Charmen med gamla hus

Ja, hur charmigt är det egentligen – om man tänker efter?
Jag har senaste tiden ägnat mig åt att prokrastinera så mycket som möjligt och suttit i skuggan och läst i stället för att göra välbehövligt renoveringsarbete på stugan. Vad jag läst? Titta på min andra blogg så ser du. Här.

I dag fick jag i alla fall en liten gnutta fart på mig och kittade om två fönster på stugan. Du ser ju att det behövs en del renovering! Tvekar lite om jag verkligen ska avslöja såna här hemska brister i underhåll för er. Men vad 17, det gör väl inget?

Dessvärre råkade jag spräcka en ruta när jag skulle ta bort gammalt kitt. ”Rutan blev pang!” som mitt barnbarn skulle ha utryckt saken. Nu ska jag försöka byta ut den mot nytt glas. Sen ska det målas i omgångar med linoljefärg blandat med liten mängd balsamterpentin. Kanske lägger in en bild sen när allt är klart. Om det nån gång blir det. Suck!

En gammal säng

I stugan på Sandskär finns mycket gammalt kvar från tidigare ägare. Bland annat den här gamla hopfällbara sängen. Hur gammal den är har jag ingen aning om. Stugan är från 1860-talet. Kanske är sängen lika gammal? Det kunde vara mycket folk i stugan på den tiden och huset var dessutom lite mindre än i dag. Säkert var det praktiskt med en säng som gick att fälla ihop och ställa längs en vägg när en av gästerna rest.

Ingen sover numera i den gamla sängen. Den används som upplagsplats för extramadrasser, täcken, kuddar och sånt. Men visst är den fin! Ser ut att vara byggd i ek. En lång hasp i järn i vardera änden säkrar sängen i uppställt läge. Lätt att fälla ihop och flytta på är den också. – Klicka för lite större bild.

Räddningen?

Flera gånger denna sommar har jag fått fästing på mig. Inte alltid fastbiten, ibland har jag hittat den krypande. Jag är vaccinerad mot TBE men det finns ju andra sjukdomar man kan få av ett fästingbett om man har otur. Borrelia är väl den mest kända.

Hundar kan ha fästinghalsband eller ges fästingmedel i tablettform. Fästinghalsband för människor har jag inte hört talas om. Möjligen kan man förhindra en del fästingangrepp genom att äta vitlök, svälja vitlökskapslar eller kanske gnida in huden med vitlök. Fast om effekten av vitlök är bevisad vet jag inte. Vitlök använder jag ju gärna i matlagningen men tänkte att det kanske behövs lite mer för att bekriga fästingarna. Gnida in mig med vitlök har jag ingen lust med så jag köpte en burk vitlökskapslar på hälsokosten häromdan istället. Wish me luck!

Statens veterinärmedicinska anstalt håller på med en undersökning av fästingar från norr om Dalälven och så långt norrut som möjligt. Man uppmanas lägga fästingen död eller levande (huvet ska vara med) i en liten plastpåse, ett paket av gladpack, ett rör eller en burk med lock och skicka in  – med frisvar.  Man ska inte sätta tejp direkt på fästingen eftersom den är svår att lossa då för forskarna. Undersökningen pågår ända till slutet av oktober.
Läs om projektet och om hur du ska göra för att skicka in fästingar här.

Peruanskt på ön

Ceviche de pescado är Perus nationalrätt läser jag. Har aldrig lagat den själv men blev bjuden på Ceviche på Sandskär en dag i början av juli. Fräscht och mycket gott. Efter blev det torskrygg och basmatiris.

En middag som var både vacker och god. Som vanligt, större bild om du klickar.
Har inte bloggat så mycket om mat tidigare, förutom förstås fågel- och ekorrmat.

Takutsikt

Min pappa lever inte längre, men mycket på Sandskär påminner mig om honom. På den lilla fritid han hade kunde han jobba med att göra förbättringar av olika slag i stugan. Han hade inte ”tummen mitt i handen”, och han var inte rädd att ge sig på grejer han inte gjort tidigare. Han gav sig på det ena efter det andra projektet med liv och lust. Kanske lite som Pippi Långstrump i det fallet: ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”. En av dom bästa såna saker han gjorde var att han sågade hål i snedtaket på stora huset och satte in ett takfönster. Det blev ljusare och luftigare uppe i stora sovrummet, en trappa upp, och en härlig utsikt över strand och brygga, hav och öar.

Bilden visar utsikt mot sydost och här pågår rensning av takrännor. Rensaren skymtar till vänster. Jag är glad att vi numera får hjälp med sånt av sönerna. Själv är jag inte så road av att krypa omkring på tak.

Om stugans byggnadshistoria – från de tidigare ägarna familjen Österlund till oss som bor där i dag – skriver jag i boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Jag berättar också om andra öar och andra stugor och om sommarliv i skärgården förr och nu. Boken finns fortfarande att köpa. I bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall kostar den 199 kr. Köper du från mig betalar du 180 kr (nedsatt från 220 kr) om vi kan ses, men porto på 45 kr tillkommer om boken ska postas. Läs mer på sidan ”Sandskär i mitt hjärta” här.

I bokhandeln igen (4)

Den här årstiden kommer jag ju till Söderhamn oftare än andra tider på året. En liten titt i bokhandeln för att säga hej till mina böcker blir det förstås ibland.

Nu har ”Sandskär i mitt hjärta” och ”En flicka som heter Anna” flyttats till avdelningen för lokal litteratur. Där samsas dom på hyllorna med t.ex. Po Tidholms bok ”Norrland”, den vackra boken ”Hälsingland – mellan glittrande hav och blånande berg” av Sven Forsström och med foton av Inger Lantz Forsström, boken ”Drömgångaren – om konstnären, musikern och poeten Hans Viksten” m.fl. Röd lapp på Sandskärsboken som synes. Reapris gäller för den.

”Sandskär i mitt hjärta” kan verkligen kallas lokal, den handlar ju i första hand om ön Sandskär i Söderhamns skärgård. ”En flicka som heter Anna” har också mycket lokal anknytning till Hälsingland: Anna föds i Delsbo 1857, bor i Söderhamn med sin familj i flera år och har stuga på Sandskär. Hennes sista år blir den lokala anknytningen östgötsk istället, familjen bodde då i Linköping. Dom hade tjänstebostad i Tullhuset och bodde i en våning ovanför tullkontoret. Tullhuset var ganska nytt när dom flyttade in. På senare år har huset varit rivningshotat (blir nån förvånad?) men det räddades och finns kvar. Ett ganska stort hus i rött tegel. Det ligger nära järnvägen och när jag far förbi med tåget brukar jag alltid titta på det och tänka på Anna Härdelin Hjelmström och hennes familj.

Mina böcker finns alltså i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall och går också att beställa direkt från mig. Hur man gör för att beställa hittar du på separat sida:
”En flicka som heter Anna” här.
”Sandskär i mitt hjärta” här.

Nyponblom

Busken vid stranden på Sandskär. Mycket rosor nu och röda vackra nypon längre fram. Det är från denna buske som min s.k. avatar kommer.
Nu blommar Epilobium också. Eller Mjölke och Rallarros som växten också kallas.
Stenen som syns strax till höger om bryggan är Store Fan (det finns Lille Fan också en bit till höger, syns inte i bild här). Detta för att man förstås sa ”Fan!” när man körde på stenarna med båten eller kanoten vid högvatten. Nu för tiden sticker båda Fan-stenarna upp oftare än dom gjorde förr. Landhöjningen har påverkat strandlinjen mycket.
Glad midsommar!