Snart så!

Det närmar sig. Isen har gått. I maj ska båten sjösättas och vi kan åka ut till Sandskär igen. Alltid en speciell känsla när vi kommer dit första gången efter det långa uppehållet under vinterhalvåret. Min syster och jag tittade i och för sig till stugan en vacker dag i februari. Då ägnade vi oss mest åt att fotografera is och snö och så sitta och ha det skönt i solen. Se inlägget ”En dag i februari” här.

Wikimedia Commons, Apodemus sylvaticus, foto Simon Eugster, 2007.

När vi kommer ut till ön i maj nån gång är det en hel massa saker som måste göras. Kajakerna ska ut från sin vinterförvaring, glasverandan ska kläs av sina skyddande skynken, fönsterluckor ska bort, huset ska vädras ordentligt och städas grundligt. Stugan är ju inte obebodd under vintern: skogsmössen bor där. Dom där små söta med bruna pepparkornsögon. Svårt att hålla dom ute från en så gammal stuga där mycket är snett och vint och det är springor här och var. Att skogsmössen bor i stugan vintertid innebär att alla sängkläder, soffor m.m. måste svepas in i plast och skyddas så att mössen inte boar in sig där.

Kökslådorna med innehåll är också inplastade över vintern. Innan vi började göra det upptäckte jag en gång när vi kom dit att mössen under vintern gnagt på gummit i gummiskrapor, ”slickepottar”. Dom gör ju så, stackars hungriga små djur; lämnar man ett suddgummi framme över vintern så är det finfördelat och utspritt i massor av små vita bitar när vi kommer tillbaka.

Utomhusjobb är det ju också förstås. Vi ska räfsa och städa på stranden, på stigar och på tomten. Den lilla eken, Sandskärs enda och inte så liten längre, är bra på att sprida massor av torra löv som vinden tar tag i och sprider ut överallt.

Bryggan säkrar vi med rep när vi vintrar för att hindra isen från att lyfta iväg flaken. Nu ska bryggan befrias från repen; förtöjningsanordningarna för båten ska ut och ett ankare för akterförtöjningen ska placeras på lämplig plats. Jag får säkert tillfälle att vada iförd fiskarbrallerna (ett favoritplagg). Och så får vi ju se om vi ska slåss med silvertärnorna igen när vi jobbar på bryggan eller är nere på stranden. Jag har i alla fall en cykelhjälm att skydda mig med från hugg av vassa näbbar mot skallen.

Mycket jobb blir det men roligt!

Spår av storgnagare

I skogen på Sandskär. Antar att det är älgar som barkar av träden på det här viset. Under vintern är det ju lätt som en plätt att i stora älgkliv ta sig över isen ut till ön. När isen gått är det simma som gäller. Jag har en gång sett en älg simma där mellan öarna. Huvudet såg väldigt stort ut över vattenytan.

När vi kommer till ön första gången på våren är det alltid spännande att se om nån varit i stugan under vintern. En vår för två  år sen hade en okänd gäst lämnat efter sig spillning på några ställen i köket. Vad det var för djur fick vi aldrig reda på. Gissningsvis en vessla. Bajset var betydligt större än vanligt skogsmusbajs. Djuret verkade ha tagit sig ut samma väg som det kommit in för det fanns inte kvar i stugan. Sedan letade jag hål och springor. Kröp omkring med en av pojkarnas gamla bågskyttepilar och petade här och var. Blev inte mycket klokare av det.

Den här våren var det bara dom gamla vanliga lämningarna efter skogsmössen. Men kökslådorna kommer dom inte åt längre. Vis av upptäckten av bitmärken på några ”slickepottar” häromåret lyfte jag ut lådorna i höstas och svepte in dom i plast. Läs ”Mums för mus” här.

Hyra katt?

Har öppnat upp stugan på Sandskär för säsongen. Huset har inte varit obebott under vintern, vilket jag hade föredragit. Men under den långa vintersäsongen bor skogsmöss därinne. Jag hittar spillning lite överallt, fast i många skåp och lådor tar dom sig inte in alls, tack och lov. Stugan är gammal, byggd på 1860-talet, och det är klart att det finns springor och hål här och var. Skogsmusen lär inte behöva större hål än med diametern 6-7 mm, dvs ungefär som tjockleken på en blyertspenna.

Förra året hittade sonen, som kom till stugan först, en mer substantiell lämning eller t.o.m. flera såna. Det måste ha varit från ett lite större djur. Jag ägnade en del tid åt att gå och krypa runt och peta i springor och små hål för att lista ut var den objudne gästen kunde ha tagit sig in. Djuret hade lämnat spillning på en köksbänk, vält ner ett burklock på golvet, vält en liten radio som stod nånstans och lagt mer spillning på golvet. Min gissning är att den som lämnat dessa spår var en vessla. Borde förstås ha tagit med corpus delicti och visat för nån expert.

Att det finns vesslor på ön vet jag. Häromåret såg jag nåt som stack rakt upp i en springa mellan bräderna i en brygga. Det såg ut som en kork som satt där. Men det var ingen kork: det var en vessla. När jag var barn bodde en familj av vesslor under lekstugan och vi barn var rädda att dom skulle komma och bita oss i tårna.

Den här vintern har inget sånt lite större djur varit inne i huset eller i varje fall varit finkänsligt nog att inte lämna nån spillning efter sig. Men det räckte så bra med skogsmössen. Jag var mer än vanligt äcklad av att behöva städa bort musspillning, och jag tänker att jag måste försöka göra nåt åt det. Klämma i fogmassa av nåt slag på sina ställen, näta på andra där det är tydliga springor. En lite gynnare sprang faktiskt omkring inne häromkvällen. Jag ställde mig inte på en stol och skrek. Jag jagade den med en eldgaffel, eller i varje fall dunkade jag i golvet för att skrämma ut den. Den var väldigt liten och riktigt söt med sina mörka blanka ögon. Men jag vill inte ha dom inne där i alla fall. Lägga ut gift är en möjlighet. Men känns inte så trevligt. Om det gick skulle man kanske hyra en katt ett par veckor i sommar.

Jag försökte ta bild på musen som blev jagad med eldgaffeln, men den var lite för snabb för mig. Funderade nu på om jag skulle lägga ut bajsbilder här från förra året, men jag avstår. Bilden ovan hittade jag på Wikimedia Commons, Apodemus sylvaticus tagen av Simon Eugster, 2007. Enl uppgift på sidan räddade han en skogsmus i en plåtburk.

Mums för mus?

Är i stugan för första gången efter vintern. Modern standard finns inte. Men köket funkar hyggligt ändå. Arbetsbänk i ergonomiskt rätt höjd har vi inte. Istället har vi ett gammalt bord med två lådor, där vi gjort bordsytan större och ökat bordshöjden lite genom att fästa en tjock skiva  i massivt trä ovanpå. I lådorna förvaras diverse grejs man kan behöva som: vitlökspress, osthyvel, champagnekorkuppdragare och annat livsnödvändigt. Igår när jag lagade middag behövde jag en ”slickepott”, som också ska finnas i en av lådorna. Till min bestörtning fick jag då se att nån hunnit dit före mig. Så här ser dom två slickepottarna ut:

_DSC8481_ed600Nån har tuggat på dom under vintern. Nån liten en, som lätt klättrat upp för ett bordsben och sen tagit sig in i lådan bakifrån. Jodå, jag har krupit under bordet och kollat att det finns en rymlig in- och utgång där.

En till slickepott hittade jag längst in i lådan. Den hade dom hungriga ratat. Det var väl inte lika smakligt gummi i den, kan jag tro.