När jag var barn och vi bodde på Borgmästargården i Söderhamn åkte vi ofta skridsko på Gamla IP bakom kyrkan. Jag minns hur det kändes att gå iväg dit efter skolan – förväntansfull! – och så åka där så länge som möjligt. Jag minns inte om det var belysning där så man kunde hålla på även när det mörknat. Men det måste det väl ha varit, det blir ju mörkt så fort på vintern. Nån som minns hur det var?
Precis i början hade vi några gamla s.k. spiskrokar, metallskenor som spändes fast på pjäxorna med läderremmar. Det låter väl som 1800-tal, men det var 1950-tal. Sen fick vi halvrör, som var en modernisering av de gamla spiskrokarna. De gick lättare att reglera på pjäxan. Halvrören fästes också utanpå. Bilden har jag lånat från Bohusläns museum.
Som jag minns det var nästa modell helrör eller bandyrör, alltså där skenan sitter fast på en känga. Jag tror vi hade såna ett tag innan vi fick ”tjejigare” grejer. Helrören var stadigare än både spiskrokarna och halvrören, som ju till stor förtrytelse kunde ramla av när man var mitt ute på isen. Nackdelen med helrören var också att när man efteråt skulle sätta på sig sina vanliga kängor eller pjäxor hade dessa stått och blivit iskalla att stoppa ner fötterna i.
Så småningom fick vi vita konståkningsskridskor med ”taggar” längst fram så det gick lätt att ta fart med dem. De satt också stadigare på eftersom man snörde på dem som en känga och de hade lite högre skaft. Nån framstående konståkare blev jag inte, men jag hade roligt på isen.
Har inga egna bilder på våra skridskor. Långt långt senare åkte mina pojkar skridsko på Gamla IP. Och nånstans vet jag att jag har bilder på det. Skulle ha varit med här förstås, men nu hittar jag dem inte. Måste gräva i mina lådor…
Arundo 
Bilden på halvrören väcker dåliga minnen hos mig. Vintertid förlade gymnastikdirektören vid läroverket Ivar Malm ofta sina gymnastiktimmar till Gamla IP där vi skulle spela bandy. Medan alla andra hade helrör hade jag just sådana där halvrör som ständigt lossnade hur än mycket jag försökte skruva fast dem på mina pjäxor. Därför fick jag för det mesta istället stå i målet där jag slapp åka omkring på isen. Så småningom fick även jag ett par helrör (begagnade) och slapp fortsättningsvis skämmas inför mina kamrater.
GillaGilla
Usch då! Javisst, lossnade de där halvrören hela tiden och man blev argare och argare. Tänk om IM istället snabbt kunde ha hjälpt dig med ett par helrör när han såg hur du hade det. Men då hade du väl trillat omkull av förvåning…
GillaGilla