen sommaren 1917. Från andra gamla bilder känner jag igen mamman i familjen Charlotta (Lotta) längst till höger, änka efter August Österlund, redaktör för tidningen Helsingen. När August dog 1898 tog Lotta över som redaktör för tidningen. Här är hon omkring 75 år gammal.  Nr 2 från vänster är nog Lottas syster Helfrid, som också arbetade på tidningen.
Korrigering juni 2016: Det var Helfrid Norell som tog över som redaktör efter August Österlunds död, inte hustrun. Se separat inlägg om Helfrid, här.

img006_1917Sen får vi avsluta med en sån där ”nu-ska-vi-klättra-på-stenar”-bild. Det är sommaren 1918. Långa kjolar är det som gäller. Första världskriget pågår fortfarande. Nån tid efter kriget ändrades modet och kjolarna blev kortare.

På den här bilden känner jag igen yngsta dottern Signe, det är nr 3 från vänster. Nr 4 tror jag är hennes syster Essan. Den bastanta damen nr 2 känner jag inte alls igen från andra bilder. Det är nog nån som kommit på besök. Och då bjuder man förstås ut gästen på en skogspromenad där lite stenklättring ingår.

img009_1918Vill du veta mer om familjen Österlund kan du skaffa dig min bok! Den går fortfarande att beställa och är lite billigare hos mig än i bokhandeln.

Och förresten, om några i släkten Österlund känner igen släktingar här så får ni gärna höra av er och komplettera med namn på dom jag inte har namn på.