Spänt läge

Jag tryckte, pressade och drog, jag vred och vände, jag svor och slet. Jag ringde till K hemma i Stockholm som i telefon försökte förklara hur man skulle göra för att lossa en hårt åtdragen spännrem där vi vinterförvarat kajakerna under ett takutsprång. ”Dra ut så den står rakt ut, tryck där och där…” Det gick inget vidare – varken förklarandet eller lossandet.

Nej, tänkte jag, det är visa som gäller.
”Show, don’t tell!” som det brukar stå i råd till dom som vill skriva skönlitteratur (som jag).
Så vad gör man? Jo förstås: fram med mobilen och leta upp Youtube. På kuppen lärde jag mig att spännrem heter ratchet på engelska, nästan som Syster Ratched i ”Gökboet”. Så jag lyckades lossa spännremmarna och göra min kajak redo för säsongens första tur bland skärgårdens öar.

Youtube ”How to loosen a ratchet” här.
Och sen blev jag sugen på att se om ”Gökboet” (originaltitel ”One Flew Over the Cuckoo’s Nest”, 1975). Så härligt ung han var då, Jack Nicholson! Förstås – det är ju många år sen. Men vilket härligt smittande smil han hade.

 

Ögonblick av glädje

På snabbesök i Söderhamn blir jag stående på Skolhusgatan och tittar på det hus där jag bodde som barn: Borgmästargården.

Det var ett härligt hus att vara barn i och en härlig gård att leka på. Jag bodde där från 3 års ålder till 14. Vår lägenhet låg innanför den nedre balkongen, som förstås också var en populär lekplats för oss barn. Innanför burspråket till höger om balkongen låg mina föräldrars sovrum. I våningen ovanför med den övre balkongen bodde borgmästaren med sin familj. Det var ju så den tiden: det fanns både borgmästare och häradshövding i stan.

Där står jag denna soliga dag i maj och känner mig varm i hjärtat vid åsynen av det gamla huset. Jag är glad att Borgmästargården finns kvar, att byggnaden har renoverats så fint och att människor åter bor där och trivs – efter vad jag hört. Och så kan jag ju denna dag också glädjas åt och njuta av anblicken av dom stora syrenbuskarna nere på gården. Oj, vilket härligt ställe! Får nästan lust att flytta tillbaka dit igen…

I bakgrunden skymtar Teatern.

Skarvö

Skarven brer ut sig i skärgården. I Söderhamnskuriren läste jag att ännu en ö i Söderhamns skärgård nu drabbats av skarv: Myrskär. Det ser ut att vara ett hundratal bon där enligt artikeln.

Vad gör man mot skarven då? I Skärså stör man genom länsstyrelsens försorg bort skarvarna med gasolkanon och i Ljusne beviljade man skyddsjakt på skarv under april. Det finns ingen ”quick-fix” mot skarven och det är svårt att veta vilka åtgärder som är effektiva, säger en företrädare för kommunen. När man skrämde bort skarvarna från Skärså häromåret slog dom sig ner på öar utanför Sandarne. En av dessa skarvöar syns på den här bilden som jag tog med mobilen från en brygga på Sandarne båtklubb för en liten tid sen.

Intressant med skarvarna är att dom är väldigt duktiga fiskare och att man i en del länder faktiskt använt dom att fiska med.
I Sydostasien har tama skarvar använts vid fiske i århundraden, skriver man i Wikipedia. I Kina förekommer metoden fortfarande men är ovanlig bland yrkesfiskare. Även i England och Frankrike höll man på med skarvfiske förr, fiskemetoden spreds dit av sjömän på 1500-talet.
Man fångar en skarv och tämjer den. Sen binder man ett rep runt halsen på den så den inte kan svälja fisken och släpper iväg den på fiske. Sen ska den väl vara så tam att den kommer tillbaka med sin fångst.

