Vindkraft till havs

Häromdan röstade kommunstyrelsen i Söderhamn JA till vindkraftsanläggningen Storgrundet strax utanför Storjungfrun och till anläggningen Gretas klackar 2. Dom som vill bygga såna här anläggningar kallar dom ofta vindkraftsparker. Vill man förleda tanken och ge associationer till gröna lummiga parker som människor mår bra av? Eller nöjesparker som Gröna Lund och Liseberg som folk blir glada av?

Jag är för vindkraft, självklart är jag det – som gammal Linje 3-are från när det begav sig då för många många år sen. Havsbaserad vindkraft tror jag på men dom ska byggas långt ut så dom inte förstör för kust och skärgård. Dessutom finns i dag teknik för att bygga kraftverken på pontoner så man inte skadar havsbotten mer än nödvändigt.

I dag hörde jag förresten på radio om hur man planerar att förvara avfall från kärnkraftsanläggningar djupt nere i urberget inuti nån sorts behållare av koppar + gjutjärn. Man bedömer att det ska ge en säkerhet som håller i 100 000 år. Fast liiiite osäker var man på hur gjutjärnet skulle hålla…

Hur fasiken kan nån enda tänkande och förhoppningsvis intelligent människa tro att vi nu i dag ska kunna skapa nåt som ger säkerhet 100 000 år framöver? Det är ju bara totalt nys! Har dom hört talas om oförutsedda händelser och att ”det inte alltid blir som man tänkt sig”? Tittar vi samma tidsrymd tillbaka handlar det om att den senaste istiden nyligen tagit slut och att Homo sapiens utvandring från Afrika knappt har börjat. Ja ja, tanken svindlar.

Men vindkraften nu då? Ja, tydligen sa S, C och V i kommunstyrelsen i Söderhamn ja häromdan. Övriga partier L, M, SD och KD ville utnyttja vetot och stoppa anläggningarna. Men frågan är inte slutligen avgjord i och med detta. Den 31 januari ska kommunfullmäktige diskutera det här igen, och då kan man komma fram till att lägga ett veto mot anläggningarna. Fast fan tro’t. Men nu pågår tydligen i alla fall en namninsamling bland boende i Söderhamn för att få en folkomröstning om frågan. Önskar dom lycka till.

Samtidigt läser jag om en planerad vindkraftsanläggning utanför Sandhamn – 5 mil från ön – och att folk nu är upprörda och försöker skapa opinion mot anläggningen. 5 mil? I fråga om Storgrundet handlar det om 5 – 6 km. Ska bli intressant att se hur det blir med Sandhamn. Är påtryckargrupperna större och mäktigare när det gäller Sandhamn än när det gäller Söderhamns pärla Storjungfrun? Och svårare att köra över? Ja, vi får se.

Flickor som målar

När jag var barn bodde vi på Borgmästargården i Söderhamn. Vi hyrde en stor lägenhet med ingång från Norrtullsgatan. Där låg lägenheten i gatuplan. Eftersom huset är byggt i en backe låg det inre av bostaden – vardagsrum och sovrum – en trappa upp. Vi hade en stor balkong mot gårdssidan.

Köket var stort och bredvid diskbänken fanns en köksbänk vid ett fönster som vette mot den gamla teatern. Här tyckte mina systrar och jag om att sitta och rita och måla.

Visst är det en fin teckning! Det är vår mamma Anna som ritat, hon var duktig på sånt.

Barnstolen, som jag sitter på, var nog en typisk 50-talsvariant. I komplett skick gick det att fälla ihop den så det blev stol+ bord i barnhöjd. Fast här är nog ryggpartiet borttaget gissar jag. – Bilden på Borgmästargården nedan är från i maj 2018 då jag skrev om huset i inlägget ”Ögonblick av glädje” här.

Stugan på ön – två bilder

Familjen Österlund vid stugan på Sandskär 1898.
Samma vy 2011.

Sandskär. Stugans gavel västerut, mot skogen, förevigad två somrar med lång tid emellan. Det var tidningsmannen August Österlund som lät bygga stugan på 1860-talet. Han sitter där på övre bilden med hustrun Charlotta strax till vänster om bildens mitt. Tänker nu efteråt att jag kunde ju ha placerat ut familjemedlemmar och eventuella besökare sommaren 2011 på samma platser som på den gamla bilden. Hade väldans tydligt visat på skillnader i hur människor klädde sig sommartid förr och nu.

Båda bilderna finns med i boken ”Sandskär i mitt hjärta”. Har några ex kvar. Vill du beställa, så titta här hur det går till.

Om en teckningslärare

På min andra blogg skrev jag i dag om Blått. Och jag nämner teckningsläraren Gunnar Österström vid Läroverket i Söderhamn. Vilken inspirerande lärare han var! Nyskapande, verkligen.

Hittade Österström på Wikipedia nu och ser att han var verksam som konstnär också.

