Gamla valloner med mera

Jag har tidigare bloggat om min anmoder Sara Brita Garneij, gift med Anders Lilliander, sidenbandsfabrikör i Stockholm. Sara Brita Garneij var mormorsmor till Anna Härdelin som jag skrivit om i boken ”En flicka som heter Anna”.

1600-tal. Sara Brita Garneij var av vallonsk härkomst. Stavningen på efternamnet varierar. Hennes anfader Colas Grenier kom från Vallonien (troligen från trakten av Namur) till Sverige 1633 med ett skepp från Amsterdam till Norrköping. Han fick jobb bl.a. som kolare vid Åkerby bruk, Österlövsta. Då är vi alltså rätt långt tillbaka i tiden: Colas Grenier var född 1597 och levde till 1664.

1700-tal. Colas Greniers sonsonson Hybert Garneij, född i Galtströms bruk 1715, gifte sig med Brita Sara Upström från Uppsala. Dom bodde i Mo där Hybert arbetade på Flors Linnemanufaktori. Där föddes en radda barn, bl.a. Sara Brita. När hon bara var sex år dog hennes far (1763) och änkan flyttade kort därefter med sina små barn till Stockholm. Var bodde familjen då? Vad levde dom av? Det undrade jag i inlägget Spåren försvinner (länk nedan).

Nu har jag fått kontakt med en annan släkting till Anders Lilliander och Sara Brita som vet mera. Tack tack, Peter Siljerud!

Peter berättar att dom sista 30 åren av sitt liv bodde änkan Brita Sara i Stockholm hos familjen Lilliander (svärsonen Anders Lilliander, gift med Sara Brita). Citat ur Stockholms fattigbevis 1808:
Att min Swärmoder Brita Sara Upström änka efter Manufactoristen Hybert Garneij som den 28 sistledne December [egentligen 27/12 enl dödbok]. blifwit död, warit i mitt bröd uti 30 års tid, och på min bekostnad blifwit begrafwen, så att efter hänne ingen qwarlåten skap finnes att uptekna, det kan jag och min hustru med Ed styrka om så påfordras skulle.
Stockholm d. 22 Januarij 1808,
Anders Lilliander

Scener från ett silkespinneri under 1700-talet. Varpning och tvinning. Nordiska museets arkiv. NMA.0053462. Foto: Birgit Brånvall.

Valloner har jag i släkten på både min morfars sida (Garneij m.fl.) och min mormors (Bouweng m.fl.).
Här listar jag några tidigare blogginlägg med länkar:
Sara Brita Garneij (nov 2020)
Mer om Sara Brita (nov 2020)
Spåren försvinner (dec 2020)
I Namur (dec 2020)

Från Peter S fick jag också två fina sammanställningar som behandlar dels Anders Lilliander och hans verksamhet i Stockholm, dels Anders Lillianders föräldrar. Här är dom som pdf:
Anders Lilliander – sidenbandsfabrikör i Stockholm
Johan och Johan Lilliander

I Namur

Dinant är en stad i södra Belgien i provinsen Namur. Målningen ovan är gjord av den flamländske konstnären Lucas van Valckenborch (1535-1597). Här rinner floden Meuse genom landskapet. På andra sidan om floden ligger Bouvignes-sur-Meuse, en gammal stad som i dag administrativt hör till Dinant. Från dom här trakterna kom några av dom valloner jag har i min släkt långt bakåt.

Nicolas de Bouvengne föddes omkring 1585 i Bouvignes-sur-Meuse som då hörde till Spanska Nederländerna. Den 27 juli 1627 är han i Liège där han, tillsammans med sin dräng Thomas de Rennieuet, skriver kontrakt för två års arbete hos Louis de Geer i Sverige. Hustru och barn följde troligen med på resan till Sverige eller kanske kom dom efter. Nicolas de Bouvengne blev smältarmästare vid Lövsta bruk, Österlövsta, och levde där till sin död 1650.

Vad hustrun hette är okänt, men bland barnen fanns sonen Johan (Jean) född i Vallonien 1614. Han blev också smältarmästare vid Lövsta bruk, gifte sig med Marta Dubois, född 1623 i Belgien. Tillsammans fick dom nio barn, däribland sonen Toussaint Bouweng, som också blev smältarmästare men nu vid Forsmarks bruk. Så där fortsätter det genom generationerna: ofta giftermål med andra vallonättlingar och ofta många barn.

