Om grävlingar

Grävling i grytöppning. Foto: Hans Lidman, 1955. Bild hos Edsbyns museum.
Finns även hos Dibis, bild HLD00102.

När vi vintrade stugan på Sandskär träffade vi en jägare, som kom gående på stranden med geväret över axeln. Vi pratade en stund. Han och några andra var ute på ön för att jaga räv, rådjur och grävling. Han frågade om vi haft problem med grävlingar. Det som hänt hos oss är att grävlingen grävt djupa gropar här och var på tomten för att komma åt jordgetingbon. Vi har inget emot att bli av med jordgetingarna efter att grävlingen varit där. Men det är inte så trevligt att råka trampa i dom ganska djupa groparna och fara på näsan i blåbärsriset. Men annars – peppar, peppar! – har vi inte haft problem med dom. Inga försök att bosätta sig under huset – peppar, peppar igen. Jag frågade jägaren om det här knepet att hålla grävlingen borta genom att kasta in nåt som luktar människa under huset. Ja, men det kan man prova, sa han.

En kväll nån gång i slutet av juli när det började skymma såg jag grävlingen komma upp från stranden på gången som leder upp från bryggan. Full fart med dom där små korta benen.

När vi sagt hej då till jägaren och han travat vidare längs stranden fick jag en vers i skallen som malde på hela dan sen. ”En jägare gick på jakt och sköt, en hokus pokus kokosnöt, så den föll ner på en dragon, som stoppa den i sin kanon, och sköt så det sa piff och paff….” Och så vidare. Jag kan hela utantill och brukade dra den för mitt barnbarn i Melbourne när han var mindre. Det är Lennart Hellsing som skrivit den. Ser nu att versen varit med i bloggen en gång tidigare i inlägget ”Pukhäst” här.

Nu hittade jag fler tips på hur man kan bli av med grävlingen i sin trädgård här. Och innan vi lämnade ön kastade jag i alla fall in en del använda underkläder under stugan. Hoppas det hjälper.

En annan oktober

Det är nåt med oktober, och jag känner redan att jag kommer att sakna det när vi går in i november. I oktober finns ofta en klarhet i luften som knappast finns andra tider på året. Bäst gör sig detta förstås ute i skärgården – ”min” skärgård då förstås!

Bilden är tagen för några år sen ganska sent i oktober. Det var vid 9-tiden på morgonen, och det var ganska kallt. Vi var på ön för att vintra. Då hade vi fortfarande ett system av flytbryggor som vi lade ut utanför den fasta bryggan. Dom rimfrostiga bryggflaken syns här till höger om den fasta bryggan. Vi hade demonterat flytbryggan, och flaken låg där för att senare på dan bäras upp och förvaras på stranden över vintern. Snälla grannar hjälpte oss att kånka upp dom tunga flaken och stapla dom på stranden säkrade med spännremmar. Efteråt brukade vi sitta tillsammans i eftermiddagssolen utanför stugan och ta en liten whisky, eller två. Trevliga minnen. (Klicka för större bild).

Tvätta tunnor

Oktober traskar på. Till vintrandet av stugan på Sandskär hör tvätt av regntunnor. Vi har tre regntunnor och använder regnvatten flitigt under säsongen. Tunnorna brukar behöva tvättas ur även nån gång på sommaren när det värsta av pollensäsongen är över. Men nu tvättas dom ju ur och ställs upp och ner för vintern. Hm… det är så långt till nästa gång…

Vi hade i alla fall milt skönt väder dessa dagar och det var inte alls isande kallt i vattnet.

Skriv på mot vindkraftsparken!

WPD:s ansökan om att få anlägga en stor vindkraftspark strax öster om Storjungfrun ska nu behandlas av Mark- och miljödomstolen. Synpunkter på projektet som kallas Storgrundet ska ha inkommit till domstolen i början av nästa vecka. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt om projektet.

Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”. Dina synpunkter ska vara Mark- och miljödomstolen tillhanda senast 12 oktober. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Söderhamns kommun kan använda sin vetorätt mot projektet. En namninsamling pågår nu för att få Söderhamns kommunfullmäktige att säga nej till Storgrundet. Hoppas många skriver på!

Namninsamlingen har du här.

Julikväll

Det var en av dom sista dagarna i juli. Klockan var lite över 9 på kvällen. Ett snabbt åskväder hade dragit förbi under dagen och det hade kommit en hel del regn. Jag minns att jag sprang och drog ur sladdar här och var och kopplade ur modemet. Men så mycket mer åska blev det inte. Istället en sån där pärlemorskimrande vacker kväll igen, som så ofta på Sandskär sommartid. Och nu är hösten i full gång, jag får trösta mig med att titta på bilder från ön och påminna mig om att det kommer en vår och sommar igen. Så småningom. (Som vanligt: klicka på bilden för att se den lite större).

Visa oss en plan för vindkraften!

”Vindkraftsbolagen projekterar just nu för 1000 kraftverk av Eiffeltornets storlek mellan Gävle och Hudik”, skriver Stefan Hultquist i en insändare i Helahälsingland, i en replik till företaget WPD om vindkraften. Det är en bra text. Jag vet inte om den fortsättningsvis kommer att gå att läsa på Helahälsinglands webbsida så jag klipper in lite här. Länk till insändaren finns längst ner.

51 av dom 1000 vindkraftsverken vill WPD uppföra strax öster om Storjungfrun i vindkraftsparken Storgrundet. Man måste förstås se till helheten: hur många av dessa 1000 vindkraftstorn kommer att uppföras? Och var? Vad innebär utbyggnaden för Gävleborg och för Jungfrukusten?

Hultqvist skriver att den lokala politiken behöver ”stå upp för sina lokala värden och visa sina medborgare och väljare en plan för etablering. Alla torn kan inte byggas. Partierna i kommunfullmäktige Söderhamn måste ut till medborgare och väljare med en plan eller policy för vilka projekt man tänker släppa fram.”

Storjungfrun med hamnen på öns nordöstra udde. Foto: Söderhamns kommun.

Om Storgrundet poängterar Hultquist att det ”handlar om mer än bara vindkraft. Det är bara 51 kraftverk av 1000. Det handlar om möjligheten att kunna fortsätta utveckla skärgården, om turism, om sommarboende och badgäster, om seglare och sjöfart, om natur, om fiske och förstås om fastighetspriser, företag och de kvaliteter Söderhamn erbjuder den som vill etablera sig och utveckla annat.”

WPD:s ansökan om att få bygga vindkraftsparken Storgrundet ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen. Vem som helst kan lämna synpunkter.

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och miljödomstolen tillhanda senast 12 oktober.

Maila till mmd.ostersund@dom.se

Insändaren i Helahälsingland här. Jag har bloggat om Storgrundet tidigare. Här är länkar till inläggen: Vindkraft i skarpt läge och Varför kastar man bort pärlan?

Vindkraft i skarpt läge

I ett blogginlägg för en tid sen skrev jag om förslaget att bygga ett stort antal höga vindkraftverk i havet strax öster om Storjungfrun – istället för betydligt längre ut till havs. Hur kan man alls överväga en sån anläggning med tanke på att Storjungfrun och den maritima miljön omkring ön är naturreservat sen 2013? ”Varför kastar man bort pärlan?” skrev jag i inlägget som du kan läsa här.

Nu är det skarpt läge för vindkraften.
WPD:s ansökan för Storgrundet vid Storjungfrun och SveaVinds ansökan för Utposten 2 utanför Granön/Trollharen har kungjorts. Ansökningarna ska nu behandlas i Mark- och Miljödomstolen.

Vem som helst kan lämna synpunkter. Man kan ju fundera över hur kusten och skärgården påverkas av dessa stora anläggningar. Vad blir effekterna för djur och natur? Vad händer med turismen i området? Och kommer värdet på sommarstugan, för den som har en sån, att gå ner om dessa stora anläggningar byggs i närheten?
Vad tror du? Vad tycker du? Gör din röst hörd.