Nu letade jag på SvD:s arkiv på hans namn och hittar att Österström 1961 blev inbjuden till Konstfack i Stockholm för att berätta om hur vi elever vid Läroverket i Söderhamn fått måla till musik.

I SvD finns en artikel om detta, ”Akvarellmålning till musik demonstreras på Konstfack” länk här. Österström hade tagit diabilder av elevernas tavlor. ”Det är deltagarna i en kurs för blivande teckningslärare som kommer att få se de uppmärksammade målningarna” skriver man i tidningen. Hm… undrar om diabilderna finns kvar nånstans. Vore roligt att se, förstås.

Österström har jag haft med i bloggen tidigare i inlägget ”Rasthallarna” här. Tidningsklippet som var med där får vara med här igen. Blir aningen tydligare om du klickar på bilden.

3:an i realskolan 1959-60

Ja, här är vi igen. Känner ni igen er? Nu heter klassen 35a och fotot är troligen taget höstterminen 1959. Jag tar inte alla namnen igen. Du har dom på bilden från två år tidigare: första klassen i realskolan här. Du får bara ”möblera om” lite. Vi har blivit två år äldre allihop. Som nr 2 från vänster i första raden sitter min bästa kompis Christina, som inte var med på klasskortet från 1957. Nr 3 är jag. (Som vanligt: klicka på bilden om du vill se den större).
En version av kortet finns även hos Dibis, sök på bild nr XLK00085. Där finns nästan alla namnen med.

Fyra år senare

Ja, ska vi ta en till när vi ändå håller på? Det här klassfotot är taget höstterminen 1957 i klass 15a. Det är fyra år sen bilden i förra inlägget och det här är alltså första klass i realskolan i Läroverket som det hette på den tiden. Eller lite högtidligare: Högre Allmänna Läroverket i Söderhamn. Här hade jag lättare att komma ihåg namn utan att titta på facit.

Bilden var med i HälsingeKuriren i januari 2000 – bra att du skickade in den, Kerstin! Där hade man alla namnen med. Jag klipper in dom under bilden. Klicka på bilden om du vill se den större.

Vindkraft till havs – ja tack!

Igår samlades människor på Rådhustorget i Söderhamn för att överlämna insamlade namnunderskrifter mot den föreslagna vindkraftsanläggningen Storgrundet strax öster om Storjungfrun. Man hade fått ihop ca 1800 namn och insamlingen fortsätter fram till 29 november då kommunfullmäktige ska rösta om projektet.

”Jag är inte mot vindkraft i sig, men kosta på och lägg vindkraftverken längre ut så att det inte hamnar i knät på djur, natur och människor längs kusten”, säger Lars Erik Behrns, som startade insamlingen.

Jag håller med. Ju mer jag läser om projektet Storgrundet desto mer övertygad blir jag om att anläggningen görs på fel sätt. Kanske kommer heller ingen alls av den el som ska produceras Söderhamn med omnejd till godo utan wpd Offshore säljer elen till Tyskland eller andra länder. Det är förstås bra om det leder till minskad användning av fossila bränslen där, men kanske hade man hoppats på el till delar av Sverige?

Totalt kan Söderhamn komma att förlora på flera sätt: kanske inte alls några nya jobbtillfällen i kommunen vid byggandet av anläggningen (man flyger in personal utifrån, skriver nån), ingen ny el, klart negativa effekter på människor, djur, natur och turism, förstört fiske m.m. Söderhamns skärgård med naturreservatet Storjungfrun som ”juvelen i kronan” riskerar att tappa stor del av sin attraktionskraft.

Man måste förstås se till helheten när det gäller vindkraften som med alla andra energikällor. Var och hur tillverkas vindkraftverken? Sker det på ett miljövänligt sätt? Ska hela eller delar av vindkraftverken forslas utomlands ifrån (Kina?) – hur påverkas miljön av det? Hur påverkas den marina miljön av att man ska bygga stora betongfundament på Storgrundet och ställa kraftverken på? Hur påverkas miljön under driftstiden eller t.ex. om vindkraftverk går sönder? När vindkraftverken efter 20 års drift ska tas ur bruk – hur hanteras avfallet? Med mera, med mera.

Inte kan det väl vara så att politikerna i Söderhamn ”rusar in” i vindkraftsprojektet främst för att man vill ”vara i framkant”, visa sig på styva linan m.m.?

Kommunen borde självklart undersöka andra möjligheter att bygga ut vindkraften – t.ex. att bygga vindkraftverk på flytande plattformar som kan läggas betydligt längre ut till havs, långt från skärgårdens öar och kusten.

29 november kommer ärendet upp i Kommunfullmäktige. Där kan ledamöter verka för att kommunen ska använda sin rätt att lägga veto mot projektet. Går det åt fanders där och slutar med att Mark- och miljödomstolen sedan godkänner byggandet av Storgrundet är det bara att hoppas att alltihop inte blir fullt så illa som befaras.

