Om utvandringen till USA

Läser Mobergs ”Utvandrarna” och stöter på ruggiga uppgifter om vad som hände en grupp utvandrare från Söderhamn och Hälsingland 1846. Moberg citerar ur tidningen ”Barometern”:

”Af tvingande omständigheter har man nu blifwit nödgad taga den sorgliga tilldragelsen för afgjord, att skonerten Betty Catharina, byggd 1835 och mätande 80 läster, på resa från Söderhamn till New York totalt förlist. Skonerten hade i Söderhamn intagit sin laddning af jern och hade därjämte ombord omkring 70 utvandrare, hvilka lemnat sitt fädernesland för att i en ny werldsdel söka en oviss framkomst. – – – Utvandrarna hörde till olika kommuner i Helsingland; ibland dem voro 25 kvinnor och omkring 20 barn.”

Dom som utvandrade då var troligen s.k. Erik-jansare. Läser på Wikipedia om Erik Jansson från Biskopskulla som bildade den kristna sekten Erik-jansare. Många av dom utvandrade till USA och slog sig ned i Illinois där dom byggde kolonin Bishops Hill. Wikipedia skriver: ”Missväxt drabbade mellansverige åren 1844 och 1845. Detta bidrog till att många tog steget att följa rörelsen till Amerika. Elva skepp av olika storlekar avgick från Gävle, Söderhamn och Stockholm med kolonister. Alla kom inte fram. Skeppet Betty Catharina som lämnade Söderhamn den 8 augusti 1846, förliste med 65 man ombord. Man tror att det hände utanför New Foundland.
Hösten 1846 ankom 300 kolonister till Bishop Hill. Våren 1847 anlände ytterligare 400. Nya tillskott av kolonister anlände 1850 och 1854.”

Intressant. Jag antar att det finns många i Hälsingland som har släktingar som utvandrade till USA under 1800-talet. Själv har jag inga såna efter vad jag vet. Hittade en lång artikel om utvandringen och erikjansarna hos Gävledraget. Skribenten är en historiker och tidigare chef för Stadsarkivet i Gävle. Artikeln kan du läsa här.

Influensatider

Igår blev jag vaccinerad mot årets influensa. Hoppas det hjälper. Hemma igen blev jag sittande och tittade på gamla brev som min morfars mor Anna Härdelin, gift Hjelmström, skrivit till släkt och vänner. Jag har bara några få såna brev från 1892 och 1893. Om fler brev kan finnas hos nån släkting vet jag inte.

Den 25 februari 1892 skriver Anna från Linköping till sin kusin Helfrid Norell i Söderhamn. Brevet börjar så här:

Käraste vännen min!
Omgifven af hela barnskaran vid samma bord ritande, skrifvande och knuffande, känner jag en så stark maning att språka en stund med dig, att jag griper mig an, ehuru jag är viss att brefvet blir både osammanhängande och mer än vanligt ”stillöst”.
Först tack för ditt kära bref, om hvilket jag ju icke får säga några vackra saker, fastän jag hade god lust, du lilla naturliga, stilist! Emellertid får jag väl ändå tala om, att det kom som ett glädjande svar på mitt hjertas längtan efter dig och Lotta, der jag låg i MorbrorLilliandersängen och drogs med influensavärk i hela kroppen. Du skall veta, vi haft en ganska stygg visit af den otäcka ”ryskan”, som lagt ikull oss allihop utom Karl d. store och Nanny, hvilken sistnämnda bara haft en ärlig svensk snufva. Äfven lille Karl slapp ganska lindrigt undan, gick uppe och gnällde på att få sitta i knä, men alla andra voro sjuka i feber och värk, Henning lindrigast och Tord värst. För honom voro vi så ängsliga, då han äfven var hvit i halsen, kräktes och var medvetslös långa stunder. Äfven Ivar och Cecilia yrade dugtigt – ja det var inte alldeles fritt med mig heller en eftermiddag.

Den otäcka ”ryskan” var en influensa som grasserade 1889-92. ”Pandemin spreds över hela världen på ungefär fyra månader och beräknas totalt ha orsakat runt en miljon dödsfall” skriver man i Wikipedia.

