När jag var barn och bodde i Söderhamn spelade vi kula om våren. Trottoarerna var sandbelagda då på 1950-talet – hårt packad sand – inte asfalterade eller belagda med stenplattor. Jag minns känslan när man satte i hälen i sandtrottoaren och snurrade runt så att man skapade en grop. Sen gick man ner på huk och rättade till kanten på gropen så den blev mjuk och fin. Undrar var alla mina stenkulor blev av. Hittar inte en enda i mina gömmor. Jag hade dem i en hemsydd påse som man drog ihop med ett band. Nåja, det har ju gått några år.
Spela kula är en känd dikt av Sten Selander:
Spelar barn kula fortfarande? Hittade en sida om Spela kula här.
Ja, det här är väl en plats som folk i Söderhamn känner igen. Jag bodde ju i stan som barn och ibland var vi här och klättrade upp. Bilden är från juli 2008 och då gick det fortfarande att ta sig upp för trappan. I dag har jag för mig att den kan vara avstängd pga fallrisken men vet inte säkert. Får väl åka dit igen så snart det går.
I familjen gjorde vi då och då utflykter till Söderhamns omgivningar, bl.a. just hit till Gamla Trönö. Låter kanske märkligt att en sån plats skulle vara utflyktsmål för en barnfamilj. Men såna var vi väl… fast vi ju inte alls var kyrkliga av oss. Det fanns nåt fascinerande med platsen. Den gamla muren med sina stigluckor, kyrkan som kändes urgammal och hade en läktare man nådde via en sned och vind trappa och så den fina klockstapeln som vi klättrade upp i. Och jag var nog redan på den tiden intresserad av gamla byggnader – och annat gammalt med för den delen.
Här i närheten ligger Söderblomsgården, där ärkebiskopen Nathan Söderblom växte upp. Jag tror aldrig jag varit inne där. Vid gården brukade man tidigare visa Söderblomspelet sommartid. På Wikipedia kan du läsa mer om den här platsen – här.
Trönö gamla kyrka med klockstapel. En dag i juli 2008.
Häromdan funderade jag på mjölk – närmare bestämt på mjölkförpackningar. Jag är så gammal att jag varit med om att köpa mjölk i ”lös vikt” i mjölkaffär i Söderhamn något av de första åren vi bodde i stan. Jag tror att mjölkaffären låg på Skolhusgatan nånstans mellan Kungsgatan och Köpmangatan. Man gick dit med en mjölkkruka. Och i mjölkaffären stod expediter klädda i vita rockar och öste upp så mycket mjölk man ville köpa med hjälp av en skopa på långt skaft. Nån mer än jag som minns det där? Och var låg mjölkaffären?
Bild från Nordiska museet, NM.0273312
Sen kom glasflaskorna. På Sandskär på 50-talet kunde vi en tid köpa mjölk med hjälp av Einar Strandlund, han som drev en informell sjötaxirörelse i skärgården. På kvällen knatade man tvärs över ön genom skogen bort till Einars brygga och ställde dit en trådkorg i metall (vår var blå, minns jag) med 4 glasflaskor. På morgonen fick man gå och hämta flaskorna fyllda med mjölk och betala Einar. Eller kanske troligare att man betalade i förväg.
1954 började man leverera mjölk i Tetrapak (dock inte till Sandskär..). Och sen har utvecklingen gått vidare. Hur förpackningarna ser ut i dag behöver jag inte visa.
När jag höll på med det här letade jag runt hos Dibis och hittade den här svartvita bilden på två kvinnor med en mjölkkruka. Jag tycker om den. Närheten mellan de här två kvinnorna som står där i regnet. Visst är det en fin bild! Årtal vet jag inte, men fotografen hette Martin Holm (1919-1992) och bilden är tagen i Mo.
Så såg han ut, tomten som kom till oss på Borgmästargården i Söderhamn när vi var barn. Det var 1950-tal.
En oförglömlig tomte. Inte tyst och diskret utan ganska burdus och bullrande. Och glad. Välte stolar, ville ha en cognac. Var man liten kunde man bli lite rädd. Men i säcken hade han julklappar.
Söderhamns gamla rådhus. Målning av Albert Blombergsson. Söderhamns museum. Foto: Lars Nylander.
Söderhamn har brunnit flera gånger, den ena stadsbranden efter den andra. 1835 skadades området vid Rådhuset i en brand, men själva Rådhuset (från 1700-talet) klarade sig den gången. Albert Blombergssons målning av Rådhuset med torget finns i Söderhamns museum. Målningen är odaterad men måste vara gjord före stadsbranden 1860 för då förstördes byggnaden. Bilden på målningen finns med i den fina boken ”En vandring genom Söderhamns historia” av Lars Nylander. Jag skrev om boken här.
