I framkant?

Sitter och tittar runt på sidor om vindkraftens vara och icke vara. Det är klart att vi behöver vindkraft och även andra förnybara energikällor i Sverige. Jag är inte emot vindkraften – tvärtom. Röstade på Linje 3 i kärnkraftsomröstningen för nu många år sen. Så visst ska vi ha vindkraft. Men som så mycket annat: det ska göras på rätt sätt och på rätt plats. Nu handlar det om framtiden för Söderhamn och dess skärgård.

Havsbaserad vindkraft kan byggas långt ut från kusten och öarna och därmed spara stora natur- och kulturvärden. Men vindkraftsparken Storgrundet vill man bygga strax öster om naturreservatet Storjungfrun i Söderhamns kommun.

Vindkraftverk bygger man i norr men det är i söder elen behövs läser jag på en sida hos Svt. Det planeras tio gånger mer vindkraft i norr jämfört med i söder. I artikeln står det: ”En orsak till att vindkraften hamnar i norr är enligt Vattenfall och Svensk Vindenergi att det varit mer tätt med protesterande grannar i söder.” Och visst, så är det ju säkert. Att lägga vindkraftverk strax utanför Stockholms skärgård skulle ju inte gå. Vilket ramaskri det skulle bli! – Länsstyrelsen i Stockholms län skriver om vindkraft i kust- och skärgårdsområden samt östra Mälaren: ”Vindförhållandena är goda. Risken är stor för intressekonflikter. Skärgården har ett mycket stort skyddsvärde.”

Naturskyddsföreningen skriver i en rapport ”Vindkraft ska aldrig byggas i skyddade områden eller i områden med höga naturvärden. Detta inkluderar bland annat Natura 2000-områden, naturreservat, nationalparker, biotopskyddsområden, riksintresse obrutna fjäll..” (Ur rapporten Vindkraft. En viktig del av framtidens energisystem. Naturskyddsföreningen 2021).

Några exempel på skyddsvärda områden som kommer beröras av vindkraftsparken Storgrundet är naturreservatet Storjungfrun 3 km bort, naturreservatet Axmar 6 km bort, Lilljungfrun 9 km bort, naturreservatet Stenöorn 12 km bort, Natura 2000 området Axmar-Gåsholma 6,5 km bort. (citat ur sammanställning från namninsamlingen mot Storgrundet).

Så visst, här finns en hel del naturvärden att värna. Märkligt att många kommunpolitiker i Söderhamn inte verkar inse det. En oenig kommunstyrelse har just sagt ja till vindkraftsparken Storgrundet. Nånstans läste jag att nån kommunpolitiker vill att vi ”ska vara med i framkant”. Vill man slå sig för bröstet? Se hur duktiga vi är i Söderhamn! Hur mycket tanke ligger det bakom det där egentligen? Floskelgeneratorn har nog kommit till användning igen. S, C, MP och V röstade ja. Övriga partier ville använda den kommunala vetorätten och därmed inte tillstyrka utbyggnad.

Ärendet går nu vidare till kommunfullmäktige för beslut 29 november.

På söndag 14 november kl 12 blir det samling på Rådhustorget i Söderhamn. En namninsamling ska då överlämnas till kommunfullmäktige, som uppmanas att utnyttja sin vetorätt och säga Nej till Storgrundet.

Namninsamlingen har du här.

Visa oss en plan för vindkraften!

”Vindkraftsbolagen projekterar just nu för 1000 kraftverk av Eiffeltornets storlek mellan Gävle och Hudik”, skriver Stefan Hultquist i en insändare i Helahälsingland, i en replik till företaget WPD om vindkraften. Det är en bra text. Jag vet inte om den fortsättningsvis kommer att gå att läsa på Helahälsinglands webbsida så jag klipper in lite här. Länk till insändaren finns längst ner.

