Trädminnen

Välkänd utsikt på Sandskär. Till vänster skymtar gaveln på Sjöboden. Men så här ser det inte riktigt ut i dag (bilden är från 2004). Enbusken till höger är borta, och vår brygga ser man inte alls. Träden till vänster – en rönn och en gammal al – föll för åldersstrecket för några år sen. I alen fanns ett bo inne i stammen. Syns ju inte här. Bilden är ju nästan som en silhuett och inte mycket detaljer syns.

I alen bodde en gång en knipa med sina ungar. När ungarna var stora nog att ge sig ut på havet stod mamman eller pappan nedanför på marken och kallade på dom. Sen vaggade hon/han ner mot vattnet och fortsatte att mana på ungarna. Och en efter en klättrade alla ungarna upp mot öppningen i stammen och lät sig falla ner på blåbärsriset under. Sen tog dom sig så snabbt dom kunde ner till vattnet och förenades med föräldern. Trevligt minne.

Betydligt äldre bild nedan – från 1917. Den finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Här ser man rönnen som ungt träd.

Det är några av systrarna Österlund man ser här, döttrar till tidningsmannen Carl August Österlund i Söderhamn. Det var han som byggde stugan på Sandskär på 1860-talet.

Ett fel finns i den korta bildtexten. ”Morgon vid Sjöboden. 1917” har jag skrivit. Jag tyckte ju det såg ut som om dom har nattlinnen på sig. Men morgon är det inte. En uppmärksam läsare la märke till hur skuggan faller på bilden och påpekade att solen står mer västerut. Det är en solig eftermiddag, inte en morgon. Tack för det, Anna. Rätt ska vara rätt.

”Sandskär i mitt hjärta” är min första bok, och den kom ut 2013. Jag har ett litet lager av den kvar.
Vill du beställa ett ex? Titta på fliken ”Sandskär i mitt hjärta” så ser du hur man gör.

Spillkråkans matplats

Bloggade för nån vecka sen om en spillkråka som mumsade på hästmyror i en gammal stubbe utanför Sjöboden på Sandskär. Den fick äta så mycket den ville och sen flög den sin väg mätt och belåten.

Stubben med sin befolkning av hästmyror bekymrade mig. Nu gav vi oss på den med yxa, spetsig spade, spett m.m. Några attacker från ilskna myror blev det inte. Inte en enda hästmyra såg jag. Dom verkar ha rymt fältet. Hur dom bär sig åt för att flytta med hela sitt hushåll, sina ungar (heter det så?), ägg m.m. vet jag inte. Kanske är förklaringen att stubben nog inte alls var en boplats utan bara en restaurang för hästmyror? Vad vet jag. Lite dåligt samvete har jag nu då förstås eftersom jag förstört för dom smådjur som bor i mulmen i gamla träd och stubbar. Men jag hoppas dom kan bosätta sig i en annan stubbe en bit ifrån. Där har jag hittills inte sett några hästmyror så jag låter den vara ett tag till.

Sen tittade jag på gamla bilder och försökte räkna ut vilket träd det kunde vara som lämnat efter sig den där stubben. Bilden nedan togs 1898. Många träd framför stugan på den tiden. Dom flesta var borta när mina föräldrar övertog stugan ca ett halvsekel senare.Inte lätt att veta vilket av träden på bilden som stubben kom från. Och särskilt viktigt är det ju verkligen inte heller! Men jag skrev i alla fall ut bilden och knallade runt och tittade. Stenarna finns ju kvar. Till höger mellan två kvinnor (varav hon längst till höger kanske är en tjänsteflicka) syns en mörk trädstam som verkar stå framför några andra träd. Jag gissar på det trädet.

Vad mulm är? Det är det lösa material som samlas i håligheter i träd. I mulmen lever t.ex. klokrypare och andra smådjur. Skrev om mulm och insekter – och särskilt om intressanta namn på såna – i min andra blogg här.

Bilden från 1898 finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu”.