Favorit i repris

Ja, fast egentligen har den här tärnan inte varit med i Arundo-bloggen tidigare utan i Gabrielles blogg: inlägget Mörkögd argbigga. Jag har en hatkärlek – eller kanske ett kärlekshat – till silvertärnorna. Dom är otroligt aggressiva när dom lagt ägg eller har ungar. Man får gå med en piassavakvast i handen och borsten pekande uppåt för att freda sig. Paraply funkar också bra. Även cykelhjälm om man står ut med smällarna på hjälmen. Men silvertärnorna är sommar, och det är så härligt att lyssna på dom och se hur skickliga flygare dom är.

På strandpromenaden

_DSC5627_ed2Ja, dom växer till sig. Fortfarande bevakas dom ilsket av sina föräldrar med flygunderstöd från mostrar, farbröder eller andra släktingar. Ska man ut på bryggan är det paraply eller ”tärnpinnar” som gäller. Vi har ju varit med om det här andra somrar, och jag vet att en särskild trevlig känsla av frihet inträder när fåglarna flyttat undan från stranden och man kan gå ut på bryggan utan att riskera flygattacker.

_DSC5617_ed2 Vi tror att dom här tärnorna är silvertärnor, inte fisktärnor. Anledningen är: ingen svart spets på näbben (som fisktärnan har), extremt korta ben (fisktärnan har längre ben), långa vingpennor som sticker ut bakom när tärnan sitter, flygstilen + aggressiviteten.

Om silvertärnan skriver Wikipedia: ”Arten är känd för att vara det djur i världen som flyttar den längsta sträckan mellan sin häckningsplats och sina vinterkvarter, som återfinns i Antarktis. De populationer som flyttar längst flyttar cirka 40 000 kilometer årligen, vilket motsvarar ett varv runt jorden. På grund av dessa långa förflyttningar är silvertärnan den organism som sammanlagt får uppleva flest soltimmar per år”.

Varför Antarktis, undrar jag. Där är det väl för 17 hakar kallare än det är under svensk vinter. Nån fågelkännare som kan förklara detta beteende? Det finns väl nån bra förklaring kan jag tro, tillgång till särskild mat eller nåt.

(Som vanligt, lite större och klarare bild om man klickar på den).