”Ryssen kommer…”

När jag var barn sas det ibland att man skulle ha ”en bössa på vinden om ryssen kommer”. Det var väl mest på skämt men samtidigt fanns nog fortfarande en gammal rysskräck beroende på rysshärjningarna på 1720-talet då ryssarna brände Söderhamn m.fl. orter längs kusten och på kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-09. I dag kan man ju fortfarande vara rädd för ryssen fast av andra mer aktuella orsaker. (Bloggade om det i min andra blogg här.)

Min mamma brukade berätta att söderhamnarna gömde kyrkklockan i ån för att att förhindra att ryssarna tog den när dom höll på som värst. Om det är sant eller inte vet jag inte. Men det var ju en bra historia. Antagligen handlar det inte om den här klockan som i dag finns på kyrkogården. Läs mer om det i ett tidigare inlägg här.

I boken om Sandskär har jag med en berättelse som Gustaf Brolin skrev på 1930-talet men som handlar om gamla tider på Sandskär. Den del av ön som kallades Lill-Sandskär i berättelsen var för länge sen en ö (tidigare kallad Alder, i dag Alholmen) men genom landhöjning och uppgrundning hänger den i dag ihop med Sandskär. Den ligger i nordost på ön.
Här är ett utdrag ur Gustaf Brolins berättelse:

”Sommaren 1863 blev stor förskräckelse på lill-Sandskär. En morgon fingo vi höra en förfärlig kanonad från havet vid Lilljungfrun, och utkomna på udden sågo vi flere krigsfartyg derute. Vi hade en trotjänarinna, som var mycket gammal, och hon mindes 1808 års krig. Hon ropade genast att det var Ryssarna som kommo. Ingen av våra fäder voro ute. Det var qvinnor, barn och ”fiskgubben” på ön. 2ne båtar gjordes klara och i korgar inpackades mat och dyrbarheter, varav mig veterligen ej fanns annat än några silverskedar. I dessa 2ne båtar instuvades qvinnor, barn och de packade korgarna. Med ”fiskgubben” som lots sattes kursen till fastlandet, der vi landade så att Sandskärs sjöbod kunde ses, Fiskgubben med långkikaren för ögat bevakade sjöboden.

Vid middagstiden fick ”fiskgubben” se 2ne stora barkasser bemannade med många roddare landa vid ”lillsandskär” och ropade han ”det är svenskar, jag kan se flaggan”. Glädjen blev stor, och vi samlades åter i våra båtar och rodde hem, der vi mottogos av befäl och besättning på barkasserna. Vi fingo då veta att de fruktade krigsfartygen voro ”monitorer” och ”barkasser” med mera tillhörande den svenska kustflottan, som var ute på manöver efter svenska kusten. Alla blevo intresserade av barkasserna och båtsmännens berättelser. De återvände på eftermiddagen till sina fartyg.”

Monitorer? Vad är det? Wikipedia skriver: ”Monitor är en typ av pansrat örlogsfartyg med lågt fribord och rörligt kanontorn som infördes under 1860- och 1870-talen i ett flertal flottor, även bland den svenska. Monitorerna erhöll sitt namn efter det först byggda fartyget av detta slag, nämligen USS Monitor som konstruerades av John Ericsson för nordstaterna i Amerika i mars 1862. Fartygen fungerade närmast som flytande artilleriplattformar.”

Bilden ovan är från Half Moon Bay strax utanför Melbourne. Där har man lagt en gammal monitor som vågbrytare en bit ut. HMVS Cerberus hette fartyget, som byggdes 1870 och stationerades i Port Phillip Bay vid Melbourne. Sen 1924 har det legat i Half Moon Bay som vågbrytare.

Boken ”Sandskär i mitt hjärta” går fortfarande att köpa. Där finns Gustaf Brolins berättelse om Lill-Sandskär och Sandskär med i sin helhet. Vill du köpa ett ex så hör av dig! Läs mer om hur du ska göra på den här sidan. Boken finns också i bokhandeln i Söderhamn (och i Hudiksvall tror jag).

