Ett rum med utsikt

Utsikt över Kungsgatan från mitt rum högst upp i huset Pilen IV. Bilden är tagen 1962. Trädet som växte utanför vårt hus var ett högt päronträd. Den frukt det gav var mest små gråaktiga hårda päron om jag minns rätt.

Husen på ”vår” sida av Kungsgatan mellan Skolhusgatan och Tägtgatan finns fortfarande kvar allihop. Pilen IV vid Kungsgatan 7, byggt på 1880-talet, Kungsgatan 5 (skymtar bakom päronträdet på bilden, där hade min pappa kontor i gatuplanet), sen Kungsgatan 3 – Gamla Energiverket, byggt 1890, ritningar Gustaf Hultquist, och slutligen Kungsgatan 1, Westbergska gården, byggd 1881 och ombyggt 1906.

Husen på andra sidan Kungsgatan är borta allihop. Där låg, räknat från Skolhusgatan: Elektriska Johansson, badhuset, ett typiskt vackert gammalt Söderhamnshus i trä med en fin trädgård och bortom det det gamla vita Apoteket, som gränsade till det som i dag kallas Jan Johanssons park.

Badhuset ritades av stadsarkitekten Gustaf Hultquist och byggdes 1904. Bild på Dibis här. Badhuset fanns kvar hela tiden jag bodde i Söderhamn. Jag minns hur det var att gå dit med skolan för simundervisning. Bastanta tanter i vit rockar och med rotborstar i nävarna skrubbade oss barn. Det gick inte att komma undan. Kallt var det, kallt i omklädningsrummet (var det små bås med en gardin för?), kallt i tvättrummet/duschen, kallt i bassängen. Känns inte som trevliga minnen direkt utan nåt man bara fick stå ut med. Sen har jag hört andra trevliga minnen från badhuset. Min man var där med min svåger och badade och bastade och dom hade stort nöje av att lyssna på och delta i det samtal som ofta utspann sig i bastun mellan dom ”gubbar” som satt där. Mycket lokalfärg. Sen rev man badhuset nån gång på 1980-talet antar jag. Och numera är det väl Hällåsen som gäller. Undrar om det sitter några roliga ”gubbar” i bastun på Hällåsen. Fast det är klart, dom flesta har väl dusch eller badkar hemma nu för tiden; på 1970-talet fanns det kanske fortfarande hus här och var som var utan sån standard.

Och hur gick det med Kungsgatan och vad kom istället för dom hus som revs? Jo, så här blev det (bild från Google maps). Här finns myndigheter som Patent- och registreringsverket m.m. och tills helt nyligen hade Migrationsverket lokaler här. Längst bort syns det hus jag kallat ”Annas hus” eftersom det var där – eller rättare sagt i ett hus på denna plats – som Anna i boken ”En flicka som heter Anna” bodde med sin familj på 1880-talet. Läs om ”Annas hus” här.

Om bärnsten

I boken ”En flicka som heter Anna” berättar jag om hur Anna och Karl med sin familj flyttade från Söderhamn till Linköping 1892. Karl som var anställd vid tullen hade fått nytt jobb där, och familjen flyttade in i en tjänstebostad i det då ganska nybyggda Tullhuset. Våningen var stor och vintertid var det svårt att få upp värmen inomhus tillräckligt. Om hösten och vintern avlöste förkylningarna varandra i familjen. Säkert gick smittan runt bland dom fem barnen som var i åldrarna tre till tolv år, och Anna blev också sjuk. Hon skriver i ett brev daterat i oktober 1893: ”Från Moster Emma hade jag bref igår och går nu med becktråd och bärnstenshalsband om halsen efter hennes önskan”. Mostern hävdade att när bärnstenen värms upp av huden avges en olja som är verksam mot inflammation.

