Söderhamnarna säger Nej

Storjungfrun. Panorama över ett livligt hav dokumenterat av en tålmodig fotograf medan de kyliga vindarna svepte in över stranden. Foto: Mats Lundblad, AME Intermedia. Länsmuseet Gävleborg. Ref.nr: P9244718.

I samband med valet har två rådgivande folkomröstningar om vindkraftens vara eller inte vara hållits i Söderhamn. Folkomröstningarna gällde:

• Storgrundet. Ska Söderhamns kommun tillåta etablering av vindkraft på Storgrundet?
• Territorialvattnet. Ska Söderhamns kommun tillåta etablering av vindkraft inom Söderhamns kommuns territorialvatten?

På båda blev resultatet ett rungande Nej.

Som jag skrivit tidigare är jag för vindkraft. Självklart är jag det. Men anläggningarna måste byggas på rätt sätt, och när det gäller havsbaserad vindkraft: långt ute till havs, inte inne i en levande skärgård. Men visst, vindkraft måste vi ju ha för att komma bort från dom fossila energikällorna och hitta miljövänligare alternativ som sol, vind och vatten. Som Ted Gärdestads låt från tidigt 70-tal. Jag tror inte ett enda dugg på kärnkraften, inte ens nya varianter av den. Detta eftersom man fortfarande inte alls löst problemen med avfallet. Jodå, det har vi visst det, säger förespråkarna: vi fixar förvaring som håller och är helt ofarlig i 100 000 år. Vem med någorlunda vett i skallen kan hävda nåt sånt?

Säkert kommer söderhamnarnas svar att nedlåtande karakteriseras som ”not in my backyard”. Och folkomröstningarna blir kanske av typen ”tuta innan man kör över” som ju hänt tidigare. Jag ser att Svea Vinds vd säger ”Vi kommer att fortsätta med Gretas klackar 2” samt att ”Elektronerna behövs i regionen”. Hm, det där sista – är det sant? Är det inte framförallt södra Sverige som behöver mer tillskott av el? Och förresten, har inte t.ex. WPD (Storgrundet) planer på att sälja elen utomlands? WPD säger nu också efter folkomröstningarna att eftersom politikerna sagt Ja litar företaget på att bygget blir av. ”Det är de signaler vi har fått” säger vd:n. Suck! Vad månde bliva?

Rundorna har varit många när det gäller vindkraften i vattnen utanför Söderhamn. Har bloggat om det flera gånger. Sök på vindkraft uppe till höger om du vill läsa äldre inlägg.

Favorit i repris

Igår såg vi filmen om Gustave Eiffel, om kärlekshistorien med hans ungdoms älskade Adrienne (tråkigt nog gift med en annan man) och om planeringen och bygget av Eiffeltornet. Förstås väldigt romantiserad historia men fint kostymdrama och intressant om tornets tillkomst. Och jag kom att tänka på järnvägsviadukten i Söderhamn som jag tycker påminner om Eiffeltornet. Det tyckte Lasse Mårtensgård också som skrev artikeln ”Hälsingska mästerverk: Eiffeltornet ligger i Söderhamn” i Hela Hälsingland. Tyvärr har jag inte nån fungerande länk till artikeln.

Järnvägen kom till Söderhamn 1861, men då gick den bl.a. längs Kungsgatan med stationshus i det som senare blev rektorsbostad. När man anlade den nya järnvägssträckningen söder om ån byggdes en första viadukt 1885. Den ersattes 1915 när banan blev dubbelspårig av den viadukt som syns på bilden. Den ritades av professorn i brobyggnadskonst Otto Linton. Viadukten uppfördes ”i tidens ingenjörers främsta konstruktionsmaterial, gjutjärn; som ett liggande Eiffeltorn” som Lars Nylander skriver i sin fina bok ”En vandring genom Söderhamns historia”. Bilden ovan tog jag i maj 2011 och den har varit med tidigare i bloggen. Klicka på bilden om du vill se den större.