Skarven på bilden satt på en fiskebåt i en annan del av landet, den vackra kusten i Södra Möre. Troligen var fågeln lite vissen annars hade jag nog inte fått komma så nära med kameran. Eller var det en tam skarv, kanske, som just levererat fisk till sin husse eller matte?

Spår av storgnagare

I skogen på Sandskär. Antar att det är älgar som barkar av träden på det här viset. Under vintern är det ju lätt som en plätt att i stora älgkliv ta sig över isen ut till ön. När isen gått är det simma som gäller. Jag har en gång sett en älg simma där mellan öarna. Huvudet såg väldigt stort ut över vattenytan.

När vi kommer till ön första gången på våren är det alltid spännande att se om nån varit i stugan under vintern. En vår för två  år sen hade en okänd gäst lämnat efter sig spillning på några ställen i köket. Vad det var för djur fick vi aldrig reda på. Gissningsvis en vessla. Bajset var betydligt större än vanligt skogsmusbajs. Djuret verkade ha tagit sig ut samma väg som det kommit in för det fanns inte kvar i stugan. Sedan letade jag hål och springor. Kröp omkring med en av pojkarnas gamla bågskyttepilar och petade här och var. Blev inte mycket klokare av det.

Den här våren var det bara dom gamla vanliga lämningarna efter skogsmössen. Men kökslådorna kommer dom inte åt längre. Vis av upptäckten av bitmärken på några ”slickepottar” häromåret lyfte jag ut lådorna i höstas och svepte in dom i plast. Läs ”Mums för mus” här.

Röster om ”Sandskärsboken”

I Söderhamns bokhandel hösten 2017. Böcker med lokal anknytning.

Min bok nr 1, ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” kom ut i början av   2013. Här är några reaktioner som jag fick sen på boken.

Söderhamnskuriren publicerade en artikel om boken när den just kommit ut. I en kommentar till artikeln skrev nån läsare under pseudonymen ”Söderhamnsbo på 50-talet”: ”Boken ger trevliga nedslag i några vanliga människors sommarliv under hundrafemtio år. Utgångspunkt är en stenig ö, långt från mer glamorösa sommarställen. Ett genuint skärgårdshus under förvandling, Jag läser boken med stor behållning och njuter av både gamla svartvita foton och nya färgglada. Trevliga anekdoter blandas med lagom mycket fakta.”

En god vän som varit hos oss på Sandskär många gånger skrev: ”Tack för en finfin läsupplevelse. Jag har verkligen tagit din bok till mitt hjärta. Du har lyckats skapa en bok med brett innehåll och jag gillar alltihop. Som inblandad är jag lite jävig såklart, men även okända läsare bör ha en hel del glädje av att läsa den.  Fiskekulturen och nedslagen i historia borde gå hem. Så mycket fakta och material från vitt skilda källor du lyckats få med. Jag är imponerad. När skriver du nästa bok?”

En annan god vän skrev: ”Jag har nu läst din bok och är verkligen imponerad av ditt författarskap och allt material du lyckats samla in för boken. Vilken suverän skildring om öborna på Sandskär, om ditt hus historia och dess utveckling och inte minst om din uppväxttid på somrarna där i skärgården. Sandskär måste ha varit ett underbart ställe att få växa upp på tillsammans med en härlig familj. De många fina bilder du illustrerat boken med gör att det är lätt att följa med i dina berättelser. Som läsare blir man som en välkommen besökare på ön. Du är en utmärkt författare och jag hoppas du fortsätter att berätta mer i bokform om det som berör dig.”

En äldre släkting, som besökt Sandskär som barn, skrev: ”Det kändes hisnande att flyttas tillbaka i tiden på detta sätt” och vidare: ”…din oerhört charmiga bok. Det var så underbart nostalgiskt och ibland överraskande att möta alla dessa människor, som i många fall är nära släktingar, i andra fall nya bekanta. Boken berör på ett annat sätt också. Den påminde mig om att när man blir ägare till ett hus måste man skaffa sig kunskaper i många andra yrken som kan ligga långt ifrån ens egna. Innan jag blev husägare hade jag inte sysslat med snickeri, murning, bergsprängning, jordbruk, målning, plåtslageri, rörmokeri, ja, det finns tusen saker att göra på ett hus.”

