Taxblogg

Min syster går i taxtankar. Så visst, jag börjar också tänka på taxar och på taxar jag känt under livets gång.

Bilden visar en annan syster, 11 år gammal här, med taxen Circe i famnen. Vacker bild, tycker jag. Länge sen förstås. Fotograf var en av mina morbröder, han var duktig på sånt.

Två släthåriga bruna taxar hade vi när jag var barn: Cedric och Hannibal. Jag skrev om dom i inlägget ”Hundarna! Hundarna!” här.

Senare kom en strävhårig tax in i vårt liv, men henne hittade jag ingen bra bild på. Svårt tävla med morbror.

En gammal oljemålning

Målning av Carl Ekström nån gång troligen på 1870-talet. I ett brev från någon av systrarna Österlund i Söderhamn (tidigare ägare till målningen, Österlund var den familj som ägde vår stuga på Sandskär innan familjen Roland köpte den) läser jag om konstnären: ”Carl Ekström, kallad Gubben Noak, var en 1-armad (?) målare, troligen ambulerande”.
Säkert skulle målningen må bra av en renovering. Det är rätt mycket gulstick i den.

Hittade följande om Carl Ekström på Wikipedia:
Carl Otto Ekström, född 8 april 1836 i Skogs socken, Gävleborgs län, död 25 april 1886 i Stockholm, var en svensk författare, tidningsman och målare.
Ekström gav ut ett antal böcker och tidskrifter med för sin tid uppskattade skildringar ur det norrländska skogs- och jägarlivet, ibland under signaturen Gubben Noach.

Nån som känner till nåt mer om Carl Ekström och kanske sett nån tavla av honom? Jag hade med en annan i Gabrielles blogg tidigare i inlägget Vinterbilder här.

Fotografihistoria

I Söderhamn fanns bl.a. fotografen Carl August Askling, etablerad redan 1865 och med ateljé på Oxtorgsgatan 16. Askling fortsatte sen på Oxtorgsgatan 32. Ateljén på Oxtorgsgatan 16 drevs från 1910 av Anna Berglund.

Och så har vi Ester Lindgren, etablerad 1890, med adress Skolhusgatan 24. Det var hos henne mina gamla anförvanter Karl Hjelmström och Anna (född Härdelin) lät sig fotograferas med sina barn. Det är den Anna jag skriver om i ”En flicka som heter Anna”.

Var låg Skolhusgatan 24 då, tro? Min gissning är att Ester Lindgren hade ateljén i ett hus på tomten till Borgmästargården och som i dag inte längre finns. Byggnaden syns direkt ovanför den tomt där det s.k. Sparbankshuset (i dag Gamla Sparbankshuset) senare byggdes (1913-14). Man anar en ingång där genom staketet som verkar löpa nästan hela vägen till Kungsgatan. Titta här, först en bild som varit med ett par gånger tidigare i bloggen, årtal 1888/1889, och sedan ett vykort från 1903.

Det stämmer nog att det var där Ester Lindgren hade sin fotoateljé eftersom jag på en sida om Ester Lindgren hittar följande: ”Ateljén låg på Skolhusgatan 24 i Söderhamn “invid Helsingens tryckeri” (Söderhamns Tidning den 22 februari år 1893). År 1900 satte Ester tydligen upp ytterligare en fotoateljé på Hamngatan: “Ny Fotografi-Atelier, 2 trappor upp i Hultqvist nya hus vid Hamngatan”, “arbetet fortgår som vanligt i gamla affären” (Söderhamnskuriren den 25 juli år 1900).” Länk till sidan nedan.
Gatorna i Söderhamn har tydligen numrerats om nån gång (eller flera gånger?) och jag ser att Sparbankshusets ingång mot Skolhusgatan i dag har nr 8. Nån som vet om jag har rätt om det där i dag försvunna huset på Skolhusgatan och om hur gatorna numrerats?

Jag inser att det här inlägget hör till ”nördkategorin” men jag är ju lite nörd när det gäller den här tiden i Söderhamn, intresserad av den tid då min morfars mor med familj bodde i stan och av platser dom varit på och vill veta mer. Att jag gick igång på det här med kvinnor som var fotografer beror på en artikel jag läste i SvD, länk nedan.

