Om grävlingar

Grävling i grytöppning. Foto: Hans Lidman, 1955. Bild hos Edsbyns museum.
Finns även hos Dibis, bild HLD00102.

När vi vintrade stugan på Sandskär träffade vi en jägare, som kom gående på stranden med geväret över axeln. Vi pratade en stund. Han och några andra var ute på ön för att jaga räv, rådjur och grävling. Han frågade om vi haft problem med grävlingar. Det som hänt hos oss är att grävlingen grävt djupa gropar här och var på tomten för att komma åt jordgetingbon. Vi har inget emot att bli av med jordgetingarna efter att grävlingen varit där. Men det är inte så trevligt att råka trampa i dom ganska djupa groparna och fara på näsan i blåbärsriset. Men annars – peppar, peppar! – har vi inte haft problem med dom. Inga försök att bosätta sig under huset – peppar, peppar igen. Jag frågade jägaren om det här knepet att hålla grävlingen borta genom att kasta in nåt som luktar människa under huset. Ja, men det kan man prova, sa han.

En kväll nån gång i slutet av juli när det började skymma såg jag grävlingen komma upp från stranden på gången som leder upp från bryggan. Full fart med dom där små korta benen.

När vi sagt hej då till jägaren och han travat vidare längs stranden fick jag en vers i skallen som malde på hela dan sen. ”En jägare gick på jakt och sköt, en hokus pokus kokosnöt, så den föll ner på en dragon, som stoppa den i sin kanon, och sköt så det sa piff och paff….” Och så vidare. Jag kan hela utantill och brukade dra den för mitt barnbarn i Melbourne när han var mindre. Det är Lennart Hellsing som skrivit den. Ser nu att versen varit med i bloggen en gång tidigare i inlägget ”Pukhäst” här.

Nu hittade jag fler tips på hur man kan bli av med grävlingen i sin trädgård här. Och innan vi lämnade ön kastade jag i alla fall in en del använda underkläder under stugan. Hoppas det hjälper.

En annan oktober

Det är nåt med oktober, och jag känner redan att jag kommer att sakna det när vi går in i november. I oktober finns ofta en klarhet i luften som knappast finns andra tider på året. Bäst gör sig detta förstås ute i skärgården – ”min” skärgård då förstås!

Bilden är tagen för några år sen ganska sent i oktober. Det var vid 9-tiden på morgonen, och det var ganska kallt. Vi var på ön för att vintra. Då hade vi fortfarande ett system av flytbryggor som vi lade ut utanför den fasta bryggan. Dom rimfrostiga bryggflaken syns här till höger om den fasta bryggan. Vi hade demonterat flytbryggan, och flaken låg där för att senare på dan bäras upp och förvaras på stranden över vintern. Snälla grannar hjälpte oss att kånka upp dom tunga flaken och stapla dom på stranden säkrade med spännremmar. Efteråt brukade vi sitta tillsammans i eftermiddagssolen utanför stugan och ta en liten whisky, eller två. Trevliga minnen. (Klicka för större bild).

Julikväll

Det var en av dom sista dagarna i juli. Klockan var lite över 9 på kvällen. Ett snabbt åskväder hade dragit förbi under dagen och det hade kommit en hel del regn. Jag minns att jag sprang och drog ur sladdar här och var och kopplade ur modemet. Men så mycket mer åska blev det inte. Istället en sån där pärlemorskimrande vacker kväll igen, som så ofta på Sandskär sommartid. Och nu är hösten i full gång, jag får trösta mig med att titta på bilder från ön och påminna mig om att det kommer en vår och sommar igen. Så småningom. (Som vanligt: klicka på bilden för att se den lite större).

Fyra systrar

I familjen Österlund var det sju systrar (en av dom var halvsyster) och en bror. Här ses fyra av systrarna. Jag är inte 100% säker på namnen utom på nr 3 från vänster som är Elin och nr 4 som är Signe. Dom andra tror jag är Essan och Tora. Året är 1915. Var bilden är tagen vet jag inte. Tora var hemmadotter, stannade hemma och tog hand om sin gamla mamma. Hon var intresserad av fotografering, och bilden kan nog vara tagen med hennes kamera. Essan var banktjänsteman, Elin lärarinna på Flickskolan i Söderhamn och en tid skolans rektor. Signe var lärarinna i Umeå, Skara och vid Ateneum, ett flickskoleseminarium i Stockholm. Ingen av dom gifte sig.

Systrarnas pappa, August Österlund, byggde sommarstugan på Sandskär som vi har nu. Om den stugan, ön Sandskär och en del andra öar i den här delen av skärgården handlar min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”. Mer om boken här.

När familjen Roland köpte stugan 1951 lämnade fröknarna Österlund kvar möbler och husgeråd. En del gamla kläder, hattar och paraplyer fanns också men dom lekte vi barn rätt snart slut på. Den randiga baddräkten är från Österlundarnas tid på ön. Bild på baddräkten här.