På fotografiet nedan syns det nya Rådhuset, som byggdes på 1860-talet. Den ljusa byggnaden strax till höger om kyrkan är läroverket, byggt 1861-64. Jag spanar förgäves efter gamla kära Borgmästargården där ytterligare en bit till höger, men det var ju inte byggt än när bilden togs. Borgmästargården byggdes 1875 och klarade sig från den förödande stadsbranden i juli 1876, som sabbade större delen av stadens centrala delar däribland Rådhuset. Mer om detta finns att läsa i Nylanders bok.
Ville göra det här inlägget mest för att jag ville ha med Blombergssons målning i bloggen. Jag tycker den är fin. Ska gå och titta på den på museet nån gång framöver. Tänker också på att kyrkan ser ut att ha varit vit då. När jag växte upp i Söderhamn hade Ulrika Eleonora kyrka en rosa kulör. Det var fint också, men dagens kraftigt röda färg gillar jag mer. Lite som Jacobs kyrka i Stockholm, karolinskt röd eller barockröd kallas det väl för.
Lite av favoritverktyg hos oss på Sandskär. Kallas papegojnäbben eller ibland – mer prosaiskt – knipsaren. Funkar finemang att ta bort sly med om slyn (slyet?) inte börjat utvecklas till små träd. Då åker såg eller yxa fram.
Hur gammal den här är vet jag inte. På ena sidan står det först nåt smått och oläsligt, sedan Eskilstuna Sweden. På andra sidan står det No 562.
Med Bildsök på Google hittade jag en sån här som varit ute till försäljning. Där kallades verktyget grensax. Fast vi fortsätter nog att kalla den papegojnäbben.
Tänkte rensa bort innehållet i några lådor i sjöboden på Sandskär. Här ligger gammal spik, skruv och mutter med mera, som bara funnits här under en väldig massa år och som rostar alltmer. Tänkte lämna till metallåtervinning eller så. Men nej då, ”det kan vara bra att ha, man vet aldrig”. Nåja, de stör mig inte särskilt, så jag tog några bilder och stoppade in grejset igen. På magnecylasken står det Sollefteå (klicka på bilden för att se den större). Vi flyttade därifrån 1949. Hm…”den som spar, han har”.
Ja, nu har jag just kommit ut med en ny bok. ”Från Österland med sjömanskistan full”. Det är en historisk roman om en gammal anfader, som seglade med Ostindiska till Kina 1788-90 och sen blev förmögen grosshandlare i Stockholm.
Ett längre inlägg om boken kan du läsa på Gabrielles blogg här.
Mina två tidigare böcker – ”Sandskär i mitt hjärta” och ”En flicka som heter Anna” – har klar anknytning till Söderhamn och Hälsingland varför jag skrivit mest om böckerna på bloggen Arundo. Någon sådan anknytning har inte den här boken – förutom då att författaren är uppvuxen i Söderhamn! Men för fullständighetens skull ska ju boken ändå finnas med även på Arundobloggen.
”Från Österland med sjömanskistan full” är publicerad på GML Förlag och kan beställas därifrån – här. Boken finns även på Bokus och Adlibris.
Vackert väder men svalt, ingen indiansommar i sikte än… Nyligen kunde vi promenera i den vackra parken vid Axmar bruk. Där i den engelska parken finns det här lusthuset. Byggt på 1860-talet. Ovanför fönstren sitter medaljonger med hundhuvuden, kanske porträtt av brukspatronens hundar. Till vänster om lusthuset skymtar ruiner av en klensmedja (finsmide, spik och mindre föremål) och ett förråd, båda från 1870-talet.
I parken fanns tidigare en stor herrgård, som ibland kallats Axmar slott, byggt på 1860-talet. Här anlade man ett nytt järnbruk då. Storhetstiden för bruket var under andra hälften av 1800-talet. Man höll på med järntillverkning fram till 1927. Det finns mycket att läsa på webben om Axmar bruk, du kan bläddra omkring här. ”Allt järn som inte användes i de egna smedjorna gick på export från hamnen och det lär till och med i Kina finnas åtskilliga mil järnvägsräls som tillverkats av järnet från Axmars bruk” läser jag på en sida från Harmångebygden här.
Min pappa var förlagd till Axmar under någon period av beredskapen. Det berättade han om ibland när vi körde genom Axmar på väg till eller från Stockholm. Riksvägen gick ju där på den tiden innan E4 fanns. Ett tag under kriget var herrgården också koncentrationsläger för politiska fångar. Jag hittade en intressant artikel i Arbetarbladet om det. Läs här.