Tidningsman i mörkblått

August Österlund med familj. Troligen 1898.

August Österlund kom till Söderhamn från Lillkyrka i trakten av Örebro med hustru och liten son 1863. Han blev folkskollärare och organist i staden. Snart föddes parets andra barn, en liten flicka som fick namnet Lydia. Men det slutade illa: mamman dog i barnsäng några dagar efter förlossningen, och en tid senare dog även den lilla pojken. Österlund blev ensam med dottern. Men ett par år senare var han omgift med Charlotta Norell, prästdotter från Norrala. Från 1869 var Österlund redaktör och ansvarig utgivare för den djupt konservativa Tidningen Helsingen.

Familjen utökades raskt med en radda barn. Med Lydia blev barnaskaran sju döttrar och en son. Alla är med på bilden ovan. Framför August och Charlotta sitter Tora, Signe (yngst i syskonskaran) och Elin. Längst till vänster bredvid fadern sitter Anna och bakom henne står Helfrid, Charlottas syster och anställd på Helsingen. Sen kommer sonen Ola med Essan, Augusta och Lydia som sitter längst till höger.

Helfrid Norell, Charlottas syster, har jag lyft fram i ett eget inlägg. Hon var nämligen ett tidigt s.k. pennskaft, en av dom första kvinnliga journalisterna. Skrev om henne i inlägget ”Pionjären Helfrid Norell” här.

Det var August Österlund som lät bygga stugan på Sandskär som vi har nu. När den kom till är oklart. Några av döttrarna berättade för min pappa att stugan byggdes 1864. I taket till ett rum i stugan finns en blyertsanteckning daterad 1865. I protokoll från Stadsfullmäktige i Söderhamn i mars 1868 står det ”… meddelades orgelnisten C A Österlund rättighet, att utan afgift få på södra sidan av Sandskär, wester om den s.k. Wannbergska viken, uppföra och tills vidare begagna en mindre stugubyggnad”. På den gamla vindflöjeln står datumet 13/6 1868. Byggde han stugan 1864, skaffade tillstånd 1868 och hade invigningsfest i juni samma år? Ingen vet.

Tryckeri och redaktion låg i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. En trappa upp bodde familjen. Bild från 1888/89.

Tidningen Helsingen var mycket konservativ. Karl Hjelmström, min morfars far, skrev artiklar för tidningen under sina första år i Söderhamn. Han förhöll sig betydligt friare i en rad frågor och kom då och då i konflikt med August Österlund, som var mörkblå både när det gällde politik och religion. Helsingen fanns till 1928. Jag skrev om tidningen med bild på några av medarbetarna i inlägget ”Välkänt och okänt” här. Tidningen Helsingen hade redaktion och tryckeri i huset i hörnet av Kungsgatan och Skolhusgatan. ”Pilen IV” kallade vi alltid huset i min familj och vi flyttade dit 1960 efter flera år i Borgmästargården.

I boken ”Sandskär i mitt hjärta. Sommarliv i skärgården – förr och nu” berättar jag om familjen Österlund, om stugan och ön, om familjerna som kom efter Österlundarna och en del om andra öar i skärgården. Boken kom ut 2013. Jag har ett litet lager kvar av den.

VILL DU KÖPA BOKEN? 

Du kan beställa den direkt från mig: Pris 180 kr (nedsatt från 220 kr)+ porto på 62 kr inom Sverige. Jag säljer boken till det priset så länge mitt lager räcker. Du får gärna boken signerad om du vill.
Gör så här om du vill beställa ett ex:
1) Meddela adressen som boken ska skickas till. Skicka mig ett mail på gabrielle.walden @ gmail.com (men utan mellanslag) och ange din adress. Meddela också om boken ska signeras och till vem du vill ha den signerad.
2) Betalning: Sätt in 242 kr på bankkonto 907 455 468 i Handelsbanken, Clearingnummer 6133. OBS Ange ditt namn på betalningen! Eller använd Swish. Swisha 242 kr till 0701-82 14 78.