Utposten 2
Märk din skrivelse med Mål nr M3133-20 ”Utposten 2”
Dina synpunkter ska vara Mark- och mijödomstolen tillhanda senast 24 september. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Storgrundet
Märk din skrivelse med Mål nr 1569-21 ”Storgrundet”.
Dina synpunkter ska vara Mark- och mijödomstolen tillhanda senast 12 oktober. Maila till mmd.ostersund@dom.se

Den här bilden har jag haft med i bloggen tidigare. Nu när jag ser den igen kan jag inte låta bli att tänka på hur utsikten skulle ändras med en massa vindkraftverk i fonden. Fotot har jag inte tagit själv. Bilden finns hos Länsmuseet Gävleborg. Fotot togs 24 september 2013. Så här står det på sidan hos Länsmuseet Gävleborg:
Storjungfrun. Panorama över ett livligt hav dokumenterat av en tålmodig fotograf medan de kyliga vindarna svepte in över stranden. Foto: Mats Lundblad, AME Intermedia. Ref.nr: P9244718. Som vanligt: klicka på bilden för att se den större.

Sorglig läsning

Att min gamla hemstad Söderhamn även kallas för Knarkstaden visste jag inte. Stor artikel i DN om många ungdomars tidiga död av en överdos i den lilla staden på ostkusten. Länk nedan.

Jag har inte bott i Söderhamn på många många år. Men jag bodde där som barn och hela min skoltid – från 1:an i Centralskolan (numera Norrtullsskolan) tills jag gick ut sista ring, RIVma, i Högre Allmänna Läroverket som det lite storstilat hette då (numera Staffanskolan).

Mina föräldrar bodde kvar i Söderhamn eller strax utanför länge, och när dom bodde där kom vi till stan även vintertid. Firade jul hos dom m.m. Sen länge har vi sommarstuga på ön Sandskär och nu kommer vi ill Söderhamn flera gånger den tid av året vi kan vara i stugan.

Jag har en del av mitt hjärta i Söderhamn. Kanske är det så för många: den plats där man vuxit upp betyder något särskilt. I varje fall om den platsen är förknippad med positiva minnen.

Det är djupt sorgligt och upprörande att nu läsa om hur missbruk av droger dödar unga i Söderhamn. Varför sker det? Vad finns det för djupgående förklaringar till det? Hopplöshet och bristande framtidstro nämns i en kommentar till DN-artikeln. Är det så? Och hur ska man i så fall råda bot på det?

Vill så starkt att det ska gå bra för staden Söderhamn och för alla som bor där. Hoppas man tar i med ordentliga krafttag nu när frågan om Söderhamn som Knarkstad så tydligt ligger på bordet.

Artikeln i DN ”I ”knarkstaden” har 34 mist livet av missbruk de senaste nio åren” har du här (hoppas den inte ligger bakom betalvägg).

En kväll i juli

Det hade varit en mycket het dag: ca 28 grader i skuggan och 22-24 i vattnet. Bilden är tagen vid 8-tiden på kvällen den 15 juli.

Plötsligt blåste det upp, hårda vindar kom från sydost/ost. Himlen var dramatisk och det kändes hotfullt. Vi tänkte att nu kommer både regn och kraftig åska över oss. Skyndade oss att ta in tvätt och badlakan från strecket, fälla ihop parasollet, ta in dynorna från trädgårdsmöblerna… Spanade på himlen och hukade oss inför ovädret som snart skulle komma. Det var lite som om allt väntade, småfåglarna försvann och gömde sig nånstans. Fast måsarna brydde sig inte. Och nåt oväder kom inte alls. Varken regn eller åska. Det klarnade upp och blev en fin kväll.

Vädret är verkligen märkligt ibland. Och vid såna här tillfällen kan jag inte låta bli att tänka att det vi ser är effekter av den globala uppvärmningen. Oroande. Och förstås mycket mer oroande än ett enstaka sommaroväder.