Om en teckningslärare

På min andra blogg skrev jag i dag om Blått. Och jag nämner teckningsläraren Gunnar Österström vid Läroverket i Söderhamn. Vilken inspirerande lärare han var! Nyskapande, verkligen.

Hittade Österström på Wikipedia nu och ser att han var verksam som konstnär också.

Nu letade jag på SvD:s arkiv på hans namn och hittar att Österström 1961 blev inbjuden till Konstfack i Stockholm för att berätta om hur vi elever vid Läroverket i Söderhamn fått måla till musik.

I SvD finns en artikel om detta, ”Akvarellmålning till musik demonstreras på Konstfack” länk här. Österström hade tagit diabilder av elevernas tavlor. ”Det är deltagarna i en kurs för blivande teckningslärare som kommer att få se de uppmärksammade målningarna” skriver man i tidningen. Hm… undrar om diabilderna finns kvar nånstans. Vore roligt att se, förstås.

Österström har jag haft med i bloggen tidigare i inlägget ”Rasthallarna” här. Tidningsklippet som var med där får vara med här igen. Blir aningen tydligare om du klickar på bilden.

Biologisalen

Det här är biologisalen på läroverket – numera Staffangymnasiet – på en bild från 2011. Utanför i trapphallen finns ett älghuvud på väggen. Eller det fanns i alla fall, 2011. Det fick vara med på bild här.

Fast som jag minns det hade vi på min tid biologi i en annan sal, en hörsal med gradänger, alltså byggd lite som en biograf eller amfiteater; elevernas bänkar stod på trappsteg.

Och här var jag nu så smått på väg att börja berätta om gamla lärare jag haft i biologi. Det hann ju bli några olika under dom åtta år jag gick i läroverket: fyra år i realskolan och fyra år i gymnasiet. Men att skriva om lärarna kan vara ett känsligt kapitel. Alla var ju inte så poppis, direkt. Och inte heller särskilt bra som lärare. Risken finns att jag sårar nån och trampar på ömma tår nånstans, tår som sitter på efterkommande anförvanter till nämnda lärare.  Så jag hoppar över det.

Lärare är ju verkligen ett speciellt yrke. Förmågan att förmedla kunskap och väcka intresse – och gärna nån liten gnutta entusiasm också – hos eleverna varierar kraftigt mellan lärare. Liksom förstås förmågan att hålla god disciplin i klassen. Vissa har det där nästan som en naturbegåvning, andra inte alls. – Under min skoltid blev det lugnare i klassen efter hand. Oroligast, bråkigast i realskolan, lugnare i gymnasiet. Vi växte väl till i ålder och visdom…

Rasthallarna

Så här såg det ut i dom s.k. rasthallarna i läroverket – numera Staffangymnasiet – i Söderhamn för ett par år sen. Om dom fortfarande kallas rasthallar vet jag inte. Som jag minns det gjorde dom skäl för namnet mycket sällan. Bara om det var extremt dåligt väder, t.ex. kallare än minus 20-25 eller snöstorm, så fick vi vara inne på rasten. Annars fanns annan användning. Har för mig att vi fick träna dans därinne ibland (av med skorna, gled runt på raggsockor) med smått ovilliga pojkar. Foxtrot, vals, folkdans? Nån som minns?

Och så hade vi konstutställning där i en insamling till flyktinghjälpen – i mars 1960 enl tidningsklippet här bredvid. Jag är i färd med att måla nåt konstverk som förhoppningsvis skulle säljas för en tia (enl artikeln). Läraren hette Gunnar Österström och ordnade s.k. Frivillig teckning på kvällstid, en gång i veckan var det nog.
Klicka på bilden för att se den större.
Undrar hur det gick med dom konstverk som såldes den där vårvintern. Tänk om dom hänger uppe nånstans hemma hos nån… Ta en bild och skicka, vetja’!

Hur rasthallarna används i dag vet jag inte. Det ser ut att vara bibliotek där långt in i bild.

Gympaminnen

Ja, vad väcker det här huset för minnen hos dom som gått i läroverket i min gamla hemstad Söderhamn? Själv gick jag i den skolan från sent 50-tal till mitten av 60-talet.

DSC_2073_gympahusetDet här är gympahuset. Och det första jag själv kommer att tänka på är där vi flickor klädde om oss. Som jag minns det var det en trappa upp. Det var som en läktare ovanför själva gympasalen. Killarna tror jag klädde om sig i en källarvåning  med uppgång i bortre delen av salen. Vi tjejer kunde från vår läktare se när dom kom springande från det bortre högra hörnet därnere, nu omklädda i gympakläder. Dom tuffa coola killarna, alltid snabbare, starkare, djärvare…

Och från omklädningsläktaren där vi tjejer var kan jag minnas lukter – inte särskilt goda såna: fotsvett, armsvett, blöta yllestrumpor och tröjor och överhuvudtaget blöta vinterkläder. Kanske kom det lite senare inslag av deodoranter och sånt, men det är mest det där svettiga och blöta jag minns.

Att klä om sig var förstås ett tillfälle då tjejerna med högre status i klassen och med snyggare kläder kunde glänsa över dom med lägre status, dom som kanske inte var så modemedvetna eller i varje fall klädde sig annorlunda, oftare hade ärvda kläder osv. Och så fanns ju tjejerna som blev befriade från lektionen pga mens. Dom kunde stå där i sina vanliga kläder som nån sorts onåbara överheter och glo på dom andra (ja man sa glo) och hänga på räcket ner mot gympasalen.

Från själva gympan minns jag hur vi hoppade över plint och bock. Plinten med sin stoppade läderklädda överdel, och bocken var väl så också, eller var det kanske slätare läder på den? Man kom springande och studsade upp från nån ”studsgrej” i trä – en språngbräda helt enkelt. Hittar ordet satsbräda också. Om sånt används nu vet jag inte. Det här var ju långt före studsmattornas tid.

Vi spelade basket också och det tyckte jag var roligt. Jag var inte jättebra på det, men jag var hyggligt bra trots att jag inte var så lång och inte nån sprinter. Volleyboll blev det också så småningom, det var också roligt.

Och så repen. Grova grå rep som hängde rakt ner och som man skulle klättra upp för. Och ett tag var jag faktiskt bäst i klassen på det, t.o.m. bättre än pojkarna. Jodå, så var det. Helt sant. Där kunde jag rehabilitera mig (inför flickorna i alla fall) för mina hemsydda eller ärvda kläder… Där låg tjejerna med det senaste senaste i lä och ännu bättre: där låg killarna i lä. Kanske var det paddlandet om somrarna som gjorde det. Jag var stark i armarna, jag drog mig upp, knep om repet med benen och klättrade som en apa rakt upp. Kommer svagt ihåg hur läraren en gång tog tid på mig. Jag var överlägsen. Trevligt minne. Skryt skryt…

Jag har letat runt lite på Dibis och andra sidor för att se om det finns bilder inifrån det här gympahuset. Men har inte hittat några. I den runda prydnaden på gaveln på bilden står det Gymnastik. På andra sidan står det om jag minns rätt: Mens sana in corpore sano. En sund själ i en sund kropp. Jo jo!

PS Om jag minns fel om det här med läktaren m.m. så rätta mig, ni som kanske minns bättre!