51 av dom 1000 vindkraftsverken vill WPD uppföra strax öster om Storjungfrun i vindkraftsparken Storgrundet. Man måste förstås se till helheten: hur många av dessa 1000 vindkraftstorn kommer att uppföras? Och var? Vad innebär utbyggnaden för Gävleborg och för Jungfrukusten?

Hultqvist skriver att den lokala politiken behöver ”stå upp för sina lokala värden och visa sina medborgare och väljare en plan för etablering. Alla torn kan inte byggas. Partierna i kommunfullmäktige Söderhamn måste ut till medborgare och väljare med en plan eller policy för vilka projekt man tänker släppa fram.”

Storjungfrun med hamnen på öns nordöstra udde. Foto: Söderhamns kommun.

Om Storgrundet poängterar Hultquist att det ”handlar om mer än bara vindkraft. Det är bara 51 kraftverk av 1000. Det handlar om möjligheten att kunna fortsätta utveckla skärgården, om turism, om sommarboende och badgäster, om seglare och sjöfart, om natur, om fiske och förstås om fastighetspriser, företag och de kvaliteter Söderhamn erbjuder den som vill etablera sig och utveckla annat.”

WPD:s ansökan om att få bygga vindkraftsparken Storgrundet ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen. Vem som helst kan lämna synpunkter.

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och miljödomstolen tillhanda senast 12 oktober.

Maila till mmd.ostersund@dom.se

Insändaren i Helahälsingland här. Jag har bloggat om Storgrundet tidigare. Här är länkar till inläggen: Vindkraft i skarpt läge och Varför kastar man bort pärlan?

Varför kastar man bort pärlan?

Storjungfrun med hamnen på öns nordöstra udde. Foto: Söderhamns kommun.
Finns med i min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”

Juvel, diamant, hjärta, pärla… vad man än använder för ord om Storjungfrun, den största ön i Söderhamns skärgård, kan man verkligen undra över varför Söderhamns kommun är beredd att kasta bort den fantastiska tillgång ön utgör. Det gör man genom att tillåta byggandet av en stor vindkraftspark i havet bara 4 km från ön. Projektet kallas Storgrundet.

Varför gör man först ön och den maritima miljön omkring den till naturreservat 2013, underlättar för besökare, ordnar med övernattningsstugor, grillplatser, tar fram information, sätter upp kartor och skyltar, skyddar djur och natur osv på Storjungfrun för att några år senare kasta bort alltihop? Det behövs inte ens: Vindkraftverken skulle tydligen kunna läggas betydligt längre ut till havs.

Hur tänker dom? Varför vill kommunen göra det här? Handlar det om pengar (follow the money – så fult kan det väl inte vara?) eller handlar det om att kommunen vill visa sig på styva linan och få nån sorts poäng genom att satsa på lösningar som bidrar till att minska den globala uppvärmningen?

Ansökan om byggandet av denna havsbaserade vindkraftspark ligger i dag hos Mark- och Miljödomstolen. När beslut väntas vet jag inte. Blir det ett ”Ok, kör på” från domstolen finns fortfarande möjligheten av överklaga. Dessutom skulle Söderhamns kommun kunna utnyttja sin vetorätt och stoppa projektet rakt av. Men vad vill man i Söderhamn? Var står dom politiska partierna i dag i den här frågan?

Jag är inte alls generellt mot vindkraften. Röstade på Linje 3 när det begav sig för många år sen. Men självklart måste anläggningar för förnybar energi placeras på ett klokt sätt där dom gör minst skada på djur och natur och förstör minst för människor som bor eller vistas i närheten. Det är uppenbarligen inte alls fallet när det gäller projekt Storgrundet.

På Facebook finns några grupper som syftar till att värna Storjungfrun: ”Rädda Jungfrukusten” och ”Nej till KUSTNÄRA vindkraft Gävle-Söderhamn-Hudiksvall”.

Nämen oj då, Söderhamn!

