Fashionabelt

”Det mest fashionabla spel för dagen” står det på den lilla foldern till det här spelet – Trumf Halma för 2:ne spelare – som finns i stugan på Sandskär. Utgivare var A.E. Jacobsson & Co, Drottninggatan 29 A, Stockholm.

På baksidan av foldern med reglerna står det: Knut Wiberg, Stockholm. Pås- & Kartongfabrik samt Accidenstryckeri. Min gissning är att spelet är från tiden omkring förra sekelskiftet eftersom man stavar på gammaldags sätt i foldern. 1906 kom det en stavningsreform och man började skriva ”varje” i stället för ”hvarje” o.d. Här några rader ur beskrivningen:
”För hvarje gång en spelare får hem en pjes, har han rätt till ännu ett drag. Den pjes, som kommit hem, förblir stilla å det kort hvartill den hör. Onödigt är väl att påpeka att pjeserna ej kunna fångas, utan måste hela tiden stå å skifvan.”

Accidenstryck är ”tillfällighetstryck av trycksaker av kortlivad karaktär. Till exempel visitkort, inbjudningskort och reklamblad, detta till skillnad från böcker” enl Wikipedia.

I ett annat utrymme hittade jag några små tygpåsar som troligen varit sänken till fisknät.

Lustigt att tänka sig att såna här gamla saker kan bli liggande i nåt förvaringsutrymme i stugan under många år – kanske omkring 120 år eller mer i frågan om Halma-spelet. Har inte städats bort, inte spritts ut eller lekts sönder av besökande barn eller av mina systrar och mig när vi var små … Alla ”pjeserna” finns där. Mina föräldrar tog över stugan 1950 från tidigare ägare, och sen har jag tagit över med min familj. Uppenbarligen har både mina föräldrar och jag haft samma avslappnade inställning till det här med att röja undan efter dom som bott i stugan tidigare. Det beror väl dels på inställningen ”äsch det där får ligga kvar så länge, tar ju inte så mycket plats” (och sen rullar åren på), dels på en motvilja mot att slänga saker som påminner om gamla tider. Fast dom små stenpåsarna fick försvinna faktiskt. Klippte upp och släppte stenarna fria och slängde dom gamla murriga påsarna. Hm… tänker efteråt att jag ju kunde ha kollat med Söderhamns museum först om dom ville ha sänkena. Men tanken kom för sent.

Roligt utan tv?

Ja hörni, hur roligt hade dom det förr egentligen när arbetsdagen var slut – alltså dom som hade tid att ha roligt överhuvudtaget, dom som inte måste arbeta precis hela tiden? Tv fanns inte, inte datorspel, inte bio, inte radio, inte grammofon. Det var helt enkelt väldigt mycket som inte fanns. I alla fall om vi pratar 1800-tal. Vad gjorde dom på kvällarna eller om dom var lediga en regnig dag?

Läsa böcker gick väl bra så länge man hade tillräckligt med ljus till det, spela musik själv om man hade nåt instrument, leka sällskapslekar, dansa, jaga varandra runt matbordet, leka kurragömma med sina barn, berätta sagor för varandra, sticka, brodera, knyta en rya, tälja träfigurer, svarva nåt, kasta varpa…med mera, med mera. Eller ägna sig åt spel och dobbel. Schack, kortspel eller nåt av det här kanske:

DSC6985_ed2Antar att du känner igen spelen – Fortuna, Plockepinn och Fia i varje fall. Den stjärnformade spelplanen hör till Halma-spelet och Mugg är ett sorts kortspel. Det ligger ”loppor” till Loppspelet där också. Visst höll vi på med sånt här som barn – i alla fall DSC6960_edFia, Fortuna, Loppspelet och Plockepinn. Halma och Mugg har jag aldrig spelat. Spelen finns i stugan på Sandskär. Där finns även såna moderniteter som Trivial Pursuit (fast vårt TP är rätt gammalt, 1980-tal eller nåt sånt), Master Mind och ett sorts roulettespel.

Fortuna-spelet har gamla anor skriver Wikipedia, det började tillverkas redan på 1830-talet. Det här spelet är också gammalt: Räfspelet.
”I detta spel deltaga två personer, af hvilka den ene innehar Räfvarna, den andre Fåren.” Man ska förstås flytta räfvar och får i dom där hålen och ta varandra enligt en lapp med regler där beskrivningen avslutas med: ”Fåren blifva segervinnare, då de fullständigt besatt den med dubbla ränder utmärkta fyrkanten, Räfvarna åter, då de tagit så många Får, att de senares antal är därtill otillräckligt.”