Kvar i stugan fanns också två gamla fotoalbum och dessutom en hel del lösa pappersbilder. Vid tillfälle ska jag lämna materialet till Dibis så dom kan skanna och lägga ut det på sin sida.

Junikväll för flera år sen

Det hade varit en dag med blåst mer eller mindre rakt på ön men en del sol av och till under dan. På seneftermiddan kom det plötsligt kraftigt skyfall som försvann igen och kom tillbaka ett par gånger. Åskan mullrade. Regnet piskade på vattnet och det drog mörka skyar i vattenytan. Riktigt ruggigt. Jag låg på soffan på verandan med en filt om benen och läste. På kvällen lugnade det ner sig och blev stilla.
Det var i juni 2013. (En av många favoritutsikter från Sandskär. Klicka på bilden om du vill se den större).

Hösten på gång

Den här bilden tog jag på Sandskär en av dom första dagarna i september. I dag har säkert hösten hunnit en del längre än så här.

Byggnaden som skymtar är det gamla uthuset med vedbod, redskapsbod och utedass. På sluttningen framför ned mot stranden finns mycket sten. En del av dom skulle kunna vara rester av en husgrund. Min gissning är att här har legat en isbod.

När vi kom till ön fanns inga spår av en isbod men jag vet att det funnits isbod hos grannar. Och här i sluttningen ned mot stranden var förstås en lämplig plats med tanke på närheten till vattnet. Familjen som byggde sommarstugan på ön kom ju dit redan på 1860-talet och så många andra sätt att kyla matvaror fanns ju inte på den tiden.

En källare fanns under stugan men särskilt bra på att hålla kyla var den inte. Jag minns en sommardag för många år sen då vi firade min pappas födelsedag på ön tillsammans med goda vänner. Grädden på prinsesstårtorna hade surnat. Hur det gick med det – om gästerna var artiga och åt tårta ändå – minns jag inte.

Sen införskaffades ett litet kylskåp som drevs med gas. När elektriciteten kom till ön sommaren 1983 blev det förstås ett riktigt kylskåp.

Om skrakar med mera

Den här skrakmamman med ungar bor inte vid Sandskär. Bilden tog jag vid Brunnsviken för flera år sen. Där är skrakarna förstås mer vana vid folk, och det kan gå bra att ta kort på nära håll.
Här på Sandskär är skrakarna väldigt skygga och man får smyga sig på dom. Skrakfamiljen på bilden nedan plåtade jag med zoomen. Det var så många ungar att jag inte hann räkna dom. Klimatförändringarna märker man här på många sätt, och naturen verkar långsamt bli alltmer sörmländsk. Gräsänder brukade man inte se i vattnen kring Sandskär förr, men nu drar dom runt här vid öarna. Rådjur förekom inte på ön, men senaste åren har det brukat finnas. Rådjuren medför ju tyvärr ökad förekomst av dom otäcka fästingarna.

Blåbärsriset ger på stora ytor vika för växter med små gula blommor som brer ut sig alltmer. Vad är det för växt? Nån sorts vicker? Jag har tagit reda på namnet på växten en gång, men nu har jag glömt bort det. Nån som vet?

Uppdatering samma dag:
Skogskovall är det nog. Fick uppgiften via Facebook. Tack för det, Anna!

Några favoritbilder

Tänker förstås mycket på Sandskär denna tid. Vi har inte varit där än denna säsong. Men det blir nog snart, bara vädret blir lite varmare. Här i Stockholm kom det blötsnö i dag. Kall och konstig vår.

Några bilder: Skottkärra och silvertärna från sommar -16, Nisse på bryggan sommar -17 och en öl i solen hösten -16. Hoppas på en bra sommar -20 trots allt som corona ställer till med denna tid och tyvärr kanske lång tid framöver. Vi får se. Ta en dag i sänder och laga efter läge, som det heter.

Klädda för sommarnöje?

Här står dom utanför det hus som Gustaf Hultqvist byggde på norra sidan av Sandskär. Mannen i mitten är Gustaf Brolin (f. 1887). Vilka dom andra är vet jag inte. Nån som vet?
Kan en av dom mustaschprydda herrarna vara Hultqvist eller kanske är det han som håller i kameran?

Bilden finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” och jag fick låna den ur Lars Brolins samling. Dibis har den också, och där skriver man lite om trädgårdssnäckor. Några såna skymtar till höger i bilden. Så här står det: ”Trädgårdssnäckor som lades i trädgårdar och efter gångar. Togs hem av segelfartygen bl.a. från öarna i Karibien. När snäckan togs upp ur vattnet knöt man fast snören i den stora snigelns framben och hängde upp alltsammans tills snigeln tappade suget och snäckan föll i backen. Därefter dödade man snigeln och åt upp den.” I Dibis har bilden nr XBS00044.

Gustaf Hultqvist hann med en hel del i Söderhamn under den tid han bodde i stan. Han ritade flera byggnader i stan, Oscarsborg, obelisken på Rådhustorget m.m. Hultqvist levde 1859-1926. Hittade en sida hos Alir där Hultqvist beskrivs ganska utförligt: här.