Bokens baksidestext kan du läsa här.

Heja Söderhamns skärgård!

Från artikeln ”Skärgårdsliv för alla. Jungfrukusten” i tidningen Turist. Foto: Bosse Lind.

Och heja kommunens skärgårdsenhet! – ”Jätteroligt med en kommun som tar ett annorlunda men genomtänkt helhetsgrepp på sin skärgård. Vi hoppas att det kan ge ringar på vattnet även på andra håll”. Det säger Lotten Hjelm, ordförande i Skärgårdarnas Riksförbund. Riksförbundet ”lyfter gärna fram Söderhamn som ett gott exempel. Inte minst vad gäller förbättrade kommunikationer mellan öarna”. Citaten kommer från en artikel om Söderhamns skärgård i Svenska Turistföreningens tidning Turist. Text: Mats Wigardt Foto: Bosse Lind. (Klicka för större bild).

Vad roligt att läsa nåt verkligen positivt om Söderhamns kommun! Inte bara trista artiklar om det politiska sjabblet och röran angående förslaget om en stor vindkraftsanläggning strax utanför Storjungfrun eller ruskigheter som Söderhamn som ”knarkstaden”… Jag vill ju att det ska gå bra för Söderhamn, min gamla hemstad. Staden och särskilt skärgården ligger mitt hjärta nära.

Mycket trevlig artikel i Turist och fina bilder! Läs artikeln här.

U-sväng om vindkraft

Ja, suck! Vad ska man säga om politikerna i Söderhamn?
Socialdemokraterna, som förra veckan röstade för kommunalt veto i frågan om vindkraftsanläggningen Storgrundet vid Storjungfrun och anläggningen Gretas klackar 2, har nu gjort en helomvändning när det gäller Gretas Klackar 2.

Hela Hälsingland skriver :
”En vecka efter fullmäktigebeslutet skickade partiet [S] ut ett pressmeddelande under måndagskvällen.
Det tidigare beslutet att säga nej till etableringen på Gretas klackar 2 blev väldigt forcerat och med den nya info vi fått så vill vi nu att frågan prövas på nytt står det i ett pressmeddelande.”
”Med facit i hand skulle man agerat annorlunda, säger Marcus Gard, partiets ordförande i Söderhamn.”

I kommentarerna på Facebook talas mycket om svek. Kan förstå det. Undrar hur det ska gå nu. Det Gard kallar Facit är tydligen en Elektrifieringsstrategi som regeringen tagit fram och som man inte kände till i Söderhamn. Och nu då? Folkomröstning – blir det nån sån? Ingår Gretas Klackar 2 i en sån eller ska den gälla Storgrundet? Vem vet? Vinden den blåser på åt olika håll och kapporna vänds hitan och ditan.

Stopp för vindkraft på Storgrundet!

Storjungfrun. Foto: Mats Fallqvist, Länsmuseet Gävleborg. Ref.nr: DSC_0211

Det har verkligen varit full fart i Söderhamn senaste veckorna och dagarna när engagerade människor samlat namnunderskrifter för en folkomröstning om vindkraften på Storgrundet. Inför Kommunfullmäktiges möte igår kväll den 31 januari hade ca 3 700 namnunderskrifter lämnats in på Rådhuset i Söderhamn.

Kommunfullmäktige höll sitt möte och ‘Nej till Storgrundet’ gick i mål med dunder och brak. SVT Nyheter sammanfattar resultatet så här: ”En stor majoritet, 43 av 47 röster, röstade för att använda det kommunala vetot mot en etablering av en vindkraftpark på Storgrundet. Kommunfullmäktige beslutade därefter även att sätta in sitt veto mot bygget av en vindkraftpark på Gretas klackar 2. Centerpartiet reserverade sig mot beslutet.” C och S som tidigare röstat för vindkraftsanläggningen på Storgrundet hade vänt om helt nu och röstade mot.

