Centralhotellet

Hittade den här gamla bilden bland filerna på datorn. Varifrån jag hämtat (lånat, snott…) den vet jag inte. Nåt årtal har jag inte, men det ser ju ut att vara en rätt gammal bild. Vad ska man gissa på? 1940-tal kanske? Nån som är bra på gamla  bilmodeller kanske vet.

Centralhotellet byggdes omkring 1880 enligt Lars Nylanders fina bok om Söderhamn, ”En vandring genom Söderhamns historia”. Sorgligt nog förstördes byggnaden i en brand i februari 2007. Och i dag är det väl fortfarande parkeringsplats där hotellet med sin sommarveranda låg tidigare.

Har stan nån plan på att bygga upp hotellet igen? En fåfäng önskan kanske. ”Har inte råd med sånt, proriterar inte sånt, det finns viktigare saker att lägga pengar på i stan… osv, m.m.” Fast Nylander skriver faktiskt hoppfullt att ”En dag skall en ny byggnad resas på platsen…” Visst skulle det bli ett väldigt fint Rådhustorg om man byggde upp Centralhotellet igen i dess gamla utformning.

Gamla bilder

Hittade några gamla bilder. Troligen tagna på 1930-talet eller 1940-talet eller nåt sånt. Men var är det? Är det fabriken i Marmaverken?

Min farfar Hugo Roland var försäljningsdirektör på Marma Långrör och jag tror han och hans familj flyttade till Marmaverken från Göteborg vid slutet av 1920-talet.

Nån som känner igen och vet vad det är för byggnader på bilderna? (För större bild, klicka på den).

Uppdatering samma dag: Via Facebook har jag fått veta att bilderna visar fabriken i Bergvik, världens första  sulfitfabrik. Byggnaderna är numera museum. Bergviks industrimuseum finns på Facebook här. (Hoppas länken funkar!) Och hemsidan har du här.

Musikanter på 50-talet

Nyss bloggade jag om min korta karriär som violinist (inlägget Fiolen min…). Här är ett gammalt urklipp ur SöderhamnsKuriren (i två bitar som jag bakat ihop någorlunda här). Troligen har mina föräldrar skickat det till mig nån gång och stolt strukit under min systers och mitt namn i texten.

Årtal står ju inte. Men efter att ha sökt på veckodag och datum får jag fram att det bör ha varit 1956.

Här finns många namn att känna igen. Undrar hur många av dom nämnda personerna som fortsatte spela sen. Bengt Andersson gjorde det och med framgång, det vet jag förstås, men hur är det med övriga?

Nån som känner igen sig och vill berätta hur det blev sen med musicerandet?

Lite biografhistoria

I förra inlägget skrev jag om min mycket korta bana som violinist och berättade att min lärare hette Wiklund. Hans förnamn dök upp plötsigt: Gottfrid, den ende Gottfrid jag träffat i mitt liv.

På Dibis finns en bild från Centralskolan, tagen nån gång 1951-52, på en ungdomsorkester. Ledare var Gottfrid Wiklund som finns med på bilden stående till höger. Bilden har nummer XVA02034B.

Om Wiklund står bl.a. följande på Dibis: ”Gottfrid Wiklund var biografpianist, spelade till stumfilmer. Han var också musiklärare och på bilden har han samlat sina musikelever till ett offentligt framträdande i Centralskolans aula i Söderhamn. – – – Gottfrid Wiklund startade/bildade också Norrala musikcirkel som en gång på 30-talet spelade i radio.”

Biografpianist – det låter längesen verkligen. Rimligen bör det ha varit i Wiklunds gröna ungdom som han spelade på biografen. 20-tal? 30-tal? Körde man stumfilm fortfarande på 30-talet? Jag vet inte när Gottfrid Wiklund var född.

I en bok om svenska biografer står det: ”I Söderhamn öppnades en biograf med namnet Svea redan 1906. När byggnaden revs på 1950-talet efterträddes den av ett nytt komplex kallat Cityhuset, vilket inrymde nya Svea Bio.” (Bild på boken ovan. Biografen Svea stoltserar på omslaget som synes.) På bilden nedan ser man hur den tidigare byggnaden vid Köpmantorget såg ut. I hörnet till vänster var ingången till den tidens biografen Svea.

Första Svea bio, vid Köpmantorget. Dibis PSB00012

När jag var barn och tonåring och bodde i stan på 50- och 60-talet fanns det tre biografer: Stora bio, Teaterbio och Svea bio. Teaterbio låg förstås i Teatern, som var granne med Borgmästargården där vi bodde under 50-talet. Stora bio låg en trappa upp i ett hus på Köpmangatan och brann sorgligen ner i april 1967. Fast i dag hade den ju varit borta ändå. Man rev ju rubbans där efter Köpmangatan i det glada rivningsraseriets tidevarv på 60- och 70-talet.

