P.C. Rettigs cigarrcigarretter

I en chiffonjé i stugan på Sandskär finns en gammal låda i tunt trä märkt P.C.Rettig & Co. Gefle. Utanpå står det:
”Denna Cigarr Cigarrett är en specialitet af vår cigarrtillverkning. Gefle i April 1889. P.C. Rettig o. Co.” (Klicka på bilden så ser du).
Inuti lådan ligger diverse smågrejer som är kvar efter stugans tidigare ägare August Österlund: ett sigill med hans initialer CAÖ, ett cigarettmunstycke och nåt mer som jag inte minns just nu. Kanske är det en lackstång, några stift till en penna och en mycket liten flaska med okänt innehåll. Ska kolla nästa gång jag är på ön.

Österlund dog 1898 och sen har dessa grejer legat där i sin låda på en hylla. Mina föräldrar övertog stugan efter Österlunds döttrar 1950, och vi tog sen så småningom över efter föräldrarna. Varför sparar man alls på sånt? Slöhet? Eller tanken att lådan ju alltid legat där och egentligen inte tar så mycket plats… Fånigt egentligen. Det är som museiföremål efter personer jag aldrig träffat. Nu när jag dokumenterat lådan tar jag nog och slänger den med sitt innehåll nästa gång jag kommer till stugan.

Lockets insida ser ut så här, se övre delen av bilden nedan. Innehållet skyddas sen av ett tunt papper som man får lyfta på för att hitta August Österlunds gamla grejer.

P.C. Rettig & Co var ett handelshus med rederi, skeppsbyggeri och tobaksfabrik. Gefle Dagblad skriver: ”Rettigs tobaksfabrik grundades 1809 när Pehr Christian Rettig tillsammans med Carl Brelin fick privilegium för tobakstillverkning och snart dominerade svensk tobaksmarknad. Känd för piptobaken Gefle Wapen som i Fänriks Ståls sägner citeras: ”Jag rökte Gefle Wapen och hade sjöskumspipa”.
Snusproduktionen steg kraftigt från 1840-talet, cigarrtillverkningen började 1841 och på 1890-talet kom cigarretten.” Läs mer hos Gefle Dagblad här.
Jag är ingen rökare så jag får ju läsa på lite. Hos Wikipedia hittar jag: ”Cigarill, även kallad cigarrcigarett, är en minimerad variant av en cigarr. De tillverkas på samma sätt och är ofta smaksatta med exempelvis vanillin. Cigariller är öppna i båda ändarna och behöver därför, till skillnad från cigarrer, inte snoppas innan de röks. En ask innehåller oftast 10 stycken cigariller.”

Surprise silverpoler-vätska med mera

Här lite fler gamla grejer som jag hittat i stugan på Sandskär.

På ett gammalt lock till en fyrkantig plåtburk, som tydligen en gång innehållit kex, har jag lagt en liten flaska silverputs – Lagermans Silver poler-vätska – en burk ugnsvärta och en liten burk utan lock som det står Vega buteljlack på.

Hur gamla dom här grejerna är vet jag inte. Gissningsvis kan i varje fall den lilla flaskan och burken med buteljlack vara kvar från tidigare ägare av stugan, dvs från före 1950.

Baksidan av flaskan ser du på bilden härintill.
Den lilla flaskan är till ungefär 1/3 full med en trögflytande vitaktig vätska. Jag tänker inte prova att putsa med vätskan. Har inget silver här att prova på förresten.

På det fyrkantiga locket, som jag lagt sakerna på, kan man fortfarande skönja orden: ”Svenska Kexfabriks Aktiebolag Stockholm” och ”Varumärke Örn-kex” och så en bild på en örn.

Som vanligt lite större bilder om du klickar på dom.

Spänt läge

Jag tryckte, pressade och drog, jag vred och vände, jag svor och slet. Jag ringde till K hemma i Stockholm som i telefon försökte förklara hur man skulle göra för att lossa en hårt åtdragen spännrem där vi vinterförvarat kajakerna under ett takutsprång. ”Dra ut så den står rakt ut, tryck där och där…” Det gick inget vidare – varken förklarandet eller lossandet.