Smältarmästaren arbetade i smedjan. I materialet från Sällskapet Vallonättlingar, SVÄ, står det: ”Smältare (affineur). Vid smälthärden i en vallonsmedja arbetade en mästersmältare och en smältardräng (se­nare tiders gesäll). Arbetet pågick i tretimmarspass (en tournej) då avlösning skedde och det första laget kunde vila i det intill liggande labbyt (l´abri=skyddet). Andra laget bestod en mästersven (smältarmästarens förste man) och en dräng.”

Sex generationer efter Toussaint Bouweng och hustrun Maria (f. Tillman och också av vallonsläkt) finns min mormors mor Augusta Eklund. Min mormor Tilan (Ottilia) visste att hon hade valloner i släkten. Hon nämnde namn som nånting på Bou… Boudou… Boudin…. kanske? Men hon visste inte säkert. Det är roligt att ha fått hennes vaga uppgifter bekräftade med materialet jag har från SVÄ.

Bilden visar Augusta Eklund gift Lindström tillsammans med sonen John och dottern Ottilia. Precis som min morfars mor Anna Härdelin Hjelmström (Anna i ”En flicka som heter Anna”) dog Augusta ung, bara 37 år gammal, i lungsot.

Spåren försvinner

Datumet var 11 december 1745. ”Tröjwäfveri Mästaren Anders Upström född i Upsala på hwad tijd är icke bekant: anlände hijt til factorie 1737 Förstod wackert sina christendoms stycken: begick flitigt Hmt: H Natward: Dödde hastigt på förrnämbda dag.” Texten var inte lätt att tyda, men jag fick hjälp med dechiffreringen (Tack, Lars-Erik!).

Och vem var den där Anders Upström nu då? En gammal släkting förstås. Har grävt lite vidare bland gångna generationer, inte minst bland vallonerna. Så här hänger det ihop:
Anders och Elisabet Upström flyttade med sina barn från Uppsala till Mo 1737. I familjen fanns den då 16-åriga dottern Brita Sara. 1742 när dottern var 21 år gifte hon sig med Hübbert Garneij, född på Galtströms bruk 1715, men som då flyttat ner till Mo, Flors linnemanufaktori. Där har vi en av mina vallonkopplingar. Hübberts morfars far hette Colas Grenier. Han och hustrun Maria Dubois, båda från Vallonien, kom på ett skepp från Amsterdam till Norrköping 1633 efter att ha skrivit kontrakt om arbete i Sverige.

Barnbarnsbarnet Hübbert (Hybert, Hybbert) Garneij och hustrun Brita Sara fick sex barn, varav två dog som små. Kvar i barnaskaran var: Anna Elisabet, Anders, Sara Brita och Karl Hubert. Det är Sara Brita jag skrivit om i två tidigare inlägg. Fadern dog redan 1763 när yngsta barnet Karl Hubert bara var 2 år gammal. Änkan flyttade med barnen till Stockholm strax efter makens död.

Var bodde familjen då? Vad levde dom av? En änka med fyra barn. Jag har läst här och var i diverse anteckningar i församlingsböcker men inte hittat några svar på mina frågor. Det är Gustav III:s tid (blev kung 1771) och Stockholm är en stad med omkring 75 000 invånare. I en text från Stockholmskällan står det om staden: ”1760-1830 hade den kring 75 000 invånare varav nästan hälften i det nuvarande Gamla Stan – Cityområdet.” När Brita Sara dog 1807 bodde hon i Klara församling. Ja ja, jag får väl gräva mer där då och ögna igenom arkivhandlingar för att få reda på mer. Men det känns som om spåren försvinner alltmer bakåt. Och det är väl naturligt att det blir så.

Dottern Sara Brita och hennes man Andreas Lilliander (oftast kallad Anders) vet jag ju mer om. Har t.o.m. deras porträtt – se förra inlägget. På sidan ”Rötter” hittar jag lite mer om Lilliander: ”Anders har en rad titlar: Skräddargesäll, nipperhandlare, sidenbandfabriquer (benämns även bandfabrikör) och diversehandlare. Anders hade en gård i Katarina Södra där han bedrev sin verksamhet.” Det är klart jag vill veta mer… Var låg denna gård? Att det skulle finnas nåt kvar av den är säkerligen inte att hoppas på. Men nåja, jag letar vidare.