Herrgården var inte särskilt bastant byggd; den var tydligen främst tänkt som sommarbostad. Under senare delen av 1900-talet fick byggnaden stå och förfalla (på känt maner skulle man kunna säga) tills dåvarande ägarna Bergvik Ala AB sprängde och rev byggnaden 1970.
Slut på dagens historielektion – denna väl också historiska dag då Sverige går till val till Riksdag, Kommunfullmäktige och Regionfullmäktige. Och i Söderhamn också två folkomröstningar om vindkraften: en om Storgrundet och en om etablering av vindkraft i kommunens territorialvatten – vatten som omfattas av kommunal planering och sträcker sig cirka 30 km från kusten.
August Österlund kom till Söderhamn från Lillkyrka i trakten av Örebro med hustru och liten son 1863. Han blev folkskollärare och organist i staden. Snart föddes parets andra barn, en liten flicka som fick namnet Lydia. Men det slutade illa: mamman dog i barnsäng några dagar efter förlossningen, och en tid senare dog även den lilla pojken. Österlund blev ensam med dottern. Men ett par år senare var han omgift med Charlotta Norell, prästdotter från Norrala. Från 1869 var Österlund redaktör och ansvarig utgivare för den djupt konservativa Tidningen Helsingen.
Familjen utökades raskt med en radda barn. Med Lydia blev barnaskaran sju döttrar och en son. Alla är med på bilden ovan. Framför August och Charlotta sitter Tora, Signe (yngst i syskonskaran) och Elin. Längst till vänster bredvid fadern sitter Anna och bakom henne står Helfrid, Charlottas syster och anställd på Helsingen. Sen kommer sonen Ola med Essan, Augusta och Lydia som sitter längst till höger.
Helfrid Norell, Charlottas syster, har jag lyft fram i ett eget inlägg. Hon var nämligen ett tidigt s.k. pennskaft, en av dom första kvinnliga journalisterna. Skrev om henne i inlägget ”Pionjären Helfrid Norell” här.
Det var August Österlund som lät bygga stugan på Sandskär som vi har nu. När den kom till är oklart. Några av döttrarna berättade för min pappa att stugan byggdes 1864. I taket till ett rum i stugan finns en blyertsanteckning daterad 1865. I protokoll från Stadsfullmäktige i Söderhamn i mars 1868 står det ”… meddelades orgelnisten C A Österlund rättighet, att utan afgift få på södra sidan av Sandskär, wester om den s.k. Wannbergska viken, uppföra och tills vidare begagna en mindre stugubyggnad”. På den gamla vindflöjeln står datumet 13/6 1868. Byggde han stugan 1864, skaffade tillstånd 1868 och hade invigningsfest i juni samma år? Ingen vet.
Tryckeri och redaktion låg i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. En trappa upp bodde familjen. Bild från 1888/89.
Tidningen Helsingen var mycket konservativ. Karl Hjelmström, min morfars far, skrev artiklar för tidningen under sina första år i Söderhamn. Han förhöll sig betydligt friare i en rad frågor och kom då och då i konflikt med August Österlund, som var mörkblå både när det gällde politik och religion. Helsingen fanns till 1928. Jag skrev om tidningen med bild på några av medarbetarna i inlägget ”Välkänt och okänt” här. Tidningen Helsingen hade redaktion och tryckeri i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. ”Pilen IV” kallade vi alltid huset i min familj och vi flyttade dit 1960 efter flera år i Borgmästargården.
I boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” berättar jag om familjen Österlund, om stugan och ön, om familjerna som kom efter Österlundarna och en del om andra öar i skärgården. Boken kom ut 2013. Jag har ett litet lager kvar av den.
VILL DU KÖPA BOKEN?
Du kan beställa dendirekt från mig: Pris 180 kr (nedsatt från 220 kr)+ porto på 62 kr inom Sverige. Jag säljer boken till det priset så länge mitt lager räcker. Du får gärna boken signerad om du vill. Gör så här om du vill beställa ett ex: 1) Meddela adressen som boken ska skickas till. Skicka mig ett mail på gabrielle.walden @ gmail.com (men utan mellanslag) och ange din adress. Meddela också om boken ska signeras och till vem du vill ha den signerad. 2) Betalning: Sätt in 242 kr på bankkonto 907 455 468 i Handelsbanken, Clearingnummer 6133. OBS Ange ditt namn på betalningen! Eller använd Swish. Swisha 242 kr till 0701-82 14 78.
Arundo 