Själv är jag ju bara sommarboende i Söderhamn. Men här hemma i Stockholm har jag kunnat följa den här starka folkrörelsen genom att läsa inlägg på Facebook. Jag är imponerad över det stora engagemang man visat och över det jättejobb man lagt ner för att samla underskrifter. Lägga ut listor på olika ställen, stå kalla vinterdagar och samla namn utanför ICA Alen eller på E-Center, Systembolaget kanske. Om man gick runt och knackade dörr också vet jag inte. Sprida budskapet, förklara, argumentera… få fler namn, och ännu fler namn och ännu fler… Bra jobbat! Grattis till söderhamnarna, Söderhamn och skärgården!

Sen vad som händer fortsättningsvis får vi se. Streck i räkningen för WPD, det tyska bolag som vill bygga anläggningen, är det förstås. Jag såg nånstans att WPD inte riktigt vill ge upp utan hävdar att dom har tillstånd att bygga en mindre anläggning med lägre vindkraftverk. SVT Gävleborg skriver: ”Frågan om folkomröstning kommer nu att beredas av kommunstyrelsekansliet och därefter tas upp i fullmäktige igen. Frågeställningen där handlar om ett mer generellt beslut om att stoppa vindkraftetableringar på Storgrundet och inte bara den ansökan som finns nu.”

Nåja, vi får se. Bra så här långt i varje fall.

Kraftsamling i Söderhamn!

I stan pågår en folkrörelse som har rullat på med allt starkare kraft senaste tiden. Engagerade människor samlar namn för att påverka Kommunfullmäktige att måndag 31 januari besluta om folkomröstning om Storgrundet, den planerade stora vindkraftsanläggningen utanför Storjungfrun.

Jag är imponerad över det starka driv, det stora engagemang som jag ser tecken på genom inlägg som görs på Facebook. Det pågår. Folk jobbar, samarbetar, tipsar varandra och ligger i av bara sjuttsingen och samlar namnunderskrifter.

Storgrundet i dess nuvarande utformning är en dålig idé. Man vill få kommunens politiker att fatta det. Själv är jag bara sommarboende i Söderhamn, om jag var skriven där skulle jag självklart skriva på. Nu håller jag tummarna för att det ska gå vägen på måndag.
Heja Söderhamn!

Blanketten Folkinitiativet-folkomröstning-om-vindkraft-på-Storgrundet hittar du hos Facebookgruppen ”Nej till KUSTNÄRA vindkraft Gävle-Söderhamn-Hudik” här.

Är du skriven i Söderhamn och vill skriva på så skriv ut blanketten, fyll i och lämna till Rådhuset så snart det bara går – senast måndag förmiddag 31 januari. En brevlåda finns utanför Rådhuset på baksidan mot Rådhusparken.

Vindkraft till havs

Häromdan röstade kommunstyrelsen i Söderhamn JA till vindkraftsanläggningen Storgrundet strax utanför Storjungfrun och till anläggningen Gretas klackar 2. Dom som vill bygga såna här anläggningar kallar dom ofta vindkraftsparker. Vill man förleda tanken och ge associationer till gröna lummiga parker som människor mår bra av? Eller nöjesparker som Gröna Lund och Liseberg som folk blir glada av?

Jag är för vindkraft, självklart är jag det – som gammal Linje 3-are från när det begav sig då för många många år sen. Havsbaserad vindkraft tror jag på men dom ska byggas långt ut så dom inte förstör för kust och skärgård. Dessutom finns i dag teknik för att bygga kraftverken på pontoner så man inte skadar havsbotten mer än nödvändigt.

