En gammal oljemålning

Målning av Carl Ekström nån gång troligen på 1870-talet. I ett brev från någon av systrarna Österlund i Söderhamn (tidigare ägare till målningen, Österlund var den familj som ägde vår stuga på Sandskär innan familjen Roland köpte den) läser jag om konstnären: ”Carl Ekström, kallad Gubben Noak, var en 1-armad (?) målare, troligen ambulerande”.
Säkert skulle målningen må bra av en renovering. Det är rätt mycket gulstick i den.

Hittade följande om Carl Ekström på Wikipedia:
Carl Otto Ekström, född 8 april 1836 i Skogs socken, Gävleborgs län, död 25 april 1886 i Stockholm, var en svensk författare, tidningsman och målare.
Ekström gav ut ett antal böcker och tidskrifter med för sin tid uppskattade skildringar ur det norrländska skogs- och jägarlivet, ibland under signaturen Gubben Noach.

Nån som känner till nåt mer om Carl Ekström och kanske sett nån tavla av honom? Jag hade med en annan i Gabrielles blogg tidigare i inlägget Vinterbilder här.

Paddelminne

Den här bilden är inte tagen på Sandskär, det ser ju alla. Platsen är Port Phillip Bay, dvs den stora bukten vid Melbourne, Australien. Det man ser i bakgrunden är den långa piren i St Kilda, strax utanför Melbourne. Bilden är från februari förra året.

Jag försöker paddla i en surfski – med blandat resultat. Ibland lyckades jag faktiskt ha båda benen uppe i fotstöden, och det är ju så det ska vara. Men när jag först satt mig i (på) surfskin kom jag att tänka på hur vi som barn kunde ta vara på en stock som smitit och flöt i vattnet vid Sandskär (flottat timmer låg då fortfarande förtöjt längs Grimsön) och försöka balansera på den. Har du provat det? Tala om rankt.

Och i the Bay gick jag också gång på gång runt och tog in en hel del vatten. Men en bra grej med en surfski, till skillnad från en kajak, är att det är så lätt att ta sig upp igen. Det finns ju ingen sittbrunn som man ska sticka ner benen i utan man sitter mer ovanpå farkosten med fötterna i ett fotstöd. Vi höll oss på ganska grunt vatten och det var inte alls kallt. När jag paddlade rakt mot vågorna med båda benen uppe gick det stundtals bra men så fort jag skulle svänga gick jag runt. Roligt var det, och att jag blev så genomblöt gjorde inte så mycket. Jag ska nog prova igen nån gång. Men dessförinnan hoppas jag på en bra kajaksommar i Söderhamns skärgård, runt Sandskär och dom andra öarna.

P.C. Rettigs cigarrcigarretter

I en chiffonjé i stugan på Sandskär finns en gammal låda i tunt trä märkt P.C.Rettig & Co. Gefle. Utanpå står det:
”Denna Cigarr Cigarrett är en specialitet af vår cigarrtillverkning. Gefle i April 1889. P.C. Rettig o. Co.” (Klicka på bilden så ser du).
Inuti lådan ligger diverse smågrejer som är kvar efter stugans tidigare ägare August Österlund: ett sigill med hans initialer CAÖ, ett cigarettmunstycke och nåt mer som jag inte minns just nu. Kanske är det en lackstång, några stift till en penna och en mycket liten flaska med okänt innehåll. Ska kolla nästa gång jag är på ön.

Österlund dog 1898 och sen har dessa grejer legat där i sin låda på en hylla. Mina föräldrar övertog stugan efter Österlunds döttrar 1950, och vi tog sen så småningom över efter föräldrarna. Varför sparar man alls på sånt? Slöhet? Eller tanken att lådan ju alltid legat där och egentligen inte tar så mycket plats… Fånigt egentligen. Det är som museiföremål efter personer jag aldrig träffat. Nu när jag dokumenterat lådan tar jag nog och slänger den med sitt innehåll nästa gång jag kommer till stugan.

Lockets insida ser ut så här, se övre delen av bilden nedan. Innehållet skyddas sen av ett tunt papper som man får lyfta på för att hitta August Österlunds gamla grejer.

