Favorit i repris

Ja, fast egentligen har den här tärnan inte varit med i Arundo-bloggen tidigare utan i Gabrielles blogg: inlägget Mörkögd argbigga. Jag har en hatkärlek – eller kanske ett kärlekshat – till silvertärnorna. Dom är otroligt aggressiva när dom lagt ägg eller har ungar. Man får gå med en piassavakvast i handen och borsten pekande uppåt för att freda sig. Paraply funkar också bra. Även cykelhjälm om man står ut med smällarna på hjälmen. Men silvertärnorna är sommar, och det är så härligt att lyssna på dom och se hur skickliga flygare dom är.

Bryggbygge – längesen

Det behöver inte gå så värst långt in på det nya året innan jag börjar tänka alltmer på Sandskär, och Sandskär kommer med i mina drömmar också. Detta alltså långt innan vi kan åka dit. Stugan är inte det minsta bekväm att bo i vintertid. När jag var barn – och även senare när mina föräldrar bodde kvar i Söderhamn – gjorde vi ibland utflykter bara över dagen till Sandskär vintertid. Vi åkte skidor eller gick över isen. Nu är det inte så längre.

När jag sitter och grejar med bilder på min dator kommer jag lätt in på bilder från Sandskär. Många såna finns det ju. Den här visar ett av många byggprojekt.

Stora och långa bryggflak köpte vi från ett företag i Hedemora. Bryggan skulle sen byggas genom att fästa flaken med rör ner i sandbotten och lägga flaken på tvärslåar m.m. Det var ett drygt jobb, dels att kånka ut dom stora flaken, dels att få ner dom långa rören. I ena änden på varje rör fanns en sand/lerborr som skulle underlätta iskruvningen. Röret skulle dras runt runt tills det kom tillräckligt långt ner i botten. Man blev snabbt snurrig i skallen av det där. Detta var innan vi fick tipset att blåsa ner rören genom att med hjälp av en pump spruta vatten genom dom.
Oj vad vi slet!

Vi byggde bryggan på våren och tog isär den och lagrade den på stranden på hösten. Att lämna den i vintertid var inte att tänka på. Isen har tagit bryggor eller delar av dom tidigare. Ofta hade vi med oss pojkarna + nån kompis till pojkarna för det tunga jobbet med flaken. I dag bygger vi bryggan på ett annat sätt. Utanför en fast brygga lägger vi i en lång flytbrygga. Återigen har vi hjälp av killar som är starkare än vi, både vid bygge och ”rivning”. På hösten när det är dags för vintring får vi hjälp av goda grannar på ön att lyfta upp och lagra bryggflaken på stranden. Varje flak väger 62 kg + kanske en del mer pga beläggningen av havsanemoner som brukar finnas på undersidan.

Om bryggprojekt av olika slag berättar jag i ett av kapitlen i ”Sandskär i mitt hjärta”. Boken finns fortfarande att köpa, i bokhandeln i Söderhamn och Hudiksvall eller direkt från mig. Hur man beställer boken, vad den kostar m.m. ser du på fliken ovan ”Sandskär i mitt hjärta”.

Om utvandringen till USA

Läser Mobergs ”Utvandrarna” och stöter på ruggiga uppgifter om vad som hände en grupp utvandrare från Söderhamn och Hälsingland 1846. Moberg citerar ur tidningen ”Barometern”:

”Af tvingande omständigheter har man nu blifwit nödgad taga den sorgliga tilldragelsen för afgjord, att skonerten Betty Catharina, byggd 1835 och mätande 80 läster, på resa från Söderhamn till New York totalt förlist. Skonerten hade i Söderhamn intagit sin laddning af jern och hade därjämte ombord omkring 70 utvandrare, hvilka lemnat sitt fädernesland för att i en ny werldsdel söka en oviss framkomst. – – – Utvandrarna hörde till olika kommuner i Helsingland; ibland dem voro 25 kvinnor och omkring 20 barn.”

Dom som utvandrade då var troligen s.k. Erik-jansare. Läser på Wikipedia om Erik Jansson från Biskopskulla som bildade den kristna sekten Erik-jansare. Många av dom utvandrade till USA och slog sig ned i Illinois där dom byggde kolonin Bishops Hill. Wikipedia skriver: ”Missväxt drabbade mellansverige åren 1844 och 1845. Detta bidrog till att många tog steget att följa rörelsen till Amerika. Elva skepp av olika storlekar avgick från Gävle, Söderhamn och Stockholm med kolonister. Alla kom inte fram. Skeppet Betty Catharina som lämnade Söderhamn den 8 augusti 1846, förliste med 65 man ombord. Man tror att det hände utanför New Foundland.
Hösten 1846 ankom 300 kolonister till Bishop Hill. Våren 1847 anlände ytterligare 400. Nya tillskott av kolonister anlände 1850 och 1854.”