Det är roligt att hitta trådar bakåt i generationerna. Och beröringspunkter med senare tider finns förstås. När mina morföräldrar levde och bodde på Kungsholmen i Stockholm sov dom i en stor utdragssäng som alltid kallades den ”Lillianderska sängen”. När dom var bortresta kunde jag under studietiden ibland låna lägenheten, och då sov jag i den där sängen. I dag finns den hemma hos en av mina systrar. Hur gammal den är vet jag inte. Klart är i varje fall att prosten i Norrbo Lars Olof Berg och hans hustru Juliana använde sängen. Juliana var dotter till Sara Brita och Anders Lilliander och finns med på bild i mitt första inlägg om Sara Brita Garneij.

Mer om Sara Brita

Nu har jag grävt lite vidare om den gamla anmodern Sara Brita Garneij som var med på bild i förra inlägget. Jag visste ju inte så mycket om henne. Nu vet jag en del mer. När hon dog på prästgården i Norrbo den 12 februari 1830 skrev man en hel liten uppsats om henne i arkivhandlingen över dom som dött i Norrbo detta år. Allt är inte lätt att läsa men så här var det:

Sara Brita föddes i Mo den 13 oktober 1757, ”på flossfabriken” som man skriver i arkivhandlingen, Flors linnemanufaktori. Fadern var strumpfabrikören Hybert Garneij vid fabriken och modern hette Brita Sara Uppström. När flickan bara var 6 år förlorade hon sin far.

”Modren flyttade kort derefter med 5 minderårige barn till Stockholm, der de njöto en Christerlig och wårdad uppfostran. Dessa syskon hafva alla förr henne gått till evig hvila” står det i handlingen. Fem barn och änka, hur försörjde Sara Britas mamma sin familj? Vet inte.

När Sara Brita var 19 år gifte hon sig med Sidenfabrikör och Handlande Andreas Lilliander i Stockholm. Dom fick 7 barn men flera dog i barnaåldern.

Tyvärr sorgligt urblekta porträtt av makarna Andreas och Sara Brita Lilliander. Enl uppgift målade av Söderhamnsmålaren Bolinder 1805.

”1821 slet döden derefter makars trogna förbund och samma år flyttade den nu saligen aflidna till sin dotter i Gefle.” Dottern var Juliana Charlotta som finns med på bild i förra inlägget. Hennes man Lars Olof Berg blev sen utnämnd till prost i Norrbo, och då följde Sara Brita med familjen när dom flyttade från Gävle till Norrbo. I arkivhandlingen beskrivs hurdan Sara Brita var. Det står bl.a.:

Prosten Lars Olof Berg

”Ett milt och gott hjerta, ett böjligt, tåligt och fridälskande lynne, rena bildade seder, ett ljust och vettigt förstånd i förening med mycken Gudsfruktan, mycket kärlek, arbetssamhet, och alla husliga dygder utgöra grundteckningen för hennes personliga förtjenster.” Och så avslutas texten med: ”Frid och Salighet öfver den Goda, Huldrika, Saknade!!!”

Dom där tre utropstecknen får mig att tänka att den som skrev det här nog kände Sara Brita. Det kan väl ha varit prosten själv, Lars Olof Berg, som förde pennan och skrev så här kärleksfullt om sin svärmor.

”Ålderdom och Bröstfeber” står som dödsorsak för Sara Brita i arkivhandlingen. Jag ser också att när Andreas Lilliander dog 1821 skedde det på ett s.k. gubbhus på Söder i Stockholm (Maria Magdalena församling). Jag undrar lite om gubbhus fungerade som en sorts sjukhus på den tiden.

Det är roligt det här grävandet i arkiven och att man kan sitta och göra det vid sin dator hemma. Sara Brita Garneij var förstås av vallonsk härkomst. Stavningen på namnet varierar. Hennes farmors farfar hette Colas Grenier och kom från Vallonien (troligen från trakten av Namur) till Sverige 1633 med ett skepp från Amsterdam till Norrköping. I en bok på franska som jag hittade på nätet står namnen på dom 134 vallonska män som kom med skeppet uppräknade. Där är Colas Grenier med.

Colas Grenier jobbade bl.a. som kolare vid Åkerby bruk, Österlövsta, gifte sig och fick flera barn med sin hustru, Maria Dubois, också hon av vallonskt ursprung.

Fast nu får jag nog sluta med det här… annars blir jag väl sittande här med gamla valloner till sent ikväll. Har skaffat mycket grundligt genomförd sammanställning om valloner från Sällskapet Vallonättlingar, och sen jag fick materialet i posten häromdan har det varit valloner, valloner, valloner mest hela dagarna och lite av nätterna…