P.C. Rettig & Co var ett handelshus med rederi, skeppsbyggeri och tobaksfabrik. Gefle Dagblad skriver: ”Rettigs tobaksfabrik grundades 1809 när Pehr Christian Rettig tillsammans med Carl Brelin fick privilegium för tobakstillverkning och snart dominerade svensk tobaksmarknad. Känd för piptobaken Gefle Wapen som i Fänriks Ståls sägner citeras: ”Jag rökte Gefle Wapen och hade sjöskumspipa”.
Snusproduktionen steg kraftigt från 1840-talet, cigarrtillverkningen började 1841 och på 1890-talet kom cigarretten.” Läs mer hos Gefle Dagblad här.
Jag är ingen rökare så jag får ju läsa på lite. Hos Wikipedia hittar jag: ”Cigarill, även kallad cigarrcigarett, är en minimerad variant av en cigarr. De tillverkas på samma sätt och är ofta smaksatta med exempelvis vanillin. Cigariller är öppna i båda ändarna och behöver därför, till skillnad från cigarrer, inte snoppas innan de röks. En ask innehåller oftast 10 stycken cigariller.”

Surprise silverpoler-vätska med mera

Här lite fler gamla grejer som jag hittat i stugan på Sandskär.

På ett gammalt lock till en fyrkantig plåtburk, som tydligen en gång innehållit kex, har jag lagt en liten flaska silverputs – Lagermans Silver poler-vätska – en burk ugnsvärta och en liten burk utan lock som det står Vega buteljlack på.

Hur gamla dom här grejerna är vet jag inte. Gissningsvis kan i varje fall den lilla flaskan och burken med buteljlack vara kvar från tidigare ägare av stugan, dvs från före 1950.

Baksidan av flaskan ser du på bilden härintill.
Den lilla flaskan är till ungefär 1/3 full med en trögflytande vitaktig vätska. Jag tänker inte prova att putsa med vätskan. Har inget silver här att prova på förresten.

På det fyrkantiga locket, som jag lagt sakerna på, kan man fortfarande skönja orden: ”Svenska Kexfabriks Aktiebolag Stockholm” och ”Varumärke Örn-kex” och så en bild på en örn.

Som vanligt lite större bilder om du klickar på dom.

Spänt läge

Jag tryckte, pressade och drog, jag vred och vände, jag svor och slet. Jag ringde till K hemma i Stockholm som i telefon försökte förklara hur man skulle göra för att lossa en hårt åtdragen spännrem där vi vinterförvarat kajakerna under ett takutsprång. ”Dra ut så den står rakt ut, tryck där och där…” Det gick inget vidare – varken förklarandet eller lossandet.

Nej, tänkte jag, det är visa som gäller.
”Show, don’t tell!” som det brukar stå i råd till dom som vill skriva skönlitteratur (som jag).
Så vad gör man? Jo förstås: fram med mobilen och leta upp Youtube. På kuppen lärde jag mig att spännrem heter ratchet på engelska, nästan som Syster Ratched i ”Gökboet”. Så jag lyckades lossa spännremmarna och göra min kajak redo för säsongens första tur bland skärgårdens öar.

Youtube ”How to loosen a ratchet” här.
Och sen blev jag sugen på att se om ”Gökboet” (originaltitel ”One Flew Over the Cuckoo’s Nest”, 1975). Så härligt ung han var då, Jack Nicholson! Förstås – det är ju många år sen. Men vilket härligt smittande smil han hade.

 

Apropå hår

Nyss hade jag ju ett inlägg om hur man tvättade håret på Sandskär på 70-talet. Nu kommer i stället hårklippning på 70-talet i en gammal sliten lägenhet i Birkastan i Stockholm. Den argsinte är min äldste son.

img_3203_klippning75Av bilden anar man standarden i lägenheten. Gammal gasspis, liten varmvattenberedare vid diskbänken, som inte hade nån ho, man diskade i en balja. Badrum hade vi inte, det kom senare. I min andra blogg, Gabrielles blogg, har jag skrivit om den stora ombyggnad av fastigheten som gjordes – med kvarboende – i inlägget Ombyggnadsnostalgi här.

Lite större bild om du klickar på den.

Skopscoop? (2)

img_3005_skopa160928Nån gång tidigare har jag bloggat om dom i dag så ovanliga skoporna. Vattenhink med skopa är tydligen inte inne längre. Alla har väl rinnande vatten även i sina sommarstugor. Inte jag. I varje fall inte än. Vi får väl se hur det blir framöver. Kanske t.o.m. gamla Sandskärsstugan en dag blir mera up-to-date.

I dag gick jag iväg med en del grejer att lämna till Stadsmissionen och på väg ut därifrån blev jag stående framför en hylla och bara gapade: en skopa! En riktigt gammaldags emaljerad grej med handtag och krok. Den är förstås begagnad och inte i helt toppskick, men ändå. Det blev affär.