Centralhotellet

Hittade den här gamla bilden bland filerna på datorn. Varifrån jag hämtat (lånat, snott…) den vet jag inte. Nåt årtal har jag inte, men det ser ju ut att vara en rätt gammal bild. Vad ska man gissa på? 1940-tal kanske? Nån som är bra på gamla  bilmodeller kanske vet.

Centralhotellet byggdes omkring 1880 enligt Lars Nylanders fina bok om Söderhamn, ”En vandring genom Söderhamns historia”. Sorgligt nog förstördes byggnaden i en brand i februari 2007. Och i dag är det väl fortfarande parkeringsplats där hotellet med sin sommarveranda låg tidigare.

Har stan nån plan på att bygga upp hotellet igen? En fåfäng önskan kanske. ”Har inte råd med sånt, proriterar inte sånt, det finns viktigare saker att lägga pengar på i stan… osv, m.m.” Fast Nylander skriver faktiskt hoppfullt att ”En dag skall en ny byggnad resas på platsen…” Visst skulle det bli ett väldigt fint Rådhustorg om man byggde upp Centralhotellet igen i dess gamla utformning.

Gamla bilder

Hittade några gamla bilder. Troligen tagna på 1930-talet eller 1940-talet eller nåt sånt. Men var är det? Är det fabriken i Marmaverken?

Min farfar Hugo Roland var försäljningsdirektör på Marma Långrör och jag tror han och hans familj flyttade till Marmaverken från Göteborg vid slutet av 1920-talet.

Nån som känner igen och vet vad det är för byggnader på bilderna? (För större bild, klicka på den).

Uppdatering samma dag: Via Facebook har jag fått veta att bilderna visar fabriken i Bergvik, världens första  sulfitfabrik. Byggnaderna är numera museum. Bergviks industrimuseum finns på Facebook här. (Hoppas länken funkar!) Och hemsidan har du här.

Musikanter på 50-talet

Nyss bloggade jag om min korta karriär som violinist (inlägget Fiolen min…). Här är ett gammalt urklipp ur SöderhamnsKuriren (i två bitar som jag bakat ihop någorlunda här). Troligen har mina föräldrar skickat det till mig nån gång och stolt strukit under min systers och mitt namn i texten.

Årtal står ju inte. Men efter att ha sökt på veckodag och datum får jag fram att det bör ha varit 1956.

Här finns många namn att känna igen. Undrar hur många av dom nämnda personerna som fortsatte spela sen. Bengt Andersson gjorde det och med framgång, det vet jag förstås, men hur är det med övriga?

Nån som känner igen sig och vill berätta hur det blev sen med musicerandet?

Lite biografhistoria

I förra inlägget skrev jag om min mycket korta bana som violinist och berättade att min lärare hette Wiklund. Hans förnamn dök upp plötsigt: Gottfrid, den ende Gottfrid jag träffat i mitt liv.

På Dibis finns en bild från Centralskolan, tagen nån gång 1951-52, på en ungdomsorkester. Ledare var Gottfrid Wiklund som finns med på bilden stående till höger. Bilden har nummer XVA02034B.

Om Wiklund står bl.a. följande på Dibis: ”Gottfrid Wiklund var biografpianist, spelade till stumfilmer. Han var också musiklärare och på bilden har han samlat sina musikelever till ett offentligt framträdande i Centralskolans aula i Söderhamn. – – – Gottfrid Wiklund startade/bildade också Norrala musikcirkel som en gång på 30-talet spelade i radio.”

Biografpianist – det låter längesen verkligen. Rimligen bör det ha varit i Wiklunds gröna ungdom som han spelade på biografen. 20-tal? 30-tal? Körde man stumfilm fortfarande på 30-talet? Jag vet inte när Gottfrid Wiklund var född.

I en bok om svenska biografer står det: ”I Söderhamn öppnades en biograf med namnet Svea redan 1906. När byggnaden revs på 1950-talet efterträddes den av ett nytt komplex kallat Cityhuset, vilket inrymde nya Svea Bio.” (Bild på boken ovan. Biografen Svea stoltserar på omslaget som synes.) På bilden nedan ser man hur den tidigare byggnaden vid Köpmantorget såg ut. I hörnet till vänster var ingången till den tidens biografen Svea.