En hantverkare som jag anlitade på Sandskär skickade mig ett vackert foto på en blomma och skrev: ”Sandskär i mitt hjärta. För den skall du ha den vackraste blomma som är Mosippan som bugar sig ödmjukt när jag plockar den med min Nikon på en fisketur i Härjedalen. Det är en vacker skildring av Sandskär med omnejd och sommargäster. Tack för att du dokumenterade mina dagar på Sandskär. Vilken tur att vi fixade lekstugan innan barnbarnet kom.” 

I Vasaparken en dag i mars 2013.
Foto: Annika Bryn.

Författaren och bloggaren Annika Bryn skrev om boken på sin blogg i mars 2013, bl.a.: ”Boken är en blandning av släkt- och hembygdshistoria, den är till och med skön att hålla i, och bildmaterialet är verkligen rikt. Gabrielle gjorde det viktigaste när det gäller att skriva en bok – fattade beslut! Hon visste när hon skulle börja och när hon skulle sluta, hon var petig med detaljer och gav sig inte, hon hade kontakt med tryckeri och bokbinderi, och resultatet blev därefter. En proffsigt gjord och intressant bok.” Blogginlägget hos Annika hittar du här.

En person jag inte känner men som varit på Sandskär som barn berättade i ett brev egna minnen från ön och skrev om min bok: ”…den väcker så många minnen och jag är så glad att du skrivit en bok om Sandskär och att minnen och miljö kan få leva vidare.”

En annan för mig obekant person fick Sandskärsboken i present av en god vän och skrev: ”Genom hans försorg fick jag ett litet konstverk i min hand. Underbart att du dokumenterat Sandskär så fint.” I ett ps står det ”Fiskarna på sid 73 är inte abborrar utan sik eller öring.”

Trevligt trevligt med dessa positiva reaktioner och omdömen!
Att få korrigeringar och rättelser uppskattar jag också, och det där om fel fiskar på sidan 73 skrev jag om på Arundobloggens sida Korr.

När Sandskärsboken kom ut då för fem år sen var det en ny upplevelse för mig att inse att jag gett andra människor glädje genom min bok. En mycket behaglig bonus och en glad överraskning ovanpå den tillfredsställelse jag förstås kände för att jag äntligen lyckats få boken klar.

Nu har det som sagt gått ett par år, men jag är själv fortfarande glad åt boken, att jag skrev den och la ner så mycket jobb på att få den fin med alla sina bilder i både svartvitt och färg. Jag slet mitt hår många gånger särskilt när jag kämpade med att försöka snygga till gamla scannade färgbilder i Photoshop. Men för det mesta var jag bara hjärtans glad att få sitta och skriva om en plats som jag älskar så mycket.

Vill du köpa boken? Jag har ett litet lager kvar och priset är nedsatt tills jag sålt slut. Så passa på, du som vill skaffa dig ett ex! Gå in under fliken Sandskär i mitt hjärta där det står om hur man gör om man vill beställa boken. Där finns också baksidestexten med.

Röster om ”Anna-boken”

I Söderhamns bokhandel

Min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna” kom ut i juni 2017.  Här citerar jag några reaktioner och omdömen som jag fått om boken.

En tidigare arbetskamrat skriver:
”Hittade en bok av dig på biblioteket och har nu läst den med stort intresse. Så välskriven och så medryckande. Jag känner starkt med de olika personerna i boken. Kanske särskilt med lille Karl; Karls mamma Karls mamma. Så gripande! Gratulerar till en fin skildring både vad gäller kulturhistoria och geografi och också levnadshistorier och personskildringar.”

