Gamla Söderhamn, igen (4)

Fin bild, eller hur? Ja, nu fick det alltså bli lite från Söderhamn ”på den gamla goda tiden” igen. Fast så ”god” var den nog inte. Bilden, som jag hittade hos Länsmuseet Gävleborg, är tagen omkring 1915 enl museet och första världskriget pågick (fast det kallades inte så då förstås eftersom man inte visste att det skulle komma ett till). Det var nog rätt hårda tider för många dessa år. Våren 1917 tågade man ju i hungerdemonstrationer på flera ställen i landet, inte minst just i Söderhamn.

På bilden ser du Källgatan från korsningen Köpmangatan upp mot läroverket. Till höger syns stora träd där nu den rätt märkliga parken till Jan Johanssons minne ligger.

Hus nr 3 till vänster är det jag kallat ”Annas hus”eftersom det var i ett hus på denna plats som Anna Härdelin Hjelmström bodde med sin familj, alltså Anna i boken ”En flicka som heter Anna”.  Huset där familjen bodde och där alla fem barnen föddes förstördes i en brand sommaren 1890. Familjen fick efter det hyra lägenhet i kvarteret Tigern på andra sidan ån. På platsen för det nedbrunna huset byggdes sen ett nytt hus i liknande utformning som det tidigare.

Läs mer om Annas hus här. Där finns också bild på huset förr och hur det ser ut i dag.
Läs mer om boken ”En flicka som heter Anna” och om hur du kan beställa ett ex här. Utdrag ur boken har jag haft med i bloggen här och var, nu senast i inlägget Promenad i Söderhamn 1880.

Lägga tak

Sommarminne. Länge sen. Jag spikar ny takpapp på verandataket till stugan på Sandskär. Min pappa står på stegen och räcker mig grejer jag glömt nere på marken. Bilden tagen tidigt 1990-tal. Ja, jag sa ju det: länge sen! Vi verkar ha haft roligt, i alla fall jag.Några år senare blev det pannplåt på verandataket istället, men då tog vi god hjälp av proffs. Tore W plåtade tak av alla krafter hos oss på Sandskär. Även Sjöboden som syns på bilden fick plåttak.

I boken ”Sandskär i mitt hjärta” (2013) berättar jag bl.a. om såna jobb på stugan och om mycket annat som rör livet i skärgården förr och nu. Boken finns fortfarande i lager. Hur man beställer ser du på sidan ”Sandskär i mitt hjärta” här.

På bilden syns också den fina mahognykajaken VKV Anita – från Vituddens kanotvarv i Västervik. Nu när vi redan hunnit en bit in på det nya året börjar tankarna så smått glida in på den sommar som kommer. Det var väl därför det här minnet kom upp. Mahognykajaken finns kvar och fick förra sommaren sällskap av ännu en VKV-kajak, dock ej i mahogny den här gången.

Promenad i Söderhamn 1880

I boken ”En flicka som heter Anna” finns skildringar av Söderhamn på 1880-talet. Här är ett smakprov från avsnittet där Anna och Karl är ute och promenerar i stan:
”Karl och Anna viker av ner mot ån. Längs dess båda sidor ligger sjöbodarna tätt. På packarlavarna, några öppna platser mellan Smäckbron och Järntorget, packar man om strömmingen som fångats i havet utanför. Fiskarna rensar, saltar och packar fisken i burkar och lådor. Marken är hal av vatten och fiskblod, och lukten är stark. Det är inte så trevligt att gå där, och Anna är rädd om sin långa kjol. De går upp mot Köpmangatan igen.

Längre fram vänder de åter ner mot ån och ser de stora brädgårdarna som ligger där. Österut, där ån breddar sig mot Söderhamnsfjärden, ligger flera segelfartyg. Skutorna väntar på sin last av trävaror.

I stapelstaden Söderhamn bedrivs handel med flera länder. Förr var det ofta järn som skulle till England, Frankrike, Algeriet, Ostindien och Nordamerika. Nu är det mest trävaror som skeppas till länder som England, Spanien och Portugal. Sågverksindustrins uppsving har gjort Söderhamn till en blomstrande stad dit människor söker sig eftersom det finns gott om arbetstillfällen. Trots konflikten mellan de styrande i staden finns en anda av framtidstro, av nya tider och nya möjligheter.”

Tänk att det sena 1800-talet var en sån blomstringstid för Söderhamn och Hälsingland! ”Såg vid såg hvarthelst jag såg…” Och längs Söderhamnsfjärden fanns flera sågverk och flera hamnar. Hittade en intressant karta över hamnarna från ”Nya aktiebolaget J.Fr.Brolin, shipbrokers, chartering & forwarding agents”. Om Söderhamn står det: ”Stapelstad i Gefleborgs län. Vid stadens kaj kunna fartyg af 4 m. djupgående lägga till.”

Foto: Lars Brolin. Sidan där kartan finns har du här.

Vill du läsa mer om Anna och Karl och Söderhamn förr i tiden, så beställ boken av mig. Hur man gör har du här. ”En flicka som heter Anna” går också att köpa i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall, eller genom Bokus här. Biblioteket i Söderhamn har också boken. Kanske i Hudik också, det vet jag inte.

Gamla Söderhamn, igen (3)

Utsikt över Söderhamn omkring 1900, från Faxeholmen. Bilden hittade jag hos Länsmuseet Gävleborg. I förgrunden syns hamnmagasinen och längst till vänster skymtar tullhuset som stod klart 1889. Några år före sekelskiftet jobbade min morfars far där, Karl Hjelmström. Han bodde i stan med sin familj. 1880 hade Karl gift sig med den flicka han drömt om: Anna. Det är hon som är Anna i boken ”En flicka som heter Anna” och Karl spelar förstås också en viktig roll i boken. Läs om boken här.

