Söderhamn omkring 1940

Ännu en bild från Söderhamn i lite äldre tider: en flygbild över delar av stan tagen omkring 1940. De tre gatorna som löper inåt i bilden är förstås Norrtullsgatan, Kungsgatan och Köpmangatan. Kyrkan och Läroverket ser man längst till vänster i bilden. Gymnastikhuset vid Norrtullsgatan ser man också. Rådhuset skymtar bara lite i bildens nedre kant en bit till höger om mitten. Och långt in en bit till höger om alla dom stora träden i parken ser man den gamla brandstationen som låg på Busstorget. Så mycket stora träd det fanns i stan! Kungsgatan – en allé hela vägen kantad av stora träd. Och vad härligt lummigt det då var på den plats som i dag kallas jazzparken och är utformad till minne av Jan Johansson. Fick jag välja hade jag haft träden kvar och så kunde man ha haft ett minnesmärke mitt bland träden, kanske en skulptur utformad som ett piano eller nåt sånt. – Bilden hittade jag hos Länsmuseet Gävleborg.

Det som syns långt borta bakom Faxeholmen måste väl vara Marma brädgård?
Klicka för större bild.

Vill du se en stjärna?

På en kulle långt ut på Stenö, där vägen slutade, låg den här byggnaden med servering och med underhållning på kvällarna. Den är borta sedan länge. Tror den revs 1968. Innan dess var där hålligång. En kväll i slutet av juli 1958 stod vi vid stugan ute på Sandskär och hörde Zarah Leander sjunga ”Vill du se en stjärna, se på mig!”. Rösten hördes väl över vatten och skog ut till oss på sydöstra sidan av ön. Min mamma skriver i ett brev att det den helgen skulle vara ”fest i dagarna tre med tivoli och gästuppträdanden av Zarah Leander, Stig Järrel, Tom Carlssons Hep Cats m.fl. på Stenöbaden”.

P.C. Rettigs cigarrcigarretter

I en chiffonjé i stugan på Sandskär finns en gammal låda i tunt trä märkt P.C.Rettig & Co. Gefle. Utanpå står det:
”Denna Cigarr Cigarrett är en specialitet af vår cigarrtillverkning. Gefle i April 1889. P.C. Rettig o. Co.” (Klicka på bilden så ser du).
Inuti lådan ligger diverse smågrejer som är kvar efter stugans tidigare ägare August Österlund: ett sigill med hans initialer CAÖ, ett cigarettmunstycke och nåt mer som jag inte minns just nu. Kanske är det en lackstång, några stift till en penna och en mycket liten flaska med okänt innehåll. Ska kolla nästa gång jag är på ön.

Österlund dog 1898 och sen har dessa grejer legat där i sin låda på en hylla. Mina föräldrar övertog stugan efter Österlunds döttrar 1950, och vi tog sen så småningom över efter föräldrarna. Varför sparar man alls på sånt? Slöhet? Eller tanken att lådan ju alltid legat där och egentligen inte tar så mycket plats… Fånigt egentligen. Det är som museiföremål efter personer jag aldrig träffat. Nu när jag dokumenterat lådan tar jag nog och slänger den med sitt innehåll nästa gång jag kommer till stugan.

Lockets insida ser ut så här, se övre delen av bilden nedan. Innehållet skyddas sen av ett tunt papper som man får lyfta på för att hitta August Österlunds gamla grejer.

P.C. Rettig & Co var ett handelshus med rederi, skeppsbyggeri och tobaksfabrik. Gefle Dagblad skriver: ”Rettigs tobaksfabrik grundades 1809 när Pehr Christian Rettig tillsammans med Carl Brelin fick privilegium för tobakstillverkning och snart dominerade svensk tobaksmarknad. Känd för piptobaken Gefle Wapen som i Fänriks Ståls sägner citeras: ”Jag rökte Gefle Wapen och hade sjöskumspipa”.
Snusproduktionen steg kraftigt från 1840-talet, cigarrtillverkningen började 1841 och på 1890-talet kom cigarretten.” Läs mer hos Gefle Dagblad här.
Jag är ingen rökare så jag får ju läsa på lite. Hos Wikipedia hittar jag: ”Cigarill, även kallad cigarrcigarett, är en minimerad variant av en cigarr. De tillverkas på samma sätt och är ofta smaksatta med exempelvis vanillin. Cigariller är öppna i båda ändarna och behöver därför, till skillnad från cigarrer, inte snoppas innan de röks. En ask innehåller oftast 10 stycken cigariller.”

