Om tiggare

Nu finns tiggare på gatorna även i Hälsinglands städer och större orter ser jag. Jag visste faktiskt inte det, och det var ett tag sen jag var i Söderhamn. Men nu har jag läst i Hela Hälsingland om tiggeriet (länkar nedan).

Frågan om hur man ska hantera tiggeriet är svår. Vissa anser att man ska förbjuda tiggeriet rakt av (Sverigedemokraterna har föreslagit att utländska tiggare ska kriminaliseras), andra att man ska förbjuda människor att ge pengar till tiggarna. Sverigedemokraterna har ju förresten också försvarat det skånska registret över romer. Att man ska bussa ut dom utländska tiggarna ur landet är en annan lösning som föreslås. Typ  ”ut med dom och städa våra gator så vi slipper se dom”.

Min egen inställning då? Här i Stockholm där jag bor finns det gott om tiggare överallt. Dom flesta är troligen rumänska romer. Dom sitter på trottoarerna utanför affärer, dom stapplar fram med en pappmugg i handen och säger nåt med bedjande röst, dom går i tunnelbanans vagnar och lägger ut lappar på sätena. På lappen står oftast nåt om att dom har flera sjuka barn därhemma som behöver hjälp. Sen samlar dom ihop lapparna igen och tar emot ev pengar.

Hemlös räv, "Rag and bone"  av Laura Ford
Hemlös räv, ”Rag and bone”
av Laura Ford

Det är inte lätt att veta hur man ska göra som privatperson. Tidigare hade jag ungefär inställningen att  ”det där får samhället/det sociala eller hjälporganisationer ta hand om”. Jag gick förbi, försökte titta åt ett annat håll och gav aldrig pengar till dom. Men det känns inte bra. Det är människor som sitter eller går där i stan påpälsade mot den svenska vårvinterkylan. Och dom är allihop säkerligen fattigare och har det säkerligen mycket svårare på alla sätt än jag. Numera ignorerar jag dom inte, jag tittar jag på dom, möter oftast blicken, ger pengar ibland, ibland inte. Att ge pengar till varenda tiggare jag ser kan jag inte med den omfattning av tiggeriet som är här.

Det måste förstås till åtgärder. En krönikor i Hela Hälsingland skrev häromdan: ”Vi vill inte ha tiggare på gatorna, varken i Hälsingland eller Paris eller någon annanstans i världen. Men det är inte tiggarna som är problemet, det är de som placerat dem där på fattigdomens botten som borde ta emot vår ilska”. Och självklart tycker jag fortfarande att det är samhället och myndigheterna – i Sverige och i övriga Europa – som borde vidta ordentliga åtgärder så att tiggeriet försvinner genom att dom som kommer hit för att tigga får bättre förhållanden i sina hemländer och inte behöver tigga längre. Jag tror inte nån lämnar sjuka barn hemma och ger sig iväg långt bort för att tigga om dom istället kan få ett åtminstone drägligt liv hemma.

Jag har inget eget foto på tiggare och väljer att som symbol för tiggeri och hemlöshet  lägga in en bild på en skulptur istället. Den finns på Strömgatan i Stockholm i korsningen med Drottninggatan – dvs i dom kvarter där dom som jobbar i regeringskansliet rör sig. Konstnären heter Laura Ford och är engelska. Laura Ford har gjort en skulptursvit ”Rag and Bone”, där skogens djur är i dom hemlösas situation – i det här fallet är det en räv. Obs måste kanske påpeka att jag med detta bildval inte liknar rumänska romer vid rävar! Inte alls! Men skulpturen är fin och det är svårt att gå förbi den utan att bli berörd. (Större och klarare bild om du klickar på den).

Artiklar i Hela Hälsingland här och här.
DN har haft en artikelserie om tiggeriet. Många artiklar hittar du här.

Uppdatering 8 april: Att det pågår förhandlingar för att påverka de rumänska tiggarnas situation genom att Rumänien själva ska bli bättre på att ta hand om sin befolkning skriver man om i DN i dag. Läs här.