Liten blir stor

Här är dom tre måsungarna igen. Dom har klarat sig nu i omkring två veckor. Minken har vi inte sett till och det är vi glada för. Dessa dagar tränar ungarna vingarna på stranden, springer och flaxar och försöker lyfta, fast det går inte än. (Som vanligt: klicka för större bild). – Rubriken då? Det är början på Stig Olins gamla schlager ”En gång jag seglar i hamn”. Väldigt populär på 1950-talet. Den kom tydligen 1954. På Youtube här.

Sällskap sökes

Stor och stilig, bra på att hitta mat… Skogspromenader blir det inte frågan om, inte heller mysiga hemmakvällar men ett friskt och härligt sjöliv bjuder jag på ute i den härliga Jungfrukustens skärgård.

Ja, så ser den ut den stora kanadagås, som rör sig häromkring, alltid ensam. Den brölar ödsligt, övergivet och ledset då och då, och jag tror den känner sig ensam. Vad har hänt? Varför har den inga kompisar och ingen partner? Var är alla dom andra? Är den här stackarn utstött, mobbad?

Vem vet? Den håller sig en del på vår strand och bortåt grannen, alltid ensam. Ibland går den upp och skiter på vår brygga. Det gillar jag ju inte, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om den här stora fågeln. Dom är ju inte direkt älskade dom här fåglarna, men den är rätt vacker att se på ändå. (Klicka för större bild).

Jag går i vattnet – igen

På den sida av Sandskär där vi har vår stuga är det väldigt långgrunt. Vi har ofta haft problem med att komma in med båten till bryggan. Och det har varit min uppgift att lösa problemen genom att just gå i vattnet och föra båten dit den ska med en hand på fören. In mot bryggan när vi kom in till ön, ut på djupare vatten när vi skulle köra därifrån. När vi vintrade en gång och jag gick i vattnet för sista gången det året skrev jag ett nostalgiskt inlägg om det här vadandet på min andra blogg. Du kan läsa det här: ”Jag går i vattnet” (okt 2012).

För några år sen ordnade vi med hantverkarhjälp en betydligt längre fast brygga och numera kommer vi in till bryggan utan problem (Peppar, peppar! Om vattnet drar ut ordentligt nån gång kanske det inte funkar?). Ankomst eller avfärd brukar funka nu utan särskilda insatser från mig.

Men visst, gå i vattnet gör jag fortfarande så snart tillfälle erbjuds. T.ex. för att ordna med akterförtöjningen till båten. Och det är faktiskt fortfarande nåt tillfredsställande med att vada så där. Jag går i vattnet – och jag tycker om det.

Ett favoritplagg tidigt på sommaren och på hösten är fiskarbrallerna som du ser här på bild. Där är också favorithatten med: Tilleyhatten. Köpt i Sydney för många år sen. Försäljaren gav mig en komplimang för mitt stora huvud… Size 7 1/4 (58,5 cm).

Heja Söderhamns skärgård!

Från artikeln ”Skärgårdsliv för alla. Jungfrukusten” i tidningen Turist. Foto: Bosse Lind.

Och heja kommunens skärgårdsenhet! – ”Jätteroligt med en kommun som tar ett annorlunda men genomtänkt helhetsgrepp på sin skärgård. Vi hoppas att det kan ge ringar på vattnet även på andra håll”. Det säger Lotten Hjelm, ordförande i Skärgårdarnas Riksförbund. Riksförbundet ”lyfter gärna fram Söderhamn som ett gott exempel. Inte minst vad gäller förbättrade kommunikationer mellan öarna”. Citaten kommer från en artikel om Söderhamns skärgård i Svenska Turistföreningens tidning Turist. Text: Mats Wigardt Foto: Bosse Lind. (Klicka för större bild).

Vad roligt att läsa nåt verkligen positivt om Söderhamns kommun! Inte bara trista artiklar om det politiska sjabblet och röran angående förslaget om en stor vindkraftsanläggning strax utanför Storjungfrun eller ruskigheter som Söderhamn som ”knarkstaden”… Jag vill ju att det ska gå bra för Söderhamn, min gamla hemstad. Staden och särskilt skärgården ligger mitt hjärta nära.

Mycket trevlig artikel i Turist och fina bilder! Läs artikeln här.

Vindkraft till havs

Häromdan röstade kommunstyrelsen i Söderhamn JA till vindkraftsanläggningen Storgrundet strax utanför Storjungfrun och till anläggningen Gretas klackar 2. Dom som vill bygga såna här anläggningar kallar dom ofta vindkraftsparker. Vill man förleda tanken och ge associationer till gröna lummiga parker som människor mår bra av? Eller nöjesparker som Gröna Lund och Liseberg som folk blir glada av?

Jag är för vindkraft, självklart är jag det – som gammal Linje 3-are från när det begav sig då för många många år sen. Havsbaserad vindkraft tror jag på men dom ska byggas långt ut så dom inte förstör för kust och skärgård. Dessutom finns i dag teknik för att bygga kraftverken på pontoner så man inte skadar havsbotten mer än nödvändigt.

I dag hörde jag förresten på radio om hur man planerar att förvara avfall från kärnkraftsanläggningar djupt nere i urberget inuti nån sorts behållare av koppar + gjutjärn. Man bedömer att det ska ge en säkerhet som håller i 100 000 år. Fast liiiite osäker var man på hur gjutjärnet skulle hålla…

Hur fasiken kan nån enda tänkande och förhoppningsvis intelligent människa tro att vi nu i dag ska kunna skapa nåt som ger säkerhet 100 000 år framöver? Det är ju bara totalt nys! Har dom hört talas om oförutsedda händelser och att ”det inte alltid blir som man tänkt sig”? Tittar vi samma tidsrymd tillbaka handlar det om att den senaste istiden nyligen tagit slut och att Homo sapiens utvandring från Afrika knappt har börjat. Ja ja, tanken svindlar.