Surprise silverpoler-vätska med mera

Här lite fler gamla grejer som jag hittat i stugan på Sandskär.

På ett gammalt lock till en fyrkantig plåtburk, som tydligen en gång innehållit kex, har jag lagt en liten flaska silverputs – Lagermans Silver poler-vätska – en burk ugnsvärta och en liten burk utan lock som det står Vega buteljlack på.

Hur gamla dom här grejerna är vet jag inte. Gissningsvis kan i varje fall den lilla flaskan och burken med buteljlack vara kvar från tidigare ägare av stugan, dvs från före 1950.

Baksidan av flaskan ser du på bilden härintill.
Den lilla flaskan är till ungefär 1/3 full med en trögflytande vitaktig vätska. Jag tänker inte prova att putsa med vätskan. Har inget silver här att prova på förresten.

På det fyrkantiga locket, som jag lagt sakerna på, kan man fortfarande skönja orden: ”Svenska Kexfabriks Aktiebolag Stockholm” och ”Varumärke Örn-kex” och så en bild på en örn.

Som vanligt lite större bilder om du klickar på dom.

En gammal säng

I stugan på Sandskär finns mycket gammalt kvar från tidigare ägare. Bland annat den här gamla hopfällbara sängen. Hur gammal den är har jag ingen aning om. Stugan är från 1860-talet. Kanske är sängen lika gammal? Det kunde vara mycket folk i stugan på den tiden och huset var dessutom lite mindre än i dag. Säkert var det praktiskt med en säng som gick att fälla ihop och ställa längs en vägg när en av gästerna rest.

Ingen sover numera i den gamla sängen. Den används som upplagsplats för extramadrasser, täcken, kuddar och sånt. Men visst är den fin! Ser ut att vara byggd i ek. En lång hasp i järn i vardera änden säkrar sängen i uppställt läge. Lätt att fälla ihop och flytta på är den också. – Klicka för lite större bild.

Den lilla lilla gumman

På Sandskär har vi inte rinnande vatten. Vi hämtar dricksvatten i dunkar på Båtklubben inne på fastlandet. Det är en del slit och släp.  Vatten väger ju en del. Från båten får jag upp den största dunken (20 l) till stugan genom att dra den på en pirra. Sen ska den in i huset till diskrummet och lyftas upp på diskbänken. Där ska den stå ovanpå en liten pall så att man bekvämt kan använda kranen på dunken. Det är tungt för mig att få upp den dit, och det kan kännas i ryggen efteråt.

I dag kom den lilla lilla gumman till min hjälp, eller snarare var det väl hennes katt som gjorde det: Först lyfte jag upp dunken på en pall, sen på en stol, sen på diskbänken och sen upp på den lilla lilla pallen.

Elsa Beskows ”Sagan om den lilla lilla gumman” läste mina föräldrar för mig när jag var liten, och jag har förstås läst den för mina barn också. När jag var liten tyckte jag väldigt illa om slutet: den förfärliga scenen ”Men då kom den lilla lilla gumman in…” när gumman plötsligt står i dörren och ser att katten har druckit upp all mjölken. Hemskt. Och sen det där ”Schas, katta!!!!” Och katten sprang till skogs och kom aldrig mer igen.
Bilden på slutet visar katten liggande på en gren i ett träd och gumman går och gråter i bakgrunden. Tillägget ”Men kanske ändå att han kom hem till sluthjälpte bara lite.

Original i Hälsingland

Det finns en podcast som jag inte känt till tidigare: ”Historier från Hälsingland”. Podden görs av Viktor Hansson och Robert Fors. Man läser upp historier och berättelser man fått inskickade eller tagit reda på på annat sätt. Hemsidan hittar du här och podcasten kan man ladda ner från Radio Ljusdal här.

”Berättelser om original” är rubriken på senaste avsnittet i podden. Där har man tagit med ett inlägg jag skrev i min andra blogg – Gabrielles blogg – för ett par år sen. Man läser upp inlägget ”En liten brungrå gubbe”, som jag la ut på bloggen i november 2013. Det handlar om en äldre man jag brukade se på E-Center varje sommar.
Några andra original i Söderhamn på 50- och 60-talen nämner jag i ett inlägg på Arundo-bloggen ”Vara lite eljest”.

”En liten brungrå gubbe” kan du alltså läsa på Gabrielles blogg via länken ovan. Vill du lyssna på hur den läses upp i podden får du gå in på Historier från Hälsingland och ladda ner. Inlägget kommer en bit in: ungefär när ca 37 min återstår av programmet.