Här och var på webben läser jag sen om bärnsten och om hur vissa hävdar att det har en helande effekt. Bärnsten lär bl.a. ”öppna och rena chakran och transformera negativ energi till positiv”. En annan sida hävdar att på hundar med kort päls fungerar bärnstenshalsband utmärkt mot fästingar. För egen del är jag skeptisk till sån här tro, för mig låter det mest som rent nys, i alla fall det där om chakran. Men bärnsten kan vara vackert och det är förstås ett fascinerande material. På Wikipedia står att bärnsten är ”ett samlingsnamn för fossila hartser avsöndrade som kåda från träd, främst barrträd…”.

Bärnstenshalsbandet på bilden är inte det som Anna bar om halsen utan ett annat. Jag har inte provat det mot inflammation och inte mot fästingar heller. Fast en annan sak som man skriver på Wikipedia gör mig nyfiken, nämligen att bärnsten kan brinna och då utvecklar en angenäm aromatisk doft. Kanske jag borde tutta eld på det? Eller bara en eller annan sten kanske?

Vill du läsa boken ”En flicka som heter Anna”? Hur man beställer har du på fliken En flicka som heter Anna här.

Kajaktankar

I dag på bussen ut till Djurgården satt jag bredvid en gammal dam. Hon somnade till lite då och då och ryckte upp sig och somnade igen så där som man lätt gör om man är riktigt trött och sitter i en buss eller en bil. Efter ett tag vaknade hon till lite mer ordentligt och frågade mig var det var bäst att byta till spårvagnen för att ta sig till Waldemarsudde. Hon skulle gå på utställningen med måleri av Sigrid Hjertén.

När bussen körde över Djurgårdsbron tittade vi på folk som var ute och promenerade på isen i solen bortåt Sjöhistoriska museet. Jag brukar paddla här i kanalen, sa hon, jag brukar paddla runt Djurgården. Det visade sig att hon var en gammal van paddlare, att hon paddlade både på sommaren och på vintern och var med i en paddelklubb som heter Föreningen Kajakidrott, FKI. Oftast paddlar jag ensam, sa hon. Eftersom hon tävlingspaddlat en hel del ville hon ju köra på fort.

Så där ser man, tänkte jag. Här får jag för mina förutfattade meningar. Jag trodde ju det var en trött gamling som satt där bredvid mig och så visar hon sig istället vara något av en tuffing. Vinterpaddling har jag själv aldrig prövat på. Och just nu går det ju för all del inte heller – i Djurgårdsbrunnskanalen i varje fall. För mycket is i vägen. Innan hon steg av hann jag berätta att jag själv paddlar mest i Hälsingland. Och naturligtvis, hon visste precis när jag sa att jag nyligen skaffat en VKV Kåre. Vi hade nog kunnat prata ett bra tag till. Men hon skulle av. Och hon tyckte ändå jag skulle kolla på FKI och se om det var nåt för mig. Kanske kanske….tänker jag. Och längtar alltmer efter att vintern ska ta slut.

Vill ni se hur den ser ut? Min kajak. Ja, det vill ni förstås. Så här vacker är den när den ligger på bryggan.

Sandskär på vintern

I boken ”Sandskär i mitt hjärta” har jag ett kapitel med rubriken ”Sandskär på vintern”. Där skriver jag bl.a.: ”När vi bodde i Söderhamn allihop i familjen Roland gjorde vi utflykter till ön vintertid medförande varm choklad, färdiga mackor och apelsiner. Påsklov under skoltiden gjorde vi ofta dagsutflykter till Sandskär och blev så solbrända att klasskamraterna efteråt frågade om vi varit i fjällen. Ett bra ställe att sitta på för att steka sig i solen var bron utanför Sjöboden ut mot havet.”

Ett litet trevligt minne är också hur vi många år senare när vi kom till ön första gången på våren hittade en lapp med ett meddelande instucket bland stenarna i bryggan. En god vän hade under vintern åkt långfärdsskridskor i skärgården och skrivit en hälsning.

I dag har vi en liten veranda på utsidan av Sjöboden där det tidigare bara var några brädor att sitta och sola på. Se bilden med Nisse i inlägget ”Vinterkväll i Söderhamn” här.  Bilden ovan är tagen i januari 2012 innan verandan var byggd. Foto: Lennart Ellner.