Uppdatering 30 november:
Vid Kommunfullmäktiges möte igår beslutade man om återremittering av ärendet om vindkraftanläggningen Storgrundet. Det blev alltså varken ett ja till anläggningen eller ett veto mot den. En anledning som fördes fram av dom som röstade för en återremittering är att dialogen med medborgarna inte genomförts, eller i varje fall inte i tillräcklig grad. Så nu ska en process med medborgardialoger vidta. Tiden är rätt knapp. ”Förhandlingen i mark- och miljödomstolen är planerad till första delen av 2022, till dess måste kommunen komma med ett svar,” står det i Hälsingekuriren.

Heja heja, säger jag. Jag är självklart för havsbaserad vindkraft om anläggningen bara görs på rätt sätt dvs längre ut till havs. I dag finns ju även förslaget om vindkraftanläggning långt utanför Stockholms skärgård. Så visst går det att göra så bara man vill.
Se t.ex. artikeln på DN Debatt 27 nov ”Försvaret måste säga ja till havsbaserad vindkraft”

I framkant?

Sitter och tittar runt på sidor om vindkraftens vara och icke vara. Det är klart att vi behöver vindkraft och även andra förnybara energikällor i Sverige. Jag är inte emot vindkraften – tvärtom. Röstade på Linje 3 i kärnkraftsomröstningen för nu många år sen. Så visst ska vi ha vindkraft. Men som så mycket annat: det ska göras på rätt sätt och på rätt plats. Nu handlar det om framtiden för Söderhamn och dess skärgård.

Havsbaserad vindkraft kan byggas långt ut från kusten och öarna och därmed spara stora natur- och kulturvärden. Men vindkraftsparken Storgrundet vill man bygga strax öster om naturreservatet Storjungfrun i Söderhamns kommun.

Vindkraftverk bygger man i norr men det är i söder elen behövs läser jag på en sida hos Svt. Det planeras tio gånger mer vindkraft i norr jämfört med i söder. I artikeln står det: ”En orsak till att vindkraften hamnar i norr är enligt Vattenfall och Svensk Vindenergi att det varit mer tätt med protesterande grannar i söder.” Och visst, så är det ju säkert. Att lägga vindkraftverk strax utanför Stockholms skärgård skulle ju inte gå. Vilket ramaskri det skulle bli! – Länsstyrelsen i Stockholms län skriver om vindkraft i kust- och skärgårdsområden samt östra Mälaren: ”Vindförhållandena är goda. Risken är stor för intressekonflikter. Skärgården har ett mycket stort skyddsvärde.”

Naturskyddsföreningen skriver i en rapport ”Vindkraft ska aldrig byggas i skyddade områden eller i områden med höga naturvärden. Detta inkluderar bland annat Natura 2000-områden, naturreservat, nationalparker, biotopskyddsområden, riksintresse obrutna fjäll..” (Ur rapporten Vindkraft. En viktig del av framtidens energisystem. Naturskyddsföreningen 2021).

Några exempel på skyddsvärda områden som kommer beröras av vindkraftsparken Storgrundet är naturreservatet Storjungfrun 3 km bort, naturreservatet Axmar 6 km bort, Lilljungfrun 9 km bort, naturreservatet Stenöorn 12 km bort, Natura 2000 området Axmar-Gåsholma 6,5 km bort. (citat ur sammanställning från namninsamlingen mot Storgrundet).

Så visst, här finns en hel del naturvärden att värna. Märkligt att många kommunpolitiker i Söderhamn inte verkar inse det. En oenig kommunstyrelse har just sagt ja till vindkraftsparken Storgrundet. Nånstans läste jag att nån kommunpolitiker vill att vi ”ska vara med i framkant”. Vill man slå sig för bröstet? Se hur duktiga vi är i Söderhamn! Hur mycket tanke ligger det bakom det där egentligen? Floskelgeneratorn har nog kommit till användning igen. S, C, MP och V röstade ja. Övriga partier ville använda den kommunala vetorätten och därmed inte tillstyrka utbyggnad.

Ärendet går nu vidare till kommunfullmäktige för beslut 29 november.

På söndag 14 november kl 12 blir det samling på Rådhustorget i Söderhamn. En namninsamling ska då överlämnas till kommunfullmäktige, som uppmanas att utnyttja sin vetorätt och säga Nej till Storgrundet.

Namninsamlingen har du här.

Oktobermorgon

Så är det slut på oktober detta år. Som jag nämnt tidigare tycker jag det är nåt särskilt med oktober. En klarhet i luften som nästan inte finns annars om året. Och jag brukar njuta mycket av dom oktoberdagar då vi är på Sandskär för att vintra.
Den här bilden är tagen en bit in i oktober häromåret. Klockan var strax efter 7 på morgonen. Öarna du ser är till vänster Enskär, nära bildens mitt Fjärdingen (som jag som barn döpte till Längtansfulla ön) och så till höger är det kanske Lockskär som skymtar.