En person jag känner genom släktforskarkontakter på e-post:
”Himla kul att läsa! Superspännande. Och väldigt välskriven, jättefint jobb! Jag kommer säkerligen läsa om den snart igen.”

En studentkamrat skriver:
”Nu har jag läst din nya bok! Sträckläst i stort sett. Man anar ju hur det ska gå både med Mia och Anna, men ändå är det spännande så att man vill läsa vidare. Dina relationer till personerna förstår man ju inte förrän i epilogen, men där får man förklaringen till att du har sådan vördnad i språket igenom hela boken.- Tack för en mycket god läsestund! Ser fram mot 3:an!”

En god vän skriver:
”De första kapitlen kändes aningen forskningsresultat, om jag vågar mig på att vara kritisk, men sedan tar berättelsen mer form och börjar blomma. Högtider och kyrkan hade verkligen stor betydelse för människor några generationer bort och jag saknar faktiskt lite av det nu för tiden. Kommersen har snott ryggraden från högtiderna på ett bekymmersamt sätt. Kyrkan får skylla sig själv.
Ditt språk är verkligen fantastiskt. Snudd på ålderdomligt men det passar ju en historia som din. Personerna som har betydelse i boken, är fint beskrivna och sätter fantasin i rörelse.”

En annan god vän skriver:
”Vilken fantastisk fin bok du skrivit. Jag blir verkligen imponerad av din litterära begåvning. Du måste ha gjort en omfattande research. Det känns nästan lite av Strindberg när du förlägger händelserna till den tid då han verkade. Det var ett bra drag att börja skriva boken i historisk presens. Det gör att läsaren har lätt att sätta sig in i handlingen och få en närvarokänsla. Intressant är ju också att få leva sig in i den tid Söderhamn byggdes upp efter den stora branden.”

En släkting skriver:
Tack för din bok! Jag är alldeles förhäxad! Tycker boken har både känsla och förstånd på ett mästerligt sätt: du blandar dig aldrig i ! Personerna får leva sitt eget liv och träder fram i förgrunden. Samtidigt vet man som läsare att skribenten talar sanning – bakom författarens potens och diskreta regi finns både kärlek och visdom! Vad som också slår mig nu är att jag `känner igen` dessa individer; var och en plöjer en egen fåra, men de hör ändå till en speciell gemenskap vars identitet betyder mycket än idag! Jag är som sagt `förhäxad` och kan rekommendera alla att läsa denna innehållsrika bok.”

En bekant från min barn- och tonårstid i Söderhamn skriver:
”I början av juli sträckläste jag din bok om din morfars mor och tyckte mycket om den. Din berättelse om Anna och hennes livsöde står levande för min syn. Du arbetar med fina bilder och skarpa iakttagelser om den tidens förhållanden. Jag beundrar din förmåga att göra personteckningar av barn och vuxna. Det är ju ett myller av människor i ditt persongalleri. Förstår att du måste ha lagt mycken tid på noggrann research. Boken fängslade mycket och Anna blir en person som man tycker sig känna. Det skulle vara roligt att få veta mer om hur du arbetat med materialet…”

Så där tyckte dom och jag bugar och tackar för alla vänliga ord om min bok och mitt skrivande. Jag hoppas samtidigt att ingen av dom som blivit citerade här tycker illa vara för att jag lagt ut texten. Jag nämner ju inga namn.

Beställa boken? Och om nån läsare av bloggen nu känner sig nyfiken på boken ”En flicka som heter Anna” kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att beställa den från mig. Den finns fortfarande i lager. Boken säljs även i bokhandeln i Söderhamn (bilden ovan är därifrån sommaren 2017) och i Hudiksvall och finns även att köpa via Bokus.

På sidan En flicka som heter Anna står hur man gör för att beställa boken. Där finns även baksidestexten att läsa.