Nej, tänkte jag, det är visa som gäller.
”Show, don’t tell!” som det brukar stå i råd till dom som vill skriva skönlitteratur (som jag).
Så vad gör man? Jo förstås: fram med mobilen och leta upp Youtube. På kuppen lärde jag mig att spännrem heter ratchet på engelska, nästan som Syster Ratched i ”Gökboet”. Så jag lyckades lossa spännremmarna och göra min kajak redo för säsongens första tur bland skärgårdens öar.

Youtube ”How to loosen a ratchet” här.
Och sen blev jag sugen på att se om ”Gökboet” (originaltitel ”One Flew Over the Cuckoo’s Nest”, 1975). Så härligt ung han var då, Jack Nicholson! Förstås – det är ju många år sen. Men vilket härligt smittande smil han hade.

 

Apropå hår

Nyss hade jag ju ett inlägg om hur man tvättade håret på Sandskär på 70-talet. Nu kommer i stället hårklippning på 70-talet i en gammal sliten lägenhet i Birkastan i Stockholm. Den argsinte är min äldste son.

img_3203_klippning75Av bilden anar man standarden i lägenheten. Gammal gasspis, liten varmvattenberedare vid diskbänken, som inte hade nån ho, man diskade i en balja. Badrum hade vi inte, det kom senare. I min andra blogg, Gabrielles blogg, har jag skrivit om den stora ombyggnad av fastigheten som gjordes – med kvarboende – i inlägget Ombyggnadsnostalgi här.

Lite större bild om du klickar på den.

Skopscoop? (2)

img_3005_skopa160928Nån gång tidigare har jag bloggat om dom i dag så ovanliga skoporna. Vattenhink med skopa är tydligen inte inne längre. Alla har väl rinnande vatten även i sina sommarstugor. Inte jag. I varje fall inte än. Vi får väl se hur det blir framöver. Kanske t.o.m. gamla Sandskärsstugan en dag blir mera up-to-date.

I dag gick jag iväg med en del grejer att lämna till Stadsmissionen och på väg ut därifrån blev jag stående framför en hylla och bara gapade: en skopa! En riktigt gammaldags emaljerad grej med handtag och krok. Den är förstås begagnad och inte i helt toppskick, men ändå. Det blev affär.

Mina senaste skopor – före den här gamla godingen – köpte jag i Melbourne häromåret. Dom finns med på bild här.

Lyskvällen 2016

IMG_2923_160827Det blev en fantastiskt fin lyskväll i skärgården. Vi hade som vanligt marschaller brinnande efter strandkanten (inte utställda än när bilden togs) och så fotogenlyktor ute på bryggan. Den hårda väst- och nordvästvinden som hållit i tidigare under dagen upphörde mot kvällen och det blev riktigt marschallvänligt. Många ljus brann hos våra grannar här på Sandskär, och det lyste och glimmade längs stränderna på öarna här omkring och inåt fastlandet. Gröna och röda ljus syntes på sjön när en eller annan båt kom förbi för att titta på alla vackra ljus. Någon släppte varmluftslyktor (thailyktor) som kom svävande förbi högt uppe. Och ovanför oss glimmade stjärnhimlen.

Slå näven i bordet

DSCN1279 copyAffischen sitter på en vägg i stugan på Sandskär. Jag har sett den varje sommar sen jag var fyra år, och jag gillar den. Det uppmaningen gällde var folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922. Frågan gällde om man skulle införa totalt rusdrycksförbud eller ej.

Att jag tycker om affischen är inte för att jag gärna tar mig ett glas vin eller en öl emellanåt utan mer för att jag gillar det där att säga ifrån, att slå näven i bordet och visa vad man tycker. Bestämt, ingen tvekan, som den här killen. – Affischen är nu så gammal och tunn att jag knappt vågar ta i den. Papper åldras ju – som allt annat. Inser att jag bör göra nåt åt den snart så den inte förstörs helt.

Mer om folkomröstningen på Wikipedia här.