Utsikt mot Ulrika Eleonora kyrka, vintern 1962Utsikt 1971.
Jag har ju ett par gånger nu på sistone visat bilder på bloggen tagna i Söderhamn i maj 2011. Nu gör jag en djupdykning till vintern 1962/63 och till hösten 1971. Bilderna har varit med tidigare i bloggen. Men jag gillar dom. Det är nåt visst över gamla bilder. Kanske inte perfekt kvalitet men stämningen kan vara fin! Färgbilden är nog en gammal diabild, tror jag.
Kyrkan Ulrika Eleonora är väl nästan lika mycket märkesbyggnad och symbol för staden Söderhamn som Oscarsborg är. Och nästa år firar min lilla hemstad 400 år. Hittade just till en webbsida där man samlar information om olika arrangemang under jubileet: här.
Utsikt mot Ulrika Eleonora kyrka, vintern 1962När jag växte upp i Söderhamn var kyrkan Ulrika Eleonora putsad i en ganska svagt rosa nyans. Vi hade ofta avslutning inför sommarlovet i kyrkan. I dag är kyrkan sen länge kraftigt röd – barockröd läste jag nånstans; samma färg som Jakobs kyrka i Stockholm har. Jag tycker det är väldigt fint med det där barockröda eller karolingiskt röda. Drottningen Ulrika Eleonora d.ä., som kyrkan är uppkallad efter, var ju hustru till Karl XI och mor till en liten gosse som när han blev stor blev välkänd som krigarkonungen Karl XII.
Här ovan ser du kyrkan på håll i svartvitt. Fotot taget en vinterdag 1962 från ett av fönstren högst upp i Pilen IV där vi bodde då; huset på Kungsgatan vid hörnet mot Skolhusgatan och mittemot det s.k. Sparbankshuset. På vår tid där hade Hemslöjden affär och vävstuga i gatuplanet på Pilen IV.
Utsikt 1971.
Bilden ovan är tagen 1971, gissningsvis nån gång tidig höst. Kanske var det då man putsade om kyrkan från skär till kraftigt röd? Det ser ju ut som om nåt sånt pågår.
Hur kyrkan såg ut utvändigt under 1800-talet vet jag inte. Men i boken ”En flicka som heter Anna” finns en scen inne i kyrkan från hösten 1881. Anna, som då väntade sitt första barn, hade plötsligt förlorat sin mamma Sally. Modern var på besök hemma hos Anna och Karl i Söderhamn då hon en dag bara föll ihop och dog. Hon var 54 år gammal. För Anna kändes det som om marken rycktes undan under hennes fötter. Hon vände sig till Gud så som man förstås gjorde mycket mer under den tid hon levde. I boken står det så här om ett besök i kyrkan: ”Hon gick i kyrkan. Där satt hon för sig själv i en kyrkbänk och såg på den stora altartavlan med Jesus som fallit på knä i Getsemane. Guds son slår ut med händerna och låter armarna falla åt sidorna. Han öppnar sig och lämnar ut sig till den ängel som stiger ner till honom för att ge honom kraft och styrka att offra sig för människorna. Anna såg på det milda ansiktet och på strålkransen runt hans huvud. Hon kunde betrakta bilden länge.”
En gammal diabild som jag scannat. Tagen 1971 från översta våningen i huset vi kallade Pilen IV, i hörnet Kungsgatan/Skolhusgatan i Söderhamn, där Hemslöjden hade sin affär för länge sen. Undrar om det var detta år man gjorde om exteriören på kyrkan. För längre sen ändå var kyrkan ljust skär, men här har den börjat få samma vackra karolinska röda färg som Jakobs kyrka i Stockholm. Mycket snyggare med det röda! (Klarare och lite större bild om du klickar på den).
Arundo 