”Ett satans år”

Svältens år 1867 – det sista stora nödåret i Sverige. Medeltemperatur över året var 5 grader kallare än normalt. Vintern, snön och isen höll sig kvar länge. Uppe i övre Norrland höll isarna att köra på en bit in i juni. Människor hungrade och frös, många gick under.

Genom det skrivprojekt jag håller på med intresserar jag mig för Sverige under 1800-talets andra hälft. Ibland googlar jag runt efter händelser som rör den tiden. I dag hittade jag en dokumentär av Hans Villius och Olle Häger som handlar om det fruktansvärda nödåret 1867 i delar av Norrland som Norrbotten, Ångermanland, Västerbotten och Gävleborg. Filmen sändes på tv 28 december 1977. Länge sen! Nu ligger den kvar till 28 mars i år enligt sidan. Jag hade inte klart för mig att gamla program kan ligga kvar så där länge. Men bra det! Jag såg nog inte filmen 1977, hade småbarn då och mycket tv-tittande blev det inte.

Nu tog jag upp filmen på datorn och satt klistrad i 43 minuter. En historia om verkligt fruktansvärd nöd och lidande just detta ”svältens år 1867”. Svårt att förstå hur långt det gick, att familjer hungrade och frös ihjäl, att man faktiskt lagade till och åt sånt som kohud och stekte och åt läderskor. Och söderut startade man insamlingar både i Sverige och i andra europeiska länder för att sända nödhjälp till Norrland. En tid långt borta. Många av dom som hade turen att lyckas få ihop pengar till resan gav sig av till det stora landet i väster den tiden.

”Ett satans år” kan ses till 28 mars 2017 och finns här.