Om kärleken

Karl A Hjelmström

När Karl har friat till Anna ute i skogen på Sandskär den där sommaren 1879 går dom tillbaka till stugan. Var för sig slår dom sedan upp sin bibel och båda hamnar på samma ställe: Korintierbrevet 13. Det handlar om kärlek:
»Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.«

En vacker text. Båda såg detta som ett tecken från Gud till välsignelse av deras förening. Det här berättar jag om i boken En flicka som heter Anna. Jag har inte hittat på händelsen med frieriet och inte heller det där om bibelcitatet: Karl har berättat om det i sina handskrivna memoarer, skrivna långt senare när han var gammal.

Anna Härdelin

När jag skrev boken försökte jag sätta mig in i sättet att tänka på den tiden. Jag är inte troende själv, och Bibeln är för mig mest en gammal bok med texter hopsamlade från olika håll och tider. Men dom flesta av 1800-talets svenskar var säkerligen troende, och både Anna och Karl var det. Här har du dom igen, Karl och Anna, som unga. Gissningsvis är bilderna från deras förlovningstid.

Omslaget till boken om deras kärlekshistoria, deras familj och åren i Söderhamn och Linköping pryds av bilden på en gammal gjutjärnsspis. Den spisen finns i stugan men fanns nog inte där på Annas och Karls tid. Läste nånstans att Idun No 1 var 1930-talets mest sålda vedspis. Så gissningsvis sattes spisen in då nån gång av familjen Österlund som ägde stugan då.

Boken om Anna och Karl går fortfarande går att beställa. Vill du ha ett ex? Läs på sidan En flicka som heter Anna om hur man beställer boken (klicka på blå länken). Där finns även baksidestexten till boken.

En kärlekshistoria

Ja, det säger jag om min bok ”En flicka som heter Anna” i den lilla intervjun på radio P4 Gävleborg i förra veckan. Anna och Karl möts för första gången i samband med ett dop ute på ön Sandskär sommaren 1879. Uppenbarligen säger det klick ordentligt hos honom vid detta tillfälle. En vecka senare träffar han henne igen och friar till henne vid en promenad under höga tallar i skogen på ön. Hon säger ja.

För oss som lever nu låter det nog rätt främmande att fatta såna beslut så snabbt. Men det var en annan tid, och Karl och Anna förlitade sig i hög utsträckning på Gud som förstås många gjorde på den tiden. Dom tyckte båda att Gud gav dom tecken på att det var rätt att lova varandra tro och kärlek livet ut efter bara några dagars bekantskap.  Religionen påverkade människors liv i hög grad under 1800-talet. Man gick i kyrkan, man bad till Gud när man hade svårigheter i livet osv. I dag lever många av oss inte alls så.

Kanske är det en ”spoiler” att säga att det var rätt beslut dom fattade den där dan i augusti ute i skogen, men jag tar risken: en kärlekshistoria blev det.

Läs mer om Anna Härdelin och lite om familjen Härdelin här och om boken ”En flicka som heter Anna”, baksidestext + om hur man beställer boken, här.
Inslaget i Radio P4 Gävleborg har du här.