När jag var barn och bodde i Söderhamn spelade vi kula om våren. Trottoarerna var sandbelagda då på 1950-talet – hårt packad sand – inte asfalterade eller belagda med stenplattor. Jag minns känslan när man satte i hälen i sandtrottoaren och snurrade runt så att man skapade en grop. Sen gick man ner på huk och rättade till kanten på gropen så den blev mjuk och fin.
Undrar var alla mina stenkulor blev av. Hittar inte en enda i mina gömmor. Jag hade dem i en hemsydd påse som man drog ihop med ett band. Nåja, det har ju gått några år.
Spela kula är en känd dikt av Sten Selander:
Spelar barn kula fortfarande? Hittade en sida om Spela kula här.
Arundo 