Blenda

Våra närmaste grannar västerut på Sandskär hade – och har fortfarande – en lång brygga. På 1950-talet fanns en grop i botten längst ut. Den kallades Blendagropen och hade för länge sen grävts upp av propellern på ångbåten Blenda, som trafikerade skärgården förr. Innan jag lärt mig simma var jag rädd för Blendagropen.

Bilden ovan är från omkring 1910 och här syns Blenda till höger.(Reprofoto efter vykort. Länsmuseet Gävleborg). Där syns också den gamla brandstationen med sitt karakteristiska torn. Tror att byggnaden revs omkring 1954. Själv har jag bara nåt mycket vagt minne av byggnaden.

Rådhuskondis – lycka till!

Läste att nytt kafé/ny restaurang ska öppnas i gamla Rådhuskondis. Det har ju gjorts några olika försök att driva kafé- eller restaurangverksamhet här under senare år. Hoppas det går riktigt bra nu! Jag önskar dom nya ägarna all lycka till och lovar att titta in på en fika eller en lunch i sommar.
Har haft med Rådhuskondis i bloggen ett par gånger tidigare. Senast så nyligen som 1 december förra året. Läs här. Bilden ovan är från maj 2011.

Gammal bok

Ja, här är en gammal bok som förstås är rätt aktuell i dessa tider när vi snart är inne i juldagarna. Boken finns på Fiskaremuséet Gäddan i Söderhamn. I varje fall gjorde den det i maj 2011 när jag var där och tog dom här bilderna. Tryckåret är 1821.
Av noteringen med blyerts på försättsbladet (klicka för större och tydligare bild) framgår att det är min pappa som skänkt den här gamla bibeln till museet. När jag såg det där tänkte jag att det var lite som en hälsning från honom. Blev lite varm om hjärtat.

Skolhusgatan länge sen

Skolhusgatan. Dibis SWS00109

Vet inte vilket år bilden är tagen. Gissar på 1890-tal eller början av 1900-talet. Lustigt perspektiv eftersom det knappt syns att Skolhusgatan är en backe. Det gick ju alldeles utmärkt att i full fart åka kälke i backen mörka vinterkvällar när jag var barn och styra in i en snödriva längst ner för att inte fara ut i trafiken på Kungsgatan.

Noterar skylten Fotograf till vänster. Det stämmer med uppgiften att fotografen Ester Lindgren hade sin ateljé vid Skolhusgatan 24 (enl den tidens numrering) direkt ovanför uthuset till Pilen IV. Jag var rätt förbryllad först över var hennes ateljé legat egentligen med tanke på gatunumret, men jag fick hjälp från Söderhamns stadsarkiv med att reda ut det. Förklaringen har du i inlägget Fotografihistoria här.

Favorit i repris

Utsikt mot Ulrika Eleonora kyrka, vintern 1962
Utsikt 1971.

Jag har ju ett par gånger nu på sistone visat bilder på bloggen tagna i Söderhamn i maj 2011. Nu gör jag en djupdykning till vintern 1962/63 och till hösten 1971. Bilderna har varit med tidigare i bloggen. Men jag gillar dom. Det är nåt visst över gamla bilder. Kanske inte perfekt kvalitet men stämningen kan vara fin! Färgbilden är nog en gammal diabild, tror jag.

Kyrkan Ulrika Eleonora är väl nästan lika mycket märkesbyggnad och symbol för staden Söderhamn som Oscarsborg är. Och nästa år firar min lilla hemstad 400 år. Hittade just till en webbsida där man samlar information om olika arrangemang under jubileet: här.

Rådhuskondis 2011

När vi hade våra egna Återvändardagar i maj 2011 gick vi förstås och fikade på Rådhuskondis, huset på Elefanten 1, granne med Rådhuset. Bilden är från det tillfället.

Sedan lades konditoriet ner efter nån tid. Facebook-gruppen Rädda Rådhuskonditoriet startades. Jag bloggade om det i juli 2015 här.  I det inlägget finns en lite större bild på interiören.

Under senare år har här istället drivits eritreansk restaurang. Om man då hade inredningen kvar eller ej vet jag inte. Jag fick inte tillfälle att äta där – synd, eritreansk mat är gott. Och nu är det slut med den restaurangverksamheten också enligt vad jag läst. Vad ska hända med den gamla fina lokalen? Jag får ta mig en titt nästa gång jag kommer till Söderhamn.

Huset byggdes omkring 1884, alltså flera år efter den stora stadsbranden 1876. ”Stilen är nyrenässans. Huset har fått tillbaka sin ursprungliga färgsättning i mörkt bruna nyanser” skriver Lars Nylander i boken ”En vandring genom Söderhamns historia”. Han noterar också att byggnaden inte är reveterad som flera andra byggnader från denna tid i Söderhamn.  Att lägga puts utanpå en fasad i trä var ju ett sätt att få huset att se finare ut, att se ut som ett stenhus. Men Elefanten 1 har fasad i träpanel i olika riktningar.