Mina senaste skopor – före den här gamla godingen – köpte jag i Melbourne häromåret. Dom finns med på bild här.

Lyskvällen 2016

IMG_2923_160827Det blev en fantastiskt fin lyskväll i skärgården. Vi hade som vanligt marschaller brinnande efter strandkanten (inte utställda än när bilden togs) och så fotogenlyktor ute på bryggan. Den hårda väst- och nordvästvinden som hållit i tidigare under dagen upphörde mot kvällen och det blev riktigt marschallvänligt. Många ljus brann hos våra grannar här på Sandskär, och det lyste och glimmade längs stränderna på öarna här omkring och inåt fastlandet. Gröna och röda ljus syntes på sjön när en eller annan båt kom förbi för att titta på alla vackra ljus. Någon släppte varmluftslyktor (thailyktor) som kom svävande förbi högt uppe. Och ovanför oss glimmade stjärnhimlen.

Slå näven i bordet

DSCN1279 copyAffischen sitter på en vägg i stugan på Sandskär. Jag har sett den varje sommar sen jag var fyra år, och jag gillar den. Det uppmaningen gällde var folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922. Frågan gällde om man skulle införa totalt rusdrycksförbud eller ej.

Att jag tycker om affischen är inte för att jag gärna tar mig ett glas vin eller en öl emellanåt utan mer för att jag gillar det där att säga ifrån, att slå näven i bordet och visa vad man tycker. Bestämt, ingen tvekan, som den här killen. – Affischen är nu så gammal och tunn att jag knappt vågar ta i den. Papper åldras ju – som allt annat. Inser att jag bör göra nåt åt den snart så den inte förstörs helt.

Mer om folkomröstningen på Wikipedia här.

Jagar i mörkret

Foto: A. Engström, Kryp i naturen.
Foto: A. Engström, Kryp i naturen.

Vi kom att tala om tvestjärtar. När jag var liten var vi ofta nån del av sommaren hos morföräldrarna på deras sommarställe strax söder om Kalmar. Mina flesta tvestjärtminnen har jag därifrån. Tvestjärtar fanns det alltid i botten av brevlådan där man träffade på dom när man skulle hämta den eftersända tidningen. Därnere kröp dom, och man fick nypa tag i tidningen och skaka och skaka. Tvestjärtar i det stora vita tältet som dom vuxna brukade sätta upp åt oss barn att leka i och ibland övernatta i, tvestjärtar under madrassen, tvestjärtar i skorna om morgonen, tvestjärtar här, tvestjärtar där. Äckel päckel. Längre norrut i Småland – i Västervikstrakten – minns jag också att jag träffat på tvestjärtar. I Vasastan i Stockholm – inte. Och inte heller på Sandskär. En av dom som deltog i samtalet om tvestjärtar påstod att ”det är klart att dom finns på Sandskär!” Men nej, jag har aldrig sett nån på Sandskär. Min teori är att dom faktiskt inte finns så långt norrut även om det – sett till ”hela vårt avlånga land” – inte är särskilt nordligt. Det är ju lite skillnad över landet ändå, husbock finns ju inte heller i Norrland vad jag vet.

Så visst, sen måste jag googla på tvestjärtar. Tvestjärten jagar i mörkret läser jag hos Jordbruksverket. Dom är allätare. Dom äter andra insekter, växtdelar och döda djur. ”Några skadedjur som tvestjärten gärna äter är bladlöss, bladloppor, ägg och små larver av fjärilar samt kvalster.” Dom bor i en jordhåla, parar sig på hösten och hane och hone övervintrar tillsammans. När det börjar bli dags att lägga äggen frampå vårkanten slänger honan ut hanen och så lägger hon 50 ägg (hur vet dom det så himla noga?). ”Familjen fortsätter att vara samlad även efter att äggen kläckts. Honan vårdar sina yngel vilket är ganska unikt i insektsvärlden” skriver man på sidan Skadedjursfri. Det var ju en trevlig egenskap ändå, eller hur?

Det där med att tvestjärtarna gärna kryper in i örat på människor är förstås en ren skröna läser jag. Men på engelska har den sitt namn efter det: earwig.

Vad gäller utbredningen läser jag på nån sida att i Norrland finns tvestjärtarna inte, nån annanstans påstås det att dom finns över hela landet. Så jag vet fortfarande inte säkert. Kanske finns tvestjärtar hela vägen långt uppe i norr, men inte på ”min” ö på Södra Norrlands kustland… Nån som vet mer?