Räddningen

Det var en kväll i juni. En knipa med en enda unge rörde sig oroligt i vattnet nära stranden. Vår son Paul (på besök från Melbourne med sin son) anade vad som hade hänt. På en tall en liten bit från stranden sitter en gammal holk där knipor bott tidigare. En gång för några år sen klarade inte ungarna att ta sig upp och ut ur holken, och då plockade han upp dom allihop och släppte ut dom i vattnet där dom förenades med sin mamma/pappa. Hade samma sak hänt nu igen? Ja, precis så var det. Bifogar ett par filmer från den där kvällen i juni.

Efteråt tog Paul ner holken och gjorde kraftiga repor på väggen inuti för att underlätta för nästa omgång av ungar att klättra upp till hålet i holken och ta sig ut. Att vi missade att göra det efter det där första tillfället förstår jag inte. Men det blev väl inte av… Men nu är det fixat.

Den här gången plockade han upp 12 små pipande ungar och la i en hink. Sen gav han sig iväg med sin son ut i båten och spanade efter knipan. Efter en stund fick dom syn på knipan med sin enda unge. Dom stängde av motorn och hällde ut alla pipande ungarna ner i vattnet. Säkert hörde knipan dom och så återförenades familjen ute på vattnet. Själv stod jag på bryggan med kikaren och bevittnade det hela med tårar i ögonen.

Paul plockar upp 12 små ungar ur holken och lägger dom i en hink.
Ungarna i hinken på väg till båten.
Familjen återförenas.

Julikväll

Ja, här kommer ännu mera moln. På Sandskär spelar himlen ofta upp en föreställning om kvällarna. Det här fotot tog jag från stugans takfönster i onsdags kväll. Klockan var omkring 9. Solen skulle gå ned kanske 40-45 minuter senare. Vi ser inte solnedgången från vår sida av ön. Men den här kvällen reflekterade molnen kvällshimlen där borta i väster. Det kommer inte riktigt fram på fotot men intill småöarna blänkte det rött, nästan som om det hade varit blod i vattnet.

Mera moln

Utsikt från Sandskär söderut igår kväll. (Klicka för större bild). Det hade varit en dag med blandat väder, en del regn, en del sol, kraftiga vindar från S eller SO – men inte kallt alls. Ibland när jag sitter här och tittar ut över hav och himmel och molnen tornar upp sig tänker jag på August Strindbergs målningar av moln. T.ex. den som finns på den här webbsidan, där han kladdar på ordentligt med färg – ”oljemålning som är gjord med palettkniv med tjocka färglager utlagda på en pannå”.

Min mammas gamla oljefärger finns ju kvar här i stugan. Jag gjorde ett inlägg om dom här. Tänk om jag skulle prova nån dag? Typ, kan Strindberg så kan väl jag. Fast, jag gissar att jag nog håller mig till kameran istället.

Mot sydost om kvällen

Plåta moln kan bli lite vad som helst. Molnen bestämmer. Den här bilden tog jag igår kväll från vår lilla sjöveranda. Lite oskarp är den väl men det får man ta. Halva juli har gått och kvällarna är inte lika fantastiskt ljusa längre. Men men, vi har mycket sommar kvar. Vill dock gärna ha lite värme tillbaka. Här har gått från 24 grader häromdan till 14 grader nu. Årets sista supermåne som skulle synas 13 juli missade vi. Det var för molnigt. (Större bild om du klickar på den).
Tillägg 16 juli: Nej, fel av mig. Det gick visst att se supermånen här enl säker källa. Jag måste helt enkelt ha krupit till kojs lite för tidigt.

Liten blir stor

Här är dom tre måsungarna igen. Dom har klarat sig nu i omkring två veckor. Minken har vi inte sett till och det är vi glada för. Dessa dagar tränar ungarna vingarna på stranden, springer och flaxar och försöker lyfta, fast det går inte än. (Som vanligt: klicka för större bild). – Rubriken då? Det är början på Stig Olins gamla schlager ”En gång jag seglar i hamn”. Väldigt populär på 1950-talet. Den kom tydligen 1954. På Youtube här.