Promenad i Söderhamn 1880

I boken ”En flicka som heter Anna” finns skildringar av Söderhamn på 1880-talet. Här är ett smakprov från avsnittet där Anna och Karl är ute och promenerar i stan:
”Karl och Anna viker av ner mot ån. Längs dess båda sidor ligger sjöbodarna tätt. På packarlavarna, några öppna platser mellan Smäckbron och Järntorget, packar man om strömmingen som fångats i havet utanför. Fiskarna rensar, saltar och packar fisken i burkar och lådor. Marken är hal av vatten och fiskblod, och lukten är stark. Det är inte så trevligt att gå där, och Anna är rädd om sin långa kjol. De går upp mot Köpmangatan igen.

Längre fram vänder de åter ner mot ån och ser de stora brädgårdarna som ligger där. Österut, där ån breddar sig mot Söderhamnsfjärden, ligger flera segelfartyg. Skutorna väntar på sin last av trävaror.

I stapelstaden Söderhamn bedrivs handel med flera länder. Förr var det ofta järn som skulle till England, Frankrike, Algeriet, Ostindien och Nordamerika. Nu är det mest trävaror som skeppas till länder som England, Spanien och Portugal. Sågverksindustrins uppsving har gjort Söderhamn till en blomstrande stad dit människor söker sig eftersom det finns gott om arbetstillfällen. Trots konflikten mellan de styrande i staden finns en anda av framtidstro, av nya tider och nya möjligheter.”

Tänk att det sena 1800-talet var en sån blomstringstid för Söderhamn och Hälsingland! ”Såg vid såg hvarthelst jag såg…” Och längs Söderhamnsfjärden fanns flera sågverk och flera hamnar. Hittade en intressant karta över hamnarna från ”Nya aktiebolaget J.Fr.Brolin, shipbrokers, chartering & forwarding agents”. Om Söderhamn står det: ”Stapelstad i Gefleborgs län. Vid stadens kaj kunna fartyg af 4 m. djupgående lägga till.”

Foto: Lars Brolin. Sidan där kartan finns har du här.

Vill du läsa mer om Anna och Karl och Söderhamn förr i tiden, så beställ boken av mig. Hur man gör har du här. ”En flicka som heter Anna” går också att köpa i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall, eller genom Bokus här. Biblioteket i Söderhamn har också boken. Kanske i Hudik också, det vet jag inte.

Såg vid såg

Försågare, förkantsågare, hjelpkantsågare, kantgossar, timmersorterare, eldare, hjelpeldare, plankskjutare, påhakare, bakoskjutare, ribbskjutare, machinist, timmerafhakare, smörjare.
Det var funktioner som behövdes bland arbetarna på ett sågverk på 1870-talet. Vad arbetsuppgifterna innebar –  vad man som arbetare förband sig att göra – framgår av det första kända kontraktet vid sågverket i Marma daterat 12 april 1877.  Bland arbetarna ingick även kvinnor och barn som hade de enklare uppgifterna. Säkert var det ett slitsamt jobb på sågen. Hittar uppgifterna i ”Boken om Marmaverken” som utkom 1993. Mina föräldrar, som då bodde i Marmaverken, var med i redaktionskommittén.  img073

Vilka tider det var för Söderhamnsbygden under sågverksepoken! Särskilt mycket expansion verkar det ha varit omkring 1800-talets mitt, men det räckte även en bit in på 1900-talet. Det fanns arbeten, människor sökte sig till bygden. Hur mycket befolkningen ökade den här tiden har jag inte hittat än, kanske kompletterar med det senare. Verkligen en intressant tid. Och, måste man väl säga, tyvärr rätt stor kontrast mot hur det ser ut i dag i Söderhamn med omnejd. Men för all del, rätta mig om jag har fel!

”Sågverksindustrin i Söderhamnsdistriktet var vid förra sekelskiftet Sveriges största. Det fanns 12 ångsågar mellan Söderhamn och Ljusne” läser jag på en sida hos Sandarne Kult, Sandarne Kultur och Historiska Förening.
Sidan hos Kult har du här.
I Söderhamnsfjärden låg flera sågverk – som Mariehill, Grundvik, Långrör och Källskär.

I Ny Teknik skriver man om en nyutkommen bok om sågverkens historia. De norrländska sågverkens utveckling 1850-1950 beskrivs som ”upp som en sol och ner som en pannkaka”. Man skriver också om konsten att såga timmer. Ny Teknik här.
En bok om Mariehill har publicerats tidigare i år, ser jag: ”Mariehill 1535-1933”. Hittade en artikel hos Hela Hälsingland här.