Första Svea bio, vid Köpmantorget. Dibis PSB00012

När jag var barn och tonåring och bodde i stan på 50- och 60-talet fanns det tre biografer: Stora bio, Teaterbio och Svea bio. Teaterbio låg förstås i Teatern, som var granne med Borgmästargården där vi bodde under 50-talet. Stora bio låg en trappa upp i ett hus på Köpmangatan och brann sorgligen ner i april 1967. Fast i dag hade den ju varit borta ändå. Man rev ju rubbans där efter Köpmangatan i det glada rivningsraseriets tidevarv på 60- och 70-talet.

Blenda

Våra närmaste grannar västerut på Sandskär hade – och har fortfarande – en lång brygga. På 1950-talet fanns en grop i botten längst ut. Den kallades Blendagropen och hade för länge sen grävts upp av propellern på ångbåten Blenda, som trafikerade skärgården förr. Innan jag lärt mig simma var jag rädd för Blendagropen.

Bilden ovan är från omkring 1910 och här syns Blenda till höger.(Reprofoto efter vykort. Länsmuseet Gävleborg). Där syns också den gamla brandstationen med sitt karakteristiska torn. Tror att byggnaden revs omkring 1954. Själv har jag bara nåt mycket vagt minne av byggnaden.

Rådhuskondis – lycka till!

Läste att nytt kafé/ny restaurang ska öppnas i gamla Rådhuskondis. Det har ju gjorts några olika försök att driva kafé- eller restaurangverksamhet här under senare år. Hoppas det går riktigt bra nu! Jag önskar dom nya ägarna all lycka till och lovar att titta in på en fika eller en lunch i sommar.
Har haft med Rådhuskondis i bloggen ett par gånger tidigare. Senast så nyligen som 1 december förra året. Läs här. Bilden ovan är från maj 2011.

Gammal bok

Ja, här är en gammal bok som förstås är rätt aktuell i dessa tider när vi snart är inne i juldagarna. Boken finns på Fiskaremuséet Gäddan i Söderhamn. I varje fall gjorde den det i maj 2011 när jag var där och tog dom här bilderna. Tryckåret är 1821.
Av noteringen med blyerts på försättsbladet (klicka för större och tydligare bild) framgår att det är min pappa som skänkt den här gamla bibeln till museet. När jag såg det där tänkte jag att det var lite som en hälsning från honom. Blev lite varm om hjärtat.

Skolhusgatan länge sen

Skolhusgatan. Dibis SWS00109

Vet inte vilket år bilden är tagen. Gissar på 1890-tal eller början av 1900-talet. Lustigt perspektiv eftersom det knappt syns att Skolhusgatan är en backe. Det gick ju alldeles utmärkt att i full fart åka kälke i backen mörka vinterkvällar när jag var barn och styra in i en snödriva längst ner för att inte fara ut i trafiken på Kungsgatan.

Noterar skylten Fotograf till vänster. Det stämmer med uppgiften att fotografen Ester Lindgren hade sin ateljé vid Skolhusgatan 24 (enl den tidens numrering) direkt ovanför uthuset till Pilen IV. Jag var rätt förbryllad först över var hennes ateljé legat egentligen med tanke på gatunumret, men jag fick hjälp från Söderhamns stadsarkiv med att reda ut det. Förklaringen har du i inlägget Fotografihistoria här.

Favorit i repris

Utsikt mot Ulrika Eleonora kyrka, vintern 1962

Utsikt 1971.

Jag har ju ett par gånger nu på sistone visat bilder på bloggen tagna i Söderhamn i maj 2011. Nu gör jag en djupdykning till vintern 1962/63 och till hösten 1971. Bilderna har varit med tidigare i bloggen. Men jag gillar dom. Det är nåt visst över gamla bilder. Kanske inte perfekt kvalitet men stämningen kan vara fin! Färgbilden är nog en gammal diabild, tror jag.

Kyrkan Ulrika Eleonora är väl nästan lika mycket märkesbyggnad och symbol för staden Söderhamn som Oscarsborg är. Och nästa år firar min lilla hemstad 400 år. Hittade just till en webbsida där man samlar information om olika arrangemang under jubileet: här.