I dag hörde jag förresten på radio om hur man planerar att förvara avfall från kärnkraftsanläggningar djupt nere i urberget inuti nån sorts behållare av koppar + gjutjärn. Man bedömer att det ska ge en säkerhet som håller i 100 000 år. Fast liiiite osäker var man på hur gjutjärnet skulle hålla…

Hur fasiken kan nån enda tänkande och förhoppningsvis intelligent människa tro att vi nu i dag ska kunna skapa nåt som ger säkerhet 100 000 år framöver? Det är ju bara totalt nys! Har dom hört talas om oförutsedda händelser och att ”det inte alltid blir som man tänkt sig”? Tittar vi samma tidsrymd tillbaka handlar det om att den senaste istiden nyligen tagit slut och att Homo sapiens utvandring från Afrika knappt har börjat. Ja ja, tanken svindlar.

Men vindkraften nu då? Ja, tydligen sa S, C och V i kommunstyrelsen i Söderhamn ja häromdan. Övriga partier L, M, SD och KD ville utnyttja vetot och stoppa anläggningarna. Men frågan är inte slutligen avgjord i och med detta. Den 31 januari ska kommunfullmäktige diskutera det här igen, och då kan man komma fram till att lägga ett veto mot anläggningarna. Fast fan tro’t. Men nu pågår tydligen i alla fall en namninsamling bland boende i Söderhamn för att få en folkomröstning om frågan. Önskar dom lycka till.

Samtidigt läser jag om en planerad vindkraftsanläggning utanför Sandhamn – 5 mil från ön – och att folk nu är upprörda och försöker skapa opinion mot anläggningen. 5 mil? I fråga om Storgrundet handlar det om 5 – 6 km. Ska bli intressant att se hur det blir med Sandhamn. Är påtryckargrupperna större och mäktigare när det gäller Sandhamn än när det gäller Söderhamns pärla Storjungfrun? Och svårare att köra över? Ja, vi får se.

Flickor som målar

När jag var barn bodde vi på Borgmästargården i Söderhamn. Vi hyrde en stor lägenhet med ingång från Norrtullsgatan. Där låg lägenheten i gatuplan. Eftersom huset är byggt i en backe låg det inre av bostaden – vardagsrum och sovrum – en trappa upp. Vi hade en stor balkong mot gårdssidan.

Köket var stort och bredvid diskbänken fanns en köksbänk vid ett fönster som vette mot den gamla teatern. Här tyckte mina systrar och jag om att sitta och rita och måla.

Visst är det en fin teckning! Det är vår mamma Anna som ritat, hon var duktig på sånt.

Barnstolen, som jag sitter på, var nog en typisk 50-talsvariant. I komplett skick gick det att fälla ihop den så det blev stol+ bord i barnhöjd. Fast här är nog ryggpartiet borttaget gissar jag. – Bilden på Borgmästargården nedan är från i maj 2018 då jag skrev om huset i inlägget ”Ögonblick av glädje” här.

Om en teckningslärare

På min andra blogg skrev jag i dag om Blått. Och jag nämner teckningsläraren Gunnar Österström vid Läroverket i Söderhamn. Vilken inspirerande lärare han var! Nyskapande, verkligen.

Hittade Österström på Wikipedia nu och ser att han var verksam som konstnär också.

Nu letade jag på SvD:s arkiv på hans namn och hittar att Österström 1961 blev inbjuden till Konstfack i Stockholm för att berätta om hur vi elever vid Läroverket i Söderhamn fått måla till musik.

I SvD finns en artikel om detta, ”Akvarellmålning till musik demonstreras på Konstfack” länk här. Österström hade tagit diabilder av elevernas tavlor. ”Det är deltagarna i en kurs för blivande teckningslärare som kommer att få se de uppmärksammade målningarna” skriver man i tidningen. Hm… undrar om diabilderna finns kvar nånstans. Vore roligt att se, förstås.

Österström har jag haft med i bloggen tidigare i inlägget ”Rasthallarna” här. Tidningsklippet som var med där får vara med här igen. Blir aningen tydligare om du klickar på bilden.