”Ni borde skämmas hur ni behandlar gamla hus och äldre kvinnor” röt Lilian Sjölund i en ledare i Hela Hälsingland häromdan. Dom som ska skämmas är beslutsfattare och planerare i Söderhamns kommun. Man har försummat att ta hand om ett av Söderhamns äldsta hus, som också har stort kulturhistoriskt intresse: borrhuset till gevärsfaktoriet, dvs den byggnad som sen länge inrymmer Söderhamns stadsmuseum.

Redan för sex år sen påtalade Föreningen Söderhamns museum behovet av renovering för kommunen. Putsen spricker, allt fler bitar av fasaden faller av, sprickorna på trappan på innergården blir allt större osv. Vi får kommentarer om att det ser förfärligt ut, berättar Elisabet Breig Åberg, som varit med i föreningen sen 1985. Verksamheten på museet sköts av föreningen, men byggnaden ägs av Söderhamns kommun. Förra året sa kommunen att åtgärder var på gång, men inget har hänt och ingen från kommunen har hört av sig till föreningen, enligt artikeln i SöderhamnsKuriren.
Nonchalant och historielöst, skrev Lilian Sjölund.

Nästa år fyller staden Söderhamn 400 år. Man skulle kunna tänka sig att staden nu är i full gång med att se över vad som måste åtgärdas inför jubileet. Men så är det tydligen inte alls! I varje fall inte när det gäller museet. Ingen åtgärd är planerad och det är inte prioriterat, säger en enhetschef på kommunens tekniska avdelning. Underhållsansvarig projektledare är barnledig och inte tillbaka förrän i november. Trist läsning i SöderhamnsKuriren. (Bilden ovan är från en sida i tidningen).
Hur svarar Söderhamns kommun på kritiken? Och när tänker ni renovera museet?

Kajakdrömmar

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mer än halva december har gått. Om ett par dar är det vintersolståndet, årets kortaste dag. Men sen så…
Dessa dagar med mörker och kyla kan man ju pigga upp sig med att drömma om sommaren. Tänka tillbaka och tänka framåt. Det kommer ju en sommar igen. Så småningom.

Den här fina bilden har inte jag tagit, och jag sitter inte i nån av kajakerna. Jag hittade den hos Söderhamns kommun, och den är så fin och väcker så många trevliga minnen och känslor hos mig att jag måste lägga ut den här.
Vill du se fler av Söderhamns kommuns fina bilder kan du titta här. Det finns bl.a. en häftig och väldigt vintrig på rådhuset och rådhustorget  också, det ser nästan ut som ett sagomotiv. Min gamla hemstad som saga… Men den här gången ville jag ha sommar.

På stranden

Vid Sandkullarna 1921.
Vid Sandkullarna 1921.

Här sitter fyra av de sju döttrarna till tidningsmannen August Österlund som byggde den stuga vi i dag har, och näst längst till höger sitter Helfrid, syster till Augusts hustru Charlotta och alltså moster till alla Österlundsbarnen. Bilden är troligen tagen vid den stora sandstrand som förr fanns på norra sidan av Sandskär, och det är nog ön Gran som syns i bakgrunden.

Som jag skrivit om i boken är denna stora vackra strand i dag helt försvunnen – övervuxen av träd, sly och vass. Borta! Söderhamns stad borde röja ordentligt här så det blir en sandstrand igen till glädje för alla som kommer till ön. Det är vi många som tycker.

Hallå där, Söderhamn! Ni läser väl Arundobloggen? Och när ni tar ut era stora maskiner och röjer och tar fram den stora vackra sandstranden igen på Sandskärs norra sida kan ni passa på och ta en tur till Enskärsorn också. Den vackra ön håller sorgligt nog också på att växa igen. Orn har varit ett populärt utflyktsmål, men snart vill väl ingen åka dit på badutflykt längre om det är träd och sly överallt.  Söderhamns stad borde ta hand om sin vackra skärgård bättre.