Kyrkan Ulrika Eleonora syns långt bort till höger. Jag tror att det är tornet på brandstationen som man skymtar långt in i bilden, strax till höger om masterna på det vänstra fartyget i förgrunden. Brandstationen byggdes 1886 och revs 1954, tyvärr! Bortom brandstationen syns rådhuset.

Men vad är allt det där vita som syns längs kajen vid Södra Hamngatan? Är det snöhögar eller vad är det för nåt? Det ser ju ut att ligga snö på några tak, dock inte på hamnmagasinen i förgrunden.

Klicka på bilden för att se den större.
En modern bild på tullhuset finns med i ett tidigare inlägg här.

I bokhyllan

Jag läser mycket. Och på sistone har mitt läsande ökat ytterligare sen jag skaffade mig en läsplatta. I den kan jag ha drösar av böcker utan att den blir tyngre än innan. Bra uppfinning!

När jag talar mig varm för läsplattan får jag ofta höra ett lätt förtrytsamt ”Nej men jag tycker ju om att läsa riktiga böcker!” Det gör jag med kan jag tala om, men det ena utesluter faktiskt inte det andra. Ibland vanlig pappersbok, ibland e-bok på läsplattan. Och fördelen med läsplattan är förstås stor vid resor eller bara vid en promenad på stan eller en cykeltur på Djurgården, om det är en cykelvänlig årstid. Alltid lätt att ha läsplattan med i ryggan.

Att titta i folks bokhyllor gör jag gärna när jag kommer hem till nån. Roligt att botanisera bland böckerna. Ibland är det extra trevligt. Se nedre bilden.

Som vanligt blir bilderna större om du klickar på dom.

Elektriska Johansson

Nyss skrev jag lite om dom där gamla Söderhamnshusen som har ett torn med burspråk i ett hörn i inlägget Gamla Söderhamn, igen (2) här. Ett för mig mycket välbekant sådant var det vi alltid kallade Elektriska Johansson som låg på Kungsgatan 8 i korsningen med Skolhusgatan, kvartersnamn Lönnen 8. Vi bodde då mitt emot, i Pilen 4 med Hemslöjdens butik och vävstuga i bottenvåningen.

P.A.Johansson registrerade firman Söderhamns Elektriska Byrå 1899. Firman expanderade betydligt och ”kom att verka i hela Hälsingland med filialer i Hudiksvall, Ljusdal och Bollnäs. Trots avsaknad av föreskriven teknisk utbildning lyckades han få Kungl. Maj:ts behörighetsbevis för högspänning gällande för hela riket” skriver man i Wikipedia. Måste ha varit en driftig kille. Kraftstationer byggdes på flera orter, det var under denna tid landet elektrifierades alltmer.

Mer ur Wikipedia: ”Utöver installationer för kraft och belysning bedrev firman försäljning av bland annat motorer, transformatorer, kylanläggningar, installationsmaterial och belysningsarmaturer. Sortimentet innefattade även elektriska apparater för hushållen samt radioapparater”.

Och televisionsapparater skulle jag vilja tillägga. I Elektriska Johanssons skyltfönster mot Skolhusgatan såg jag tv för första gången. Vi ungar stod därutanför och gapade över bilderna som flimrade fram därinne. Ofta var det väl bara myrornas dans på skärmen men det fascinerade det med.

Hur gick det sen då? Jo, Elektriska Johansson var tydligen fortfarande igång 1971, men sen köptes byggnaden av Anders Diös AB som använde huset för sina anställda när man skulle bygga Domusvaruhuset ner mot Köpmangatan. I bottenvåningen, där man ju tidigare alltså sålt bl.a. tv- och radioapparater, låg nu istället nån affär som sålde konfektion. Min man köpte en skiddress där minns jag. Jackan finns fortfarande kvar och hänger bland andra gamla jackor i stugan på Sandskär. Den kommer bra till pass kalla dagar.

Vid mitten av 1970-talet såldes Elektriska Johanssons hus till Söderhamns kommun. Byggnaden revs 1979 och kommunen lät sen riva hela kvarteret efter Kungsgatan. Förutom Elektriska Johansson rök där det originella gamla badhuset (skorstenen skymtar på bilden), apoteket och ett annat fint gammalt Söderhamnshus. Man rev rubbet. Trots att ”Kungsgatan i den av Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund 1974 upprättade byggnadsinventeringen i Söderhamns kommun ansetts ingå i ett ur kulturhistorisk synpunkt värdefullt och sammanhängande miljöområde” (också ur Wikipedia).

Hur många såna här hus med torn/burspråk det finns kvar i dag utöver dom jag skrev om i Gamla Söderhamn, igen (2) vet jag inte. Jag får väl knalla runt med kameran i stan och kolla när jag kommer dit nästa gång.

Om Elektriska Johansson i Wikipedia här och om Lönnen 8 här.

Kom igen i januari!

Den som har lyckan att bo i Hälsingland kan fortfarande köpa båda mina böcker,   ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” (utg. 2013) och ”En flicka som heter Anna” (utg. 2017), i bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall. ”En flicka som heter Anna” säljs även hos Delsbo Forngård.

Du som vill köpa via Bokus eller genom att beställa direkt från mig måste tyvärr vänta ett tag. Det är ett uppehåll nu över julen och fram till några dagar in i januari. Beställa kan du göra via mail, men några utskick kommer inte att ske förrän tidigast omkring 5 januari.

Välkommen med din beställning! Boken – eller böckerna – kommer sen på nya året, alltså några dagar in i januari.