Intressant. Jag antar att det finns många i Hälsingland som har släktingar som utvandrade till USA under 1800-talet. Själv har jag inga såna efter vad jag vet. Hittade en lång artikel om utvandringen och erikjansarna hos Gävledraget. Skribenten är en historiker och tidigare chef för Stadsarkivet i Gävle. Artikeln kan du läsa här.

Influensatider

Igår blev jag vaccinerad mot årets influensa. Hoppas det hjälper. Hemma igen blev jag sittande och tittade på gamla brev som min morfars mor Anna Härdelin, gift Hjelmström, skrivit till släkt och vänner. Jag har bara några få såna brev från 1892 och 1893. Om fler brev kan finnas hos nån släkting vet jag inte.

Den 25 februari 1892 skriver Anna från Linköping till sin kusin Helfrid Norell i Söderhamn. Brevet börjar så här:

Käraste vännen min!
Omgifven af hela barnskaran vid samma bord ritande, skrifvande och knuffande, känner jag en så stark maning att språka en stund med dig, att jag griper mig an, ehuru jag är viss att brefvet blir både osammanhängande och mer än vanligt ”stillöst”.
Först tack för ditt kära bref, om hvilket jag ju icke får säga några vackra saker, fastän jag hade god lust, du lilla naturliga, stilist! Emellertid får jag väl ändå tala om, att det kom som ett glädjande svar på mitt hjertas längtan efter dig och Lotta, der jag låg i MorbrorLilliandersängen och drogs med influensavärk i hela kroppen. Du skall veta, vi haft en ganska stygg visit af den otäcka ”ryskan”, som lagt ikull oss allihop utom Karl d. store och Nanny, hvilken sistnämnda bara haft en ärlig svensk snufva. Äfven lille Karl slapp ganska lindrigt undan, gick uppe och gnällde på att få sitta i knä, men alla andra voro sjuka i feber och värk, Henning lindrigast och Tord värst. För honom voro vi så ängsliga, då han äfven var hvit i halsen, kräktes och var medvetslös långa stunder. Äfven Ivar och Cecilia yrade dugtigt – ja det var inte alldeles fritt med mig heller en eftermiddag.

Den otäcka ”ryskan” var en influensa som grasserade 1889-92. ”Pandemin spreds över hela världen på ungefär fyra månader och beräknas totalt ha orsakat runt en miljon dödsfall” skriver man i Wikipedia.

I brevet kallar Anna kusinen Helfrid ”du lilla naturliga, stilist!”. Helfrid var journalist och skrev för tidningen Helsingen i Söderhamn, som drevs av hennes svåger August Österlund. När Österlund dog 1898 tog Helfrid över som redaktör. Jag har bloggat om Helfrid i inlägget Pionjären Helfrid Norell

Boken ”En flicka som heter Anna” handlar om Annas liv, om hennes man (”Karl d. store” i brevet) och om deras fem barn Cecilia, Ivar, Henning, Tord och lille Karl. Det var minstingen Karl som så småningom blev morfar till mig. Läs mer om boken och om hur du kan beställa den på sidan ”En flicka som heter Anna”.


Sandskärsmotiv i konstbok

Motiv från Sandskär finns med i boken ”Söderhamns Skärgård speglad i konsten” som nyligen publicerats av Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening.

Det är två akvareller, som visar dels ett motiv från öns norra sida (okänd konstnär), dels en bild av en sjöbod som Cecilia Lindberg målat. Båda bilderna finns med i min bok ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården förr och nu” (publ. 2013).

Vem som målat akvarellen ovan med kvinnorna på stranden vet jag inte. Kanske någon i familjen Österlund? Jag tror att akvarellen föreställer stranden på Sandskärs norra sida. Där fanns fortfarande på 1980-talet en stor strand; nu är den så gott som helt igenväxt med träd, sly och vass. Kanske är det ön Gran som syns på bilden. Har tänkt att jag nån dag ska knalla över till den sidan av ön och se om jag hittar några av dom stenar som syns på målningen. Akvarellen är troligen gjord i början av 1900-talet nån gång.

Den andra målningen med sjöboden gjordes 1936 och konstnären var Cecilia Lindberg, syster till min morfar. Hon och hennes fyra bröder var sysslingar till barnen i familjen Österlund och åkte som vuxna ibland till Sandskär för att hälsa på sina släktingar.Boken ”Sandskär i mitt hjärta” finns fortfarande att köpa. Vill du skaffa dig ett ex så går det bra. Boken går att beställa direkt från mig och finns även i bokhandeln i Söderhamn och Hudiksvall. Läs mer om hur man gör för att beställa boken på sidan  ”Sandskär i mitt hjärta”.