Men vindkraften nu då? Ja, tydligen sa S, C och V i kommunstyrelsen i Söderhamn ja häromdan. Övriga partier L, M, SD och KD ville utnyttja vetot och stoppa anläggningarna. Men frågan är inte slutligen avgjord i och med detta. Den 31 januari ska kommunfullmäktige diskutera det här igen, och då kan man komma fram till att lägga ett veto mot anläggningarna. Fast fan tro’t. Men nu pågår tydligen i alla fall en namninsamling bland boende i Söderhamn för att få en folkomröstning om frågan. Önskar dom lycka till.

Samtidigt läser jag om en planerad vindkraftsanläggning utanför Sandhamn – 5 mil från ön – och att folk nu är upprörda och försöker skapa opinion mot anläggningen. 5 mil? I fråga om Storgrundet handlar det om 5 – 6 km. Ska bli intressant att se hur det blir med Sandhamn. Är påtryckargrupperna större och mäktigare när det gäller Sandhamn än när det gäller Söderhamns pärla Storjungfrun? Och svårare att köra över? Ja, vi får se.

Oktobermorgon

Så är det slut på oktober detta år. Som jag nämnt tidigare tycker jag det är nåt särskilt med oktober. En klarhet i luften som nästan inte finns annars om året. Och jag brukar njuta mycket av dom oktoberdagar då vi är på Sandskär för att vintra.
Den här bilden är tagen en bit in i oktober häromåret. Klockan var strax efter 7 på morgonen. Öarna du ser är till vänster Enskär, nära bildens mitt Fjärdingen (som jag som barn döpte till Längtansfulla ön) och så till höger är det kanske Lockskär som skymtar.

En annan oktober

Det är nåt med oktober, och jag känner redan att jag kommer att sakna det när vi går in i november. I oktober finns ofta en klarhet i luften som knappast finns andra tider på året. Bäst gör sig detta förstås ute i skärgården – ”min” skärgård då förstås!

Bilden är tagen för några år sen ganska sent i oktober. Det var vid 9-tiden på morgonen, och det var ganska kallt. Vi var på ön för att vintra. Då hade vi fortfarande ett system av flytbryggor som vi lade ut utanför den fasta bryggan. Dom rimfrostiga bryggflaken syns här till höger om den fasta bryggan. Vi hade demonterat flytbryggan, och flaken låg där för att senare på dan bäras upp och förvaras på stranden över vintern. Snälla grannar hjälpte oss att kånka upp dom tunga flaken och stapla dom på stranden säkrade med spännremmar. Efteråt brukade vi sitta tillsammans i eftermiddagssolen utanför stugan och ta en liten whisky, eller två. Trevliga minnen. (Klicka för större bild).

Julikväll

Det var en av dom sista dagarna i juli. Klockan var lite över 9 på kvällen. Ett snabbt åskväder hade dragit förbi under dagen och det hade kommit en hel del regn. Jag minns att jag sprang och drog ur sladdar här och var och kopplade ur modemet. Men så mycket mer åska blev det inte. Istället en sån där pärlemorskimrande vacker kväll igen, som så ofta på Sandskär sommartid. Och nu är hösten i full gång, jag får trösta mig med att titta på bilder från ön och påminna mig om att det kommer en vår och sommar igen. Så småningom. (Som vanligt: klicka på bilden för att se den lite större).

Visa oss en plan för vindkraften!

”Vindkraftsbolagen projekterar just nu för 1000 kraftverk av Eiffeltornets storlek mellan Gävle och Hudik”, skriver Stefan Hultquist i en insändare i Helahälsingland, i en replik till företaget WPD om vindkraften. Det är en bra text. Jag vet inte om den fortsättningsvis kommer att gå att läsa på Helahälsinglands webbsida så jag klipper in lite här. Länk till insändaren finns längst ner.

51 av dom 1000 vindkraftsverken vill WPD uppföra strax öster om Storjungfrun i vindkraftsparken Storgrundet. Man måste förstås se till helheten: hur många av dessa 1000 vindkraftstorn kommer att uppföras? Och var? Vad innebär utbyggnaden för Gävleborg och för Jungfrukusten?

Hultqvist skriver att den lokala politiken behöver ”stå upp för sina lokala värden och visa sina medborgare och väljare en plan för etablering. Alla torn kan inte byggas. Partierna i kommunfullmäktige Söderhamn måste ut till medborgare och väljare med en plan eller policy för vilka projekt man tänker släppa fram.”

Storjungfrun med hamnen på öns nordöstra udde. Foto: Söderhamns kommun.

Om Storgrundet poängterar Hultquist att det ”handlar om mer än bara vindkraft. Det är bara 51 kraftverk av 1000. Det handlar om möjligheten att kunna fortsätta utveckla skärgården, om turism, om sommarboende och badgäster, om seglare och sjöfart, om natur, om fiske och förstås om fastighetspriser, företag och de kvaliteter Söderhamn erbjuder den som vill etablera sig och utveckla annat.”

WPD:s ansökan om att få bygga vindkraftsparken Storgrundet ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen. Vem som helst kan lämna synpunkter.

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och miljödomstolen tillhanda senast 12 oktober.

Maila till mmd.ostersund@dom.se

Insändaren i Helahälsingland här. Jag har bloggat om Storgrundet tidigare. Här är länkar till inläggen: Vindkraft i skarpt läge och Varför kastar man bort pärlan?