Om Anna, hennes familj och deras tid i Söderhamn kan du läsa i ”En flicka som heter Anna”, finns hos bokhandeln i Söderhamn, hos Bokus, att beställa direkt från mig eller låna på biblioteket. Läs mer här.
Om Ester Lindgren i Fotografihistoria här.
Förteckningen över fotografer i gamla tider hittade jag hos Rötter här.
Björn Axel Johansson, ”Fotografins kvinnor stiger fram i ljuset” i SvD här.

Paddelminne

Den här bilden är inte tagen på Sandskär, det ser ju alla. Platsen är Port Phillip Bay, dvs den stora bukten vid Melbourne, Australien. Det man ser i bakgrunden är den långa piren i St Kilda, strax utanför Melbourne. Bilden är från februari förra året.

Jag försöker paddla i en surfski – med blandat resultat. Ibland lyckades jag faktiskt ha båda benen uppe i fotstöden, och det är ju så det ska vara. Men när jag först satt mig i (på) surfskin kom jag att tänka på hur vi som barn kunde ta vara på en stock som smitit och flöt i vattnet vid Sandskär (flottat timmer låg då fortfarande förtöjt längs Grimsön) och försöka balansera på den. Har du provat det? Tala om rankt.

Och i the Bay gick jag också gång på gång runt och tog in en hel del vatten. Men en bra grej med en surfski, till skillnad från en kajak, är att det är så lätt att ta sig upp igen. Det finns ju ingen sittbrunn som man ska sticka ner benen i utan man sitter mer ovanpå farkosten med fötterna i ett fotstöd. Vi höll oss på ganska grunt vatten och det var inte alls kallt. När jag paddlade rakt mot vågorna med båda benen uppe gick det stundtals bra men så fort jag skulle svänga gick jag runt. Roligt var det, och att jag blev så genomblöt gjorde inte så mycket. Jag ska nog prova igen nån gång. Men dessförinnan hoppas jag på en bra kajaksommar i Söderhamns skärgård, runt Sandskär och dom andra öarna.

Favorit i repris

Ja, fast egentligen har den här tärnan inte varit med i Arundo-bloggen tidigare utan i Gabrielles blogg: inlägget Mörkögd argbigga. Jag har en hatkärlek – eller kanske ett kärlekshat – till silvertärnorna. Dom är otroligt aggressiva när dom lagt ägg eller har ungar. Man får gå med en piassavakvast i handen och borsten pekande uppåt för att freda sig. Paraply funkar också bra. Även cykelhjälm om man står ut med smällarna på hjälmen. Men silvertärnorna är sommar, och det är så härligt att lyssna på dom och se hur skickliga flygare dom är.

Så bodde man

Tänk så man inredde på den tiden!
Mörka tapeter, stora växter,  inte så värst bekväma möbler gissar jag, långa gångmattor på brädgolvet – eller om det är parkett, svårt att avgöra. Det här är vardagsrummet i det hus vi alltid kallade Pilen IV, i hörnet mellan Skolhusgatan och Kungsgatan i Söderhamn. Fönstren i rummet vetter mot Kungsgatan och hörnfönstret, som skymtar till höger på bilden, vetter ut mot korsningen mellan Skolhusgatan och Kungsgatan. Vet inte riktigt när bilden är tagen. 1920-30-tal kanske?

Kvinnorna på bilden är Tora och Essan Österlund, och mannen som sitter där är en syssling. Han hette Henning Hjelmström och var son till Anna Härdelin Hjelmström. Det är den Anna jag berättar om i min bok ”En flicka som heter Anna”. Anna och hennes Karl hade en dotter och fyra söner, den yngsta blev så småningom min morfar.

Fotografiet på väggen ovanför taffeln är August Österlund, far till Tora och Essan och sex barn till. August Österlund var tidningsman i Söderhamn. Han drev den konservativa tidningen Helsingen, som kom ut 3 ggr i veckan. Det var Österlund som lät bygga huset Pilen IV nån gång på 1880-talet. Jag berättar en hel del om familjen Österlund i min första bok, ”Sandskär i mitt hjärta”. Båda böckerna går fortfarande att köpa i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall eller direkt från mig. Se flikarna ovan: ”En flicka som heter Anna” och ”Sandskär i mitt hjärta”. Böckerna finns också att låna på biblioteket.
Mer om Pilen IV finns bl.a. här. Där finns bl.a. bild på hur huset ser ut i dag.