”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” är på superrea i bokhandeln i Söderhamn och Hudiksvall mars månad ut. Även på Arundo har vi rea. Se inlägget ”Sandskärsboken på rea!” här.

”Sandskärsboken” på rea!

Den som är i Söderhamn eller Hudiksvall nu i dagarna kan köpa sig ett ex av boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” superbilligt! Bokhandeln där rear boken till 99 kr under bokrean och hela mars månad ut. Därefter kommer man att sälja boken för 199 kr, alltså fortfarande en nedsättning från ursprungspriset 269 kr.

Den där riktiga superrean på 99 kr/bok är bara i Hälsingland. Men här på Arundo sätter vi också ner priset nu i samband med rean. Du får köpa boken för 180 kr + porto 45 kr fr.o.m. 27 februari 2018 och så länge lagret räcker.

Om hur du gör om du vill beställa boken har du på sidan ”Sandskär i mitt hjärta” här.

Vinterkväll i Söderhamn

Igår kväll berättade jag om mina böcker på Söderhamns stadsbibliotek. Det handlade främst om ”En flicka som heter Anna” (utg. 2017), men boken ”Sandskär i mitt hjärta” (utg. 2013) var också med på ett hörn. Ganska många hade tagit sig dit denna vinterkväll för att lyssna på mig. Det gick fint alltihop. Och jag kände gensvar från publiken. Lite som en våg av värme, vänlighet och intresse som strömmade mot mig där jag stod och pratade och visade några bilder.

Jag blev mycket väl mottagen av biblioteket också. Ove Larsson hälsade mig välkommen och när jag avslutat kom han fram och ställde lite frågor vilket också bidrog till den goda stämningen. Och så blev det bokförsäljning och signering.
Tack, alla ni som kom! Och tack till biblioteket i Söderhamn!

Efteråt traskade jag genom den snöiga stan bort till mitt hotell. Så mycket snö är det länge sen jag såg! Blev smått nostalgisk vid anblicken av dessa höga drivor och stora snöhögar. Hade förstås kollat på SMHI innan och sett att det inte skulle vara mycket kallare i Söderhamn än här i Stockholm, men all denna snö hade jag inte riktigt väntat mig ändå. Och det är klart att har det snöat mycket så ligger det kvar så länge temperaturen håller sig kring nollan och därunder. Ovan en bit av rådhuset bakom snöhögarna.

Som avslutning på mitt anförande ville jag ha en bild som bröt av mot allt det där från gamla tider som jag berättat om – om Anna och hennes familj, förstås, om dom stora förändringarna i Sverige under 1800-talet, om kvinnofrågan, Söderhamns blomstringstid under sågverksepoken och stadens utveckling från 1800-talets mitt fram till seklets slut. Jag ville ha nåt helt annat och som kunde symbolisera den sommar som ligger framför oss om några månader. Jag tar Nisse! tänkte jag. En bild på en mig närstående liten hund på bryggan på Sandskär fick avsluta mitt anförande. 

Kom till biblioteket 19 februari

Nu närmar det sig – kvällen då jag ska berätta om mina böcker på biblioteket i Söderhamn. Biblioteket inbjuder till en kväll med Månadens författare, och i februari är det jag. Vanligtvis tror jag dessa författarframträdanden brukar vara på tisdagskvällar, men den här gången sker det alltså en måndagskväll.

Välkomna till Söderhamns stadsbibliotek måndag 19 februari, klockan 19!

Jag ska berätta i första hand om min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna”, men kommer förstås också att säga några ord om min första bok, ”Sandskär i mitt hjärta”. Under kvällen finns möjlighet för den som vill att köpa sig ett ex av nån av böckerna eller båda. Jag kommer nog också att säga nåt försiktigt om det skrivande jag håller på med nu… Vet ju inte om det blir nåt av det!

Länk till Söderhamns stadsbibliotek har du här.