Oktobermorgon

Så är det slut på oktober detta år. Som jag nämnt tidigare tycker jag det är nåt särskilt med oktober. En klarhet i luften som nästan inte finns annars om året. Och jag brukar njuta mycket av dom oktoberdagar då vi är på Sandskär för att vintra.
Den här bilden är tagen en bit in i oktober häromåret. Klockan var strax efter 7 på morgonen. Öarna du ser är till vänster Enskär, nära bildens mitt Fjärdingen (som jag som barn döpte till Längtansfulla ön) och så till höger är det kanske Lockskär som skymtar.

En annan oktober

Det är nåt med oktober, och jag känner redan att jag kommer att sakna det när vi går in i november. I oktober finns ofta en klarhet i luften som knappast finns andra tider på året. Bäst gör sig detta förstås ute i skärgården – ”min” skärgård då förstås!

Bilden är tagen för några år sen ganska sent i oktober. Det var vid 9-tiden på morgonen, och det var ganska kallt. Vi var på ön för att vintra. Då hade vi fortfarande ett system av flytbryggor som vi lade ut utanför den fasta bryggan. Dom rimfrostiga bryggflaken syns här till höger om den fasta bryggan. Vi hade demonterat flytbryggan, och flaken låg där för att senare på dan bäras upp och förvaras på stranden över vintern. Snälla grannar hjälpte oss att kånka upp dom tunga flaken och stapla dom på stranden säkrade med spännremmar. Efteråt brukade vi sitta tillsammans i eftermiddagssolen utanför stugan och ta en liten whisky, eller två. Trevliga minnen. (Klicka för större bild).

Julikväll

Det var en av dom sista dagarna i juli. Klockan var lite över 9 på kvällen. Ett snabbt åskväder hade dragit förbi under dagen och det hade kommit en hel del regn. Jag minns att jag sprang och drog ur sladdar här och var och kopplade ur modemet. Men så mycket mer åska blev det inte. Istället en sån där pärlemorskimrande vacker kväll igen, som så ofta på Sandskär sommartid. Och nu är hösten i full gång, jag får trösta mig med att titta på bilder från ön och påminna mig om att det kommer en vår och sommar igen. Så småningom. (Som vanligt: klicka på bilden för att se den lite större).

Visa oss en plan för vindkraften!

”Vindkraftsbolagen projekterar just nu för 1000 kraftverk av Eiffeltornets storlek mellan Gävle och Hudik”, skriver Stefan Hultquist i en insändare i Helahälsingland, i en replik till företaget WPD om vindkraften. Det är en bra text. Jag vet inte om den fortsättningsvis kommer att gå att läsa på Helahälsinglands webbsida så jag klipper in lite här. Länk till insändaren finns längst ner.

51 av dom 1000 vindkraftsverken vill WPD uppföra strax öster om Storjungfrun i vindkraftsparken Storgrundet. Man måste förstås se till helheten: hur många av dessa 1000 vindkraftstorn kommer att uppföras? Och var? Vad innebär utbyggnaden för Gävleborg och för Jungfrukusten?

Hultqvist skriver att den lokala politiken behöver ”stå upp för sina lokala värden och visa sina medborgare och väljare en plan för etablering. Alla torn kan inte byggas. Partierna i kommunfullmäktige Söderhamn måste ut till medborgare och väljare med en plan eller policy för vilka projekt man tänker släppa fram.”

Storjungfrun med hamnen på öns nordöstra udde. Foto: Söderhamns kommun.

Om Storgrundet poängterar Hultquist att det ”handlar om mer än bara vindkraft. Det är bara 51 kraftverk av 1000. Det handlar om möjligheten att kunna fortsätta utveckla skärgården, om turism, om sommarboende och badgäster, om seglare och sjöfart, om natur, om fiske och förstås om fastighetspriser, företag och de kvaliteter Söderhamn erbjuder den som vill etablera sig och utveckla annat.”

WPD:s ansökan om att få bygga vindkraftsparken Storgrundet ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen. Vem som helst kan lämna synpunkter.

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och miljödomstolen tillhanda senast 12 oktober.

Maila till mmd.ostersund@dom.se

Insändaren i Helahälsingland här. Jag har bloggat om Storgrundet tidigare. Här är länkar till inläggen: Vindkraft i skarpt läge och Varför kastar man bort pärlan?

En kväll i juli

Det hade varit en mycket het dag: ca 28 grader i skuggan och 22-24 i vattnet. Bilden är tagen vid 8-tiden på kvällen den 15 juli.

Plötsligt blåste det upp, hårda vindar kom från sydost/ost. Himlen var dramatisk och det kändes hotfullt. Vi tänkte att nu kommer både regn och kraftig åska över oss. Skyndade oss att ta in tvätt och badlakan från strecket, fälla ihop parasollet, ta in dynorna från trädgårdsmöblerna… Spanade på himlen och hukade oss inför ovädret som snart skulle komma. Det var lite som om allt väntade, småfåglarna försvann och gömde sig nånstans. Fast måsarna brydde sig inte. Och nåt oväder kom inte alls. Varken regn eller åska. Det klarnade upp och blev en fin kväll.

Vädret är verkligen märkligt ibland. Och vid såna här tillfällen kan jag inte låta bli att tänka att det vi ser är effekter av den globala uppvärmningen. Oroande. Och förstås mycket mer oroande än ett enstaka sommaroväder.

Om måsar

Min vän måsen innan minken kom.

I Stockholms innerstad ser jag från mitt fönster måsen (en silltrut), som ligger och ruvar i ett rede nära takkanten sex trappor upp från gatan. Inte ska väl måsar vistas mitt inne i stan! Dom hör hemma i skärgården, vid havet. Tycker jag.

Jag retar mig en del på den dumma fågelns val av plats att bygga bo på. Exakt samma ställe som åren innan. Vid hög temperatur riskerar ungarna att stekas där på det heta plåttaket. Och att köra flygövningarna med ungfåglarna högt ovanför en asfalterad gata är minst sagt riskabelt. Förra året tror jag båda ungarna strök med. Jag ser helt enkelt med visst förakt på denna dumma stadsmås/silltrut. Lite skyll-dig-själv, dumma silltrut! Fast det är ju synd om ungarna.

I skärgården är det annorlunda. På måsstenen, som ligger en bit från bryggan, har måsen legat i frid och ro och ruvat sina ägg. Att jag gled förbi i kajaken alldeles intill brydde den sig inte om. Den sov lugnt vidare med näbben under vingen. Men nu har vi sorg – måsarna och jag. Där finns inga ägg längre. Redet är plundrat och numera sitter måsarna och sörjer (kanske?) längst ut på bryggan istället för att vara på stenen. Gissar att det är en mink som varit framme.

Inser att jag har fördomar om måsar. Skiljer på mås och mås. Fast visst, tycker dom livet är bättre i storstan där dom kan stjäla mat på uteserveringarna så får dom väl göra det. Men jag hoppas att ”mina” måsar ute i skärgården inte ska flytta till stan. Jag skulle jag sakna dom.