Så bodde man

Tänk så man inredde på den tiden!
Mörka tapeter, stora växter,  inte så värst bekväma möbler gissar jag, långa gångmattor på brädgolvet – eller om det är parkett, svårt att avgöra. Det här är vardagsrummet i det hus vi alltid kallade Pilen IV, i hörnet mellan Skolhusgatan och Kungsgatan i Söderhamn. Fönstren i rummet vetter mot Kungsgatan och hörnfönstret, som skymtar till höger på bilden, vetter ut mot korsningen mellan Skolhusgatan och Kungsgatan. Vet inte riktigt när bilden är tagen. 1920-30-tal kanske?

Kvinnorna på bilden är Tora och Essan Österlund, och mannen som sitter där är en syssling. Han hette Henning Hjelmström och var son till Anna Härdelin Hjelmström. Det är den Anna jag berättar om i min bok ”En flicka som heter Anna”. Anna och hennes Karl hade en dotter och fyra söner, den yngsta blev så småningom min morfar.

Fotografiet på väggen ovanför taffeln är August Österlund, far till Tora och Essan och sex barn till. August Österlund var tidningsman i Söderhamn. Han drev den konservativa tidningen Helsingen, som kom ut 3 ggr i veckan. Det var Österlund som lät bygga huset Pilen IV nån gång på 1880-talet. Jag berättar en hel del om familjen Österlund i min första bok, ”Sandskär i mitt hjärta”. Båda böckerna går fortfarande att köpa i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall eller direkt från mig. Se flikarna ovan: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta”. Böckerna finns också att låna på biblioteket.
Mer om Pilen IV finns bl.a. här. Där finns bl.a. bild på hur huset ser ut i dag.

Pilen IV

Nyligen skrev jag om Borgmästargården, ett hus som ligger mitt hjärta nära eftersom jag bodde där när jag var barn. Ett annat hus i Söderhamn som jag känner särskilt mycket för är det vi alltid kallade Pilen IV och som ligger i korsningen Skolhusgatan/Kungsgatan mitt emot Sparbankshuset (som väl i dag kallas Gamla Sparbankshuset). I Pilen IV bodde jag från 14 års ålder tills jag tog studenten och flyttade från stan. Bilden ovan är från juni 2012.

Foto: Sigvard Gustavsson. 1957.
Dibis SE200426

På Dibis hittade jag en bild av huset jag inte sett tidigare. Det är vinter som synes och året är 1957. Då levde fortfarande två av August Österlunds sju döttrar – Essan och Signe – och bodde kvar i huset. Några år senare bodde vi i familjen Roland där och det gamla huset var renoverat både ut- och invändigt. Hemslöjden hade vävstuga i bottenvåningen och butik där också med ingång från hörnet.

På Dibis-bilden skymtar man också lite av badhuset på Kungsgatan som stan så nesligen rev tillsammans med alla andra gamla hus på den sidan av Kungsgatan mellan Skolhusgatan och Jazzparken. Hur det ser ut där i dag finns med på bild i inlägget ”Ett rum med utsikt” här.

Pilen IV gårdsinteriör 1938.

På 1930-talet såg det ut så här inne på gården. Elin Österlund fixar nånting i en rabatt, kanske vattnar hon?

Inuti är Pilen IV förstås väldigt ombyggt sen vi bodde där. Det har ju hunnit gå en del år. Jag har knallat runt inne huset genom att bläddra bland dom interiörbilder från en mäklarfirma som låg ute för nåt år sen. Vem som bor där nu och hur lokalen används i dag vet jag inte.

Vill du läsa mer om August Österlund och hans döttrar och Pilen IV, huset han lät bygga nån gång under det sena 1880-talet, kan du skaffa dig ett ex av boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Pilen IV finns faktiskt med i min bok nr 2 också, ”En flicka som heter Anna”. I den boken kommer Anna Härdelin Hjelmström med sina barn på besök till familjen Österlund och visas runt i det då nybyggda Pilen IV där Österlundsfamiljen bodde och där Tidningen Helsingen hade redaktion och tryckeri då. Mer om mina böcker hittar du under flikarna upptill.

Flaggstångsinvigning

Hösten 1960 flyttade vi från en lägenhet i Borgmästargården i Söderhamn till det hus vi alltid kallade Pilen IV. Det låg – och ligger fortfarande – i hörnet mellan Skolhusgatan och Kungsgatan, mitt emot det s.k. Sparbankshuset. I bottenvåningen av huset hade Hemslöjden vävstuga + butik.

En liten trädgård hörde till och flaggstång skulle vi ha. Grop grävdes, flaggstång restes och min pappa, som hade ett väl utvecklat sinne för att ta vara på tillfällen till fest och glam, hyrde en trumpetare till invigningen av flaggstången.

Hur invigningen i övrigt gick till minns jag inte. Antar att det var uppdukat i trädgårn med nåt att dricka och lite tilltugg. Vem trumpetaren var vet jag inte. Men här står han och ger fanfar nån gång troligen tidig sommar 1962. I bakgrunden till vänster skymtar gaveln på gymnastikhuset uppe vid Läroverket.

Vår närmaste granne ett snäpp högre upp längs Skolhusgatan (huset syns bakom trumpetaren) hade en mycket prydlig trädgård vilket förstås satte lite press på oss. Vi döttrar skickades ut att rensa undan maskrosor. Att vi propagerade för att låta dom stå kvar och hänvisade till Carl Antons ”Maskros och tjärdoft” hjälpte nog inte nåt vidare. ”Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut… Men det är så skönt att sitta och minnas små solar i gräset, när sommar’n är slut.”