I brevet kallar Anna kusinen Helfrid ”du lilla naturliga, stilist!”. Helfrid var journalist och skrev för tidningen Helsingen i Söderhamn, som drevs av hennes svåger August Österlund. När Österlund dog 1898 tog Helfrid över som redaktör. Jag har bloggat om Helfrid i inlägget Pionjären Helfrid Norell

Boken ”En flicka som heter Anna” handlar om Annas liv, om hennes man (”Karl d. store” i brevet) och om deras fem barn Cecilia, Ivar, Henning, Tord och lille Karl. Det var minstingen Karl som så småningom blev morfar till mig. Läs mer om boken och om hur du kan beställa den på sidan ”En flicka som heter Anna”.


Söderhamn omkring 1940

Ännu en bild från Söderhamn i lite äldre tider: en flygbild över delar av stan tagen omkring 1940. De tre gatorna som löper inåt i bilden är förstås Norrtullsgatan, Kungsgatan och Köpmangatan. Kyrkan och Läroverket ser man längst till vänster i bilden. Gymnastikhuset vid Norrtullsgatan ser man också. Rådhuset skymtar bara lite i bildens nedre kant en bit till höger om mitten. Och långt in en bit till höger om alla dom stora träden i parken ser man den gamla brandstationen som låg på Busstorget. Så mycket stora träd det fanns i stan! Kungsgatan – en allé hela vägen kantad av stora träd. Och vad härligt lummigt det då var på den plats som i dag kallas jazzparken och är utformad till minne av Jan Johansson. Fick jag välja hade jag haft träden kvar och så kunde man ha haft ett minnesmärke mitt bland träden, kanske en skulptur utformad som ett piano eller nåt sånt. – Bilden hittade jag hos Länsmuseet Gävleborg.

Det som syns långt borta bakom Faxeholmen måste väl vara Marma brädgård?
Klicka för större bild.

P.C. Rettigs cigarrcigarretter

I en chiffonjé i stugan på Sandskär finns en gammal låda i tunt trä märkt P.C.Rettig & Co. Gefle. Utanpå står det:
”Denna Cigarr Cigarrett är en specialitet af vår cigarrtillverkning. Gefle i April 1889. P.C. Rettig o. Co.” (Klicka på bilden så ser du).
Inuti lådan ligger diverse smågrejer som är kvar efter stugans tidigare ägare August Österlund: ett sigill med hans initialer CAÖ, ett cigarettmunstycke och nåt mer som jag inte minns just nu. Kanske är det en lackstång, några stift till en penna och en mycket liten flaska med okänt innehåll. Ska kolla nästa gång jag är på ön.

Österlund dog 1898 och sen har dessa grejer legat där i sin låda på en hylla. Mina föräldrar övertog stugan efter Österlunds döttrar 1950, och vi tog sen så småningom över efter föräldrarna. Varför sparar man alls på sånt? Slöhet? Eller tanken att lådan ju alltid legat där och egentligen inte tar så mycket plats… Fånigt egentligen. Det är som museiföremål efter personer jag aldrig träffat. Nu när jag dokumenterat lådan tar jag nog och slänger den med sitt innehåll nästa gång jag kommer till stugan.

Lockets insida ser ut så här, se övre delen av bilden nedan. Innehållet skyddas sen av ett tunt papper som man får lyfta på för att hitta August Österlunds gamla grejer.

P.C. Rettig & Co var ett handelshus med rederi, skeppsbyggeri och tobaksfabrik. Gefle Dagblad skriver: ”Rettigs tobaksfabrik grundades 1809 när Pehr Christian Rettig tillsammans med Carl Brelin fick privilegium för tobakstillverkning och snart dominerade svensk tobaksmarknad. Känd för piptobaken Gefle Wapen som i Fänriks Ståls sägner citeras: ”Jag rökte Gefle Wapen och hade sjöskumspipa”.
Snusproduktionen steg kraftigt från 1840-talet, cigarrtillverkningen började 1841 och på 1890-talet kom cigarretten.” Läs mer hos Gefle Dagblad här.
Jag är ingen rökare så jag får ju läsa på lite. Hos Wikipedia hittar jag: ”Cigarill, även kallad cigarrcigarett, är en minimerad variant av en cigarr. De tillverkas på samma sätt och är ofta smaksatta med exempelvis vanillin. Cigariller är öppna i båda ändarna och behöver därför, till skillnad från cigarrer, inte snoppas innan de röks. En ask innehåller oftast 10 stycken cigariller.”

Surprise silverpoler-vätska med mera

Här lite fler gamla grejer som jag hittat i stugan på Sandskär.

På ett gammalt lock till en fyrkantig plåtburk, som tydligen en gång innehållit kex, har jag lagt en liten flaska silverputs – Lagermans Silver poler-vätska – en burk ugnsvärta och en liten burk utan lock som det står Vega buteljlack på.

Hur gamla dom här grejerna är vet jag inte. Gissningsvis kan i varje fall den lilla flaskan och burken med buteljlack vara kvar från tidigare ägare av stugan, dvs från före 1950.

Baksidan av flaskan ser du på bilden härintill.
Den lilla flaskan är till ungefär 1/3 full med en trögflytande vitaktig vätska. Jag tänker inte prova att putsa med vätskan. Har inget silver här att prova på förresten.

På det fyrkantiga locket, som jag lagt sakerna på, kan man fortfarande skönja orden: ”Svenska Kexfabriks Aktiebolag Stockholm” och ”Varumärke Örn-kex” och så en bild på en örn.

Som vanligt lite större bilder om du klickar på dom.

Ord om ”Anna-boken”

Det är förstås väldigt roligt att få reaktioner och kommentarer från personer som läst mina böcker. På författaren och journalisten Gunnar Petterssons blogg Pressylta Redux  skriver han nu bl.a. om min bok i ett inlägg om sommarläsning. Så här står det:

Gabrielle Roland Waldén: “En flicka som heter Anna” (Arundo Förlag 2017)
”Precis så här ska man skriva släktkrönika, som jag ser det. Det handlar om Gabrielles morfars mor, Anna Cecilia Härdelin, född i Delsbotrakten, sedemera gift med Karl Hjelmström och inflyttad till Söderhamn, det senare trakter som vad jag förstått fortfarande ligger författaren varmt om hjärtat. Det här är en mycket fint avvägd framställning baserad på både gedigna kunskaper och skapande fantasi, på en prosa som är lite återhållsam men därför också oerhört effektiv. Men det handlar förstås också om Sverige i brytningstider: det är slutet av 1800-talet, folk drar sig från landet till staden, från jordbruket till tjänstemannabanan, nya kvinnoroller mot gammalt patriarkat, alla ambitioner som alltför ofta kvävs av de alltför verkliga sjukdomsriskerna, som också blev det tragiska fallet med Anna. En mycket läsvärd, gripande bok.”

Blir riktigt glad av att läsa hans rader!
Inlägget om sommarläsningen hittar du här.

Vill du läsa mer om vad några andra personer tyckte om min bok ”En flicka som heter Anna”? I inlägget Röster om ”Anna-boken har jag samlat några omdömen.

Gunnar Pettersson bor i London sen många år och kom nyligen ut med en bok om sin hemstad: ”London – En berättelse om en stad” (Natur & Kultur 2018). Jag läste den för en tid sen med stort intresse. Inte alls en vanlig guidebok utan en personligt skriven berättelse om staden ur olika aspekter. Egna upplevelser av staden blandas historia, kulturhistoria, musik, sport m.m. Allt skrivet med glimten i ögat. Författaren känner jag ju bara genom bloggandet, men vi har faktiskt setts en gång IRL, som det heter nu för tiden. En kväll i april blev det en liten träff i Stockholm med Gunnar och med några andra som också brukar läsa hans blogg. Vi sågs vid Günthers korvkiosk på Karlbergsvägen. Trevligt. Några kryddiga korvar slank ner också.

En gammal säng

I stugan på Sandskär finns mycket gammalt kvar från tidigare ägare. Bland annat den här gamla hopfällbara sängen. Hur gammal den är har jag ingen aning om. Stugan är från 1860-talet. Kanske är sängen lika gammal? Det kunde vara mycket folk i stugan på den tiden och huset var dessutom lite mindre än i dag. Säkert var det praktiskt med en säng som gick att fälla ihop och ställa längs en vägg när en av gästerna rest.

Ingen sover numera i den gamla sängen. Den används som upplagsplats för extramadrasser, täcken, kuddar och sånt. Men visst är den fin! Ser ut att vara byggd i ek. En lång hasp i järn i vardera änden säkrar sängen i uppställt läge. Lätt att fälla ihop och flytta på är den också. – Klicka för lite större bild.